Header
View tracker

Hej bloggen!

Nu ikväll var jag ute i stallet och gjorde de vanliga stallsysslorna och pysslade om Poesi. Svullnaden hade gått ner nästan helt idag och benet kändes inte alls varmt. Självklart blev jag förväntansfull och hoppades på att hon skulle var bättre, men icke sa nicke.

I skritten är hon fortfarande lite halv stel, men när jag fick upp henne till trav såg man att hon haltade fortfarande. Så det blir ännu längre väntan innan jag kan rida min stjärna igen.

Eftersom det inte blivit jätte mycket bättre bestämde jag mig för att ställa henne i en lite mindre hage ensam eftersom hon och hennes hagkompisar gärna busar och springer omkring. Så tror jag att det borde bli bättre eftersom hon får vila benet på riktigt nu i några dagar. Men om det inte blivit bättre på Söndag så ska vi ringa en veterinär och kolla upp vad som kan vara fel.

Idag stog vi en lång stund i boxen och bara myste, och det var sååååå mysigt! Älskar verkligen denna ponnyn och det bästa är att jag kan kalla henne min!<3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Läste nyss texten och den är sjukt sann! Jag tror till och med att jag är någon blandning av några stycken. Vilken ridtyp är du?

Hittade texten på HÄR och texten är i från Charlotta-Ridkonsts facebook sida.

"Att ta med en stor nypa salt ;-)"

Dressyrryttaren: Ryttare som tycker om fasta ramar, gärna trä i form av en sarg och helst med ett tak över. Naturen -inklusive hagvistelse- kan vara farlig och något som hästen inte bör vistas i utan boots, skydd, täcke (gärna flera) och andra skyddsåtgärder. Hästens och utrustningens utseende är mycket viktigt. Högen av designschabrak är ofta högre än Kaknästornet. Dressyrryttare vistas sällan i flock men en dressyrryttare kan ändå ta ett helt ridhus i besittning under ett ridpass.
Kännetecken: Blingbling, otroligt rena ridbyxor och skinande blanka stövelskaft.
Säger ofta: "Finns det matchande boots till dem här?"
Hästar: Blänkande och långbenta djur av halvblodstyp och med minst 5 generationer kända och framgångrika förfäder.
Ärkefiende: NH-ryttaren

Hoppryttaren: Ryttare med ett visst drag av vårdslöshet. Ofta den underhållande personen på ryttarfesterna. Kvinnliga hoppryttare är kända för att ha håret uppsatt i hästsvans eller fläta och lite mer vågad utrustning. De manliga hoppryttarna känns igen på siluetten av extremt smala ben och kort vadderad jacka. Färg är tillåten på alla utrustning, inklusive stigbyglarna. Hoppryttare lever gärna ut sina fantasier i maskeradhoppning.
Kännetecken: Färgglada kavajer, ytterst mjuka och tunna ridstövlar samt männens extremt smala ben.
Brukar säga: ”Detta avstånd går bra att ta på 4 galoppsprång.”
Hästar: Holsteiner samt skimlar vars svansar är magiskt vita oavsett väderlek.
Ärkefiende: Alla som tar bort hinderna från ridbanan.

Fälttävlansryttare: Hästsportens våghals som inte fruktar någonting. Inget hinder är för stort och ingen häst är för vild. Andra ryttare ser på dem med en blandning mellan vördnad och misstänksamhet då fälttävlansryttaren är den galnaste av dem alla. De är kända för vilda fester och nära gemenskap eftersom tävlingarna håller på under flera dagar. Det viktigaste är att hästarna ska hoppa allt, inklusive brinnande buskar medan exteriören inte spelar någon roll. Därför kan du se allt från Oldenburgare till lådcykellikande väsen på banan.
Kännetecken: Bra skyddshjälm och väst, rider ofta dressyr med martingal på.
Säger ofta: "Dressyren gick @!#%€ men det tar jag in i terrängen."
Hästar: Allt som kan galoppera och hoppa, fullblod där vit kan ses i ögonen är inga problem.
Ärkefiende: Dressyrdomare

