View tracker

Gårdagen va inte den bästa, därav dålig update. Jag va fortfarande helt slut efter ridningen och trots att jag sov flera timmar den natten så va jag lika trött när jag vaknade på söndagen. Jag förflyttade mig bara mellan sängen och soffan och sen tillbaka till sängen på kvällen igen. Små pluggade lite och kollade på några avsnitt Grey's anatomy och egentligen så va dagen ganska skön och välbehövlig. Men när de va dags för middag vaknade anorexin till liv och absolut vägrade att äta laxen som va tänkt till middag, den ville äta lite yoghurt istället. De blev ytterligare ett bråk med mamma och jag (sjukdomen) vann som vanligt så de blev yoghurt till middag. Jag får alltid så dåligt samvete efteråt och jag vet att mamma bara går med på att äta yoghurt för hon är så rädd för att jag inte ska äta någonting alls annars.

Nu är de i alla fall måndag och dags för nya tag. Sitter för tillfället i skolan men ska gå 2 timmar tidigare för att åka till Capio. Är väldigt nervös och har egentligen ingen lust att åka för jag orkar inte ta konsekvenserna av mitt beteende. Men jag SKA gå ändå för jag SKA bli frisk. Punkt.

Vi hörs senare!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Så ledsen för dålig update idag. Har i princip bara sovit och bråkat så det har inte varit någon bra dag alls. Berättar mer imorgon. Här är i alla fall min middag, naturell yoghurt med müsli.

Ska försöka sova nu, är verkligen helt slut. God natt!

Likes

Comments

View tracker

​Vaknade innan klockan idag vilket va så skönt, jag kunde ligga kvar i sängen med datorn till klockan 9. Sen va de bara upp och byta om för att åka till stallet, har inte ridit på ett bra tag nu då jag inte känt mig helt hundra men idag va de dags igen. De är så obeskrivligt skönt att sitta på hästryggen och bara släppa alla tankar, känslor och all ångest en stund och bara njuta. Jag får alltid massor av mental energi av ridningen men tyvärr försvinner all fysisk... Jag äter och tar hand om mig själv alldeles för dåligt så efter 1 timme på hästryggen så är jag alltid helt slut och jag brukar inte orkar göra något alls under resten av den dagen. Så när jag kom hem tog jag en dusch, åt lite lunch och bänkade mig i soffan med datorn och där har jag suttit från klockan 1 fram tills de va dags för middag vid halv 6. Halv sovit ungefär hela tiden utom när jag sov på riktigt i någon timme, inte ens lite matte har jag gjort så de får jag ta tag i imorgon. Det tar hårt mentalt, jag vill kunna göra saker efter jag har ridit och inte somna i soffan gång på gång. Men nu är jag förhoppningsvis på rätt väg från att ligga utslagen på soffan till att få mer energi och orka göra alla roligheter som livet har att bjuda på!

Till middag åt vi i alla fall någon vit fisk med potatis och sås. Jag älskar verkligen fisk, särskilt vit och jag kan nog till och med säga att det är en av mina favoriträtter. Sen fortsatte mamma och jag med vårt pussel som vi håller på med just nu, vi blev så uppslukade att vi satt i kanske 1 timme och glömde att duka av matbordet. Sånt som händer haha. Det var riktigt mysigt att spendera tid med mamma utan bråk. Vi bråkar väldigt mycket just nu tyvärr och jag kan nog ta på mig de flesta bråken. Blir väldigt lätt irriterad när hon (eller någon annan för den delen) försöker hjälpa mig, vill inte visa mig svag inför mina föräldrar vilket är jättekonstigt för de finns ju här som stöd men så är det för tillfället.

Nu ska jag återgå till pusslet, vi hörs sen!


Likes

Comments

Jag är så glad att jag får fortsätta med ridningen, det är höjdpunkterna på veckan och sån ångestlindring!❤️

Likes

Comments

Idag har de äntligen vänt lite känns det som! Det är ingen dans på rosor direkt men jag har faktiskt mått ganska bra idag och fungerat vanligt vilket känns så skönt!

Dagen i skolan bara flög förbi, kanske inte så konstigt med tanke på att jag bara hade 3 lektioner haha. Skyndade sen iväg till logopeden och det gick bra även där. Det va ett tag sen jag va där sist och jag har fuskat lite med övningarna så va lite nervös över det men de va inget som märktes som tur va! Jag går till logopeden för jag har VCD vilket är en diagnos (??) som gör att stämbanden drar ihop sig när man andas vid fysisk ansträngning och stress. Det finns ingen medicin som underlättar (jag kan tycka att astma medicin fungerar ibland) utan man få göra andningsövningar hos en logoped. I alla fall så har jag väldigt lätt för att glömma bort att göra övningarna men de går ganska bra ändå.

