​Den här månaden har varigt jävligt jobbig och udda för mig. Jag har spenderat halva månaden med en ångest känsla, som om det är en ballong som blåser upp under bröstet på mig och får mig att vilja spy 24/7. Tidigare i veckan var jag även ohört känslomässig. Det var en sådan udda känsla, även om jag ej var ledsen så ville jag gråta för allt, lycka, depp ALLT. Det bara kom upp från ingen stans. När jag umgicks med min vän var jag till och med tvungen att säga till han att jag var på udda humhör utifall jag började vilja halvt gråta från ingenstans. Under denna tiden har jag haft 2 drömmar där jag har vaknat upp med tårar i ögonen. ena drömmen minns jag inte riktigt jag tror att jag var lycklig och gift med någon och sen vaknade upp med lyckliga tårar typ. Men den andra drömmen var det konstigaste saken jag någonsin har drömt. Jag var med i scooby doo gänget och för att göra en udda story kort så hoppade scooby ner i vad han trodde var en hemligt hål men som visade sig vara ett ler hål där han hade sugits ner och kvävts levande. Jag minns att i drömmen tänkte jag på min hund och hur jag skulle känna om det hände henne och det var då jag vaknade och ögonen rann. Jag var så extremt förvirrad och fattade inte vad som hände och när jag minns drömmen blev jag bara ännu mer förvirrad över hur jag kunde gråtit över den, sedan så kramade jag om min hund och sov vidare. Nu vill jag på peka att jag inte är såå känslig i vanliga fall och ända gången jag har gråtit under en dröm var för två år sedan när jag drömde att min mor dog och vaknade upp och var total förvirrad. Jag har även varigt enormt tankesprid och sjunkit in extra djupt i dag drömmandet  så det känns  som dagdrömmandet händer varannan minut och jag har inte kunnat stoppa det riktigt lika "enkelt" som jag brukar kunna. 


Jag tror några av tankarna kom fram när jag tidigare denne månaden var på AW där jag fick veta att en tjej från min gamla klass var gravid. Detta kom som en riktig chock för mig. Jag blev överdrivet glad för hennes skull och tanken att hon skulle få chansen att ta hand och uppfostra ett barn av framtiden värmde mitt hjärta. Men även om detta låter udda så blev jag så avis. Tanken på att hon redan har en pojkvän och nu ett barn på vägen och allt detta medans hon är ett år yngre än mig?. Allt det får mig att vilja ha det också men jag vet samtidigt att jag aldrig kommer kunna få det inom den snaraste framtiden. Jag har ju fan aldrig ens varigt i en relation och känner typ 2 tjejer som är singlar. utav endast 5 tjejer som jag har haft någon kontakt med det senaste året. 


Jag tror jag har en liten ålderskris haha. Inte precis som att jag måste ha ett barn nu, jag är ju en kille på bara 21 år men andra människor har så många mål med livet. Dom kanske vill skaffa sig en karriär eller resa runt världen eller vad som, Men inte jag. Jag har 3 mål jag vill uppnå i livet.

1: Jag vill ha ett hem där jag trivs och inte kan vänta att komma hem till. 

2:Jag vill ha ett Jobb där jag trivs, har vänner och kan känna mig till nytta och kan tjäna tillräckligt med pengar för att överleva.      

3: Jag vill inte dö ensam. Jag vill ha barn, fru och vänner som är där för mig tills dagen jag dör. 

Det roliga är att jag känner att jag redan har två av dessa. Hela Förra året vikarierade jag ganska mycket på det stället som jag denna terminnen har fått ett fast jobb på och jag stor trivs där. Det känns äntligen som jag kommit dit jag vill vara och jag kunde inte föreställa mig att jobbet kunde vara så här roligt.

Jag känner mig även mer hemma i min lägenhet än var jag någonsin har känt någon annan stans förut även om jag skulle vilja ändra några små saker här och där.

