min helg.
kan säga med ett ord hur den har vart!
underbart💎

inte haft press,tjat, nån som säger åt mej vad jag ska göra eller måsten i mitt liv.
och det tackar jag rickard för.
jag spenderar mycket tid med han och det är för att han aldrig har dömt mej, eller sagt vad jag ska göra, han är alltid ärlig mot mej🙏🏻
vi har den vänskapen och jag är sjukt tacksam över det, finns ingen bättre vän än han!

vi har dock bara vart hemma hela helgen, kollat på tv och umgåtts med varandra,
lärt mej börja spela gitarr lite smått med!
en sån där underbar helg då man har kul utan att behöva åka iväg eller gå ut och träffa en massa👊🏻
sånt här får mej att må bra och får mej att komma tillbaka till mej själv mer & mer.
inga kontrollbehov eller kontrollfreaks runt om mej, och jag behöver det inte heller👋🏼✋🏼👋🏼✋🏼

min åsikt, mitt liv, mina beslut 👊🏻

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

livet som vuxen.
det är inte lätt, men det måste göras!
sitter nu med allt om lägenheten jag har i ödeshög, kollat ut det som ska betalas osv ✌🏼

kommer säga upp lägenheten, för jag tänker inte bo kvar i ödeshög.
ska tillbaka till psykologen imorgon och sen kanske det blir jobb på onsdag igen.
har börjat jobba ganska mycket på mitt mående och försöker hela tiden med att sluta pressa mej själv och tänka på all besvikelse och allt som sitter i mitt huve🖕🏼

dock så är inte allt så lätt när man har kontrollfreaks runt om sej eller försöker komma åt en hela tiden, många jag inte umgås med längre, är så trött på alla som ska bestämma eller säga åt mej vad ja ska göra, så för första gången i livet sätter jag ner foten och visar att jag är 20, sluta försöka leka med mej eller behandla mej som att jag är 14 och inte vet bättre själv eller får
lära mej av mina misstag😒

skit samma, lite update om vad som sker i mitt liv, så vissa verkar va så nyfikna på😎

min åsikt, mitt liv, mina beslut 👋🏼

Likes

Comments

tänkte bara klar göra några saker för människor som behöver veta detta eller kanske inte förstår!

när man är sjukskriven från jobbet, för depression, ångest eller något liknade som inte är en synlig "sjukdom" så betyder det inte att man kommer ligga i sängen eller stanna inne eller så kallade "hemmet" hela dagarna och deppa sönder eller inte visa sej för någon!

när man hamnar i en depression osv, så är det sämsta du kan göra är att sitta hemma eller inte göra något eller ligga kvar i sängen hela dagarna!

jag vet om att jag är sjukskriven och jag har absolut inte bara suttit hemma den här veckan, rakt och ärligt!
jag har vart med Jennifer, jag är typ dagligen med rickard, jag sover i skänninge nästan varje dag!

men för det första, så sa min psykolog du får inte bara sitta hemma för då kommer du aldrig komma ur det här, du måste ut och gå, träffa vänner, familj, gör det som får dej att må bra, annars kommer du vara fast i detta sjukt länge.

sen så är det så här att jag hatar ödeshög, de är en äckligt ställe att bo på, alla känner alla, alla vet allt om alla och alla vet bättre om mej än vad jag själv gör, för att alla ska lyssna på rykten och döma ut andra direkt!

det är inte så att jag vill vara sjukskriven, det är inte så att jag vill sitta hemma och inget göra?
det är inte så att jag väljer och vara det, jag vill
jobba och har alltid vart en sån som hellre jobbar.
men när man mår så dåligt att man avskyr jobbet osv, så kanske man måste börja jobba med sej själv och ta reda på vad det är som händer!
jag har vart sjukskriven en vecka! inte mer än så, och förmodligen så kommer ja börja jobba på onsdag igen, men så klarar inte psyket det osv så kommer ja inte få eller det kommer få en/ett par dar sen är jag tillbaka på ruta 1 igen!
de som tror det eller som tror att jag är sjukskriven för att jag är lat, dra åt helvete, ni har inte en aning och nåt och behöver fan inte veta exakt allt heller.

har ni frågor eller är nyfikna, fråga på!
jag kommer svara ärligt eller inte alls, för allt har ni inte med och göra eller så kommer ja klargöra något.

min åsikt,mitt liv, mina beslut👊🏻
peace out mothafuckas 👋🏼

Likes

Comments

gör det som får dej att må bra och sluta lyssna på andra✌🏼

glad att jag har denna människa i mitt liv,
även fast vi haft våra dystra stunder som alla har så finns vi alltid där för varandra!
finns ingen bättre än hon❤️

man måste ha sina dystra stunder för att det ska bli lite bättre än de varit, man går vidare,man kämpar men att alltid veta att jag har henne, det är det bästa👊🏻

man är ju ingen ängel och det finns ingen som är, man gör sina misstag och man lär sej!