Islandsryttaren: 40+ kvinna i hemmastickad tröja och ridbyxor med rem under foten, alternativ overall. I mångas ögon en ryttare som gett upp ”riktiga” hästar för att bara rida islänning. Flockas i skogen under helgerna då de töltar iväg i lugnt tempo. Ju naturligare häst ju bättre, extrem behåring är ett plus och lösdrift ett måste. Islandsryttaren vill inte ramla av eller få förhöjd puls, all typ av ridning där du inte kan prata med dina ridkamrater går bort.
Kännetecken: Mycket varma och vattentäta kläder, lååååånga stigläder och inget schabrak (det är ändå bara i vägen).
Säger ofta: "Ska vi rida ut tillsammans i helgen?"
Hästar: Det säger sig själv.
Ärkefiende: Markägare på vars mark och vägar det råder ridförbud.

Distansryttare: Om du ser något väldigt litet i grälla färger, väldigt långt bort så har du nog sett en distansryttare. Inget träns är för färgstarkt eller plastigt och sadeln ser ut att komma från en annan planet. Distansryttaren är manisk på att under alla dygnets timmar mäta hästens plus för att nå absolut bästa resultat. Distansryttaren är uppenbarligen färgblind då ridbyxor, jacka, schabrak och skor är i minst fyra olika men mycket starka färger. Att rida ut är något mycket allvarligt och innebär att karta, GPS, pulsmätare och energikakor ska tas med, likaså ska matstationer utses.
Kännetecken: Du kan se dem på dem riktigt långt bort…
Säger ofta: "Vad är pulsen? Går den ner i puls? Har den druckit?"
Hästar: Gärna Arab eller liknande men så länge den har hovar av sten, senor av stål och lungor i storlek med Gotland så kan den se ut som en träkloss.
Ärkefiende: Ryttare som rider i ett felaktigt tempo

NH-ryttaren: Här talas det om en ryttare som ofta ses vid sidan om sin häst där bettlöst, bomlöst och arbete från marken är den heliga treenigheten. Fodret ska vara stärkelsefritt och stallet bestå av en lösdrift. Tävling är sällan intressant men vad gör det när hästen kan buga på kommando? Stora förespråkare för kiropraktik, akupunktur, kraniosakral terapi och allt däremellan. Kan diskutera väldigt länge om varför det är synd om hästen.
Kännetecken: Huvudlösa träns, bomlösa sadlar, repgrimmor och en carrot stick. Har koner på ridbanan.
Säger ofta: "Känner du till Seven games? Rider du biomekaniskt?"
Hästar: Problemhästar
Ärkefiende: Dressyrryttare

Westernryttare: En av de få grenar inom ridsport där män inte har smala ben och det är helt okej att röka på hästryggen. Westernryttarna varierar mycket i utseende. De kan både konkurrera med dressyrryttarna om mängden blingbling medan varje mans dröm att rida ensam i solnedgången (lassot inkluderat) kan uppfyllas. I andra ryttare ögon är avsaknad av ridbyxor, extremt långsam trav och hatt förvirrande - är det talan om ridning eller är det människor som spelar rollspel? De flesta westernryttare menar att det är en livsstil, i likhet med alla andra nämnda ryttare.
Kännetecken: Allt från boots, sporrar, chaps och stora bältesbucklor-land.
Säger ofta: Whooa, yeehaa och andra verbala kommandon till sin häst, vilka du inte brukar höra i ett ridhus.
Häst: Korta ben och matchvikt på +500 kg, vanligen med udda teckning och extremt välvårdad man och svans.
Ärkefiender: De som inte har sett ljuset/solnedgången och blivit frälsta.

Ponnymamman: Är ofta en inte numera aktiv ryttare som lever ut sin kärlek till hästarna genom sina barn. En bra ponnymamma ses ofta i stallgången, i ridhuset, på väg att mocka eller bärandes en fikakorg på tävlingen. Hon har kläder efter väder, alltid en termos och extra vantar till alla barn. I vissa fall kan ponnymamman utvecklas till en mer tävlingsinriktad version av staketryttaren, där barnets framgång stor i fokus. Att barnet högröd i huvudet av skam gömmer sig i hästtransporten medan ponnymamman klagar hos domaren är ingen ovanlig syn.
Kännetecken: Mycket praktiska kläder, gärna med ett verktygsbälte där alla nödvändigheter ryms.
Säger ofta: "Vad du är duktig!” eller den mer hårda versionen "Sluta gråta!"
Häst: Nej, ponny
Ärkefiende: Ve den som kommer i vägen för Ponnymamman!

