View tracker

Hej igen!
Här kommer en liten uppdatering sen förra inlägget. Min kille var hemma tre veckor över jul och nyår och det var så otroligt skönt att ha honom hemma och att äntligen få ha vårt eget ställe igen. Jag har även fått tillbaka min katt så jag har iallafall lite sällskap när min kille åkte tillbaka för en vecka sen.
Ni som har läst kanske undrar varför jag inte ger ut några namn, och det är så att jag vill försöka vara anonym. Ingen vet om att jag har den här bloggen men det är en stor hjälp för mig när jag känner att jag behöver skriva av mig lite.
Jag läser som sagt på universitet och jag har nu klarat halva min utbildning utan att ha kuggat så jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv! Jag har undrat ibland senaste halvåret hur mycket man orkar ta innan allt bara rasar samman för en själv och jag har inte kommit dit än, vilket gör att jag känner mig faktiskt ganska stark :) Det är såklart att jag har mina låga stunder av saknad, ensamhet och vänner som sviker men jag klarar så mycket mer än vad jag själv tror så jag rundar av kvällen med att ge mig själv en klapp på axeln! Godnatt! :)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 12 readers

Likes

Comments

View tracker

Nu har jag äntligen börjat flytta! I fredags fick jag nycklarna och sen dess har jag kört mer saker än vad jag kom ihåg att vi hade. Men det känns så bra! Även fast hela lägenheten ser ut som ett bombnedslag så känner jag mig som hemma. Just nu håller jag på med min hemtenta och det har gått rätt dåligt om jag ska vara ärlig. Jag har inte haft tid eller energi till att plugga så kuggar jag får jag skylla mig själv. Men det är tre skrivdagar kvar så jag får kämpa, som jag gjort med allt sista tiden ;)

  • 18 readers

Likes

Comments

View tracker

Igår fick jag äntligen nycklarna till min nya lägenhet även fast det kom ganska olägligt... I helgen och under hela nästa vecka måste jag försöka kombinera flytt med nattjobb och hemtenta. Men varför inte ta allt på en gång?

Jag tror iaf verkligen att jag kommer stortrivas i lägenheten fast det är ju klart att det kommer att bli en stor omställning att bo själv. Jag har ju katten och det är väl tur de. Jag kommer att bli en ensam kattgumma när min kille är så långt borta men det får jag leva med ;) Saknaden efter honom är såklart stor men just nu går mitt liv i ett så tankarna är, som tur är, ockuperade med annat vilket gör allt lite lättare :)

  • 19 readers

Likes

Comments

Idag åkte min kille tillbaka till skolan efter att ha varit hemma några dagar så idag har det känts rätt tungt. Men det är en himla tur att man har vänner som alltid ställer upp, medan vissa såklart bryr sig inte alls... De vänner som ställer upp är iallafall guld värda speciellt när man har en sämre dag som idag tillexempel, när man känner sig allmänt nere. Vi tog en lång promenad min kompis och jag. Vi gick faktiskt en mil och bara pratade om allt vilket gjorde min dag lite bättre :)

  • 22 readers

Likes

Comments

Nu var det ett bra tag sen jag skrev men det har hänt väldigt mycket i mitt liv under en kort tid och skrivandet har helt enkelt inte varit en prioritet. Då kanske ni undrar på vad som har hänt och jackan vara lite kortfattad för annars skulle ni nog få en hel uppsats om inte till och med en kort bok...

Jo, min pappa fick ett krampanfall i början av augusti och fick även en fraktur på sin ryggrad men blev som tur var inte lam. Detta kom fruktansvärt olägligt då jag var mitt uppe i en flytt och att min yngre syster snart skulle börja på en skola där hon skulle vara inackorderad så hela familjen tog detta mycket hårt. Min kille skulle ju som sagt flytta så jag var även tvungen att hjälpa honom med massa saker som skulle ordnas. På något sätt lyckades vi allihop gemensamt ta oss igenom den månaden och min kille flyttade. Detta tog jag mycket hårt och jag kände mig mycket ensam och orkeslös när jag började läsa igen på universitetet i september. Studiemotivationen var i bott och är fortfarande men på något konstigt sätt har jag ändå blivit godkänd och inte kuggat på något.

