View tracker

TJA. Nu har vi varit extra bedrövliga på att skriva här. Ska göra mitt bästa för att sammanfatta vad vi har haft för oss senaste veckorna. Det är issa som skriver förresten. Okej då kör vi.

Efter några hemska dagar med magsjuka i Bocas del toro tog vi oss genom Costa Rica och över till Nicaragua. Resan tog sammanlagt ett och ett halvt dygn med en natt i Arenal i Costa Rica. Väl framme i Nicaragua checkade vi först in på ett hostel nere i stan. Efter fem minuter var vi överens om att byta hostel pga väldigt låg standard med konstigt folk och äckliga sängar. Vi checkade istället in på livets hostel, Casa de Olas. Vi bor mer upp i bergen och får ta oss med gratis shuttle fram och tillbaka till stan varje dag. Vilket super ställe, vi har levt loppan i en vecka här nu. Under veckan har vi hunnit med mycket poolhäng, barhäng, hängmattehäng osv, ni fattar. Vi har i princip hängt där hela veckan. Då vi har gjort typ samma saker varje dag finns det inte jättemycket att berätta om, förutom sunday funday.

Sunday funday är en heldagsfest som hela staden deltar i. Vi vaknade kring nio tiden och käkade frulle. Strax därefter gick vi på festandet. Vårt hostel hade en sjukt rolig förfest med tävlingar och massa kul. Kring två tiden drog alla vidare till första destinationen. Bilarna släppte av oss utanför ett hostel nere i stan där de hade årets poolparty. Extremt kul. Efter några timmar där kurrade magarna och vi svängde förbi en restaurang och åt hamburgare. Sedan var tanken att vi skulle till ett annat poolparty och sen ytterligare en fest på stranden. Tyvärr kom bakfyllan i vägen. När vi skulle "svänga förbi" vårt hostel för att sedan dra vidare hamnade vi med huvudvärk i var sin hängmatta. Men vad gör det, vi hade haft en grymt rolig dag. Önskar det fanns bilder från poolparty i stan att visa er men att ta bilder var en omöjlighet. Vi hade varken kamera, mobil eller kläder med oss. Har snott några bilder med dålig kvalle som får duga.

I skrivande stund softar jag i en soffa efter frulle. Är inte säker på vad soff och Alice gör atm. De har väl ockuperat varsin hängmatta som vanligt. Idag ska vi lämna detta härliga ställe och åka vidare till vår sista (!!!) destination, Granada. Känns helt overkligt att vi ska hem om bara några få dagar. Lika overkligt det kändes innan avresa, lika overkligt känns det att vi ska hem. Fyra månader är ganska lång tid att vara hemifrån. Jag vet att jag kan tala för alla när jag säger att det ska bli skönt att komma hem. Samtidigt är det vemodigt att livets trip tar slut någon gång. I alla fall, dagens plan ser ut som följande: softa ett par timmar, shuttle till stan för en god lunch, utcheckning från Casa, taxi till Granada på ca 1,5h och sedan får vi se.

Pussar och kramar på er, VI SES SNART!!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Där, den 16e april kl 13.56, lämnade jag alltså Selina Hostel, Bocas del Toro och tre sjuka små vänner. Efter ett flyg till Panama City, taxi mellan flygplatser, mellanlandning i Paris och en resa på totalt 26h landade jag med tårar på svensk mark igen. En otroligt konstig känsla. Och en otrolig jetlag.

Sista veckan i Panama var super. Mycket sol, bad och härlig mat. Sofia fyllde 21 och det firade vi med smoothie på sängen, luxfrukost, häng på stranden, middag på restaurang, mycket vin och snack till sent på natten. Som vanligt firar vi på ett sådant sätt så att alla får ta del av födelsedagsbarnets presenter hehe, en klassiker. Däremellan fick hon dock en enskild massage som vi bokade in på ett ställe i närheten, mycket uppskattat vad vi förstod woop. Under veckan träffade vi också mycket härliga människor, yogade och råkade hamna på en amerikansk svensexa haha. Inga kommentarer.

Denna soliga onsdagsmorgon sitter jag hur som helst på altanen tillsammans med mamma, pojkvän och hunden Smilla och äter frukost. Tänker tillbaka på allt som hänt och det känns knappt verkligt. Känns som att det var åratal sedan jag var hemma, samtidigt som att det känns som igår. Förstår knappt att det gått 3,5 månader - vilken orolig resa vi gjort alltså!! Helt fantastiskt. I det förra inlägget som Sofia skrev försökte vi göra en liten sammanställning på det vi gjort, men egentligen går det ju faktiskt inte att beskriva med ord. Så mycket vi upplevt, så mycket vi sett och så många människor vi mött. Och bäst av allt är att vi fått göra allt detta tillsammans. Tillsammans har vi gjort saker som egentligen bara vi själva riktigt kommer att förstå. Vi har skapat oförglömliga minnen - och det är jag så tacksam för. Livets resa, that's what it is.

