Hej allesammans!

Den här veckan har jag och många andra haft påsklov och jag tänkte berätta vad jag har gjort...

I måndags var det en rätt så chill dag. Började kolla på Hunger Games som jag har gjort resten av veckan också och sen var jag ute och gick en runda. Alltså en rätt så chill dag.

I tisdags var jag hos läkaren och sen när jag kom hem så gick jag till Smålänningen som ligger i Bredaryd. Där köpte jag presenter till mitt ena sysslingbarn Jack som har fyllt tre år. Jag köpte ett pussel och en hink med spadar och sånt.

I Onsdags var jag hos sjukgymnasten på förmiddagen. Sen åkte jag och åt på Donken och sen gick i affärer lite. Sen tog jag det lugnt på eftermiddagen för på kvällen skulle jag och tonårsgruppen som jag är med i vara med några tyskar som var på besök i kyrkan. Vi var först i Bredaryds sporthall och spelade fotboll och innebandy. Sen gick vi till kyrkan och åt och hade en liten gudstjänst. Det är så konstigt att man kan komma nära några så snabbt som vi gjorde. Jättekul och jättetrevliga var de verkligen.

I torsdags var jag och min syster i Halmstad och hälsade på vår ena kusin. Det var verkligen jättekul att honom igen! Vi gick på stan, han visade var han pluggade och sen hängde vi i hans lägenhet tills vi skulle åka hem.

I fredags var jag hos min ena syssling och lämnade presenterna till Jack. Det första han sa till mig var "Deas, jag har saknat dig". Han är så söt! Han blev också glad för presenterna! Sen var jag på gudstjänst med mina vänner och efter så sa vi hejdå till tyskarna. Vi bestämde med de att till höst ska vi åka ner till de vilket kommer bli skitkul! Så nu ska vi spara pengar i tonårsgruppen.

I lördags var också en chilldag! Jag såg första avsnittet på säsong fyra av Skam vilket var asbra! På kvällen var jag hos min farmor och farfar och åt påskmat som var gott! Sen kollade jag klart på Hunger Games.

Igår var jag på gudstjänst och sen åt jag hos farmor igen. På eftermiddagen kom några av pappas kusiner på fika så det var roligt träffa de och som plus i kanten så vann HV den första finalmatchen! Sen gick jag en runda innan jag gick hem.

Idag har jag också haft en chilldag! Bara varit ute och gått med min ena syssling och löst världsproblem, tur att jag har henne!

Imorgon är det skola igen, blä! Men det är är bara nio veckor kvar och sen är det sommarlov! Härligt!!

Detta må inte vara det intressantaste inlägget, jag erkänner det! Jag har ont om idéer så skriv gärna till mig om vad ni vill att jag ska skriva om!

See ya!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Och nu har det hänt oss...

Igår kl. 14:53 körde en kapad lastbil in på Drottninggatan i Stockholm och kraschade in i Åhléns. Det var väntat men ändå så fruktansvärt... Terrorismen har kommit till Sverige, visst vi har varit med om fruktansvärda saker förut men inget som detta!

Nästa hela dagen idag har jag, och många andra, följt nyheterna om Stockholm. Vi har sett bilder på lastbilen efter kraschen, hur snabbt lastbilen kom, mannen som nästan fullt säker var den som körde lastbilen och massa poliser och politiker som har pratat. Men vi har också sett en annan sida, en sida med mycket blommor, mycket kärlek, människor som hjälper varandra, människor som öppna sina hem för främlingar så har detta påverkat oss som de ville att vi skulle bli påverkade på?

Jag skulle säga nej på den frågan och vill fortsätta säga nej på den frågan. Terroristernas mål med att göra sådana attacker handlar om att förändra vårt demokratiska samhälle med öppenhet och tillit och om vi låter de förändra oss så har de vunnit.. Så därför ska vi inte låta oss påverkas och leva våra liv precis som vi gjorde innan! Vi ska INTE låta detta påverka våran flyktingpolitik utan vi ska fortsätta ta in människor som är på flykt och hjälpa de för det är det svenska samhället uppbyggt på, soldiariet, tillit och medkänsla. Det ända som vi ska ändra på är att ha bättre koll på vem som kommer in i vårt land och vem som åker!