Månaderna har gått och det är november nu. Min pappa är bättre men inte helt återställd och livet rullar på. Jag har äntligen hittat en ny lägenhet efter många misslyckade försök och den 1:e december flyttar jag och katten in i vårt nya hem på 52kvm. Jag känner mig fortfarande mycket ensam stundvis men det har faktiskt gått bättre än vad jag trodde med min killes studier 60 mil bort. Jag har även hälsat på honom över en helg och han ser verkligen ut att trivas vilket även gör det hela lättare för mig.

Jag visste att det inte skulle bli lätt men jag har ändå klarat mig igenom det som jag hoppas var det värsta och nu behöver jag bara se framåt :)

Likes

Comments

Allt blir bara jobbigare och jobbigare. Inte nog med att min kille flyttar, min pappa ligger på sjukhus för tillfället... Han fick ett krampanfall och landade illa och fick en fraktur i ryggen. Som tur var gick den inte in till ryggmärgen och han är fullt rörlig.

Men frågan är, hur mycket orkar man ta egentligen? Jag går bara runt just nu och är ledsen. orolig och trött och det känns bara hemskt! Mitt liv är för tillfället som en bergochdalbana men nu känns det bara som om den går uppför och det verkar bara fortsätta....

Jag orkar inte!

  • 39 readers

Likes

Comments

Just nu sitter jag ensam i lägenheten som jag bara har en månad till. Min kille är på fisketur i Norge och allt är bara väldigt tyst och tomt. Jag saknar honom, otroligt mycket, och det har bara gått två dagar sen han åkte. Men, det känns ändå rätt bra på något konstigt sätt och jag ska förklara varför.

Efter beskedet om att min kille kommit in på sin utbildning till brandman så blev man ju såklart helt överlycklig, han får äntligen bli och göra det han verkligen "brinner" för. Men strax insåg man ju att vårt liv som vi lever nu kommer att förändras otroligt mycket och tankarna snurrar runt i huvudet.

"Vart ska man bo?" "Ska man flytta hem?" "Katten måste vara någonstans!" "Vad gör detta för vårt förhållande?" "Hur länge blir han borta?" "Får han överhuvudtaget byta till distans?" "Vem är jag utan honom?"

Detta är bara några frågor som man ställer sig om och om igen. Tidspressen gör ju inte heller direkt saken lättare. Han har såklart andra frågor som han går och tänker på men på något sätt så har det hittills känts som att det är jag som har tagit hans flytt hårdast.

Men i går natt vaknade jag av att jag hörde snyftningar bredvid mig och jag vände mig om. Där låg han, han la sina armar om mig och lät gråten bara komma ut. Jag har bara sett honom så ledsen en gång förut och det är verkligen inte så man vill se den man älskar. Han grät, jag grät, och jag frågade om och om igen vad det var som var fel. Till sist viskade han "jag älskar dig så otroligt mycket och jag ska flytta ifrån dig". Då insåg jag att det inte var förens nu som det verkligen hade gått upp för honom om vad som är påväg att ske. (Som sagt, man har otroligt mycket att tänka på och att fixa så hans sena reaktion var inte en överraskning.) Jag försökte lugna honom och säga att allt blir bra, att vi kommer fixa det här, att han är den enda killen för mig. Både min och hans snyftningar började avta efter en stund
och vi bara låg där bredvid varandra, såg varandra i ögonen och det var den största bekräftelsen jag kunde få. Han älskar verkligen mig och jag älskar verkligen honom.