Men den tredje är så långt borta och varje gång jag hör att någon jag känner kommer närmre så känner jag mig bara längre bort. Det hjälper inte att jag inte känner så många tjejer överhuvudtaget och varje gång någon av dem blir ihop med någon så försvinner en chans mot lyckan för mig liksom. Nu har jag väl tex inga speciella känslor för denna tjejen men hon har alltid varigt trevlig och jävligt snäll mot mig och jag har alltid haft en liten känsla av att något kunde hända mellan oss. Visst var det ren fantasi för hon ser knappast mig som något annat än en gammal ok klass kompis, men tanken var fortfarande där, kanske bara var 0.005% chans men ändå en chans mot lyckan. Nu när hon har barn och pojkvän så försvinner dock denne chansen. Ännu värre är hela den här grejen att hon ska ha barn för det gör mig mer attraherad av henne av någon anledning. Jag har alltid viljat ha ett barn men mina gener är inte dom bästa. Jag har massa diagnoser och sjukdomar i familjen, så på den senaste tiden har jag varigt osäker på om jag vill ha ett eget barn. Vilket gör att tanken på att adoptera ett barn eller adoptera sin flickväns barn  kommer upp ofta hos mig. För mig spelar det ingen roll om barnet inte är mitt i blodsband så länge jag hade varigt där och uppfostrat det.

Önskar nästan att det fans en app där man bara kan möta gravida kvinnor med pengar den kunde heta honeymommas: where the honey meets the money. Ärligt! hade varigt riktigt g att bli kär i någon, adoptera deras barn sedan vara en stay at home dad medans modern kan köpa ett fint litet hus och försörja familjen haha.

En annan udda grej jag inte kan sluta tänka på som ger mig fett med ångest är min kollega. Hon är typ exakt 20 år äldre än mig, men jag kan inte hjälpa att vara massivt attraherad av henne hahaha. Jag vet inte varför men varje gång hon skrattar eller ler etc så bara börjar jag få luveduvy feeeelings inuti och har ingen aning vart dom kommer ifrån. Det är verkligen en udda känsla men samtidigt kan jag inte bli av med den alls haha


Allt som har hänt denne veckan har ärligt talat varigt svin jobbigt för mig. Sådana här tankar poppar alltid upp men på grund av att jag har varigt så tankespridd denne månaden så har dom poppat upp 100 gånger oftare och eftersom jag har haft känsloproblem så har alla tankar känts tio gånger tyngre. och allt som allt gör det att man förlorar all motivation och bara vill sätta sig ner och ge upp. 

Vissa finner att om man sitter ner för länge så har man tillslut ingen anledning att gå upp. Men det kan också hända att du stått upp så länge att du känner att du inte har någon plats att sitta ner längre. Men om man har tur så har man någon som är villig att dela med sig av sitt säte och stå upp för din skull. Och någon som är villig att lyfta upp en när man känner att man inte kan resa sig själv. 

och det är det ända jag vill ha någon att stå vid min sida.

En annan grej jag har tänkt på är petighet. Minna kompisar har ibland påpekat att jag är petig när det handlar om tjejer. Fan vad jag hatar det ordet "petig". Jag finner det roligt hur jag enkelt kan säga att jag inte finner någon som är fet eller har ett "udda" ansikte oattraktiv utan att höra ett pip från någon. MEN skulle jag yttra mig om någon som har stora bröst tunn midja och en lagom röv så är jag helt plötsligt petig? liksom vafan. Bara för att jag inte tänder på allt som liknar det stereotypiska kvinnoidealet så är jag petig... Jag väljer inte vilka jag finner attraktiva, det är något som bara kommer. Jag har dock insett att det är 3 grejor som jag baserar min attraktion på. Ögonbryn, näsa och mun. Visst är det fler saker jag diggar och ogillar gällande kvinnokroppen men det är dom här tre delarna som avgör min attraktion till tjejen som mest.



