View tracker

Innan Liv föddes och långt innan jag blev gravid har jag drömt om familj och minst två barn. Det är långt ifrån nåt jag tagit för givet och trodde länge att jag kanske aldrig skulle träffa den rätta och få barn på det sättet. Det fanns i tankarna att jag skulle försöka skaffa barn på egen hand genom insemination eller adoption.

Sen hade jag den fantastiska turen att träffa Henrik, som klev in i mitt liv och fyllde det med värme och trygghet. Som fick mig att våga drömma om en familj. Vi hade turen att bli med barn relativt "enkelt" och lyckan över vad som väntade var otrolig. Under graviditeten kändes det självklart att detta inte skulle bli min sista graviditet utan att om vi hade möjlighet så skulle det bli fler barn i framtiden.

Liv föddes och förlossningen var det häftigaste jag nånsin upplevt! Jag kände efter bara några dagar att det här vill jag göra igen. Missförstå mig inte. Det var ju inte så att jag inte var "nöjd" och tacksam men jag kände verkligen att detta är något jag måste få återuppleva!

Liv visade sig vara en väldigt missnöjd tjej. Tiden på BB är förknippad med ångest blandat med obeskrivlig lycka. En väldigt konstig känsla som jag aldrig tidigare upplevt.

Vi kom hem och missnöjet fortsatte. Hon ville snutta hela tiden men hade det jobbigt och släppte bröstet och skrek typ var femte minut. Ingen mysamning i soffan framför serier med andra ord utan det var ett evigt bökande och stökande. Upp och vagga i famnen, ner i soffan och fram med tutten. Upp igen och rapa, ner igen osv. Hon vägrade ligga själv i soffan eller sängen utan sov endast på mig och skrek flera timmar varje kväll.

Under den här tiden tänkte vi att det var en övergående fas. Alla bebisar skriker väl? Nu har jag förstått att alla bebisar skriker inte på det sättet Liv gjorde. Många barn kan ligga i vagnen under en promenad och måste inte bäras i sele. Många barn kan sova utan kroppskontakt osv.

Nu är Liv 16 månader och hennes personlighet har inte förändrats. Hon är den roligaste jag vet. I mina ögon är hon naturligtvis den finaste, vackraste och bästa ungen i hela världen. Hon gör mig stolt varje dag och jag är världens lyckligaste som fick just henne.

Men hon är också ett väldigt komplicerat barn. Hon är superkänslig och ofta väldigt svår att behaga. Nätterna är fortfarande väldigt struliga och smyger jag upp på toa på natten resulterar det oftast i gallskrik, trots att hon ser mig från sovrummet och jag febrilt försöker lugna henne och säga: mamma ska bara kissa, jag kommer snart!

Hon har natt i ca 10 timmar och vaknar under dessa timmar mellan 5-15 ggr. Sen sover hon 20-45 min under dagen. Vissa dagar sover hon inte alls.

På morgonen när hon vaknar är hon världens mysigaste. Hon är så otroligt kärleksfull och kramas, pussas och jag lovar att om hon kunde så skulle hon krypa in under mitt skinn. Många mornar går ganska smärtfritt. Hon duschar tillsammans för mig för att duscha själv med henne lekandes på toagolvet eller med vatten i handfatet finns inte på världskartan. Försöker jag mig på en dusch själv står hon utanför och skriker tills hon tappar luften.

Har jag tur så kan vi äta frukost i lugn och ro vilket innebär att sitta stilla i 10-15 min. Vissa mornar går det dock inte utan hon är missnöjd av oklar anledning och gråter/gnäller/skriker och vägrar äta.

Påklädning är såklart en kamp men det tror jag det är för de flesta småbarnsföräldrar.

När jag lämnar henne på förskolan gråter hon ibland så förtvivlat att det känns som att hjärtat ska gå sönder men personalen säger att det går över fort. Hon vägrar sen att sova på madrass tillsammans med de övriga barnen och personalen tvingas spänna fast henne i vagnen och köra henne över en tröskel under hysteriskt skrik tills hon somnar. Efter 20-45 min vaknar hon.

Liv är oftast på förskolan mellan 08:30-14:30 så hon går inga jättelånga dagar. Ofta har hon också nån ledig dag per vecka.

Eftermiddagarna är allt annat än harmoniska här hemma. Liv tar ut all sin frustration på mig och ibland inbillar jag mig att hon "straffar" mig för att jag lämnar bort henne varje morgon. Hon gnäller/gråter och skriker hysteriskt om vartannat från att vi kliver innanför dörren tills vi ska sova. I bästa fall blir hon lite gladare när Henrik kommer hem.