När jag kom hem bestämde mamma och jag oss för att åka till banken för att fixa ett nytt bankkort till mig. Där satt vi och väntade i en evighet och när de väl va våran tur så hade vi något fel på någon underskrift så de blev inget kort idag. Känns väldigt surt då de tagit tid för oss att ens komma iväg på grund av att mina skoltider krockar med banskens öppettider och när man väl kommit dit så får man inte ens kortet *suck*. När jag kom hem så fixade jag klart några läxor och lämnade in dem så jag inte behöver tänka på de i helgen, gjorde även lite matte också men de måste jag dock fortsätta med lite i helgen.

Till middag åt vi kyckling och potatis, ångesten kom smygande direkt men jag ville inte låta den förstöra en bra dag så jag tryckte undan den så gott jag kunde och jag kan nog säga att jag lyckades ganska bra för det känns bättre igen.

Nu ska jag fortsätta att slö titta på fångarna på fortet och sen lägga mig hyfsat tidigt så jag är pigg och glad för imorgon!

Likes

Comments

Lite naturell yoghurt, müsli och juice blev dagens frukost. Jag har alltid haft svårt att äta frukost men idag så smakade de faktiskt ganska bra. Nu ska jag dra till skolan, slutar halv 1 så de blir en lugn dag. Direkt efter skolan ska jag till logopeden men sen har jag faktiskt inga planer så får se vad jag hittar på.

Hoppas ni får en bra dag!

Likes

Comments

Efter den omtumlande dagen igår så hade jag verkligen ingen energi eller motivation till att åka till Capio idag men de fick inte stoppa mig utan jag släpade mig dit ändå. Vi redde ut mina känslor och förvirring från igår så nu har jag kommit tillbaka på rätt spår igen och fått tillbaka lite motivation till att bli frisk även om de inte känns hundra alls.

Det blev ingen vägning idag heller, jag ångrar så mycket nu i efterhand att jag inte tog tjuren vid hornen och känner mig så misslyckad. Jag hade ett prov i skolan direkt efter och vågade helt enkelt inte väga mig för jag var rädd att jag inte skulle klara att ta provet. Sån dålig ursäkt ser jag nu, och det värsta är att de inte ens va min egna ursäkt anorexins och jag har inte lärt mig att trycka bort den rösten. Så hela mötet idag kändes återigen som ett misslyckande från min sida. Blir så besviken på mig själv och att jag inte klarar de bättre. Det känns också som att Capio slösar bort en plats på mig när de finns många andra som skulle klara de mycket bättre och försöka mer än vad jag gör vilket blir ytterligare en grej som får mig att känna mig som ett misslyckande.

I alla fall så tog mig tillbaka till skolan och gjorde provet, som nog gick helt okej, innan jag åkte hem och somnade i soffan. Vaknade när mamma kom hem vid halv 6 och sen åt vi middag. Anorexin som bestämde middag *suck*. Det blev ett halvt ägg och lite naturell yoghurt, jag kunde verkligen inte förmå mig att äta något annat. Det sa bara stopp och då är det verkligen stopp tyvärr. Egentligen tycker jag att yoghurt är läskigt och anorexin föredrar kvarg men de hade vi inte hemma så då gick det okej med naturell yoghurt. Återigen mycket besviken på mig själv.

Så om jag sammanfattade gårdagen som rörig och känslosam kan jag väll sammanfatta dagen som en stor besvikelse. Hoppas verkligen allt känns lite bättre imorgon, behöver verkligen lite positiv energi och mer motivation NU.

Vi hörs igen imorgon, kram!

Likes

Comments

Likes

Comments

Jag har varit hos Capio 3 gånger för behandling. 3 gånger. Jag visste sen innan att det kommer bli tufft i början och att det är svårt att släppa taget om sjukdomen och komma igång. Jag har läst massor om att bli frisk från ätstörningar och va beredd på en tuff start. Men trots det går jag rätt in i väggen och börjar tvivla med en gång.

Jag tycker att det är svårt och jobbigt att vara helt ärligt om saker som gäller ätstörningen, det har jag alltid tyckt och därför bara prata med ett fåtal personer (rättare sagt en person) innan jag kom till Capio. På mina samtal och självregistreringar har jag hittills varit helt ärlig och sagt precis som de varit trots att de tagit emot enormt mycket. Vi pratar om att införa ett mer regelbundet ätande, att ett litet mål om dagen inte räcker. Jag vet det själv och jag lovar att jobba på det och verkligen försöka. Men gör jag de då? Nej.

I min sjukdomsbubbla finns det inte på världskartan att äta mer. Det är alldeles för läskigt och enligt sjukdomen helt onödigt, jag tar ju mig igenom dagarna. Jag tror att jag har hoppats på att de skulle räcka med att gå dit och prata lite så man återvänder till en normal tankegång kring mat and that's it. Att ingen skulle tycka att jag behövde gå upp i vikt eller äta mer för nu skulle jag få sunt tänkande kring mat. Men så är det ju verkligen inte, de är ju inte att bl frisk. Ett mål mat om dagen är inte normalt eller hälsosamt och jag vet det men trots det försöker jag inte göra något för att ändra på det.