Staketryttare: Den klokaste och bästa ryttaren i stallet. Staketryttare behöver sällan rida då staketryttarens allsmäktiga kunskap kan förmedlas från andra sidan sargen. Staketryttaren finns inom alla ridgrenar och trots att de pratar med låg röst är de lätta att upptäcka eftersom de har en åsikt om allt. Tvärtemot vad man kan förvänta sig är staketryttaren sällan glad när tipsen följs då de föredrar att se andra misslyckas gång på gång. Staketryttaren kan även utvidga sina tjänster till utfodring, hagvistelse, utrustning och parrelationer.
Kännetecken: Har en åsikt och ett tips om allt.
Ofta säger: "Ja, om det var min häst ...."
Häst: Kan både vara med och utan häst. Har den en häst så felas ofta något hästen så att den inte kan leva upp till staketryttarens förmåga.
Ärkefiende: Om de inte har någon sedan innan så kommer det med tiden.

Mysryttare: Hon (det är alltid kvinnor) säger att hon bara har häst för skojs skull. Därför måste man anta att hon tycker det roligt att mocka, mäta upp foder och borsta lerig häst i timmar. Lera är bra för hästen då den skyddar mot insekter och blir en naturlig del av hästens många timmar långa och viktiga hagvistelse. För skojs skull har hon gärna mer än en häst. I samlingen finns 3-4 gamla travare, favoritponnyn från ridskolan som skulle slaktas och eventuellt en räddningshäst från Kiviks marknad. Och det viktigaste är inte att rida på hästen utan det duger fint med två heltidsarbeten och stallarbete för att kunna ha råd med dyra veterinärräkningar, vilka hon använder för att isolera sitt hus med.
Kännetecken: Kvinna med Florens Nightingale-syndrom och utrustning från den tiden då vinröda ridbyxor var moderna (dessa köptes innan hon fick sin första myshäst).
Säger ofta: ”Jamen, jag kunde inte bara lämna honom där…”
Häst: En med stora bruna ögon och senskada
Ärkefiende: Ingen hatar henne, någon tycker lite synd om henne men hennes veterinär älskar henne.

Akademiska ryttare: En ryttare som har provat alla andra ridstilar men som inte har fungerat för den akademiska ryttarens häst. Specialtillverkade ridkläder, vars snitt är minst 200 år gamla. Att köpa utrustning i vanliga ridsportaffärer är big no och håruppsättning/skägg måste vara som ”våra stora förfäder”. Utrustningen kan inte vara högtravande nog - stångbett och schabrak är ofta så stora och glänsande att det gränsar till det vulgära. Tyglarna ska hänga i en lös båge, spöet ska vara vinklat uppåt och stiglädren ska vara så långa att tårna knappt når dem. Dessa ryttare har blivit frälsta, de har sett ljuset. De dyrkar en gud som heter Bent.
Kännetecken: Den akademiska ryttaren är svår att upptäcka eftersom den inte rör sig offentligt men träffas däremot i hemliga sällskap på få platser i landet.
Ofta säger: ”Vi har ännu inte börjat trava ännu då skritten inte är helt på plats.”
Häst: De som ingen annan orkar ha. Gärna små och korta med höga benlyft.
Ärkefiende: Den moderna dressyrryttaren och andra som rakriktar sin häst.

Likes

Comments

View tracker

Jag tror faktiskt inte jag berättat det här bloggen helt tydligt. Men Poesi är halt. Inte så att det är jordens undergång precis, men det är riktigt tråkigt. Denna veckan skulle vi debuterat 70cm på pay and jump, vilket jag var väldigt taggad på. Men tävlingarna och pay and jumperna är ju inte det viktigaste för mig. Det allra viktigaste för mig är att Poesi mår bra. Så vi får hoppas på att hältan är borta innan v.49, då är vad jag vet sista pay and jumpen på Grevagården för i år. Mitt mål är ju att komma iväg på minst en pay and jump innan året är slut. Men om vi inte kan åka då heller är det inte en jätte stor grej liksom. Poesi måste vara 100% bra innan vi ens börjar hoppa igen.

