Familj, Barn

Igår fyllde vår lilla Donna 2 år!
Förra året var jag helt hysterisk och stressad över att inte få komma hem till hennes dag. Jag var så glad över att kunna få köpa en present åt henne men förtvivlad över att inte orka fixa hela hemmet men vad gjorde det hon förstod inte vad som skulle hända men i år förstod hon lite och paketen var väldigt spännande..

Hon fick vara på förskolan en stund då mamman behövde studera och hade ett möte på ridskolan. Så där blev hon firad och vilken fantastisk förskola! De får paket, blir grattade och får känna sig betydelsefulla för en liten stund.

Till kvällen var det planerat att vi skulle till extra mormor Agneta. Så vid 18 tiden var vi på plats och som dom hade fixat! Det var girlanger, ballonger och mat.
Allt anpassat till lilla N!
Efter maten blev det paket öppning och sång. Hon fick egna köksredskap och en ryktlåda så nu kan hon vara en riktig liten hästtjej. Blåbärstårta då Natalie älskar blåbär! Så gott, det är så mycket godare med hemmabakat!

Sen åkte vi hem strax efter 20 tiden då Natalie var uppe på övertid och det ska bli en lång kväll idag.

Så nu sitter jag härmed fötterna i olivolja och bloggar, lillan sover, Robert stängslar och snart ska jag få rida innan jag ska slå klackarna i taket på en pubkväll här i byn!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Nu är det längesedan jag skrev något här men motivationen och tiden har helt varit borta. Sen idag kände jag att nej jag saknar mitt skrivande och efter viss efterfrågan är det dags igen.

Dagen har bjudit på så mycket bra saker! Vi har varit lediga idag jag och N. Vi har varit på hälsomixen och fått massa kärlek och värme. Sen har vi lagat Lillans favorit köttbullar, sås och potatis, tvättat ladugården, ridit, badat, gjort trolldeg och pluggat. Fullspäckad med rolig dag! Vi har turen att lillan sover några timmar mitt på dagen så vi hinner med lite arbete tillsammans. Så idag blev det lite tvätt hos kossorna och sista delen gav jag mig ut på en ridtur. Mitt i ringer Robert och frågar hur långt bort jag är.. för det är en kalvning hos mjölkkorna. Tur svärföräldrarna finns nära! Kalvningen gick både bra och dåligt. Var tvillingkalvar men den första var död tyvärr hade hon suttit fast för länge men nummer två kunde vi rädda.



Imorgon kommer min mamma på besök ska bli så skönt att få tid tillsammans. Förra hösten blev väldigt intensiv men nu har vi inte setts på väldigt länge. Tråkigt med de 11 milen som är emellan oss man åker inte bara förbi på en kaffe liksom.

Jag hoppas att ni andra har det lika bra!

Nu ska jag mysa ner mig med mannen och få några timmars sömn innan livet ska snurra igång igen. Så blir nästa inlägg här lite mer inriktat på 1 eller 2 saker inte 1000

Kram på er!

Likes

Comments

Familj, Personligt

Det går så snabbt allting. Jag vet knappt vad som hänt det senaste året.

Det känns så skumt nu när alla minnen på facebook hoppar upp om allt som skedde förra hösten. Är det redan ett år sedan? Är det bara ett år sedan? Samtidigt som det känns som igår så är det också en evighets sen och ett annat liv.


Min dotter blir bara äldre och äldre och snart blir hon 2 år gammal! 2 år! jösses har jag stått ut med min man så länge haha

Nej jag älskar vårat liv tillsammans och ser fram emot allt spännande vi ska göra de närmsta åren. Ny ladugård, min utbildning, fixa det sista med huset, fler barn och en prima paddock eller hur älskling? *blink blink*

Vart har denna sommaren tagit vägen? Jag älskar sommarkvällar och har egentligen tagit vara på varenda en då jag har varit ute på hästryggen. Jag borde känna att jag har njutit av alla fina ljus kvällar men nu när det blir mörkare känner man sig lite mer stressad över att få ihop allt. Visst går det rida med pannlampa men det blir inte helt samma. Jag får leta efter en sån där superduper bra rackare. Ingen som har tips på bra pannlampor?