Tacksam är jag också för allt här hemma. På onsdag om två veckor kommer jag stå på flygplatsen och hälsa de andra tjejer välkomna hem och jag kommer att förstå deras känslostormar. Det kommer kännas underbart att vara tillsammans igen. Vi har ju blivit som en liten familj under resan och det känns så konstigt att vara utan dem. Här hemma ska vi hitta på nya och spännande upplevelser tillsammans, det vill jag lova.

Tack för en underbar, fantastiskt, oförglömlig, häpnadsväckande och helt sjuk resa tjejer! Ni är solklart bäst!!!

Dags att tacka för mig, tjing! /Pau

  • 238 readers

Likes

Comments

View tracker

Soffis tur idag. Idag, 9/4 firar vi 100 dagar på resande fot. Känns helt galet att det redan gått så många dagar. Och vad som är ännu galnare är allt vi hunnit med under denna tiden. Så jag tänkte att jag skulle sammanställa för er litegrann.

Än så länge har vi:
- Besökt 12 flygplatser
- varit i 5 länder
- tappat resekompis på vägen i form av Malin
- funnit ny i form av Simon
- i övrigt träffat en massa andra härliga människor och funnit nya vänner
- hoppat 3 olika bungyjump,
- hoppat fallskärm
- åkt i världens längsta zipline
- lärt oss att surfa
- lärt Pau dricka öl och klunka
- dykt i barriärrevet
- bilat på fraser
-Bott på lyxresort på whitsundays
- varit så långt hemifrån vi kan komma
- varit på Steve irwins zoo
- sett vilda sengångare
- rullat ner för en kulle i enorma plastbollar
- klätt ut oss till bikers och åkt motorcykellookalikes
- gosat med kängurur
- gosat med koalor
- ridit hästar
- åkt rutschkana i ett vattenfall
- varit i nimbin (hippiestad i aus)
- handlat på woolworths, new world, pacNsave, supercompro och supermercado (matbutiker i respektive land)
- kört i vänstertrafik
- överkonsumerat uttrycket "haj"
- sett en kändis
- sett en himla massa vattenfall (orkar inte ens räkna)
- bott på 37 hostel
- besökt ungefär 20 till platser
- snubblat över en Pythonorm
- varit på nattklubb i LA
- druckit orimligt stora mängder goon
- blivit dyngraka på diverse drickspel
- spelat extremt mycket kort överlag (plump och 7an är överlägset favoriterna)
- paddlat havskajak i nya Zeeland
- krossat två telefoner
- nästan tappat bort 2 telefoner
- tappat bort 2 gopros
- betalat alldeles för mycket pengar för wi-fi
- käkat extrema mängder chips
- ätit alldeles för mycket tonfiskpasta
- grävt egna hotsprings på en strand och badat i dom
- badat fast det var en stor varningsskylt för hajar
- raftat
- gjort en 5 timmars hike
- bott med maurifolk
- yogat
- läst 11 böcker var
- hoppat i ett 7 meter högt vattenfall
- åkt extremt många timmar buss
- spenderat nästan 140.000 kr var
- snorklat med sköldpaddor
- försökt dansa salsa på en strand i Costa Rica
- haft strandfester
- förevigat resan genom att göra mosaik på en vägg i puerto viejo
- smygdruckit alkohol ur kaffekoppar och vattenflaskor
- packat om väskan lika många gånger som vi bytt boende (37 gånger)
- skrattat tillsammans varenda dag
- gråtit tillsammans
- kommit varandra närmare
- bråkat
- blivit sams
- insett att vi aldrig skulle vilja göra resan med nån annan
- har ibland insett att vi kommit varandra liiiiite för nära, när inget samtalsämne är för konstigt eller genant för att prata om

Detta är bara en bråkdel av allt, och vi har ju faktiskt en månad kvar att skapa ännu fler minnen. Idag anlände vi till bocas del toro i Panama, efter att ha varit i monteverde där vi ziplinade, hoppade bungy och bara myste. Därifrån fick vi också säga hejdå till Simon. Sen åkte vi till puerto viejo, bodde på ett hostel som var gjort av mosaik. Väldigt fräckt, vi fick till och med föreviga resan genom att själva skriva "livets trip" i gult och blått på en av deras väggar i mosaik. Annars blev det mycket strandhäng där. Nu har vi en vecka i bocas, vilket känns mycket lovande! Mer om det kommer senare. Puss

Likes

Comments

Hola, Pau här!