allt som allt en weird jävla månad men livet går alltid framåt. som en vis man en gång sa till oändligheten och vidare!!!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Så jag hittade en ny serie på netflix som heter the good place. Det är ingen fantastisk serie eller något sådant. Men den handlar om livet efter döden och tog upp en enkel ide på hur det funkar. Och detta fick mig att fundera över det hela. Deras beskrivning var i stort sätt att varje sak du gjorde i livet gav dig plus och minus poäng beroende på hur mycket du påverkade världen. Så om du påverkade världen på ett positivt sätt genom att rädda folk som en brandman, fick du självklart plus poäng och vice versa. Detta var något jag aldrig riktigt tänkt på innan. Att man gör elaka saker och åker till helvetet eller posetiva saker och kommer till himlen tror dom flesta. Men att det döms på hur du påverkat världen omkring dig är en ny tanke för mig.

En av sakerna jag alltid tyckt var dumt är själva grejen hur gud kan beräkna om du är elak eller god. Det finns självklart alltid undantag men dom flesta människorna som är "onda" skurkar" (vad du nu vill kalla det.) Försöker inte vara onda utan tvärt emot dom står upp för det dom tror på. Nu låt oss ta Hitler, någon utav dom första människorna som människor tänker på när dom hör ordet ondska. Men Hitler tyckte antagligen inte att han själv var ond han försökte kämpa för sitt land som en soldat och efter det ville han göra landet starkare och bättre och efter allt det ville han troligtvis bara göra världen bättre. Hans tankar hur han kunde göra världen bättre så som att utrota det judiska folket etc är ju självklart galet fel förstås. Hitler var en hemsk människa ur min åsyn för jag har lite hat i hjärtat för alla som mördar utan sorg och hans tankar om hur världen borde se ut med ras-separering och allt var helt, ja störda helt enkelt. Men ur hans åsyn så var dom inte det ut hans åsyn försökte han göra något bra. Alla har olika tycken om hur världen ska vara. Många folk har jävligt fel på hur en bra värld ska vara. Men kan gud straffa någon som ur sitt perspektiv bara försöker göra sitt bästa för att få världen bra?.


vad jag försöker säga är hur dömer Gud någon som ond eller snäll. Är det så enkelt att om du tex dödar någon så är du automatiskt ond? för i såfall är nästan alla soldater och alla som har försvarat sig någon gång dömda som onda. Någon president som har be ådrat massa med soldater att döda folk kan där emot komma bort med det. För han tekniskt sätt inte dödade någon utan bara gav en order som andra valde att lyssna på.

Är det kanske så att om man bryter mot "lagar som står i biblen så är du räknad som ond?. Då är alla som haft sex innan gifte mål automatiskt dömda och det låter hemskt.


Nu om gud eller what ever dömer dig på hur du påverkat omvärlden. Det är något jag kan gå med på. Men det förre kommer vissa problem i detta sätt med. På detta sätt spelar dina åsikter ingen roll. Du kan vara en hemsk människa som vill mörda folk, men så länga du inte gör det utan fejkar ett leende och påverkar världen på ett gott sätt så kommer du till himlen. Om jag råkar förstöra alla världens kärnvapen och det leder till frid på jorden, då hade jag påverkat världen på ett så posetivt sätt att jag definitivt skulle gå till himlen. Även om jag bara råkade göra det. Bara för att jag påverkar världen på ett positivt sätt genom att sprida mycket kärlek och hjälpa folk betyder inte att jag är en bra person jag kanske samtidigt är ass rasistisk och sexistisk men jag låter inte världen påverkas av det så då kommer jag till paradiset? bs.


Jag vet inte riktigt vad min tro är. Jag är okey med dom flesta troerna återfödaselse,himlen,bara döden.

Men i dagens läge har jag kommit fram till tre olika alternativ som jag tycker låter vettiga.