glöm aldrig att jag älskar dej min fina vän💎

min åsikt, mitt liv, mina beslut
peace out mothafuckas👋🏼

Likes

Comments

sedan jag va liten har jag känt detta men aldrig riktigt insett något förens nu, sedan jag var liten har jag aldrig riktigt fått bestämma över mej själv eller haft "mitt" egna liv, inget privat liv. jag har alltid haft någon som gjort det mesta åt mej, städat, tvättat osv. jag har nästan alltid fått det jag vill och nästan aldrig brytt mej om vad saker och ting kostar, aldrig insett värdet i saker och ser därför att jag inte har bra koll på ekonomi, någonsin i mitt liv.
jag har alltid känt en press på mej själv, att man ska ha bra betyg och när man kommer hem och känner sej stolt och berättar sitt betyg och man får höra att ens äldre syskon hade bättre, pressen att man måste öka eller prestera ännu mer för att va lika bra eller få en klapp på axeln och säger bra jobbat, pressen för att inte göra någon besviken. sen pressen från vänner, man jämför sej själv med andra hela tiden, idealet av samhället som gör att alla sätter press på sej själva. jag har alltid känt press på något sätt, att jag måste vara så här, jag måste se ut så här, jag måste göra si och så för att inte göra någon besviken. all press jag sätter på mej själv började äta upp mej för länge sen men det har byggt upp så pass att till slut knäcks man. press på vilket jobb man har, hur duktigt man är, hur högt man kommer inom jobbet, press på hur man bor, hur mycket pengar man ska ha, hur mycket man ska tjäna, press på fin bil osv osv. allt är sån press som jag satt på mej själv, vilket har gjort att jag fått ångest, konstant ångest som bara sitter som en oro i hela kroppen och aldrig försvinner, konstant ångest över hur jag har de i mitt liv, ångest hur jag lever och ångest hur jag låter allt påverka mej. ångest över att gå och lägga mej o sova och veta att jag måste vakna och gå upp och leva en dag till ur mitt ångestladdade liv med all jävla press. jag har ångest av att veta hur andra mår eller få höra exakt hur dom entligen mår och att ja inget kan göra åt det, jag sätter press på mej själv att hjälpa alla hela tiden för att undvika mina egna känslor, trycka undan allt ja känner genom att hjälpa andra istället och se till att dom mår bra. ilska är också en stor del i mitt liv, ett hat mot mej själv, hat som gör att jag får ångest, ett hat som är så illa mot mej själv att jag får mer ångest över hur jag kan sätta mej fast i denna cirkel och inte bryta den nån gång.
jag känner paranoid hela tiden, jag vet inte vem eller vad jag kan lita på, jag kan aldrig lita på någon till 100%, känns som det inte går, man blir alltid besviken på något sätt. besvikelse är något jag hatar, jag vill aldrig göra någon besviken jag vill inte att någon ska va de på mej och jag hatar när någon säger jag är besviken på dej.
jag stöter bort människor, alla, verkligen alla för att slippa denna besvikelse eller att någon ska behöva höra hur jag entligen mår eller att andra ska behöva bry sej om hur jag mår. jag stöter bort för att slippa onödigt som inte behövs prata om eller vad jag anser inte behövs prata om. jag stöter bort för att slippa få medlidande eller folk som säger det ordnar sej och löser sej, jag är så trött på dömande blickar eller höra någons medlidande.
även fast jag inte är ensam, känner jag mej så jävla ensam och det finns verkligen ingen som förstår mej, alla bara lyssnar men sen så känns det som att alla andra vet vad som är bäst för mej, jag har inte mitt egna liv och inte riktigt haft heller. jag har aldrig fått bestämma och ha ett eget liv, privat liv som jag trodde jag haft eller hade.
det är så här jag känner och så här jag känt länge, jag vet vad jag behöver och vad jag ska göra för att komma tillbaka till mej själv.
jag behöver flytta, byta jobb och börja om från ny start i livet. och jag behöver sätta ner foten nu och säga jag har mitt liv och jag behöver ett privat liv.
jag vet vem jag vill vara med och jag vet vem som får mej att må bra, jag vet hur jag ska sluta pressa mej själv eller känna pressen från allt o alla, jag vet exakt vad jag behöver för att komma på fötter igen. men jag måste få alla andra att inse att jag kan sköta mitt egna och att man måste släppa taget och sluta hålla mej i koppel, jag behöver på riktigt för en gångs skull mitt liv och privat liv.

Likes

Comments

vad har hänt?
jag har vart hos en kurator/psykolog i ödeshög på vårdcentralen och pratat av mej 1 dag,
och jag har insett så jävla mycket på så kort tid.