Ligger i skrivande stund på Playa Conchal och svettas. Härligt med värme!! I söndags tog alltså vi (jag, Isabelle och Alice) oss till Tamarindo och checkade in på ett jättebra hostel mitt i smeten. Där stannade vi två nätter och det hanns med både strandhäng, en lyxig vinkväll ute och god mat - men framförallt blev det shopping! Vi har inte unnat oss speciellt mycket på denna resa, men för några få timmar var pengar plötsligt inga problem. Haha eller. Totalt skrapade vi i alla fall ihop till fyra hela set bikinis, två underdelar och en surf t-shirt. Mycket nöjda får jag lova!

Under denna tid stannade Sofia och Simon kvar i Santa Theresa. De åkte bland annat till Montezuma, en fint lite ställe med mysiga hus och vattenfall. Därefter, på tisdagen, hämtade de upp oss i Tamarindo med vår nya hyrbil. Tillsammans åkte vi till ett mysigt litet hotell strax utanför staden där vi nu tillbringat snart fem nätter. Helt fantastiska dagar har det varit! Vi har åkt till stranden nästan varje dag och på kvällarna har vi lagat god middag och suttit och pratat till sent med var sitt glas vin i handen. Igår åkte jag, Simon och Sofia en liten tur med bilen till ett jättefint vattenfall ungefär 1,5h bort. Där badade vi och hade det gott och dessutom blev det ett restaurangbesök på vägen hem. Yummie. Isabelle och Alice stannade hemma vid poolen hela dagen, vilket inte var fel det heller.

Så härligt med lite lyx. För några dagar har vi inte varit på backpackingresa, utan semester, om ni förstår mig rätt? Passar perfekt för mig, för nu börjar snart min resa lida mot sitt slut... För er som inte vet åker jag nämligen hem efter Panama, om ungefär två veckor, medan de andra tjejerna stannar två veckor till i Nicaragua. Jag har verkligen blandade känslor inför flyget hem ska jag erkänna. Jag mår så otroligt bra här borta, men samtidigt saknar jag mina nära och kära väldigt väldigt mycket!! Tror allt det blir bra detta, har ju trots allt fått en riktig drömresa på nästan fyra månader. Ska verkligen njuta och ta till vara på sista tiden här!

Imorgon bär det av till Monteverde. Där har vi bland annat zip-line och ännu ett bungyjump på schemat. Hörs mer efter det! Pura vida!


  • 445 readers

Likes

Comments

Hej hej Alice här!

Nu har vi haft sex nätter i Santa Teresa och imorgon är det dags för mig, Isabelle och Paulina att åka vidare (Sofia och Simon stannar några nätter till) till Tamarindo. Så vad har Santa Teresa bjudit på då? Jo precis allt som vi har förväntat oss. Vi har fått in en liten dagsrutin de senaste dagarna och den följer; vakna, äta, surfa, äta, sola, bada, sola, vila, äta och sen avslutar vi kvällen med häng med massa vänner. Låter inte helt fel va? Tempot är som sagt lite lugnare nu i Centralamerika än vad det tidigare varit så finns egentligen inte så mycket att berätta om, men vi alla njuter så mycket av att bara ta det lugnt och göra precis det vi känner för att göra för stunden.

Något roligt som har hänt är att vi har värvat en ny medlem till truppen och det är Simon, Sofias pojkvän. Mycket trevligt tycker vi allihopa, tror iof Sofia är gladast. Han ska resa med oss nu i två veckors tid innan han lämnar oss för att åka tillbaka till Sverige. Sofia och Simon bor tyvärr på ett annat ställe ganska långt bort från oss men det löste de enkelt genom att hyra en fyrhjuling, så den har vi alla fem glidit runt på längs gatan i Santa Teresa. Mycket kul!

Vi har som sagt surfat en del här och det har varit så kul att få vara tillbaka på brädan. Vi har nu lämnat nybörjarbrädorna bakom oss och gått på de svårare. Det är så kul att se hur man utvecklas. Jag har verkligen fastnat för surfen!!! Vi träffade en kompis här på hostelet som är surfinstruktör så vi har fått massa gratislektioner av honom (WIN!!!!).

Det är mycket billigare hör i Costa jämfört med Aus och NZ så vi njuter av att kunna unna oss lite god mat och massa frukt som är extremt billigt, exempelvis så kostar en mango 3kr!!!!! Ni kan ju tänka er att det blivit en och annan mango hehe. Vi har till och med unnat oss ett och annat restaurangbesök och då betalar vi ca 40kr för en middag.