Läggningen tar sen 30-60 min och är så otroligt bökigt att jag ibland inte vet om jag ska orka. Mitt tålamodskonto ligger på minus och jag vet inte hur jag ska fylla på det igen.

Idag har jag och Liv varit i Hållnäs hela dagen. Det har varit en jättemysig dag och när vi satte oss i bilen tänkte jag på hur lyckligt lottad jag är. Efter fem minuter började gnället, kort därefter eskalerade det och ungen gallskrek från Skärplinge till Månkarbo. Några gånger spydde hon upp slem som bildades av allt gråt och hennes ansikte blev emellanåt blått. Trots att hon har Ipaden med Youtube-klipp som hon älskar och att jag i princip böjde min arm ur led för att kunna hålla hennes hand från förarsätet. Tanken som slog mig då har infunnit sig några gånger på sistone men den har skrämt mig så mycket att jag försökt slagit bort den. Nu blev den dock så stark att jag inte kan sluta tänka den.

Orkar jag fler barn? Alla säger att det blir lättare men det har gått snart 1,5 år och det är inte lättare. Jag är så himla lycklig över att ha blivit mamma till Liv och vet att det är långt ifrån en självklarhet för många att ens kunna få ETT barn och definitivt inte två. Men det har alltid varit så självklart för mig vilket såklart kan ses som bortskämt.

Men just nu känner jag mig ledsen över att jag kanske inte längre vill ha fler barn. Eller jag VILL. Men jag vet inte om jag är tillräckligt stark för att klara det. Och det känns så otroligt sorgligt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 129 readers

Likes

Comments

View tracker

Hej! Nu var det ett tag sen, närmare bestämt tre månader sen. Livet rullar på i 120 och tiden att skriva prioriteras inte.

Mycket har hänt sen sist. Liv har skolats in på förskolan med blandade känslor. Jag var mycket kritisk till inskolningen som var upplagd på ett sätt som inte gynnade Liv och har känt mig orolig över att det endast finns en utbildad pedagog på hela förskolan. Missförstå mig inte, man kan vara jätteduktig med barn men för att det ska bli en pedagogisk kvalitet tror jag att det måste finnas högre andel utbildade förskollärare. Liv sover oftast inte på förskolan vilket gör att vardagen här hemma blir lite kaos. Eftermiddagar fulla med gnäll och gråt eller så däckar hon kl 16 och är vaken till 22-23 istället. Hoppas verkligen att de lyckas hitta ett sätt att få henne att sova snart för det tär en del på oss alla. När jag kommer hem från jobbet vill ju jag leka, mysa och skratta ihop med mitt barn, inte bråka.

Jag har fått nytt jobb! På en nyöppnad avdelning på Vallskoga i Tierp. Kändes jättesorgligt att lämna mina älskade kollegor på Junibacken men avståndet blev för långt. Nu har jag 15 minuter till jobbet vilket underlättar en hel del.

Annars är det som vanligt. Är numera helt övertygad om att Liv är en hnb (high need baby) även om hon mest visar de sidorna när jag är med. Ofta missnöjd, känslig och kräver otroligt mycket av mig. Att sitta själv på golvet en stund eller sova själv finns inte på världskartan. Att sitta vid matbordet är ett stressmoment utan dess like och det gäller att äta snabbt om man ska få nåt i sig innan hon spårar ur. Men jag har lärt mig leva med det och är inte lika frustrerad som jag var när hon var mindre. Hon har ju så många fantastiska sidor och får mig att skratta väldigt ofta. Hon har även blivit väldigt gosig och älskar att pussa både oss och sina gosedjur. Hon är helt klart det bästa som någonsin hänt mig! Om lite drygt en månad åker vi på semester till Kanarieöarna med min familj vilket ska bli så otroligt härligt (och säkert rätt svettigt och kämpigt också).

Älskade! ❤️

  • 152 readers

Likes

Comments

View tracker

Dagarna bara försvinner och jag försöker njuta av varje minut. Vädret har ju varit helt fenomenalt på sistone och jag blir påmind om varför jag älskar denna årstid så mycket.

Liv har fyllt ett år och det har firats i dagarna tre av fina vänner och släktingar! Jag fyllde också år två dagar innan och blev firad ordentligt jag med. Säger det ofta men det tåls att säga igen, vi har världens finaste människor i vår närhet!