1. återfödelse. Den klassiska tron på återfödelse brukar involverar karma och den är inte så dålig. Men när man tar bort allt det "magiska" med det. Så är det bara enkel vetenskap. alla människor är gjorda av samma saker, celler, men vad som gör oss levande är energin i våran kropp och energi försvinner aldrig. När vi dör så bryts våran kropp ner och blir till dam, men enerigin kvarstår den går in i gräset, blommorna, maskar och när dessa dör går deras energi vidare till andra djur.

Om man vill tro på delen med karma och allt tycker jag att det blir lite dummare men tanken om man är snäll händer bra saker är man elak händer dåliga saker är definitivt ett bra sätt att leva efter.


2.Jag har min egen tanke om himlen och helvetet. Jag tror att om detta existerar så skapas det utav en själv. Folk säger att när man dör så ser man livet passera framför ögonen. Folk tror att gud dömer dig men vad om du dömer dig själv? Tänk om du ser hela dit liv passera framför ögonen för just det är vad döden är bara massa med minnen. Om du har många goda minnen och lycka så åter upplever du dom minnena i en evighet men om du inte har lyckliga minnen utan bara ånger och sorg så upplever du det i en evighet. Tanken har även slagit mig att om du känner mycket ånger i efterlivet så kanske man väljer att födas på nytt och det är endast när du har levt ett liv utan ånger som du kan gå vidare.


3. Att all din positiva och negativa inverkan på omvärlden bedömer om du får leva vidare i något slags paradis eller om du får leva i mer elände eller istället för att leva i elände kanske du blir på nytt född. liksom ett andra försök i livet och du blir född igen och igen tills du klara av det.


Vet inte riktigt om tankarna kom ut rätt men något så här tycker jag en trött natt i väntan på morgondagen och jobb

Likes

Comments

Så tänker ofta på skillnaden på att vara i en depression och bara var deprimerad. Jag har en kompis som lider av deprision vilket betyder att han ibland bara vill gråta och inte kan se lyckan i livet under en stund. jag själv är ganska deprimerad och är många nätter jag inte mår så bra på grund av det. Ibland funderar jag på vilken som är jobbigast av dom två.

Att lida av Depression är jävligt jobbigt man kan ha ett lyckligt liv som man egentligen älskar men sen hamnar man i en rutt där man inte kan se något positivt i något för att hjärnan inte tillåter det. Det är som om du sitter i ett rum och rummet är din hjärna och rummet börjar från ingen stans släcka alla lampor och spela upp sorglig musik och du sitter bara där och försöker att inte bli påverkad men det funkar inte och även om du vet att du är lycklig med livet så kan du inte känna det.

Nu att vara deppig/ledsen är helt annorlunda för mig. Jag vet alltid att mitt liv inte är så farligt, men sen samtidigt vet jag alltid att det inte är som jag vill ha det. Att det är så många saker som jag vill fixa och göra bättre. Men sen händer en liten sak som får en att tänka på sitt liv och då kommer allt in kraschande. Allt skit i livet som jag inte är stolt över allt jag vill ska förändras men inte ser någon rimlig utväg för. Det värsta är att dom här känslorna inte försvinner för mig, nästa timme eller dag eller vecka kan jag vara mitt "normala" jag. Glad inga bekymmer men inte för att jag inte känner alla dom här sakerna eller att jag har kommit över någon av dem. Det är bara så att jag har begravt dom. Jag ignorerar min olycklighet​ och fokuserar på det positiva och det är det som får mig igenom livet. Det värsta är att det inte ens behövs någon dålig händelse för att få mig att tänka på dom här sakerna. Ibland räcker det med tyst minut och poofff. Så har alla tankar kommit upp i hjärnan och det ända jag kan göra för att hålla mig ifrån att det ska hända är att hålla mig ständigt upptagen. Jag får kolla på en serie samtidigt som jag spelar lite. eller lagar jag mat, diskar samtidigt som jag pumpar hög musik och smsar med en kompis, eller att jag arbetar på jobbet och försöker att hålla mig ständigt upptagen istället för att ta en paus när det blir lugnare. Ofta blir jag så trött av alla tankar att om jag inte kommer på något roligt att hålla mig upptagen med så lägger jag bara mig ner och sover i några timmar. Detta för att jag inte orkar vara vaken för det leder till depp tankar. Att sova är alltid väldigt enkelt för mig med, för jag tror jag över arbetar hjärnan. Jag har koncentrations svårigheter till att börja med så kan inte riktigt bara göra en enkel grej för att inte tänka på sakerna, för om jag kollar på tv så kommer tankarna tillslut rymma iväg ifrån mig. Så jag måste göra två saker samtidigt, som att spela och titta på tv så jag är fult upptagen och att fokusera på två saker gör en totalt slut i hjärna. När jag väl börjar tänka på skiten är det så svårt att sluta också. Ibland sitter jag och stirrar in i taken i timmar och bara dagdrömmer. Men även om dagdrömmer inte låter så farligt så kan det vara ett helvete om man inte kan sluta och tankarna är mörka. Man känner sig så bort kopplad från världen.

