View tracker

Och allt annat

Sömnlösa nätter.
Nätter som är sömnlösa.
Finns det något värre än när man drivs till vansinne pga sömnbrist?
Sömnlösa nätter..
Jag ryser bara av ordet..
Men sanningen är att jag levt i en bubbla som andas total s ö m n l ö s h e t i flera, flera veckor, ja, till och med månader nu.

Det är konstigt hur man blir lite efter i huvudet.. Allt går lite långsammare, lite som en efter sväng liksom..
Man är full utan att ha druckit alkohol - billig fylla! På bekostnad av hälsan. Fast på ett helt annat sätt än alkohol. Spik-nykter men full som fan på sömnlöshet.

Jag borde skriva här oftare, men jag tror att jag drabbats av någon slags bloggdemens.. Jag har så mycket att skriva om men rätt vad det är så är allt borta igen, utan att jag egentligen ens minns något överhuvudtaget!

Natten är ung och jag ligger vaken...
Natten kan bli gammal men jag ligger lik förbaskat vaken för det.. Natten kan dö ut och en ny morgon gryr - jag är ändå vaken..


Så så var det med det!
/My

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Bara Negativt

Nattångest.

På natten då staden lever, ligger jag vaken i min säng och kvävs av ångest. Jag hann aldrig inta försvarsposition, ångesten kröp tyst upp bakom min rygg, hans händer smög sig upp. Upp i ett fast grepp kring min hals. Jag kan i n t e A N D A S!
Jag försöker skrika, men jag har ingen röst kvar.
"Värdelösa jävla människa" ekar i huvudet. Gång på gång. Värdelös. Jävla. Människa!


Nätter som dessa tar slut dom med, men inatt känns varje sekund som ett år och varje andetag lika tungt som tusen berg på bröstet.

Jag överlever natten,
Imorgon är en ny dag!

/My

Likes

Comments

View tracker

Och allt annat

Augusti rusade in och började bocka av sina dagar.

Varför är det så varje år, att man väntar och väntar på sommaren OCH plötsligt är den nästan förbi. Förvisso så är augusti den sista "sommar månaden" men ändå..

Jag njöt av mina två veckor av ledighet genom att vara sjuk. Så typiskt mig. Fast någonstans så föredrar jag ändå att jobba. Jag slipper tänka och fundera så mycket då. Jag mår bäst när jag håller mig sysselsatt. Annars blir det lätt så att tankarna gnager hål i min själ, så att det börjar blöda okontrollerat.. Ja, och sedan är det jävligt kämpigt att ta sig tillbaka igen. Kraften går liksom ur. Så bättre för mig att hålla mig sysselsatt.

Det är ganska intressant hur hårfin den där gränsen är - mellan att hålla sig tillräckligt sysselsatt till att vara alldeles för sysselsatt. Jag menar, jag har gärna flera bollar i luften samtidigt, för då mår jag bra. Men ibland får jag för mig att jag typ är gud och klarar av att ha tusen bollar i luften samtidigt, och då brukar det sluta mindre bra. Jag har testat, en gång för mycket.

Jag brukar få höra "Men du som är så ung!! Inte kan väl du ha gått in i väggen redan?!?!".... Jag brukar svara: "Nej, nej, jag gick inte in i väggen, jag kutade. Och det gjorde vansinnigt ont.".......... Så pass ont att själen fick vårdas på sjukhuset för att inte ge upp helt. För i ärlighetens namn - själen ville rymma! Men det brukar jag inte nämna, för det är en ganska oskön bild för vanligt folk att förstå.

Hur jag nu tar mig vidare från detta får vi se. Jag vet att jag idag redan kommit jävligt långt om man jämför med var jag började. Men en skadad själ läker inte alltid så fort.

Ett steg i taget, en minut åtgången..

Jag skyndar långsamt mot ett friskare liv!


/My

Likes

Comments

Och allt annat

Njut av livet, det går inte i repris!

-Nej, tacka f*n för det!

Ibland är tanken lugnande, att veta att när jag levt det här livet så behöver jag inte leva om det. För ibland kan livet vara lite väl rått och utmanande. Som ett enda långt maratonlopp, utan slut. Man springer till man spyr men ändå måste man fortsätta. Egentligen borde jag beskriva livet som spännande, för man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Lika spännande varje gång. Ett lotteri med en vinstlott och tusen nitlotter, och något som kan vara än mer spännande är att man aldrig vet när den där vinstlotten behagar att dyka upp. Nog för att man blir van med ett liv bland nitlotter också., men lite flyt tackar jag ju knappast nej till.

Senaste  tiden har jag levt som i ett vakuum. Jag föll handlöst för några månader sedan och kan inte påstå att jag riktigt lyckats ta mig upp på benen än.. Men ibland är det faktiskt helt okej att åla omkring på marken med ångest varvat med likgilltighet. Jag är van.

När saker och ting inte blir som det var tänkt så får man tänka att det bara blev lite annorlunda!

/My

Likes

Comments