Samtidigt älskar jag den här tiden på året då det är okej att krypa in på kvällarna, tända ljus och låt oss vara ärliga kläderna är mycket snyggare på hösten. Den här hösten kommer bjuda på så mycket kul! Jag välkomnar den med öppna armar! Det får gärna bli lite kallare men skulle inte solen kunna skina till åtminstone 21? Jag begär inte mer haha


Tittade på lillans första kläder idag och tänk att hon var för liten för storlek 44! Hon är inte stor nu heller men vuxit det har hon banne mig. Inte är det något fel på talet heller! Det går i ett vilket känns mycket märkligt då mamman är så väldigt blyg och tyst...


Kram på er mina fina vänner

Likes

Comments

Personligt, Studier

Vad ska man skriva om? Skolan, Peders EM-guld, min häst, våra kor, något roligt lillan gjort eller det fantastiska dopet i helgen. Finns så mycket spännande i livet just nu. Jag försöker att hänga med och bara njuta av allt det goda i livet.

Nu har studierna satt igång på allvar och det fick bli en timma vid datorn även ikväll. Imorgon blir en kort dag i Värnamo men med egna studier inför onsdagens föreläsningar. Då vill det till att vara förberedd för att kunna hänga med i svängarna. Dagen till ära börjar jag bli förkyld. Nu när skolor och förskola är på g igen så kommer snoret som ett brev på pisten. Men det kunde vart värre!

I helgen döptes Lilla Ebba och jag blev gudmor men det ska få ett eget inlägg i veckan. Så mycket kärlek!

Hoppas ni alla haft fina dagar! Nu ska den här tanten gå och snarka några timmar om inte lastbilen med våra nya kvigor kommer snart. Kram

Likes

Comments

Nu är första veckan som student över och än har vi inte kommit igång med föreläsningar utan det har varit mest information. På måndag blir det på riktigt! Men jag har börjat läsa på ordentligt då det är ganska skönt att veta lite när vi ska diskutera på måndag.

Efter skolan idag tog vi en runda på A6 för att leta lite klänning till morgondagen. Hittade tyvärr ingen jag föll för pladask. Hade hittat en på nätet men den fanns ej i butik. För imorgon blir jag gudmor till finaste Ebba! Jag måttligt stolt och rörd över att få detta förtroende. Jag får plocka fram en klänning ur garderoben och jag vet precis vilken det kommer bli.

Vi ska åka upp i tid imorgon så vi kan äta tillsammans med mickan och Sibbos innan dopet. Skönt att få lite kvalitets tid tillsammans! Det är det värsta med att bo här. Jag missar alldeles för mycket ur deras liv.

Ikväll är det hästhoppning för hela slanten! Så spännande heja Sverige!!
Mannen har gått och lagt sig så jag kan sitta här och bita naglarna för mig själv.

Hörs imorgon mina vänner! Kram och förlåt får ett rörigt inlägg

Likes

Comments

Personligt, Hästar

Ni som följt mig ett tag nu och känner mig vet att jag hade bokat min och Stellas första hoppträning och idag var det då dags.

Vi åkte till Ulrika Bondeus i Smörhult som också red in Stella så hon känner både mig och hästen och vet vår historia.

Sagt och gjort så var vi på plats och fick börja rida fram henne lite. Det var spännande med de andra hästarna men efter en stund var det gammalt och vi kunde koncentrera oss helt på uppgiften.
Så idag har vi hoppat mer än vi gjort innan. Jag märkte hur feg jag varit på hemmaplan och hur mycket mer vi faktiskt kan. Så nu är det högre krav och mer självförtroende för oss båda. Vi kan!

Ska experimentera lite med utrustning så ska vi se skillnaden där också. Nu har jag fått blodad tand och skulle vilja hoppa dygnet runt. Tänk att för ett år sedan gjorde de en leveroperation på mig den andra inne på Sahlgrenska och idag har jag hoppat min fina häst! Jag skulle ju inte rida på ett år så idag blev ju perfekt att köra på eller hur?!