Det är inte bara en dans på rosor här dock. Vi har ett lite (ganska jättestort) problem och det är att vi har VÄLDIGT begränsad tillgång till rinnande vatten. Varje morgon när vi vaknar är vattnet slut vilket innebär att vi inte kan gå på toa då det inte går att spola utan vatten. När man kommer hem från morgonsurfen helt sandig och saltig kan vi inte duscha, men det har vi löst genom att vi hittat en vattenslang på hotellet mittemot som vi lånat på vägen upp från stranden. När vi på eftermiddagen kommit hem från stranden kan vi ibland om vi har tur hunnit få vatten annars får vi vänta ytterligare någon timma innan vi kan ta oss en dusch och gå på toa. Roligast var igår när Paulina och Isabelle höll på att få sig ett litet psykbryt. De hade inte duschat på några dagar och så igår eftermiddag var det iväg på ett tufft yogapass och kommer hem extremt svettiga men det finns fortfarande inget vatten. Problemet var bara att vi skulle göra oss lite fina för att gå ut på restaurang och fira vår kompis födelsedag.... Men inget vatten = ingen dusch, så det va bara för tjejerna att byta om och dra ut svettiga och goa haha! Som tur är är det ganska soft här så ingen riktigt bryr sig om hur man ser ut och man blir lika svettig igen direkt när man går utanför dörren så tjejerna klarade sig fint ändå.

Lite fest har vi såklart hunnit med också även om vi har varit ganska sega de senaste dagarna, tror vi har gått in i semester och slappe mode. Det härliga här i Costa är att festerna inte är i en svettig lokal med dunka dunka, nej nej här dansar vi barfota i sanden på stranden till rytmerna av latinamerikansk musik. Vi försöker så gott vi kan svänga med våra stela höfter och få till lite salsa moves. Det ser nog väldigt roligt ut men jag kan lova att vi iaf tycker det är extremt kul att försöka sig på lite salsa.

Det var nog allt för denna gången. Nästa gång vi hörs är vi Tamarindo.

Ta hand om er så hörs vi!
Puss & kram Alice

Likes

Comments

Heeej allihopa, issas tur!

Jag tänkte uppdatera er lite om vad vi hittat på sedan vi lämnade vårt kära Nya Zeeland. Efter en seg dag av väntan i regniga Christchurch åkte vi mot flygplatsen vid kl fem på eftermiddagen. Efter en låång flygning(12h) landade vi i Los Angeles!! Inte för att göra någon smygreklam eller så, men flygbolaget vi åkte både till och från nz med var GRYMT bra! Air new zealand får alla passagerare att känna sig som att man flyger i första klass. Stor rekommendation till den som har planer på att flyga i regionen. I alla fall, vi landade i LA på eftermiddagen lokal tid. Vi tog oss med buss från flygplatsen till Hollywood Boulevard där vi bokat in oss på ett riktigt bra hostel måste jag säga. När man är lite för ung för sitt eget bästa i USA(dvs inte fyllt 21) får man nämligen inte bo var som helst så utbudet var inte jättestort. Vi checkade in på Banana Bungalows och inledde med en gratis taco night. Inte helt fel. Sjukt nog bjöd de även på alkohol hela kvällen men vi var så trötta att vi bangade detta och gick och la oss rätt tidigt.

Upp med tuppen nästa morgon för att utnyttja de få dagar vi hade i LA. Efter en gratis(!!!) frukost beställde vi en über som tog oss till Venice Beach. Über var vår räddning i LA då avstånden är ganska långa, bil är nästan obligatoriskt. Väl på Venice Beach hängde vi först på stranden och imponerades av alla grymma surfers. Sedan strosade vi runt längs strandpromenadens butiker. Efter ett par timmar kring Venice Beach skulle jag säga: soft ställe men inte mer än så. Överlag ganska mycket trashigt folk och det kändes lite som en turistfälla. Vi åkte därför vidare till Santa Monica. Detta blev grymt mycket mer uppskattat av oss. En lång shoppinggata och restauranger och några minuter bort en härlig strand. Efter några timmar hade vi hunnit med shopping, lunch på en härlig uteservering och en kaffe på stranden. Santa Monica- inte att missa när man är i LA.

Efter ytterligare en lugn kväll på hostellet kravlade vi oss upp tidigt nästa morgon för att upptäcka Beverly Hills. Vi började på ett litet mall som heter the grove, med diverse olika butiker och restauranger. Väldigt mysigt ställe då alla butiker ligger runt en fin uteplats. Därefter bar det av till sushirestaurangen Sugar Fish. Väääldigt gott men dessvärre väldigt dyrt för backpackerplånkan. Njöt gjorde vi i alla fall. Sedan letade vi upp en svensk godisaffär, wehoooo. På väg dit sprang vi på Mischa Barton (Marrisa OC) no biggie. Jag var så inne i min egen värld att jag missade henne tyvärr. Men får väl glädjas åt de andra...