Inatt sov Liv hos sin farmor och farfar då vi var på min svägerskas 40-årsfest. Det hade gått bra förutom en väldigt strulig natt. Annars har nätterna varit något bättre här hemma på sistone och Liv har vänt på dygnet. Nu somnar hon oftast runt 21-22 och sover till 8-9 på morgonen med 4-5 uppvak per natt. Det får vi vara väldigt nöjda med!

Gissa om jag längtade efter mitt lilla gryn inatt när vi kom hem till mamma och pappa, önskade att jag kunde teleportera mig hem till Månkis och min unge! Det är så roligt det där hur man kan längta efter egen vuxentid och sen när man får det så längtar man bara efter lillen.

Imorrn åker lilla familjen upp till bästisarna i Söderhamn och den här sommaren fortsätter bara att leverera!

Ett litet axplock av allt vi hunnit med hittills denna sommar! Furuvik, kalas, jordgubbsplockning och bad i massor!

  • 413 readers

Likes

Comments

Hej! Long time no see, igen..

Två veckor av ledighet har redan passerat. Liv och jag har haft fullt upp och fyllt dagarna med att umgås med härliga vänner och barn.

Mycket har hänt sen jag skrev sist och förra veckan tog Liv sina första steg utan stöd. Ungefär samtidigt förändrades hela hon och gick från att vara bebis till barn under en natt kändes det som. Det är sjukt häftigt och samtidigt lite vemodigt att hon växer så fort.

Hon är väldigt oblyg för nya människor så länge det är kvinnor eller barn. Jag tycker att det är jätteskönt då hon varit så himla mammig ända sen hon föddes. Det bådar också gott inför förskolestarten i september.

Det finns delade meningar om att låta sitt barn börja på förskolan tidigt. Jag som förskollärare tycker att förskolan är en jättebra plats när det finns lyhörda pedagoger som brinner för sitt yrke. Jag ät stolt över mig, mina kollegor och vår avdelning och skulle rekommendera alla jag känner att lämna sina barn hos oss. Jag kan garantera att vi alla gör ett jättebra jobb och att deras barn för en trygg, lärorik och framförallt rolig tillvaro hos oss. Däremot tror jag att det är bra med lite kortare dagar och att barnen får vara lediga under sommar, jul osv. Tyvärr är det inte alla som har den möjligheten.

När vi ansökte om förskoleplats till Liv hade jag ingen aning om hon skulle vara redo att börja vid 1 år och 2 månaders ålder. Det var dels av egoistiska skäl. Vi har tagit ut så mycket föräldradagar att vi inte har behövt leva på existensminimum. Visst har det varit ganska knapert jämfört med när vi båda jobbar men vi har ändå kunnat unna oss en del saker. Vi hade kunnat snåla in ytterligare på dagarna och levt snålare än vad vi gjort. Men vi valde att göra såhär. Vi tänkte också att genom att börja jobba ganska tidigt så kommer vi att ha tillräckligt med dagar kvar för att jag ska vara ledig en dag i veckan, och sen kunna ta ut längre ledigheter runt jul och sommar för att Liv ska få vara ledig från förskolan under längre perioder. Hade en av oss varit hemma ett halvår till hade det tyvärr inte varit möjligt. Alla har olika förutsättningar och med ett relativt nytt huslån blev det här en rimlig lösning för oss. Hade jag tyckt att förskolan var en dålig plats hade jag förmodligen kämpat lite mer för en annan lösning.

Under månaderna som gått har det visat sig att Liv är väldigt aktiv, hon gillar när det händer saker och har behov av att aktiveras hela dagarna. Hon blir dessutom överlycklig när hon ser andra barn och har som sagt nu blivit väldigt oblyg mot vuxna (tjejer). Så just nu är jag faktiskt inte ett dugg orolig inför förskolestart som jag tidigare varit utan tror att det kommer bli toppen för Livan! Hon kommer att gå fyra dagar i veckan varav två blir relativt korta. Sen hur det känns när det är dags för inskolning är en annan femma 🙈

Om en vecka fyller Liv ett år! Det ska firas med kalas både på lördag och måndag. Idag ska vi åka till Gävle och träffa Marina, Linda och Sofi och deras kids i boulogern. Resten av veckan är fullspäckad med kalasförberedelser, besök av svägerska och brorsdotter, ettårskontroll på BVC och förhoppningsvis lite jordgubbsplockning i Ulva.