1. ödeshög är inget bra för mej
2. flytta behövs så snart som möjligt
3. ett nytt jobb
4. vilka som är bra och dåliga för mitt mående
5. vad jag verkligen behöver göra för att gå vidare
6. sätta ner foten och visa att jag bestämmer över mej själv
7. ta tag i vad som får mej att må dåligt
8. gå vidare
9. sätta upp planer och mål
10. sluta älta

jag har insett saker som pågått i 20 år nu, det är skrämmande och hemskt och äckligt!
jag måste sluta och gå vidare och sätta ner foten nu!
annars kanske det aldrig händer och mitt mående kommer aldrig bli bättre.

min åsikt, mitt liv, mina beslut👊🏻
peace out mothafuckas👋🏼

Likes

Comments

när man inser hur stort kontrollbehov vissa människor har, att dom tror man kan bestämma så pass mycket över någon, det äcklar mej!

vad hade ni gjort om alla försöker bestämma eller säga vad man ska göra, för att dom tror att detta är bäst för dej?

jag har låtit mej kontrolleras och gett vika och gjort som alla vill hela tiden för att inte göra någon besviken att det gått ut över mitt mående!
det är fan inte okej..
idag är det jag som sätter ner foten och tar tag och bestämmer över mitt liv👊🏻

fine att jag behöver gå till en psykolog för att prata och komma över saker jag tänker och tycker om mej själv, det kan ja gå med på!
för jag sätter en sån enrom press på mej själv och har sånt hat inom mej som jag måste släppa.
så det är fan på tiden att jag gör det nu, annars kommer det va försent och jag kommer aldrig komma över eller kunna gå vidare med något i mitt liv!

därför kommer en flytt från ödeshög och byta jobb så snart som ja kan, va det bästa för mej!
och det kommer alla inse förr eller senare😌

min åsikt, mitt liv, mina beslut👊🏻
peace out mothafuckas👋🏼

Likes

Comments

hej ödeshög och alla andra som vill läsa!
vill bara säga några saker för att slippa upprepa mej.

jag är på botten, jag mår piss.
vill ni veta varför?
jag bor i ödeshög, detta äckliga lilla område där alla känner alla och alla vet bättre om en annan.

därför tänkte jag bara säga att kom in här och läs om min lilla resa till ett bättre liv, där jag på riktigt tar tag i mitt ångestladdade liv där ja känner en jävla massa press!
jag kommer sätta upp planer och mål som jag ska lyckas med och skaffa det jag vill och förtjänar.
jag är trött på att lyssna på andra, göra som andra vill och jag är trött på att ha pressen på mej som ger mej ångest och detta hat jag har inom mej.

så dom som vill och är nyfikna eller bara vänner som kanske bryr sej som vill veta vad som händer, varsågoda och läs mina dagliga inlägg eller inlägg när jag känner för det, eller så kanske du läser för att du är en ödeshögsbo och behöver ny "fakta" om någon annans liv att sprida rykten eller bara prata om för att du har ett sånt förbannat tråkigt liv 😌

varsågoda och tyck vad ni vill om mej eller hata mej för vad jag tycker om att bo här!
jag har slutat bry mej och de finns en anledning till varför ja knappt umgås med någon här längre eller vill va med nån härifrån.
tack för mej, hoppas ni fortsätter läsa,
peace out mothafuckers!👋🏼

Likes

Comments

Hej!
Många känner mig, några kanske inte.
varför en blogg om bipolär sjukdom kanske ni tänker?
eller kanske vad jag håller på med?

Jo, så här är det, jag fick för ungefär 2 månader sen en diagnos, bipolär sjukdom.
Min första tanke var, nej jag är bara deprimerad.
Jag har själv bara hört lite grann om vad bipolär är, men inte tänkt så mycket på det eller vad exakt det är.
känner heller ingen person vad jag vet som har det.

Jag har själv under en längre tid mått väldigt dåligt, men hållt det mesta för mej själv & tyvärr har jag alltid varit en sån person, som fruktat att prata om känslor.
Jag har extremt svårt få fram ord när jag ska prata om mej och mina känslor.
Allt går runt i huvudet, vet vad jag ska säga och när jag väl tänker säga det, så kommer inget fram, inte ens ett litet ljud vill komma ut ur min mun.
Det är som att någon bara tar allt jag har i huvudet och kastar bort det.
2013, var året som små händelser började komma.
något som jag inte tänkte på först.
Men för varje dag som gick blev vissa dagar värre en andra och tankarna djupare & djupare och händelserna värre och värre.
Dumt nog, fortsatte jag i min takt och tryckte undan mina känslor och försökte bli av med mina tankar.
Allt jag säger nu är gör inte det, snälla.
för min del har det nu gått 4 år sen jag började må dåligt, 4 år sen jag började lägga små stenar i min osynliga "ryggsäck" och struntat i.