Sista kvällen i LA bjöd på fest, vilket var mer än vi hade förväntat oss då åldersgränsen ju är 21. En av Paulinas kompisar som just nu är i LA frågade om vi skulle vara intresserade av att gå ut- tack ja tack. Sagt och gjort, vår gulliga roomie köpte dricka till oss och efter ett litet förkrök på hostellet åkte vi till nattklubben Le Jardin. Coooolt ställe. Vi hade alla en väldigt rolig kväll och på vägen hem svängde vi förbi berömda cali burgaren In-and-out. M u M s. Efter för få timmars sömn bar det av till flygplatsen med siktet inställt på Costa Rica!! Problemet var bara att vi fick sitta bakfulla i extrainsatta krampsäten i flera timmar. Inte lika kul. Till slut kom vi i alla fall fram till San José, Costa Ricas huvudstad. Efter en kort övernattning (närmare bestämt 4h) på ett litet hostel var det bussdags. Dagen spenderades på två bussar och en färga. Och nu mina vänner, är vi här. Vi ligger på hostellet i Santa Teresa. De andra sover så jag bör väl också släcka snart. Imorgon får vi se vad stället bjuder på. Kanske sol, bad, surf, yoga och ja vem vet vad mer. Inte helt fel va?

Mååånga pussar och kramar på er!!!
HASTA LUEGO

PS!!!!! För er som inte redan vet, så har vi ändrat vår resplan lite. Paulina har oförändrat schema men vi andra ska byta ut Argentina mot Nicaragua! Varför? Vi kände för det

Likes

Comments



Howdieee alla härliga som klickar sig in på vår reseblogg, vi tycker det är såå kul att ni läser :) idag är det Sofias tur igen och jag fick äran att skriva om våra sista dagar i Nya Zeeland.

Vi påbörjar även detta inlägg där vi slutade senast. Isabelle och Alice kom tillbaka från shotoverjet med ett stort leende på läpparna. Aktiviteten får 10/10. De förklarade att när båten plötsligt svängde mellan de höga klipporna på den smala ån och även snurrade 360 grader fick man ett härligt glädjerus. Tråkigt för vår vän issa som är lite känslig för snurrande saker att vi hade haft ett av NZ största krök dagen innan... Men det hade tydligen gått bra ändå.

Dagen fortsatte vi tillsammans med våra vänner David och Koffe som kommit ner till Queenstown. Kvällen bjöd på tacos, rödvin och prat sent in på kvällstimmarna innan vi alla somnade gott i våra hostelsängar.

Dagen efter blev en softardag med lite träning, strosande i stan och bara mys. MEN, på kvällen skulle vi äääntligen avnjuta vår härliga middag som underbara Åsa (Alice mamma) sponsrade oss med. Hon bjöd oss alltså på en finmiddag, och sooooom vi längtat. Vi gick och köpte varsin rib eye steak i delin, köpte massa goda grönsaker, typ majskolv, sparris, avokado, vattenmelon mm. Detta med en GOD flaska rött till. Det är inte så ofta förstår ni, som man dricker gott vin. Vanligtvis är det vitt äckelvin för typ 30kr flaskan... Så vi njöööööt! Och de va såå gott att byta ut tonfiskpastan för en kväll. Så TUSEN TACK ÅSA för denna underbara måltid, vi är dig evigt tacksam!

Tillslut va det dags att lämna Queenstown. Med sorgliga tunga steg gick vi mot kiwibussen som skulle ta oss till Lake Tekapou. Ett ställe där det inte finns nåt att göra. Det är en fin sjö och tydligen kan man titta på stjärnorna på kvällen men de va så molnigt när ni va där så man såg ingenting. Däremot träffa vi jättemysiga tjejer från Värnamo, Julia och Fia. Vi åkte även med dom mot vår sista stopp här i Nya Zeeland som är christchurch. På vägen dit gjorde även de andra tjejerna white water rafting med dom, något jag fick hoppa över pga pengarbrist... Men det va en väldigt lyckad rafting som bestod av en heldag med både lunch och middag.

Raftingen började med att de fick ta på sig en STOR muddering med 15 lager som skulle på. Men de hade lite svårigheter med detta så det slutade med att guiden fick hjälpa de stackars tjejerna på med alla kläder.. Efter en genomgång fick de sätta sig i båtarna på lugnt vatten (level 1 rafting) där de fick lära sig att manövrera båten. Sedan bar de av mot farligare vattentyper där de tillslut avslutade med level 5 som innebär djupa stup och höga vågor. Men alla kom därifrån oskadda som tur va!

Väl i Christchurch hände inte mycket. Två regniga dagar bestående av packning, kortspel och bara massa mysigt prat, så nog om det. Nu sitter vi här på flygplatsen och ska snart boarda flyget mot L.A vilket känns overkligt.

Det känns otroligt konstigt att avsluta kapitel nr 1 på resan som är Australien och Nya Zeeland. Framförallt NZ eftersom de va det senaste. Man får nästan ångest när man tänker på att man aldrig mer kommer få uppleva dessa länder på samma sätt igen. Vi har träffat så otroligt härliga människor, sett helt sjuka platser och upplevt de allra läskigaste adrenalinaktiviteter. Samtidigt ska det otroligt spännande att påbörja det nya kapitlet i Centralamerika. Vi är helt säkra på att även det kommer bli helt underbart!