Fyra döda och 15 skadade. Självklart går mina tankar och böner till dessa 19 människorna som har påverkats fysiskt och deras familjer och vänner men det går också till alla oss som har påverkats psykiskt av detta!

Det är jättesvårt att förhindra detta, jag förstår det men ett sätt att börja där de kommer ifrån. Alltså börja med att fängsla IS ledare för det är de som egentligen ligger bakom allting genom order och inspiration. Snälla förstå detta!

Jag är stolt att kalla mig svensk medborgare för våran solidaritet och hjälpsamhet och jag är stolt över våra poliser, sjukvårdare och räddningstjänst som har gjort och gör ett sådant fantastiskt jobb så tack!

See ya!

Likes

Comments

Hej alla därute!

Eftersom jag är handikappad så jag assistenter. Jag gillar verkligen de och uppskattar deras jobb men eftersom deras chefer sitter på kommunen så har jag rätt så mycket kontakt med de också. I detta inlägget kommer jag berätta hur jag upplever saker och ting, detta är inte för att kränka eller se ner på någon utan bara berätta hur jag känner, tänker och tycker.

Första exemplet: mina assistenter har bedårats om att ha förkläder och handskar på sig när de ska hjälpa mig att borsta tänderna och bädda min säng. Detta kallar de för "när de vårdar mig"... Jag tycker att detta är sjukt! Vadå vårdar mig? Jag är inte sjuk... Jag sprider inte mer bakterier än någon annan så om man är rädd för bakterier så borde man ha skyddsdräkt på sig 24/7... Jag tycker att detta är så opersonligt och det heter inte opersonlig assistent utan personlig assistent...

Andra exemplet: mina assistenter jobbar efter ett schema och om jag skulle vilja ändra någon tid som att ta bort eller lägga till så måste jag säga till om det två veckor innan... Jag vet inte om ni alltid brukar planera era liv två veckor innan men det gör inte jag. Denna regeln är också sjuk. Att jag inte kan få leva mitt som en vanlig människa på grund av deras regler är så sjukt och knäppt på många olika sätt!

Tredje exemplet: bredvid mig så ligger det en datorväska med en liten dator inuti som mina assistenter ska använda för att kolla deras jobbmail och göra lite andra saker också. De skulle även få surfplattor... Jag förstår inte detta... Varför lägga pengar på sådant som man kan klara sig utan? Varför? Onödigt och slösaktigt kallar jag det!

Ni som har satt dessa regler, snälla tänk om för detta är inte vettigt! Jag som handikappad ska inte behöva påverkas av era regler! Jag tycker att det är skamligt och fel och jag kräver en förändring snarast!

See ya!

Likes

Comments

Tro

Hej allihop!

Förra söndagen så nämnde jag att jag skulle gå med i en kyrka idag och det gjorde jag!

Bredaryds missionskyrka har jag varit aktiv i med deras ungdomsaktiviteter. Det började med att jag började på gudstjänster med min första stödfamilj som är med i den församlingen. Ni som inte vet vad en stödfamilj är så är det en familj som tar emot en handikappad till deras hem en gång i månaden typ. Men i vilket fall, när jag är blev äldre så började jag gå på olika aktiviteter som UV-Scout, en barnkör och i tonårsgruppen som jag är en ledare för nu.

Jag tog ju mitt beslut att bli kristen för två och ett halvt år sen som jag har jag berättat tidigare. Jag gjorde det när jag var på en ungdomskväll med några av mina vänner Annie, Maria och Erica efter att jag hade varit på förbön under gudstjänsten.

Sen dess har jag tagit olika steg i min tro. Jag började stå upp för min tro och idag så tog jag steget att gå med i en församling. Det kändes så bra när jag hade varit uppe på scenen och hade blivit invigd i församlingen och jag vill bara säga tack till de personerna som har lett mig hit idag och ett särskilt tack till Herre Jesus själv! Jag hoppas att jag bidra med något gott i den här församlingen!