Om Poesis ben nu då, igår var hon inte lika svullen som hon var iförrgår. Eftersom jag tagit kylande gel varje dag på benet så tror jag faktiskt att det hjälper. Jag tog i alla fall ut henne i paddocken och longerade henne en kort stund, bara för att se hur det var med hältan. I skritten har det blivit bättre, hon är bara stel just nu. Men tyvärr så var det väldigt tydligt i traven att hon var halt. Så efter det lämnade jag longerlinan och tog en liten promenad med henne. Kommer troligen promenera resten utav veckan eftersom hon inte har några problem i skritten. Hoppas hon blir bra snart.

(Hältan har ingenting med hennes mugg att göra trots att det är på samma ben, muggen är nästan helt borta)

Tyvärr hade jag fel inställning på kameran igår så bilderna blev gryniga/blurriga.

Likes

Comments

Tänkte berätta om en till lösgörande övning som jag verkligen tycker om. Hela övningen består i stort sett utav tre olika volter och tempoväxlingar. Först rider man fram i alla gångarter. Sedan början man rida på volt nummer två eller mitten volten, vad man nu vill kalla den. Man börjar göra övningen i skritt i båda varven, så först rider man ett varv på mitten volten, sedan ett på den stora volten och sen ett varv på den lilla volten. Sedan gör man det i alla gångarter i båda varven. Sedan som en extra grej så kan man göra så att man först skrittar man ett varv på lilla volten, travar på mellan volten och galopperar på den stora volten.

Jag tycker om att rida fram med denna övningen på ängen då Poesi gärna taggar till lite ute på ängen. Hon blir mycket lugnare plus att hon blir väldigt mjuk och fin.

Tycker ni om när jag skriver inlägg om ridövningar?

Likes

Comments

Detta är nog det jag stör mig mest på inom ridsporten. Unga ryttare som tror sig kunna precis allt. Jag tänkte berätta om en gammal händelse från i somras.

Innan jag köpte Poesi hade jag en instagram sida där jag la upp mycket videor när jag red Poesi. Jag skrev under varje video att sadeln inte passade Poesi. Den var inte till för henne eftersom hon har en svängd rygg och så var den för trång. Direkt ska en tjej som är runt 10 år? Kommentera att det inte alls är fel på sadeln och att det bara är för mig att skaffa en förbygel så skulle den ligga bättre. Jag svarade då att man inte kunde ändra formen på sadeln genom att använda en förbygel. Men hon ville verkligen inte att jag skulle ha rätt.

Här är bara ett exempel utav många andra.

Självklart tar jag verkligen inte åt mig och jag visste redan då och vet fortfarande att jag hade rätt om sadeln.

Jag säger bara det, gå på din egna magkänsla och lyssna inte på andra om dom inte är tränare eller väldigt erfarna. Men folk som är typ 10/11 år, ska man inte lyssna på allt för mycket.

Nu vill jag verkligen inte dra alla över en kam, för det finns unga som också är väldigt duktiga. Jag tänker mer på dom som tror att dom är bäst på allt men inte är det.

Likes

Comments

Ja, ibland funderar jag faktiskt på det. Vad skulle jag gjort utan hästarna? Hade jag satsat på en annan sport eller hade jag bara varit hemma och gjort absolut ingenting? Sedan jag fick Poesi så har min livsstil förändrats helt. Direkt efter skolan åker jag ut till stallet och är där till kvällen sen åker jag hem och sätter mig direkt framför datorn för att fixa med bloggen, för att sen gå och lägga sig. Jag tillbringar ju till största del min fritid i stallet.

Eftersom jag har dåligt självförtroende nästan inom allt förutom ridningen så kan jag inte komma på vad som skulle passa mig. Jag har faktiskt gått i både dans och fotboll, men slutade pga att mitt självförtroende blev såpass dåligt att det helt enkelt inte var roligt längre.