Därför känns det rätt bra just nu att vara ensam mini lägenhet just nu. Vi delade en otroligt fin, ledsam och jobbig stund tillsammans den natten och detta har gjort oss mer sammansvetsade än någonsin. Jag känner mig stärkt av att jag verkligen vet att han saknar mig precis lika mycket som jag saknar honom och därför är jag inte ensam i detta. :)

Likes

Comments

Lägenheten är uppsagd och allt börjar klarna. Om en och en halv månad åker han och jag får vänja mig vid att vara ensam. Jag har tittat på en liten etta som jag tackade nej till. Det kändes inte rätt helt enkelt. Nu gäller det att leta vidare men det är riktigt svårt att hitta ett nytt hem till mig och katten och förhoppningsvis min kille efter ett tag.
Vi försöker ta vara på varje tillfälle tillsammans just nu och allt är verkligen perfekt. Jag har märkt att mina vänner kommer lite i skymundan vilket är synd, men nu har jag helt enkelt andra prioriteter.
För två dagar sen frågade jag min kille om han ser oss tillsammans om 10år, vilket jag helt klart gör. Hans svar var ja och det var en enorm lättnad. När man har varit tillsammans länge tar man nästan automatiskt varandra för givet och det var så skönt att bli påmind om att vi verkligen känner likadant för varandra.
Det kommer bli en krokig väg och känslomässig väg fram till början på september. Men jag är säker på att detta är killen för mig, den jag vill dela mitt liv med, den som jag kan berätta allt för, min andra hälft.
Så vi ska kämpa! :)

  • 55 readers

Likes

Comments

Hej!

Nu börjar dom värsta känslorna försvinna men det är fortfarande väldigt svårt att hantera just tanken av att jag och min kille kommer att bo 70mil ifrån varandra.
Eftersom han kommer flytta så har jag inte råd med den lägenhet vi bor i nu så jag måste helt enkelt flytta till något mindre och billigare, jag är ju trots allt student. Jag måste säga att jag har varit väldigt bortskämd med mitt boende just nu ,och det har ju varit på grund utav att min kille har jobbat och därmed har vi haft mer pengar. Men idag sa vi iallafall upp vår lägenhet. Det kändes tungt, det var ju vårt första boende ihop, men vi var helt enkelt tvungna.
Säga upp lägenheten var första steget av allt som måste fixas på två månader innan vi skiljs åt, men på något sätt måste det gå! :)

  • 51 readers

Likes

Comments

Hej!

Jag har nu gått mitt första år på en treårig utbildning, där jag läser till samhällsplanerare. Jag kom in på universitetet direkt efter gymnasiet där jag läste teknik med en bygg/arkitektursinriktning och jag har haft det ganska lätt för mig i skolan. På fritiden är jag mycket med mina två bästa vänner som jag har känt hela livet och de stöttar mig i allt jag gör, jag är också i stallet flera dagar i veckan och rider. Min pojkvän och jag har varit tillsammans i över 2,5år och vi har bott ihop i 1,5år, vi har även en katt tillsammans.
Med tanke på det jag har skrivit hittills så kanske det låter som om jag verkligen har allt och borde vara den lyckligaste tjejen i världen, men det är jag inte.
För några dagar sen kom min kille in på en brandmansutbildning och jag är överlycklig för hans skull eftersom det var tredje gången han sökte in och han har verkligen kämpat för att ta sig in. Men detta betyder att våra liv kommer att förändras eftersom han kommer att behöva flytta 70mil ifrån mig och vårt liv här tillsammans, vilket känns fruktansvärt jobbigt.

Det är många tankar som snurrar runt just nu men den största frågan är, hur går man från att vara tillsammans varje dag till ett distansförhållande då man saknar varandra efter bara någon enstaka dag?

Den här bloggen kommer att handla om mitt liv som student på universitetet men den kommer också handla om min underbara pojkvän och att vi inom en snar framtid kommer att skiljas åt. Jag ser skrivandet som en hjälp till mig själv så att jag ska kunna ta mig igenom det här då ingen av mina vänner eller familj riktigt förstår vad jag och min kille måste ta oss igenom.

Likes

Comments