Lite ny information om mig

  • • Jag har fyllt 16 år
• Jag har börjat gymnasiet
• jag har gått in i ett förhållande, men en riktigt underbar kille
• Jag har lyckats inskaffa 3 äktat tjejkompis

Längesen sist, saker har ändrats och jag har förändrats. När jag gick i grundskolan hade jag en helt annan inställning på livet. Livet var lajbans, fest och kompisar all night long. Nu i gymnasiet, usch. Gymnasiet är som en fett käftsmäll ’detta är verkligheten’ man kan inte skita i skolan, skita i att plugga.. de funkar inte så. Lärarna bryr sig inte, varken om du skolkar, kommer sent, inte lämnar in uppgifter, de skiter fullkomligt i det. Det är inte deras ansvar. Det är ens EGET.

Denna information fick inte jag när lärarna i grundskolan berättade om gymnasiet, de nämnde de aldrig. Vilket är väldigt fel, JAG tycker det är väldigt VIKTIG information att få. Så man är redo på vad som väntas.

Iallafall.. G Y M N A S I E T .. Ett stort steg in i vekligheten, vilket har fått mig att inse att hallå? Skolan är viktig, detta är min framtid jag bygger upp nu. Vilket har fått mig att ta avstånd från alla i min klass. Jag ser skolan endast som en plats att utbilda sig på, inte en plats att inskaffa ”livstidvänner” som alla vuxna har tutat i en när jag gick ut nian.

Självklart är de inte enda anledningen till att jag tagit avstånd från dem i klassen.. som ni kanske vet så har jag ett lite annorlunda förflutet, har inte den bakgrunden som vanligtvis följer normen.

Många, inte alla men många bli skrämda av de ”onormala”, ”de okända” och drar. Just därför vågar jag inte knyta några band till dem i klassen. Det är en lång och psykisk jobbig process för mig, och jag vet aldrig personen reaktion.

Nu är jag trött och har en vanlig ”ensam” skoldag framför mig imorgon, men imorgon kommer en så kalls del 2 på detta ämnet. ’First step to reality’

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Inte lätt när det är svårt

En sak ni inte visste om mig det är att jag har mer killkompisar än vad jag har tjejkompisar. Det har funkat kanon för mig i genom alla åren. Att ha ett 10 tal bra killkompisar som jag kunde snacka med, och kanske 1-2 tjejkompisar som fanns där.

Det har aldrig varit några problem förens nu, nu när jag börjar bli äldre. Just i dagsläget har jag kanske 5-10 killkompisar som alltid finns där. Men inga tjejer jag kan luta mig mot. Det känns förfärligt, jag vet inte var jag ska ta vägen. Allting känns piss.

Det är inte det att jag inte är glad att killarna finns där, utan det är det att jag vill också kunna ha tjejkväll, snacka killar och göra tjejsaker. Sånt får jag aldrig göra, jo ibland så stället killarna upp på en ansiktsmask eller lite sminkning, men det är inte deras starka sida precis.

Just idag är en sån dag då jag önskade att jag var mer tjejig av mig och hade fler tjejkompisar.

Just idag så önskade jag att jag inte va som jag är.

Likes

Comments

Jag är en tjej som är 15 år gammal. Tyvärr så kommer ni inte få reda på så mycket mer om vem jag är än just det. Jag skapar denna bloggen i hopp om att kunna skriva av mig. Skriva ner mina tankar och få ut allt jag känner.

Mitt liv är en bergochdalbana, och då menar jag inte bara att jag har problem med skolan,kärlek eller vilken tröja jag ska ha på mig, nej mitt liv handlar om så mycket mer. Jag är för det mesta som vilken ungdom som helst, bara det att det finns vissa saker om mig som inget får veta. Inte ens mina allra bästa vänner vet allt om mig och det, det är tufft, att behöva komma på ursäkter eller ljuga för dem hela tiden. Det är för deras skull som jag ljuger för dem, för jag vet att skulle dem veta sanningen skulle dem inte stanna kvar. Dem skulle bli rädda, rädda för sanningen. Jag vet det eftersom att jag själv är rädd för sanningen. Sanningen skrämmer nog de flesta faktiskt.

Iallafall ni ska alltså får läsa om mina tankar och om mina upplevelser.

Likes

Comments