Min älskade Stella af Åtterås! Aldrig att vi ska skiljas åt. Efter träningen ställde hon sig med huvudet på min axel och bara andades ikapp med mig och mös. Denna fantastiska tillgivna goda varelse!



Ta hand om er mina vänner!

Likes

Comments

Familj, Lantbruk, Barn

Vår lilla Donna är en framåt liten dam som tar för sig det mesta vi utmanar henne med.

Hon ska alltid hjälpa oss och orden "jag kan" har blivit hennes mantra. Sedan hon kunde gå har hon fått ge hästarna mat i krubban, mocka med lite hjälp av vuxen världen. Men nu nåde dig om du försöker hjälpa henne! Undrar vem hon fått det ifrån?!
Hon sopar hos kossorna, mockar, bär och fixar.

Igår åkte hon traktor när vi skulle flytta djuren, skulle hjälpa oss att lyfta grindar allt med ett leende och beslutsamhet.

På kvällen tog jag med henne till mjölkkorna och hon fick hjälpa till att mata kalvarna, skrapa bajs på plattan, kolla på mjölkmaskinerna. Tänk att få växa upp och lära sig hur maten kommer på bordet. Hade vi vetat att hon vill ta över driften hade Robert satsat på mjölk här hemma utan att blinka. Men det går ju göra om ifall framtiden kräver det. Vill hon ha häst verksamhet är ju måtten rätt för ridhus *blink blink*


Hoppas ni andra får en fin dag! Kram

Likes

Comments

Familj, Lantbruk

Det känns så häftigt att vi får göra det här tillsammans. Min del i det hela är något mindre kanske men utan min förståelse och allt arbete med hem och barn så hade det inte vart så smidigt kanske haha. Skämt å sido. Vi har ju pratat om att utveckla gården länge nu och jag tror att vi kommer att få en helt annan tillvaro som familj om 3 år då jag är färdig med studier och allt förhoppningsvis är klart med djurantal och hur driften ska skötas.

Idag har det stått kranbilar på gården och satt upp väggar till den nya gödselbrunnen så nu kan kossorna skita ikapp här i vinter utan problem. Vi har ju fyllt den gamla brunnen så snabbt att vi har fått gödsla nästan i 3 omgångar här innan. Det blir ändring till nästa år det. Det är även uppe några av betongväggarna på stallet och plintarna är i backen.


Ni som kommer ihåg när vi sprängde här på gården minns kanske att vi fick lite sten in i stallet. Detta är nu lagat i taket och dörren mätt så nu ska vi snart få en ny stalldörr också! Heja heja


Ett något mindre känslosamt inlägg idag kanske men det behövs ibland också. Nu har vi levt och tjatat om den där olyckan i ett års tid och det är så skönt att årsdagen är över. Nu kan vi gå framåt för vi har alla omedvetet gått här och spänt oss inför den dagen. Den gick hur bra som helst tills man läste mammas ord.


Nu kör vi vidare på ett toppen år och kom ihåg vad skulle du vilja ha gjort idag om du inte fick imorgon?


Kram Pauline

Likes

Comments

Kärlek, Personligt, Sjukvård

Idag blir det ett litet annorlunda inlägg ifrån min mor om den där dagen för ett år sedan då vår värld vändes upp och ner för en stund.


21 augusti 2016 är ett år sedan idag, dagen då jag fick ett samtal om att min äldsta dotter Pauline blivit sparkad av sin häst. Min första tanke var att nu skjuter jag hästjäveln. P ligger i paddocken och väntar på ambulans. Jag ringer upp Pauline och vi pratar lite, jag tycker att hon trycker ut orden och tänker att det är nog lungan som har fått en smäll.

Jag och Paulines pappa sätter oss i bilen och kör mot Värnamo sjukhus, många tankar hinner snurra i huvudet.

Jag pratar med Robban som säger att ambulanspersonalen inte kunnat smärtlindra henne för dom hittade inget blodtryck.