See ya!

Likes

Comments

Idag så tänkte jag prata om att stå upp för sin tro för det kan vara jättesvårt för vissa. När jag blev kristen för ett två ett halvt år sen så var jag jätterädd för att vad folk skulle tror och tycka om mig. Jag kanske sa det någon där och någon där men jag aldrig det offentligt liksom, inte ens till min familj.

Idag så vågar jag stå upp för min tro för förförra nyår 15/16 när jag var på ett läger så bad jag väldigt mycket för detta och när jag kom hem så kände jag en sån styrka i hela mig som var från Gud.

Jag vill bara uppmana dig som tror på Gud men kanske inte vågar säga det till folk att göra det ändå för du kan göra så någon annan vågar stå upp för sin tro och Gud är med dig hela tiden. Om du ser någon som mobbar någon annan så hjälp den att stå upp för er tro och hjälp varandra.

Jag ha en sida som heter verse of the day som jag har uppe när jag starta internet som ge mig ett bibelord varje dag som jag rekommenderar.

Nu kanske någon tänker att Gud är bara ett stort skämt och jag kan förstå dig för jag har också varit där men bara ge Gud en chans så lovar jag att Han kommer förändra ditt liv till något fantastiskt.

Likes

Comments

Hej!

Idag så har jag varit ledardag i den kyrkan som jag är med i, eller jag är inte med i den än men jag ska gå med i den nästa söndag faktiskt men nog om det, det tar vi nästa söndag. När jag var där idag så var det en kvinna där och pratade. Hon pratade om massa spännande saker men jag fastnade för en sak och det var etiketter på personer.

Etiketter på personer...? Vad menar jag? Några kanske förstår vad jag ska skriva om nu och några kanske inte gör det men jag ska förklara vad jag menar. Har ni mött en person någon gång en person som inte är som alla andra eller gör som alla andra? Om ni har det, vad tänkte ni då? Tänkte ni som vanligt när man möter en person eller tänkte ni att den personen måste ha några bokstavskombinationer? Jag vet inte vad alla tänker men jag tror att många tänker det andra alternativet,

Jag kan berätta en egen erfarenhet om detta. Jag red på en ridskola när jag var yngre i 12 år, först red jag i en handikappsgrupp men bytte till att ha privatlektioner. Min ridlärare var verkligen jättesnäll och trevlig men hon bemötte mig som om jag vore ett barn som inte förstod så mycket. Hon hade satt en etikett på mig där jag tror att det stod, "korkad för han är handikappad".

Det är vanligt att människor sätter osynliga etiketter på varandra och dömer varandra och detta anses jag vara ett samhällsproblem som vi måste ta bort! Vi kan inte döma folk utifrån deras personligheter och deras sätt att leva! Vi måste möta alla med samma respekt och värde och inte tänka som många tänker nu. Vi måste bara lära oss detta, både för de utsatta men också för oss själva!

Så tänk efter en extra gång innan du sätter en osynlig etikett på någon att, är detta verkligen rätt? Är det okej att jag gör så här?

See ya!

Likes

Comments

Hej alla!

Som jag har nämnt tidigare så har jag ett eget företag, jag kommer inte in på vad det är men det är inom hälsobranschen. I vilket fall igår så var jag och min syssling/handledare i Kungsbacka på en inspirationsdag. Vi lyssnade på två talare, en på förmiddagen och en på eftermiddagen som inspirerade mig mycket till att fortsätta att göra det jag gör idag. Men det bästa av allt var att jag fick gå upp på scen och hämta en pinn för jag har klarat en viss nivå, det var verkligen inspirerande för jag gillar verkligen att stå på scen och det var så härligt att höra publikens jubel!

Men hade inte klarat detta utan min bästa syssling/handledare Jennie. Hon har alltid stöttat mig i allt så om det inte var för henne så skulle jag aldrig stått på den scenen så jag är så tacksam för att hon finns i mitt liv!