Innan jag avslutar måste jag bara flika in hur underbart det är att jag får uppleva allt detta med mina bästa vänner, dom är helt amazing på alla vis.

Nu ska vi leva loppan i LA innan vi drar vidare till Costa Rica! Puss på er.

Likes

Comments

Hallo där, Pau på ingång!

Nu mina vänner, händer det grejer. Varje dag. Full rulle här i Queenstown, en stad som vi för övrigt älskar. Förra inlägget slutade ju med vårt extremt coola freestyle bungy, men vad Alice glömde nämna var ju att vi faktiskt körde Luge direkt efteråt också. Blev dock lite i bakgrunden eftersom att bungyt var i huvudfokus, men det var en jätterolig upplevelse det med. Luge är alltså när man kör i små "mini/gokartbilar", fast utan motor, på en bana som slingrar sig nedför ett berg. Det kan gå sjukt snabbt om man vill, vilket man ("host" hälften av oss, inga namn nämnda) såklart vill när det är race. Vi körde 4 omgångar och jag racea nog förbi minst ett dussintal långsamma och chockade kineser på vägen, win!!!

Dagen efter bar det alltså av till Milford Sound. Det var en heldagsutflykt med buss där det tog oss 6h för att ta oss ut till själva Milford Sound, och lika lång tid tillbaka såklart. Vi har hört väldigt bra om denna tur och hur fint det ska vara där, men vi var helt ärligt inte allt för imponerade. Vi har nog ser för många fina platser på denna resan så man har kanske på något konstigt vänster blivit lite mätt. Vad vet jag. Fint var det men inte mer än så! Vår egna lilla hemlis är att vi glömde betala för det, så vi ska absolut inte klaga hehe... Samvetet jobbar för fullt.

Dagen efter det, alltså i förrförrgår, hade vi en ledig och bakfull dag. Vi förgyllde dagen med att äta på det berömda hamburgehaket Fergburger som vi hört så mycket om. Själv har jag aldrig ätit en riktig burgare, förutom på McDonalds osv, så detta fick bli min debut. Mycket gott!! Vi enades om att ge burgarna 9/10. Tydligen ska The Barn hemma i Göteborg vara en riktig tia, så har gått med på att gå dit och testa en liten, eller stor, burgare där också när vi kommer hem. Spännande spännande.

Mer spännande blir det dock! För igår hoppade vi nämligen från världens tredje högsta bungy (134m) och åkte världens största gunga. WOW!! Vilken sjuk jäkla dag det var. Måste berätta i detalj.
Det började med att vi egentligen skulle hoppat/gungat i förrgår, men pga av för starka vindar blev det inställt. Så vi hade alltså åkt upp till själva centret där man ska hoppa/gunga, satt på oss selen inför bungyt, hunnit bli sjukt nervösa och sen ställer de helt plötsligt in. En stor besvikelse, men vi bokar direkt om till nästa dag. Så igår var det alltså dags och vädret var med oss denna gången! Som alla andra dagar hade vi såklart varit ute kvällen innan, så trötta men taggade tog vi bussen upp till centret igen. Med selen på tar vi den lilla shuttlen ut till plattformen därifrån man ska hoppa. Alice börjar, sen Isabelle och sen Sofia - och alla gör det med bravur! Helt otroligt att se sina vänner bara försvinna ner mot oändligheten sådär, en efter en.. Så modiga. Själv hade jag en sorts känslomässig kris denna dag och blev från ingenstans helt hysteriskt nervös (vad som hände med den stencoola Pau som voltade ner från förra bungyt kan man ju fråga sig). Jag var sist att hoppa av alla i hela gruppen på ca 18 personer, så antar att det bl.a. kan vara därför som jag hann bygga upp en nervositet utan dess like. Sen var det ju dessutom tre gånger så högt om man jämför med förra gången. I vilket fall, med tårar i ögonen låter jag mig spännas fast och ledas ut till den lilla avsatsen. Jag kollar ner, inser att det är helt sjukt otroligt högt och att jag antagligen är helt från vettet som tänkt hoppa ner här. Att falla fritt fall strider ju mot allt instinkter man har och hela kroppen skriker bara nej nej NEJ! Hoppa för guds skull inte!! Damo, samma kille som höll oss på förra bungyt, försöker lugna mig men det går väl sådär. Vinka till kameran ska man göra, men jag vågar knappt röra mig. "Are you ready?" frågar han. "No..!!" svarar jag. "Let's do it anyway. 3, 2, 1, BUNGY!"

Och jag hoppar. Jag bara gör det. Utan att tänka och framförallt utan att andas. Fyfyfyfy. Känslan går knappt att beskriva. Först står hela världen stilla, sen får jag upp en sådan fart ner mot marken att jag blir totalt livrädd och vet att min sista stund är kommen. Tills jag åker uppåt igen - och jag skriker av glädje och är så stolt över mig själv att jag börjar gråta hejdlöst. Gungar några gånger upp och ner och hissas upp som en svullen och rödgråten liten mes; men vad gör det? I did it!