DÅ ramlade jag ner i ett svart hål- Inget blodtryck!!! Det betyder att blodet är någon annanstans. Jag förstår där och då att detta är allvarligare än vi först trott. Resan till Värnamo känns lång och jag vill bara skrika rätt ut. När vi kommer fram visas vi in till ett litet rum på akuten så vi slipper sitta i väntrummet. Fruktansvärt rum tyckte jag då en Bibel låg framme på bordet. - Skulle min dotter dö nu?! Jag går ut i receptionen och frågar om någon bara kan säga något. Lever hon i denna stund?

kvinnan som varit med i ambulansen kommer fram och säger att Pauline var lugn hela färden men att det såklart inte var bra. Ja det är så hon är min dotter säger jag, lugn i alla situationer.

Sedan blir jag varm och kall om vartannat, jag vill skrika rätt ut, kaffeautomaten som står i väntrummet vill jag kasta ut genom fönstret, jag vill bara slå någon, något! Tårarna sprutar och jag ringer min kloka syster, som säger att det kommer att gå bra, att hon ser Pauline med Natalie när Natalie är stor.

Jag ringer Andreas min stöttepelare som lugnar mig och får mig att tänka klart en stund. Allt känns som en evighet innan vi får reda på att Pauline gått igenom en operation då levern spruckit. Lilla Natalie 11 månader går från famn till famn, ska hon bli utan sin mamma nu?! Jag har ju fått ha Pauline i 26 år men lilla N ska hon inte få uppleva P. Tankarna snurrar runt och jag gråter och gråter.

Pauline ligger på intensiven nersövd och vi får komma in och se henne. Paulines syskon har kommit och vi stöttar varandra. Vi träffar narkos doktor som berättar att P´s lever är ihop packad för att stoppa blödningen men att hon ska opereras igen men då på Sahlgrenska redan samma kväll. Så blir det också. En ambulans förbereds med narkos sjuksköterska för färd till Göteborg. Jag ber att få åka med i ambulansen man tänker inte alltid klart. Det fanns såklart inte plats för mig. Fantastisk personal på akuten och IVA stöttar oss och svarar på alla våra frågor.

Där och då mitt i all kaos och alla känslor måste vi ta beslut om vem ska åka till Sahlgrenska vem ska stanna med robert och Natalie?

Jag och P´s lillebror Alexander åker efter ambulansen och Louise stannar med Robert. Mitt i allt ska även praktiska saker lösas. Vägen till Göteborg har aldrig varit så lång! Tänk om hon börjar blöda igen i ambulansen?

Mina älskade barn, Alexander 21 år gammal kör bilen efter ambulansen där hans syster åker med livshotande skador och Louise brottas mellan viljan att vara med sin syster eller att hjälpa Robert med Natalie då Robert hade alla djuren att sköta. Hemma i Habo blir Andreas kvar med Emil och hundarna. En tuff tid för alla! Trots att vår värld står på paus fortsätter livet utanför.


Pauline läggs in på IVA på Sahlgrenska och hon är helt nedsövd första natten. På måndagen släpper man upp henne lite och hon ber om penna och papper. Så sjuk hon är men ändå så envis och stark. Pauline har hela tiden varit stark i blicken med en jäkla beslutsamhet och det gav mig styrka att det ska nog bli bra. även när hon vaknar upp på Sahlgrenska intuberad och fullt med slangar och smärta så var hon otroligt lugn.

Hon undrar förstås vart N är och ber att vi inte ska lämna henne ensam. P har jätte ont men vill vara med mig och Alle. Vi får träffa läkaren som ska vara med och operera P och han berättar att de har hittat en blodpropp. Allt svartnar för mig igen och jag ber honom att vara tyst en stund, jag orkar inte en sak till. Jag vill bara gå ut från sjukhuset, ta en buss därifrån och att allt ska vara som vanligt.

När man befinner sig i en sån här krissituation lär man känna sidor hos sig själv som man inte tidigare visste fanns.

På tisdagen hämtar man P för operation kl 11 och vi kramar om varandra. Jag kramar även om läkarna som ska vara med på op. Underbara , fantastiska personal på Sahlgrenska! <3

All tack till personalen på kirurgkliniken på Värnamo sjukhus!