för ett tag sen vart allt så mycket värre för min del.
Allt jag tryckt undan eller hållt för mej själv, började slå tillbaka och inte lite heller.
Jag fick en känsla som aldrig försvann under vaken tid, ångest, som alla fast på olika nivåer.
min försvann inte, det satte sej som ett obehag i bröstet och fler tankar dök upp i huvudet.
för varje dag som gick, fick jag bara mer o mer tankar om allt, livet, framtiden, jobb, pengar.
ångesten växte hela tiden och blev bara värre för varje dag som gick.
det kunde till & med komma dagar då jag gick till jobbet med ett leende på läpparna till att komma hem låsa dörren och sen brast det, tårarna började rinna och jag tappade kontrollen, hyperventilerande, kändes som att någon satt på mej och jag försökte hämta luft hela tiden, en panikångestattack.
någon jag haft tidigare fast mildare, men nu var det som värst.

Själv förstod jag inte just då vad det var som va så fel?
varför mår jag så här? mer o mer tankar kom och ju mer jag tänkte ju mer ångest och fler attacker fick jag.
jag började undvika kompisar/familj och ville helst enbart sitta hemma, jag slutade svara & undvek samtal, sa att jag var trött eller inte orkade.
började umgås med vänner som inte bodde i ödeshög, allt för att komma härifrån och undvika de människor som ser igenom min fasad.
Jobbade gjorde jag alltid, det var lätt.
att bara göra sitt pass och gå hem.
för när jag väl var på jobbet, försvann alla tankar och ångesten. för då har jag alltid något och göra.
tills jag kom hem, var själv och började tänka igen.
tänka så mycket att jag tillslut hade funderingar på att ta mitt egna liv, så började mitt liv se ut varje dag.
en kamp mot ångest och mina hemska tankar.

Men som vanligt var min första tanke bara på att jag har en dålig period, då jag känner mej mer nere, ångesten försvinner snart och de blir bra.
dock så började dom små attackerna av panik komma mer ofta och dom blev värre, kunde inte andas, de kröp i hela kroppen och jag visste inte vart jag skulle ta vägen, kunde knappt höra ljud runt om mej och ibland vart blicken suddig. var orolig hela tiden och kunde inte slappna av.
ångesten började äta upp mej, jag visste inte vem jag var längre, för mycket tankar.
Jag vart mer & mer rädd för mej själv och visste inte vart eller till vem jag skulle vända mej till.
visste att jag hade mina vänner/familj, men jag vill aldrig lägga mina "små" problem på mina vänner/familjs axlar.

Många av mina närmsta vänner & familj har kanske sett att jag inte mått så bra, vissa vet att jag har mått dåligt, men jag tror att dom flesta ser mej mer som den glada personen, som nästan aldrig är ledsen och sur, haha kanske till & med att jag är mer känslokall av mej.

Fasad, som många känner igen,oavsett om du bara har en dålig period eller lever med depression eller någon annan psykisk ohälsa, alla har en fasad.
Det är lätt att bara fejka ett leende & gå vidare, slippa höra, hur mår du eller varför är du ledsen, behöver du prata? varför är du så tråkig?
och får man frågan, ler man alltid och säger ja eller det är lugnt, det är inget.
men, på riktigt skriker en röst i dej, en röst, rop på hjälp.
men som alla gör säger man det är lugnt och man går vidare och fortsätter som inget har hänt.

För min del har jag gjort det i 4 år.
men en dag, som man brukar säga plötsligt händer det.
jag sökte hjälp, så jag fick komma till en psykolog & börja prata.
dock hatar jag att gå till någon jag inte känner och prata om det jag fruktar att prata om mest, mig och mina känslor. fast jag hatade det,
Men jag kände att det började göra framsteg, lite iallafall.
för första gången i mitt liv, sitter jag och pratar om mina känslor och mitt mående , det jag inte kan säga får jag skriva, för det är lättare för min del, alltid vart.
efter några möten med min psykolog, började hon prata om bipolär sjukdom och att jag skulle göra en utredning & kolla om de är något jag har.

Med mina maniska och depressions perioder, förstår jag idag varför jag mår som jag mår.
varför jag beter mej som jag gör och varför jag har olika perioder i mitt liv då jag agerar på olika sätt.

jag skriver inte detta för att jag vill ha uppmärksamhet, jag startar inte den här bloggen för att folk ska prata med mej om det eller att någon ska tycka synd om mej.

jag skriver detta för att folk ska förstå mej och andra med bipolär sjukdom.
förstå vårt beteende och för att jag ska kunna skriva ut alla mina tankar & känslor.
just för att jag har extremt svårt att prata om det.

Likes

Comments