Om jag ska vara ärlig tror jag inte att jag är redo för att lämna anorexin. Jag är inte klar med sjukdomen vilket låter sjukt absurt för det är ett helvete men i dagsläget är de läskigare att försöka göra något åt de än att fortsätta helvetet. Jag älskar att ha rutiner, rutiner ger mig trygghet och anorexin erbjuder mig rutiner vilket gör de svårt att bryta sig loss från mina vanor.

När jag låg vaken inatt hade jag massor av ångest och osunda tankar. Anorexin ville att jag skulle ljuga mig igenom den här behandlingen och fortsätta som vanligt efteråt. Imorse hade den övertalat mig att de va precis så jag skulle göra och att jag skulle fuska med vikten hos Capio imorgon. Efter samtalet idag med personen som jag lyssnar och litar fullt ut på ändrade jag mig igen och hon fick mig tillbaka på rätt tankespår igen och när vi kramades hejdå så va jag övertygad om att jag skulle kämpa. Jag måste ta min chans nu. Men så fort jag blir ensam igen så kommer osunda tankar tillbaka och får mig att börja tvivla. Kommer jag ens att klara de om jag försöker? Vågar jag försöka? Jag tvivlar så mycket på mig själv just nu, för mycket. Och med känslan jag har nu så kommer de nog bli en ångestfull natt igen, men till skillnad från idag har jag ingen som får mig tillbaka på rätt bana inför imogon.

Jag är så rädd. Fruktansvärt rädd för vad som kommer komma oavsett om jag stannar i sjukdomen eller försöker komma ifrån den och jag är för svag och feg för att utmana mig själv.

Gud vilket rörigt inlägg, men det är såhär mina tankar är just nu; röriga och ångestfyllda.


Likes

Comments

​Det har varigt riktigt tungt idag. Sov ingenting inatt på grund av blodprovet, så sömnbrist gjorde det hela ännu värre. Har varit en levande zombie och dagen är inte ens slut, hur ska de gå senare?? I alla fall så började jag dagen i skolan med att träffa en person som betyder jättemycket för mig, hon va den första som jag berättade för hur jag mådde och om ätstörningsproblemen och hon har stöttat mig hela vägen hit. Och vi har inte träffats och pratat på riktigt sen i början av sommaren så det var riktigt skönt att ses. Vi pratade bland annat om hur det gått under sommaren och om behandlingen hos Capio och jag fick massor med pepp vilket jag verkligen behöver då jag börjar tvivla på allt. Hon kan säga samma saker till mig som alla andra men de är bara henne jag lyssnar på och inte blir arg och irriterad på så jag behövde verkligen det här nu. Efter det gick jag på en halv lektion innan det var dags för blodprovet. Om någon frågar mig nu om vad jag gjorde på den lektionen så kan jag inte svara, kommer inte ihåg något utom att jag satt med hög puls och skakade av rädsla. Kuratorn följde med mig dit som stöd (har en bra relation med henne också) och det gick faktiskt helt okej. Ja, jag fick fick panik och drog undan armen flera gånger MEN med stöd så tog jag mig igenom det och nu är det gjort. Jag brukar inte må speciellt bra efter blodprov, ofta blir jag väldigt trött och yr så jag brukar gå hem, lägga mig i sängen och gråta tills jag somnar och sen kan jag sova hela dagen. Vet inte varför jag gråter efter de är gjort men det är typ en efter reaktion jag får. Eftersom att jag redan har och kommer få mycket mer frånvaro i skolan så ville jag inte missa ännu fler lektioner så jag samlade ihop mig och gick dit även fast jag bara ville lägga mig och sova. Jag fick dock ta de lite lugnt i början och hade mitt möte med kuratorn då direkt istället för på eftermiddagen som planerat. De samtalet gick också bra, jag fick mycket sagt och de var med blandade känslor jag gick där i från sen. När jag var klar hos kuratorn hade jag dragit på mig en rejäl huvudverk och jag orkade knappt stå upp av trötthet så jag fick sitta kvar och vila lite. Somnade en kortis i en fåtölj innan jag sen gick vidare för dagens två sista lektioner, det var riktigt segt men jag tog mig igenom de i alla fall och nu har jag kommit hem. Vår sista lektion varade i typ 5 minuter innan vår lärare sa att vi fick gå hem, han va trött och vi har prov med honom imorgon så han tycket i kunde plugga hemma istället. Sån tur jag hade där!

Egentligen tänkte jag börja plugga med en gång men jag måste ta och sova någon timme först, annars kommer det aldrig att gå. Så det är min plan för tillfället. Hoppas jag får vakna utan huvudvärk och känna mig lite bättre sen, har inte varit på topp idag och har haft en tuff och jobbig dag med många jobbiga tankar och känslor.

Likes

Comments