P skriver att när hon är intuberad att hon vill fortsätta amma när hon kommer hem så under tiden hon är nedsövd hjälper jag henne att pumpa ut mjölk för att hålla igång produktionen.

Timmarna under operationen är som ett töcken för mig. Jag vet att de först och främst måste ta hand om proppen så att den inte vandrar vidare och sätter sig på ett illa valt ställe som hjärta eller hjärna.

Andreas hjälper mig igenom dagen och jag duschar 2 gånger under dessa timmar.

Klockan 18 ringer så telefonen och jag vågar knappt svara. Jag sätter mig ner och tar ett djupt andetag när OP läkaren säger att man är väldigt nöjd med operationen och jag får träffa läkaren och kramar honom och gråter.

Dagen efter OP är P såklart trött men envis som hon är vill hon vara vaken fast hon är intuberad. Läkaren låter henne vara vaken en stund men dåsig av morfin och irriterad av sonden lyckas Pauline trycka till tuben så att luft inte kommer ner i lungorna. Jag ser hur saturation går nedåt. Sjuksköterskan ringer läkare och det sista jag ser innan jag lämnar rummet är att syresättningen nu är nere på 50%

Ska hon dö NU?!!

Klarat en spark, operationen, proppen och så nu. Ute i korridoren sjunker jag ihop och allt är bara kaos. Långa minuter innan personalen kommer och säger att allt är under kontroll igen.

P blir snabbt bättre igen och otroligt stark i allt. Kroppslig smärta och att inte få vara tillsammans med sin dotter.

Sedan följer en tid av infektioner, blodförgiftning och ambulans återigen. Där står man och känner sig minst i världen och brottas för att ens barn ska få den bästa vården. Jag var nog inte alltid så smidig mot en del läkare.

Mitt i allt är Pauline en stor hjälte som har kämpat och sett allt på ett positivt sätt. Humorn har varit vårt sätt att tackla det här.


Tack Pauline för att du kämpade och stannade kvar hos oss! Vi vet alla att det var nära. Jag är tacksam inte bara för mig själv utan för Natalie som får ha sin fantastiska mamma kvar och Robert sin älskade fru och hennes syskon sin syster.

Tack till alla som har hjälpt till att stöttat under P´s sjukdom. Genom handling eller stärkande samtal och meddelande. Allt stöd under en sån här kris är otroligt värdefull.

Jag glömmer aldrig Bodils ord när jag är panikslagen och hon säger att allt blir bra det finns inget annat!

Ingen nämnd ingen glömd ni är alla lika värdefulla!

Jag är innerligt tacksam för den läkare som jobbade 21/8 att det var just han, just då han räddade livet på vår Pauline.

En liten tanke till alla: Glöm inte att säga idag att du älskar han/henne, imorgon kan det vara försent!

Mina vänner livet är för kort för att reta sig på saker man inte kan göra något åt. Lev här och nu, gå ut idag, imorgon och njut av en perfekt sensommar dag!

Kramar Bitte!

Likes

Comments

Kärlek, Familj, Personligt

Vad ska jag ha på mig första dagen i skolan?!

Tänk att man 27 år gammal fortfarande funderar på detta. Vad ska man ha på sig för att ge ett seriöst men avslappnat intryck? Haha

Jag tror jag har bestämt mig iallafall och ni får se en bild imorgon. Jag är så spänd!

Jag känner att det kommer bli en känslosam dag på så många sätt..
ni får inte missa läsa imorgon då mamma kommer att gästblogga om hur det var att stå bredvid för ett års sedan och bara åka med i vad som säkerligen har varit det tuffaste dygnet i deras liv än så länge. Så mycket tankar och känslor det måste varit.

Nu ska jag och min man titta lite på varandra innan jag smiter till stallet och sen ska jag måla naglarna. Passa på nu de här åren innan jag inte får ha något nagellack under arbetstid


Vi hörs imorgon och bered er på gråtfest!

Kram

HON får mig att vilja bli en bättre Pauline varje dag!

Likes

Comments