Nu är det inte så farligt jag har ett jobb att hålla mig upptagen med om dagarna och andra grejer jag kan göra mot kvällen. Men ibland så här runt helgerna så stöter man på något tråkigt, som att man ser några bekanta som är ute och festar och det ända man kan tänka på är att man själv aldrig varigt på en vanlig hemmafest och inte har några vänner som är med på att bara gå ut för att ha en trevlig kväll kvar. och när en tanke dyker upp så dyker 50 andra upp och det tär jävligt mycket på en och ibland orkar man bara inte med skiten.


Ibland pratar jag och min vän om att man inte är lycklig etc med han lider av depression och även om det låter hemskt så blir jag ibland avundsjuk på hans problem. För under domma stunder kommer han till mig och klagar över livet ​och han berättar hur han känner om saker och ting som ibland säger han att han känner sig ensam. jag försöker givet viss vissa han det positiva och hur han borde fixa problem han kommer upp med, Men sen någon dag senare när depressionen är över så är han positiv och verkar inte tycker hälften av sakerna som han gjorde innan. Det är bara hjärnan som inte skickar ut tillräcklig med happy times medel och det slutar i negativitet som han egentligen kanske inte har. och visst är det hemskt att vara påverkad på det sättet. Han kan försöka att leva lyckligt men när som kan hjärnan säga nej nu är du ledsen och han kan inte stoppa känslorna. 

Men vad jag blir avundsjuk på är att han kanske mår skit ibland precis som jag. Men när han väl känner sig nere vet han innerst inne att hans liv är bra och det bara är depressionen som fuckar med han. och när den är över har han inte hälften av problemen kvar. Men jag är i stort sätt alltid lika olycklig. Jag har iallafall  alla olyckliga tankar med mig överallt. Jag bara begraver dom och slutar tänka på dem och försöker fokusera på bättre saker men dom finns alltid där. 


Det värsta är nog att jag känner igen mig så mycket i min släkting. Han klagar ofta mycket på sina tankar och hur han ej kan slappna av. Han vände sig i en tidig ålder till spriten och jag kan förstå varför. Det är inte ofta jag dricker men när jag gör det så är det nog dom ända gångerna jag kan slappna av riktigt utan att ha en större tanke på problem. Visst är det inte bara spriten utan även att jag är omringad av vänner men det hjälper utan tvekan. 

Jag är ioförsig inte rädd att jag ska vända mig mot spriten som ett botemedel. Så dum är jag ej, men ibland undrar man hur nära jag egentligen kunde ha varigt att sitta i den sitsen. 


Jag vet inte varför jag säger att jag är avundsjuk för det är jag väl inte riktigt. Om något är jag avundsjuk på dom som inte över tänker saker utan bara är ute och har det roligt. Men ibland när vi pratar så kan man inte hjälpa att jämn förra liv med han och hur mycket man kunde gjort om man vari hans sits.