Nu tror man ju att historien lutar mot sitt slut, men icke sa Nicke. Nu är det dags för swingen - världens största gunga. Vi åker två och två, jag & Isabelle tillsammans och Alice & Sofia tillsammans. David (som tillsammans med Koffe mötte upp oss här i Queenstown dagen innan) gungade han med. Vi tjejer väljer att åka baklänges medan han åker framlänges. Eftersom att vi visste att vi skulle hoppa bungy innan så hade vi nog bagatelliserat denna gunga något - det är inte förrän vi väl hänger där dinglande i luften som vi inser att detta kommer ju bli sjukt jäkla läskigt detta med. För sent för att tänka, när vi minst anade det släppte de iväg oss ner inför nästa hjärtinfakt. Wow för swingen också, så sjukt kul!!! Efter dessa två upplevelser kan jag säga att vi var helt matta, helt slut. Självklart blev det en utgång på kvällen ändå.

Så nu ligger jag här i min säng och drömmer mig tillbaka till gårdagen. Vilken fantastisk dag ändå. Efter det här klarar vi nog alla hinder som vi kommer möta här i livet, no doubt. Jag tror på människan så att säga. Människan är så stark och så modig. Helt obegripligt, egentligen.

Sofia ligger här bredvid mig och sover. Vi väntar på att Alice och Isabelle ska komma tillbaka från Shotover jet, en slags fartfylld speedboat tur. Mer om det får ni säkert höra om i nästa inlägg. Nu ska jag också ta en nap så får vi se vad resten av dagen har att erbjuda.

Kram på er som orkat läsa hela inlägget. Vi hörs snart igen. Tjing!

  • 796 readers

Likes

Comments

Hej igen allihopa, Alice här!!!

Nu har lite mer än halva resan hunnit flyga förbi. Nu när man är mitt i resandet känns det sjukt att tänka på att man faktiskt kommer hem någongång. Livet i Nya Zeeland rullar iaf på precis som vanligt. Dagarna är fulla av aktiviter, fantastisk natur, MAT, fest, häng med härliga människor och mycket mer, precis som det ska vara här i NZ.

Så vad har vi hunnit med sen sist? Jo det började med att jag, Sofia och Paulina ställde klockan tidigt på lördagsmorgonen för vi skulle iväg och på mountain bike tur i Wanaka. Denna aktiviteten var riktigt grym. Det var vi tre, en brittisk tjej och ett gäng på 7 brittiska killar som i morgonsolen cyklade iväg på ett riktigt äventyr. Cyklingen blandades av slående vacker natur, tuffa uppförsbackar och riktigt fartfyllda nedförsbackar på smala stigar med rötter och andra hinder. Ni hör ju hur kul det låter!

Mycket nöjda efter morgonens utflykt använde vi resten av dagen till att bara softa på hostelet. Vi kollade film, spelade kort, spelade biljard och lagade currygryta (yum yum).

Söndag morgon packade vi ihop våra grejer och hoppade på bussen till efterlängtade Queenstown!!!!! Som vi hade längtat. När vi kom fram till Queenstown på eftermiddagen passade vi på att tvätta lite, åh herregud vad vi saknar bra tvättmaskiner och torkskåp!!! Sedan fixade vi iordning oss, tog några bilder på balkongen och sedan gav vi oss ut på middag och utgång med alla på kiwibussen. Det blev en mycket trevlig kväll där vi stötte på massa härliga polare som vi hängt med under resans gång.

Trots utgång och få timmars sömn vaknade vi tidigt imorse. Vi var alldeles för exalterade inför dagens aktivitet, nämligen vårt första bungy jump. Efter frukost och mycket snack om bungy, framförallt om hur vi skulle göra vårt hopp, tog vi gondolen upp till stället vi skulle göra hoppet. Väl där uppe fick vi skriva på våra dödspapper (en standard sak att göra inför en aktivitet här i NZ) och sedan var det dags att gå ut på plattformen. Vi gjorde Ledge bungy även kallat freestyle bungy. Det kallas freestyle bungy för att man kan göra massa olika typer av hopp och trix detta på grund av att man sitter fast i midjan istället för fötterna som på ett vanligt bungy.