Älskar ridningen och det är en sport som passar mig perfekt.

Vad skulle ni gjort utan hästarna?

Likes

Comments

...Jag bara har ridit på "vanlig" ridskola i ca 1 år.

...90% av skoltiden lyssnar jag på musik.

...Jag älskar bruna outfits till häst och ryttare.

...Poesi är 16 år, dock kan hon bete sig som om hon vore 5 vissa tillfällen.

...Det högsta jag hoppat med häst är 1 meter, dock inte med Poesi.

Likes

Comments

Först ut en borste i från Borstiq farm. Detta är världens bästa borste alltså! Tar bort både smuts och lera! Love it!

Nästa är en riktigt stor favorit. Magic brush, ingen hästmänniska kan väl ha missat den? Den är sjukt bra och jag rekommenderar den starkt!

En hovkrats, alla vet vad den används till så jag behöver nog inte ens förklara.

En ryktsten. Väldigt bra att ha en sån om hästen t.ex fäller. Den funkar också väldigt bra till att skrapa bort torkad lera och smuts. Har man klippt sin häst och missat något litet parti så kan man ta denna och dra på stället i några dagar för att få bort överflödig päls.

Sist ut är en ansiktsborste. Den är smidig att använda i ansiktet på hästen och blir inte för klumpig. Mycket enkelt att få bort smuts i ansiktet med den.

Vilka är era must haves i ryktväskan?

Likes

Comments

Nu tänkte jag skriva om en ganska känslig grej som får mig otroligt förbannad och ledsen.

Har ni hört talas om hästrasen Tenessee walking horse någon gång? Det är en hästras som är känd för sina extra gångarter, flat walk, running walk(båda gångarterna beskrivs som en trav eller blandning mellan tölt och passgång) och en till som beskrivs som gungande galopp.

Alla gångarter är väldigt bekväma för ryttaren. Medans hästen utför en viss gångart så nickar hästen med huvudet och om man lyssnar noga så kan man höra hur den klapprar tänderna i takt med farten. Gångarterna tenessee walking horse kan göra är väldigt unika. Rasen har gångarterna medfödda och det innebär att det bara är den rasen som kan göra dessa gångarterna. Därför kan man inte lära en annan hästras dessa gångarterna. Hästarna tävlas i dessa gångarter och visas upp. Rasen kommer i från USA och det är där de används mest.

Innan jag skriver något mer vill jag att ni kollar på videon. KÄNSLIGA TITTARE VARNAS!

Hur ser hästarna ut att må? Hur förstörda är de inte egentligen?

Denna sortens misshandel gör mig så äcklad av mänskligheten. Hur långt är människan gå för att få höga poäng på tävlingsbanorna egentligen?

Jag menar, ser hästen ens ut som en häst? Den är helt förstörd och misshandlad. Den vill och kan inte ens resa sig upp...och det resulterar i att den får ännu mera stryk.

Människorna tar oljor och kemikalier på hästens ben, och sedan binder dom fast tunga klossar under hästens hov med kedjor. Allt detta för att få hästen lyfta på benen extremt högt.

Rädslan och smärtan man ser i hästens ögon.....

Denna sorts misshandel kallas för BIG LICK och borde förbjudas!

Likes

Comments

Jag tycker faktiskt inte om hjälptyglar. Hästmänniskor som säger att hästen går på tygeln när den har massa hjälptyglar som tvingar ner den på tygeln anser jag inte själv kan kontrollera eller få hästen gå i form. Visst det är inte så lätt att få en häst gå på tygeln, men att istället för att få hjälp utav en tränare hur man kan göra så använder man hjälptyglar istället och skyller på hästen.

Jag använder martingal, men vet dock inte om den klassas som hjälptygel. Den använder jag enbart för att Poesi gärna slänger upp huvudet. Sedan så är det vad jag vet väldigt svårt att missbruka en martingal, visst kanske om man har en för liten martingal. Men annars är den bara där liksom. Sen tycker jag inte att man ska använda martingal bara för att det är snyggt.

Så andra hjälptyglar än martingal får en stor diss från mig.

Vad tycker ni om hjälptyglar? Eller ni kanske använder det själv?

Likes

Comments