Det som vi jobbar med, kan vem som helst jobba med, över 18! Så just nu söker jag personer som:

är trevliga

vill ha en extra inkomst

vill ha mer än de har idag

vill ha nya utmaningar

vill ha en ny karriär

vill ha mer tid med familj, vänner eller än själv.

Känner du dig träffad eller vet du någon annan som passar in? Tveka inte! Kontakta mig genom antingen skriva en kommentar här nedanför, sök upp mig på Facebook, skicka mail eller gör vad som helst! Jag skulle verkligen uppskatta det och bli så glad.


See ya!

Likes

Comments

Hej på er därute!

Idag så tänkte jag skriva lite om hur människor tycker är att normalt och vad som är annorlunda och knäppt.

Vi tar exemplet homosexuella eller bisexuella. De som är det tänder ju på sitt eget kön eller båda. För vissa är detta så knäppt, så tänkte konstigt, så annorlunda. Jag tror att det tänker så eftersom det är så nytt och att det är inte många som är det ännu. Rädslan för något nytt, något som man anses vara "fel".

Ett annat exempel är att man är en så kallad "transperson". Att man byter kön eller som många förklarar det "att man klä ut sig till det andra könet". Det är ju ännu nyare och ännu mer "konstigt"... Eller nä... Vadå konstigt?!?!

Att människor väljer att leva på annat sätt än vad du och jag gör, är inte konstigt, inte knäppt, inte annorlunda! De är fortfarande människor precis som du men de har tagit en annan väg i livet. Jag hatar när någon säger att sådana människor är konstiga, det gör mig så arg! De ska mötas med samma respekt som oss och inte känna sig uttittade.

Jag har själv en bit kvar att jobba med innan jag har fått bort de negativa tankarna men jag vill verkligen få bort de!

Så tänk efter, är det de som är annorlunda eller är det vi som är annorlunda som inte acceptera och respektera de?

See ya!

Likes

Comments

Hej alla läsare! Detta inlägget kommer vara lite annorlunda för till detta inlägget så har jag intervjuat en ut av mina bästa vänner, nämligen Maria Alfredsson, 17. Jag ska försöka återskapa hennes historia om sin cancer.

Bara några veckor innan Maria skulle fylla tolv fick hon ont i knät och alla kan ju ha ont någonstans men det höll i sig så hon och hennes föräldrar åkte till vårdcentralen i Reftele, några kilometer från Bredaryd. Där trodde man att hon hade stukat knät men för att vara på den säkra sidan så fick hon åka och röntga det. På röntgen såg de att något var fel så hon fick göra några blodprov. Efter det skickades hon till Linköping för att göra biopsi som är när man tar prover från levande kroppsvävnader för att avgöra vilken diagnos som patienten har, hon fick även röntgas flera gånger till. En vecka efter Maria hade gjort biopsin så fick hon åka tillbaka till Linköping och då fick hon beskedet att hon hade cancer i vänstra knät och diagnosen hette Osteosarkom. Det var också bara någon vecka efter hon hade fyllt tolv.

Självklart så började hon gråta när hon fick veta det. Hon berätta för mig att hon kände att hela hennes värld trillade ihop och att hon ville bara gå ut därifrån och låtsas som ingenting, bara glömma allt.

Hon började behandlas ganska direkt efter diagnosen men innan hon började behandlas så fick hon operera en venport mellan axeln och halsen där det var en slang igenom som hon fick gifterna och droppen i. Hon fick olika gifter och den första var den röda. Den fick hon hela tiden tillsammans med vanligt dropp och av den så blev illamående och spydde mycket så hon fick illamående medicin. Sen fick hon den gula där hon fick blåser i munnen så hon kunde inte äta. Hon blev också kissenödig hela tiden så hon sprang på toa nästan varje timme och så kollade de pH-värdet varje gång så det var bra.

Hon gjorde också många operationer men den största gjorde hon för att ta bort tumören och sätta in en invändig protes. Hon blev sjuk oktober 2011 och blev färdig med behandlingarna juli 2012 och blir friskförklarad till den här sommaren.

