Du köper blöjor, jag köper blommor.
Du får natta din bebis, jag får se till att ljusen i lyktorna brinner hos min.

Varje dag är ett steg längre ifrån när vi sist sågs, från när jag sist höll i henne.
Men varje dag är ett steg närmare till att vi ses igen. För en dag ska pappa och jag också gå över regnbågsbron då ska vi få träffa våran föralltid bebis
För i våra ögon är du föralltid en bebis, våran fina lilla docka.

Något jag tror de allra flesta änglamammor känner är att vi vill bli gravida igen. Och det är inte för att ersätta våran lilla ängel, vilket vi kan vara rädda att omgivningen ska tro, utan att det är för att vi har så ENORMT mycket kärlek inombords som vi inte fick chansen att ge våran ängel. Inte på det fysiska sättet med kramar, pussar och mys. Sen vill vi ju även ha en bekräftelse på att kroppen fungerar, att vi kan få ett levande barn till. Men vi kommer nog alla änglamammor vara sjukt nervösa när plusset kommer.. kommer denna bebisen överleva?
Jag kommer inte känna mig garanterad min bebis försen jag har den skrikandes i famnen, inte ens då kommer jag känna mig garanterad min bebis. Kommer kanske aldrig göra det?

Oavsett om det blir en Rainbow baby (en levande bebis som föds efter ett missfall eller ett änglabarn) eller ett till Änglabarn, så kommer jag älska den lilla bebisen så enormt mycket!!

Vi köpte blommor till våran föralltid bebis idag ♡

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Idag fick vi hem bilden på våran lilla familj, eftersom vi glömde ta en familjebild så bad jag Ida Wallin att skapa ett åt mig. Och det har hon gjort med bravur! ♡

Pappa rensade lite vid Iris grav förut, vi mår lite bättre när vi varit där ♡

Likes

Comments

Efter dagar som dessa så undrar jag hur jag ska kunna klara av att jobba igen. Hur fan ska man kunna gå tillbaka till en vanlig vardag när hela ens värld raserat. Dagar som idag och igår när man gråter för minsta lilla motgång, grejer som inte fungerar som de ska, något någon säger något fel eller hur folk beter sig mot varann. Man bli så ledsen, för jag har insett att det är inte värt att bråka och tjaffsa över små saker, livet är för kort. Imorgon kan det vara över. Se istället nöjet i allt, har du slagit en hammare i tummen, fine, du lever ju i alla fall och mår bra i övrigt, har barnet skitit ner sig, whatever, du får ju faktiskt känna på, gosa, prata med och klämma på ditt barn en liten stund till.

Ska jag gråta och bryta ihop för varje fläck som inte försvinner, maskiner som krånglar och folk som är oförstående? I september smäller det till, då ska jag börja jobba igen, känns läskigt att gå tillbaka till en vardag precis som om inget av det här någonsin har hänt. För den 1 juni kom vi hem till ett hem som var som förr, fast det var tomt. En liten person som aldrig funnits levande ute i världen fattades. Hon saknas i ett hem där hon aldrig befunnit sig, ett hem som på sätt och vis är som det var innan, fast ändå inte. För det är jag och sambon och våra djur, men våran bebis som skulle bott med oss finns inte här, hon är på ett annat ställe, hennes själ är i himlen och hennes kropp är på kyrkogården.
Imorse så sa jag till sambon att jag saknar att ha spjälsängen inne i vårat sovrum, den står i hennes rum nu. Men jag saknar ju spjälsängen för att hon skulle ju ligga och sova där i, hon skulle väcka oss på nätterna för att hon var hungrig, jag skulle byta hennes blöja och ha problem för att hon vaknade till för mycket vid blöjbytet. Jag saknar vaggan som stod i vardagsrummet där hon skulle ligga om dagarna med djuren vid sin sida och en mamma som vaggar vaggan åt henne. Jag saknar att få gå med barnvagnen på promenad med hundarna som jag aldrig fick chansen att göra. Jag saknar ALLT jag INTE fick göra med min dotter. För de få ögonblicken jag haft med min dotter är ÖVER. Jag har inga mer stunder med henne som person, den sista gången jag fick hålla i henne så låg hon i en urna, min dotter blev till aska. Jag kommer aldrig mer få ha henne i min famn och sniffa på hennes doft. Jag ångrar så att jag inte höll mer i dig mitt hjärta, men du var så liten och skör Iris så jag vågade inte plocka med dig för mycket. Din kropp var så slapp och liten, min fina lilla docka.

