Det är otroligt många som blandar ihop eller tror att självkänsla och självförtroende är samma sak, men det är 2 helt olika saker.

• Självkänsla betyder att man står upp för sig själv, man accepterar sig själv och man vet vem man är.

• Självförtroende betyder att man tror på sig själv och vet vad man gör.

Jag har ända sedan årskurs 7 haft otroligt dålig självkänsla, jag gick alltid i lite större tröjor, alltså absolut inget som satt åt, det vågade jag inte. Jag kände mig otroligt äcklig då jag satt ner eftersom jag fick små valkar på magen. Jag visade mig aldrig utan tröja för någon, inte ens min bästavän, vilket jag även inte gör idag.
Jag mådde absolut inte bra på den skolan jag gick, hade handsvett hela tiden och kunde störa mig på saker jättelätt och var allmänt nervös.
~~
Idag så går jag i årskurs 1 på gymnasium och mår otroligt bra där, inge handsvett alls och inget mer störande eller nervositet. Jag har fortfarande jättedålig självkänsla men det är något jag får jobba med varje dag, och den ska bli bättre!
Min pappa vill även att jag går och pratar med någon, så jag kan få berätta hur jag känner. Ska nog testa det men i nuläget är jag för ”blyg” för att prata med någon face to face om hur jag känner.

Tack för mig. Sara.❤️


( använder mig av namnet ”Sara” då jag bloggar eftersom jag vill vara anonym)

Likes

Comments

Jag tror att alla har varit med dom något som har varit stressigt. Och för det mesta så kan stress vara bra, men inte alltid. Det finns olika typer av stress.

Som när man är laddad för att göra något, till exempel göra klart något i tid eller delta i något, kan du känna dig stressad, ett positivt stress. Man kan säga att den ger dig en knuff att göra det du ska göra. Men det behöver inte alltid vara så, det beror på hur man själv är som person.

Sedan finns den där stressen som får oss att må dålig och kraftlös. Den förstör din vardag och gör så att du hamnar i obalans.


När jag vart stressad för första gången gick jag i sexan, vårterminen. Det var innan jag skulle börja sjuan, högstadiet. En ny klass, nya vänner och en helt annan miljö. På den tiden mådde jag även inte så bra med mig själv så att jag vart stressad vart ingen större chock.

I början var det bara att jag var stressad och orolig för att början sjuan, men sedan började jag stressa upp mig för allt runt om mig. Jag var så stressad och osäker att jag slutade göra det jag tyckte om, slutade i fotboll, slutade vara med kompisar och låste in mig på rummet. Mina föräldrar vart sedan oroliga att jag inte gjorde något, så dom bestämde sig för att prata med mig. Vi pratade ett tag om hur jag mådde. Det visade sedan att i flera veckors tid har jag gått runt med sura uppstötningar och som ett drag mellan revbenen. Föreställ dig avloppet i ett badkar där vattnet rinner ner, typ så kändes de.

Vi bokade tid på sjukhuset för en koll och jag fick träffa en trevlig läkare som förklarade för mig att jag hade magkatarr, vilket jag fått av just stress.

Fick behandling och med tiden vart det bättre. När skolan väl började igen efter sommarlovet var jag stressfri. Men några år senare, när jag skulle börja i ettan på gymnasiet drabbades jag av riktig kraftig stress. Vilket jag fortfarande ha väldigt lätt för att få idag.

När jag började ettan flyttade jag hemifrån och fick mer ansvar som ledde till stress och mycket annat. Något som jag senare kommer att gå in på som förknippar till mina symptom för stress.

Den här gången fick jag inte magkatarr, i alla fall inte som jag märkte. Jag var ganska blind om min hälsa på den tiden och insåg aldrig hur dåligt jag faktiskt mådde. Om jag hade åkt in för att kolla precis då allt började hade jag säkert fått svar på att något var fel. Vilket jag ångrar stort idag.


Jag har nog alltid haft svårt att öppna upp mig för andra och förklarar hur jag faktiskt känner. Men jag hade en eller två som jag pratade med om läget, men inte exakt hur jag mådde eftersom jag inte själv visste vad jag kände. Jag var som ett tomt skal. Jag var även för feg för att gå och prata med någon som är professionell och jag kände att jag behövde stöd från andra att kunna söka den hjälp jag behövde. vilket jag knappt hade.


Symtom och varningssignaler för stress:




  • Du är trött på morgonen, även när du sovit länge och ostört flera nätter i rad
  • Du har svårt att somna på kvällen och kanske vaknar tidigt på morgonen utan att kunna somna om
  • Du har svårt att koppla av och varva ner
  • Du känner dig likgiltig för vad som händer omkring dig, nedstämd och orolig
  • Du har svårare att koncentrera dig
  • Du får dåligt minne,
  • Du har lätt att fastna i negativa tankar
  • Du blir lätt irriterad och otålig över småsaker
  • Du får ont i magen, spänningshuvudvärk eller hjärtklappning
  • Du känner dig stel, spänd och får ont i kroppen
  • Du känner dig uppgiven och trött, och undviker därför sociala kontakter
  • Du har tappat lusten för sex
  • Du får infektioner lättare och oftare
  • Du känner det svårare att andas ordentligt
  • Du upplever att tiden inte räcker till och höjer därför tempot ytterligare
  • Du väljer bort vila, fritidsaktiviteter, nöjen och kontakt med släkt och vänner på grund av tidsbrist
  • Du behöver alkohol, nikotin, koffein eller sömnmedel för att orka med vardagen, eller tar till fett, socker, alkohol eller nikotin som en tröst.


~*~


Lider du av stress, sök vård eller prata med någon. Lista ut vad det är som gör dig stressad. Minska det, ta bort det eller lös det. Med facit i hand hade jag gjort annorlunda. Pratat med fler om det och faktiskt ta tag i det.



Tack för mig. Sofia.


(Sofia är mitt ''namn'' när jag bloggar för jag vill vara anonym)


Källa: http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Stress/?ar=True

Likes

Comments

Hej!

Vad kul att du har hittat till den här bloggen som vi precis har fixat. Vi har pratat mycket tillsammans om allt möjligt från hur vi ser ut, beter sig eller hur man själv mår.

Vi är två tjejer som fortfarande går på gymnasiet. Ingen av oss har en utbildning i just det här området utan vi går utifrån våra egna erfarenheter eller så söker vi upp fakta om det behövs. Om det är något vi missar som ni vill tillägga eller bara vill ha någon att prata med så kan ni mejla oss till --> anonymbloggar@gmail.com

Vi vill vara anonyma eftersom vi inte vill att folk ska känna igen oss och vi vill försäkra DIG att det du skriver till oss STANNAR hos oss. Vi delar inte med andra om vad du skriver, vi vill hjälpa andra som har mått eller mår precis som vi gör! Ingen ska behöva känna sig hjälplös! Det här är också en bra sak för oss för att kunna skriva ut hur vi känner. Det är svårt ibland att prata med någon så att prata anonymt funkar jättebra vid sådana här tillfällen. Så största delen är att vi vill få ut våra inre känslor och åsikter, ett plus är att man få dela det med andra som känner likadant som man kan prata med. 


Vi kommer att använda smeknamn när vi skriver våra inlägg, eftersom båda vi två har olika saker att skriva om och så att ni sedan vet vem som skriver vad.


Tack för oss!❤

Likes

Comments