Som alla vet så tappar man ju hår när man tar gifterna och det gjorde även Maria. När hon gjorde det så tyckte hon att det var hemskt såklart och gillade inte sitt utseende så hon provade peruk som hon inte gillade så hon använde en mössa. Detta påverkade henne mycket mentalt och hon frågade sig själv många gånger att "varför just jag?", "varför händer detta just mig?"...

Maria var bara tolv när hon fick sin cancer och hon tänkte inte mycket på den tiden att hon kunde ha dött men hon tänker på det nu. För några år sen trodde man att hon hade fått tillbaka det och då fick hon verkligen dödsångest men som tur var så var det bara falsk alarm. Hon hade inte mycket mardrömmar men hon hade det när hon fick diagnosen och när de trodde att hon hade fått återfall.

Marias var ju borta mycket när hon blev sjuk och halkáde efter i skolan och träffade inte sina vänner mycket men hon tog igen det snabbt. Det finns alltid en risk att det kommer tillbaka men det är mindre risk idag och till sommaren blir hon friskförklarad.

Självklart har detta förändrat henne som person.. Nu är hon tacksam för livet, påverkat hennes tankesätt mycket och och har mycket värderingar men kan inte säga specifik.

Maria tycker att dessa åren har varit jobbigt men att det har gått snabbt.

Maria är min hjälte! För hon är en som har klarat av cancer. Jag berunda henne för att hon är så stark och jag är så tacksam att hon lever idag ch att jag får vara vän med henne!!

TACK!

Likes

Comments

Igår kväll var en ut av mina livs bästa kvällar någonsin för då var jag på Melodifestivalen i Växjö! Det har varit min dröm sedan, jag vet inte när och att få se det live. Jag fick det i 18-års present av två sysslingar och deras familj som jag är evigt tacksam för, för jag skulle aldrig få det av min egen familj.

Kvällen började med att de hämtade mig kvart i sex och sen bär det av till Växjö. I bilen dit var det schlagertema på musiken. När vi väl kom dit fick vi den bästa och närmaste parkeringsplatsen så ibland är det bra att vara handikappad. När vi kom in så fick vi lämna in våra jackor och sen gick vi runda inne i arenan där det fanns kiosker, tävlingar och massa folk. Sen var det dags för att skiljas åt för jag och en skulle sitta vid handikapplatserna och de andra två skulle sitta på en läktare som var lite tråkigt men det car ändå bra för vi hade både ögonkontakt och smskontakt.

Jag satt på vänster sida efter golvet vid en sarg, mitten typ fast lite bak, såg jättebra. Innan sändningen skulle börja så var det lite "förfest" där det var en tjej och en DJ som var uppe på scen. Programledarna kom också upp på scen för att hälsa på oss, publiken. En stund innan skulle slå åtta så kom en gubbe upp och berättade när vi skulle applådera under progammet.

Sen började det! Jag tyckte att Robin Bengtsson var bäst och Clara Henrys framträdande och inte Owe Thörnqvist men det var en gubbe som satt vid oss som var helt galen i Owe. Han hade en skylt, dansade när han sjöng och sprang fram när man fick veta att Owe gick till final så vakterna fick stoppa honom. Annars var det helt fantastiskt att får se det live, det är mindre än vad det känns på TV. När vi kom ut så bjöd de på choklad. Jag vet inte om jag kom med, på TV ska granskkolla imon. Kvällen får 5/5.

Efter så åkte vi till Donken i Värnamo för vi visste att det skulle vara fullt på alla matställen i Växjö. Här kommer några bilder från kvällen...

Som sagt, BÄSTA KVÄLLEN EVER!!! Men det hade inte blivit det utan de här personerna... Jag och Jennie där bak och Fia och min allra allra bästa vän Jimmie där fram! Tack igen och älskar er jättemycket! <3 (Jimmie som skrev texten på bilden men stämmer)

Vid den röda pricken satt jag!

See ya!

Likes

Comments