Livet är så jäkla skört att vi måste ta vara på varenda minut vi har.
Jag önskar ärligt att jag hade brutit alla ben i kroppen än att vara med om att min dotter dog. För brutna ben läker, ett trasigt hjärta och själ kan aldrig läka. Viker du ihop och trasar sönder en penga sedel så kan den aldrig bli lika platt och fin som den var från början, alla händelser sätter på sätt sitt spår i en. Det är fortfarande samma peng, men med en bakgrund som inte gör att den kan skina och bli lika fin innan. Precis så är min själ, sönder trasad och knögglig, den kan ALDRIG bli lika hel som den var fram tills den 29e maj i år. För den 30e maj så dödförklarades min ofödda dotter, hon tog med sig en bit av mitt hjärta och min själ och det kommer föralltid finnas hos henne, där bortom regnbågsbron.


Nu ska jag och sambon och hälsa på våran dotter vid hennes grav, tända ljusen om de har slocknat och kolla hur blommorna ser ut. För det är det enda vi kan göra för att ta hand om henne, sköta hennes lilla grav.
Min fina lilla flicka, varför blev du en ängel...


Likes

Comments


Var med blommor till Iris idag, då kom det 3 st citronfjärilar till oss, varav en nästan flög in i huvudet på oss😊. Och Christian hade en citronfjäril på sin axel idag, så hon visar sig med sina änglakompisar 🦋❤.

Likes

Comments

Soliga dagar som denna måste man få lov att njuta, ligger på stranden med svärmor och sambons yngsta syster och njuter i värmen.
Man måste få lov att le, skratta och drömma om en fin framtid. För sorgen över Iris kommer jag alltid bära i mitt hjärta. Smärtan kommer alltid finnas där. Men med dagar som denna går det lite lättare att leva, en dag i taget.

Vi ska till våran lilla flicka ikväll med nya blommor, det är ju ändå helg 😇😊.

Likes

Comments

Det går så fort att förlora ett liv. Ena stunden så sparkar det och bumlar runt i magen, andra stunden så är man på väg till förlossningen för att kolla upp minskade rörelser. Att det kan gå så sjukt snabbt! Ibland känns det inte som om man hade haft en chans att göra något för att ändra hur det blev.

När jag läser andra änglamammors statusar på Facebook så blir jag så berörd, så många historier som liknar ens egen, så många som går igenom samma helvete som vi gör. Vi är inte ensamma! Men vi blir tyvärr fler, varje dag..

Tänker på natten mellan den 29e och 30e maj, när jag såg den där stora skärmen med bilden av din lilla kropp i min mage, minns din svarta brösthåla där ditt hjärta skulle slagit.. Den natten dog en del av mitt hjärta, den delen dog med dig min älskade dotter.
Den stunden som vi upplevde är alla föräldrars mardröm, den stunden när himlen får en till ängel.

Likes

Comments

Asså sånt här får bara INTE hända, ändå har det hänt. Några gånger...
Krångel med försäkringskassan.
Nu är det såhär att jag fick 30dagars föräldrapeng i och med att Iris dog, + 10dagar efter det, så totalt 40 dagar, de räckte till den 14 juli. Vi var på återträffen den 4juli och då sa vi det att läkaren skulle sjukskriva mig från den 14/7 tills den 31/8. Den 21juli ringer jag till förlossningen och frågar vart min sjukskrivning är, ne då har min läkare gått på semester och antagligen glömt bort att sjukskriva mig...
Så barnmorskan ska prata med en annan läkare och fråga om den kan sjukskriva mig. Visst jag får in en sjukskrivning, den tunnaste och mest oengagerade sjukskrivningen jag har sett..
Försäkringskassan har ringt mig både i fredags o måndags, (eftersom han som ringt mig i fredags gått på semester och en ny tagit över,) och frågat om jag skulle jobbat från den 14juli, så i måndags röt jag ifrån och sa det att "NEJ jag skulle varit föräldraledig tills JUNI nästa år till mitt barn som dog i magen!". Och så gnällde de på att min ansökan och anmälan om sjukskrivningen kom in den 26juli, då sjukskrivningen kom in den 21juli, JA! För INGEN sa att jag var tvungen att sjukanmäla mig igen.....!
Och idag i ett brev från posten så kom det från försäkringskassan att sjukintyget inte är tillräckligt?! Kan dock förstå dem... Så idag blir det väl att ringa förlossningen för att kolla om min läkare är tillbaka på jobbet igen..