Jaja jävligt löjligt att säga jag är avundsjuk och allt annat skit men nu har jag fått ner lite av tankarna på papper iallafall så jag kan läsa det sen och inse hur efter tankarna var.

Likes

Comments

Alltså jag sitter här hemma och tänker lite på kläder speciellt mitt tycke om "kvinnokläder". På vad jag tycker är speciellt snyggt/sexigt etc och vilket som är viktigast. Jag är ingen person som tycker att kvinnor/men inte kan vissa mycket skinn eller något liknande utan jag tycker man ska ha på sig vad man nu känner för. Men när det kommer till tjejer som har korta kjolar och toppar vet jag inte riktigt vad JAG känner. Jag tycker självklart det ser (snyggt?) ut på rätt person. Sexigt kanske är ett bättre ord för det. Men samtidigt så tycker jag inte om att alls. Om någon kommer fram i en fin "sweater" så tycker jag det är så mycket mer attraktivt på något sätt, för jag får känslan av att jag vill sitta i en soffa och gossa med denna tjejen, eller att jag kan tänka mig att vakna upp och se den här tjejen varje dag. Men om någon har en tajt dress på sig så är nog det ända jag tänker oj fin kropp jag känner mig sexuellt attraherad av dig woop liksom. Om jag ser en tjej som är snygg i lite mer "skönare" kläder tror jag även det blir mer tanken om oj hon är snygg men jag vill gärna veta hur hon ser ut utan det med. Det blir lite att vara attraherad av två grejer tjejens modekänsla samtidigt som hennes kropp. Men när det kommer till kläder som magtröjor och korta shorts blir det mindre jag tycker om din modekänsla och mer jag tycker om dina ben, mage hennes kropp helt enkelt etc. Inget fel på verken eller självklart men tror mitt tycke är lite mer pro tyg än pro skinn. eller ja självklart en del av båda. känna kanske lite bättre att "döma" någon som snygg eller meh på grund av deras kläd stil istället för att kolla på någon med mindre kläder där jag mer dömer kroppen. Nu är det ju inte ass nice att döma någon på deras kropp eller kläd still. Men känner att det nog är lite vettigare att döma någon på deras kläd stil för det är ju något man kan ändra och det är kopplad till din smak.

Vet ej varför detta kom in i mitt huvud över huvud taget men något udda tanke som bara fastnade och jag behövde tänka igenom

Likes

Comments

​Jag började min dag genom att ring in sjuk från jobbet. jag var inte så sjuk i slut ändan men hade ont i halsen, näsan var täppt och mitt huvud gjorde ont. Nästäppan kom bort sen, var nog bara lite allergi inte orkat dammsuga på ett tag.  Jag sov till runt 10-11 sen vaknade jag och spelade lite på mitt nintendo switch som jag hade köpt ett nytt spel till natten innan. Vid 3 tiden åkte jag iväg med tåg med min syrra för att köpa ett par byxor kunde antagligen köpt dom där jag bor men tanken på att gå runt i en affär med massa människor och med vissa som jag kanske känner får mig att känna lite "ångest" typ. Jag känner mig lite uttittad, som om någon filmar mig och jag försöker vara på mitt bästa hela tiden så jag kan inte slappna av. självklart är det löjligt, inget jag borde bry mig om, men jag har svårt att inte tänka på det så då är det enklare att gå någon annan stans. men men jag hittade lite kläder åkte hem och sedan dess har jag i stort sätt bara ätit och kollat på lite nya avsnitt av grays anatomy och superstore ...... Inte dom bästa serierna kanske men något att kolla på när man bara vill ha något att hålla sig lite upptagen med.


I stort sätt så har dagen varigt ganska okey inget större fel på den eller något.. Men inget särskilt roligt heller. 

Resten av helgen kommer nog bli likadan, min kompis ska göra annat med hans vänner så kan inte göra något med han.

och har inga andra vänner att umgås med riktigt.


Likes

Comments