Ja just precis, vad hände? Allt gick så fort, från att ligga i 40graders feber till att få stomi på bara 10v.
Jag förstår fortfarande inte riktigt, vad var jag med om?

Det börja med att jag blev orkeslös, och jätte hög feber. Jag gick o vänta på att en förkylning skulle braka lös, men inget hände. Magen blev dålig men den brukade bli lite dålig när jag är sjuk. Så tänkte att de va inget.
Jag åkte till vårdcentralen för att kolla mina värden och för att glra infektionstest. De sluta med att dom kolla bara mina blodvärden och då låg mitt hb på 74. Min läkare där påstod då att min feber berodde på mitt låga blodvärde. Jag fick järn direkt in i blodet 2dagar efter. Inget blev bättre. Utan allt blev bara värre för var dag. Magen blev ännu sämre och jag fick sånna hemska j*vla kramper i magen, tappa aptiten, och sprang på toa upp till 20-30ggr per dygn med blodiga diareer. Efter ca 3v med denna smärtan, febern ringde mamma vårdcentralen igen för att de skulle kolla. Men de hade då inga tider till mig och sa att jag skulle åka akuten om de var så illa. Men ja vägrade, hatade sjukhus. Jag grät, skrek och hade så ont att jag sa till mamma att jag ger upp, jag ville inte leva mer.
Det gick dagar, veckor innan det gick så långt att jag sökte vård. Jag är verkligen den som väntar till sista minuten, tror alltid att de kommer bli bra av sig själv. Men på söndagskvällen ramla jag i princip ihop på toa, jag trodde jag skulle dö. Jag darra, grät och hade panik. Jag var säker på att nu ger min kropp upp.

Mamma frågade om vi skulle ringa ambulans men de vägrade jag oxå. Men nu kände jag att jag var tvungen att åka till akuten. De gick inte mer.
Vi åkte in och det visade sig att då hade jag 39.4 graders feber, och ett vääääldigt högt infektionsvärde. Det var ingen tvekan på att bli inlagd och redan då misstänkte dom att jag fått en kronisk tarmsjukdom.
Jag hade panik, jag mådde piss. Hade sån jävla smärta och skulle få ligga ensam på sjukhuset. Allt jag ville va att få vara hemma. Men visste att de inte skulle gå.
Fick göra massa undersökningar, röntgen, koloskopi osv. Det visade sig att jag hade en inflammation i tjocktarmen.


Börja av min resa❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag har vart super dålig på att uppdatera, men har inte mått så bra. De två senaste dagarna när jag kommit hem från jobbet har jag bara brutit ihop. Så idag klara jag inte jobba, så gick hem några timmar tidigare. Min kropp bara säger emot och psyket likaså. 😓 Jag har velat övertala mig själv att jag mår bra, men när jag egentligen inte mår sådär jätte bra. De senaste 3månaderna har vart tuffa. Allt har gått så jäkla fort och mitt psyke hinner inte med. Och kroppen har tagit sååå mycket stryk.
Jag hade min sjukskrivning till 30 juli, men kände att de ska inte vara några problem att jobba. Jag va så rastlös och ville bara tillbaka, så börja nästan 2v för tidigt. Men känner nu att det kanske inte va så bra, men jag kämpar på! Man får ha dåliga dagar ibland, jag är snart på banan igen 👊🏼

Likes

Comments

Ja som rubriken lyder, äntligen(!!) är denna jobbdagen över!
Mina fötter gör ont o kroppen värker. Man känner verkligen vad kroppen tagit stryk när man bara legat, blivit proppad med läkemedel, och opererad. Men jag är glad över att Lennart, min stomi velat vart med idag. Inga som helst problem. 😍 är så rädd att de ska bli läckage eller liknande på jobbet. Men än så länge har de gått super!!

Men nu ska jag försöka, jobba imon igen!
Godnatt på er 😘

Likes

Comments

Vakna upp precis av att påsen va sprängfull av luft, märker iaf att kolsyra är absolut inget bra 😂 blir en heeeldel gaser. Har haft läckage 3ggr och de är hemskt. Menmen, skulle jobbat 14-18 idag men får bli en stängning ist. 😌 (jobbar på Circle k, för er som ej vet)

Men kommer skriva fortsättning av min resa sen när jag får tid!!

Puss o kram

Likes

Comments

Ja vart ska vi börja.
Under en längre tid hade/har jag känt mig trött, hängig och orkeslös. För ca ett år sen ramla jag ihop bakom disken på jobbet. Allt är svart och minns att jag helt plötsligt låg på lager golvet på jobbet. Förstod inte riktigt vad som hade hänt. En som heter Louise hade hjälpt mig och hon jobbade på hjärtmottagningen. Hon trodde då att jag fick blodtrycksanfall.
Jag åkte hem och dagen efter fick jag en tid på vårdcentralen för att kolla mina värden. Det visade sig att jag hade ett hb på 64. Vilket är väldigt lågt. Min läkare där förstod knappt hur jag kunde va på benen. Men dom trodde då att jag hade gått med det så länge att min kropp vant sig. Men tillslut orkade min kropp inte mer.

Under denna tiden gick jag i skolan, jobba och skulle ta studenten. Det va en jobbig tid i livet. De var mycket för mig. Jag visste att de va ngt som inte riktigt stämde. Men jag kämpa för att orka med allt. Jag antar att de va drf kroppen gav upp tillslut. Jag blev sjukskriven i några veckor och fick tid för järn direkt i blodet 2ggr. Kände mig som en ny människa. Jag var så pigg, jag orkade hitta på saker igen och umgås med vänner utan att få höra "du är alltid trött" "du orkar aldrig göra något", men de va sant. Jag orkade inte. Dagarna jag var ledig sov jag bara. Jag var helt matt. Men det konstiga är att dom kolla aldrig upp varför det hade blivit såhär, det måste ju funnits en anledning till att mitt blodvärde hade blivit så lågt? Men de va lixom ingen som tog de på allvar.
Men helt plötsligt vände mitt liv och jag tänkte inte på de. Och jag kunde börja leva, 19år precis tagit studenten. Vad kunde bli bättre?

Likes

Comments

Halloj!

Jag har tänkt en del på att börja blogga och dela av mig av mitt liv med min sjukdom och att leva med stomi som 20åring. Kommer ta allt från början till mitt liv nu. Och hoppas verkligen ni kommer vilja följa mig.

Kommer berätta mer i ett annat inlägg 😘
Puss kram

Likes

Comments