Och i början så var det krångel via försäkringskassan genom att kuratorn vi fick på förlossningen inte visste om att HON ska anmäla Iris till dem då hon inte fick något personnummer, vilket då kuratorn trodde skedde automatiskt via skatteverket. (Tror dessutom att hon var vikarie eller något..) Ja, om de hinner leva när de föds så får de personnummer och skatteverket sköter det där till försäkringskassan..
Det ska fan inte vara enkelt något märker jag. Tur att försäkringspengarna räckte till räkningarna, annars hade det inte varit kul. Blir väl nudlar resten av månaden nu....

Nu har jag ringt förlossningen igen, och de vet inte ens om hon är ledig fortfarande eller inte, men bröt ihop i telefonen för nu är jag så trött på det här. Men den barnmorskan jag pratade med skulle prata med en läkare och se om de kunde lösa detta...

JAG ORKAR INTE....

Likes

Comments

Tack till alla er som läser min blogg!
Är helt chockad över hur många läsare jag fått på mina inlägg🙈
Det värmer i hjärtat att folk vill läsa om detta, för tycker inte man hör talas så mycket om intrauterin fosterdöd (att barnet dog i mammas mage) och spädbarnsdöd. Fast det händer DAGLIGEN. Varje dag blir vi minst en till familj som förlorar sitt lilla barn innan det hunnit födas. Och det är inga missfall, från v.22 räknas det som ett spädbarn och det är en liten människa! Ett barn som är så älskat av mamma och pappa innan det hunnit se dagens ljus!

Gå in på spädbarnsfonden och läs mer! För alla känner vi någon som måste gå igenom denna sorgen, en sorg som ALLTID kommer finnas kvar.
Ett barn som alltid kommer fattas sin familj...

Likes

Comments

Just nu vill jag bara sova, sova och drömma om att få hålla dig. För det är det enda stället jag kan få ha dig i min famn. Det enda stället jag kan få se dig växa upp. I drömmarnas värld.
Får ont i magen när jag tänker på att jag borde hållit i dig mer än vad jag gjorde.. men du var så liten och skör. Vågade inte riktigt 💔
Det gör så ont i mammas hjärta Iris.. vill ha dig här så mitt hjärta får läka. Men du kommer aldrig komma hit, du finns inte kroppsligt längre, du är ett med jorden nu. Samtidigt som du är ett med himmelen.
Pappa och jag gråter om kvällarna, vi saknar att ha dig i sängen att mysa med. Vi saknar dig fast du aldrig levt utanför min mage.
Saknar de stunder när du buffade runt i magen och din pappa var så lycklig att känna hur du rörde dig där inne.
Du var så fin och vacker min dotter, är rädd att få fler barn som är för fina för livet på jorden 💔

VARFÖR BLEV DET SÅHÄR?!😭

Och varför blir vi bara fler änglaförldrar 😔💔

Är så tacksam för de änglamammor jag lärt känna, särskilt till S.H, F.C och E.B, tack för att ni finns där💖

Likes

Comments

Nu har även vi fått frågan om vi har barn, och ja man blev lite ställd, man vet liksom inte hur man ska svara, men sambon var rakt på sak och svarade att "ja vi har ett barn... men hon är på kyrkogården". Varför tvekar man? Är det för att skydda sig själv känslomässigt eller de andra som man pratar med? Bra fråga, har i alla fall lovat mig själv att alltid nämna Iris när jag får den frågan ❤

Likes

Comments