Riktigt nervösa men framförallt exalterade och taggade till 1000 satte vi på oss vår utrustning och gjorde oss redo inför hoppet.
Paulina var förste kvinna ut och hon valde att springa fram till kanten och där kasta sig ut i en framåtvolt. Så grymt gjort!!! Hon satte ribban högt. Sedan var det min tur och jag valde att stå vid kanten med ansiktet in mot plattformen och hoppa bakåt i en bakåtvolt. Jag går ut längst ut till kanten, vänder mig om och backar bak, ställer mig med tårna på kanten så att hälarna var i luften. Det är här man blir riktigt nervös. Jag frågar bungykillen vid namn Damo "Can i jump now?" och han svarar "Yes, I'm gonna count you down". Tjejerna står framför mig, skriker och peppar. Damo räknar ner på svenska ett, två, tre och även fast allt i min kropp säger nej så trycker jag ifrån och hoppar bak, bakåtvoltar och faller sedan fritt fall innan linan tänjs ut och jag kastas upp och ner några gånger innan jag fångas in och dras upp. Känslan går verkligen inte att beskriva men jag kan säga så mycket att det är den sjukaste känslan någonsin och direkt efter ville jag bara hoppa igen! Adrenalinet bara pumpade i kroppen när jag kom upp på plattformen igen. När jag hade gjort mitt hopp stod Soffi på tur. Hon valde att göra något annorlunda mot det jag och Pau gjorde. Hon skulle nämligen hänga raklång ut över kanten medan Damo höll i hennes sele och lurade fram och tillbaka när han skulle släppa och när hon minst anade släppte han taget och hon föll baklänges 47 meter ner. Issa var sist ut och hon valde att göra samma släpp som Sofia (tack för den ingående beskrivningen om mitt fräcka bungy /ledsen issa). Kungar är vi allihopa som hoppade utan minsta tvekan.

Nu ligger vi i våra sängar på hostelet och är så sjukt nöjda och stolta över oss själva!

Imorgon väntar en heldagsutflykt till Milford Sound, men mer om det i nästa inlägg.

Puss & kram på er där hemma.
Vi saknar er!

Likes

Comments

Heeeej på er!!

Isabelle aka issa som skriver idag. Tänkte berätta lite vad vi har haft för oss senaste dagarna. När Sofia publicerade förra inlägget hade vi alltså precis anlänt till Franz Josef. Franz Josef är en liten mini stad som man enbart åker till för att se glaciärerna. Vi hade för ovanligheternas skull uppgraderat vårt rum, vilket innebar att vi hade ett rum för oss själva med egen dusch, toalett och, hör och häpna, gratis te och kaffe. Det hör inte till vanligheterna ska ni veta. Så första eftermiddagen spenderades i varma sköna solen sippandes på vårt kaffe. Kvällen bjöd på happy hour i baren, lush life för plånkan.

Dagen där på kravlade vi oss upp för att upptäcka lite. Det här med glaciärerna då... Lite snö och is, det är ju inte så exotiskt för oss svenskar, tänkte vi. På grund av detta gav vi oss inte in på någon glaciärtur utan valde att ta en oguidad hike istället. Vi hade laddat upp med mackor, tomatpasta, frukt, godis, chips och ja typ allt man kan äta. Vi gick 2,5 h upp till "Roberts point" där vi tog lunchpaus. Här ifrån kunde man se en del av glaciärerna. Sen gick vi logiskt nog 2,5h tillbaka också. Kul grej!! Det var stundtals rätt tufft, speciellt på vägen upp. Men vi alla kände oss väldigt nöjda med utflykten. Med stumma ben och trötta kroppar fick vi en god natts sömn.

Bussen brummar sedan vidare till Wanaka! Något av mina favoritsysslor här i nz är att på bussen sitta och lyssna på musik och blicka ut över detta häpnadsväckande landskap. Man sitter där mitt upp i allt och får plötligt en stund att tänka på saker man gjort, människor man träffat och platser man antagligen aldrig kommer besöka igen. Mitt i denna saknad kommer man också på sånt man längtar efter och kommer få uppleva. Ja vi lever life kan man säga.

Iiiiiiiiiallafall nu är vi i Wanaka!! Här ska vi spendera tre nätter innan vi far vidare igen. När vi kom hit igår hann vi med en handling och matlagning. Denna gången trollade vi ihop en god nudelwook, yum. Vi gick sedan med våra roomies till en bar. Gött häng med öl och lite biljard. Vi gillar Wanaka! Staden kallas även queenstowns lillebror, vilket gör oss ääännuu mer taggade på händelsernas stad.

I morse var de andra uppe på en pw men eftersom jag har fått världens förkylning fick jag unna mig en sovmorgon. Sköönt tyckte jag. Efter frulle gjorde vi i ordning lite lunch att ta med och gick sedan längs med fina Lake Wanaka tills vi hittade en mysig plats för lite picknick. Härligt att sola lite igen. Man har tyvärr tappat föör mycket färg efter aus. Wellwell det tar vi igen i Central Amerika! Imorgon har vi bokat in Mountain bike tour, som jag också missar (tung snyft) pga dumma förkylningen. Så detta får nästa skribent berätta mer om.

Långt inlägg idag, hoppas ni orkade ta er till slutet hehe. Nu ska vi ha lite filmkväll. PUSSSS & KRAM <3333

Likes

Comments