  • 503 readers

Likes

Comments

Det häftigaste som finns är att se sitt barn utvecklas. Just nu händer det massor med Liv och man ser hur hon lär sig nya saker varje dag. Om tre veckor får jag spendera hela dagarna med henne igen. Fantastiskt!

Vi har fortfarande struligare nätter än vanligt men jag är ganska säker på att det beror på utvecklingsfasen hon befinner sig i eller att det är fler tänder på gång, hoppas bara att det är över snart för både hennes och vår skull!

Jag har noll inspiration till att skriva här nuförtiden och därmed bristen på inlägg. Är det nån som vill att jag skriver om nåt speciellt får ni mer än gärna kommentera. Eller om det finns nån som läser som känner igen sig i vår situation får ni gärna skriva några rader!

Nu har hon sovit i över en timme efter en lite bråkig läggning, jag ligger här bredvid och tittar på henne och har fortfarande svårt att fatta att hon är min och Henriks. Tänk att det blev just hon! Den mest perfekta lilla tjejen i världen. För ett år sen gick jag här hemma och väntade och undrade, och kunde aldrig drömma om att det skulle vara såhär fantastiskt att få vara hennes mamma ❤️

  • 729 readers

Likes

Comments

Det här kommer att bli ett gnälligt och självömkande inlägg. Ibland tänker jag tankar som man inte får eller ska tänka. Tankar som: varför fick vi ett barn som sover katastrofalt dåligt och tar knäcken på sina föräldrar mellan varven? Jag älskar mitt barn mest av allt och skulle dö för henne. Jag ångrar aldrig att jag valde att bli mamma och hon är det bästa som har hänt i mitt liv. Men trots det så är det otroligt påfrestande, och jag antar att det blir som lite terapi för mig att skriva om det.

Sen hon föddes för över 10 månader sen så har hon inte sovit en enda hel natt utan strul. Rekordet är 6 timmar och det har hänt en eller två gånger.

I början var det amningen och närheten med den. Hon ville snutta i princip hela nätter och jag fick vara glad om det gick en timme emellan. På den tiden sov hon ändå 2-3 timmar i sträck under dagen vilket räddade mig kortsiktigt.

När hon var runt tre månader började hon strula enormt mycket på kvällarna. Vi kunde turas om att försöka få henne att somna i 2-3 timmar per kväll och hon bara skrek och skrek, innan hon till sist somnade av utmattning för att sen upprepa proceduren var och varannan timme hela natten. Nånstans här började hon också sova i bara 30 min åt gången 2-3 ggr per dag och jag undrade ofta hur hon kunde klara sig på så lite sömn, jag gjorde det med nöd och näppe. Nätterna spenderades antingen bärandes, vyssjandes, körandes i vagn eller så satt jag med henne i famnen i soffan halva nätter. Nånstans här fick jag ganska allvarliga sömnproblem och kunde inte somna mellan skriken då jag var så beredd på att bli väckt. De flesta nätter skrapade jag ihop 1-2 timmars sömn och började få svårt att koncentrera mig och glömde ofta saker.

När hon var 5 månader sökte vi läkarvård och vi gjorde även allergitest. Hon fick diagnosen kolik. Jag slutade amma då jag höll på att gå sönder av trötthet och behövde känna att jag kunde få sova en natt utan att hon blev utan mat. Det hjälpte i den bemärkelsen att vi kunde ta varannan natt men hon fortsatte ha det jobbigt.

Vi provade försöka få henne att sova i egen säng, då skrek hon tills hon kräktes ner hela sig själv och sängen.

Nånstans runt 6-7 månader lättade koliken och kvällarna var inte lika jobbiga. Vi kunde få henne att somna på 30-45 minuter och sen lämna rummet. Visserligen vaknade hon var 20-30e minut men det var en enorm lättnad att inte vara fast i sovrummet från kl 20 varje kväll.

I perioder har det sen varit upp och ner. En "bra" kväll och natt somnar hon med en flaska på 20 minuter. För att sen inte vakna på 1-1,5 timme och sen väcka den av oss som sover med henne max 2-3 ggr under natten. Detta händer dock mer sällan än de normala nätterna då hon väcker oss 5-8ggr under en natt. Ni kan ju räkna ut själva hur mycket sömn det blir.

Jag och Henrik har knappt sovit tillsammans sen Liv kom till världen och det tär på mig, men det tär ännu mer att ALDRIG sova ordentligt så därför har vi valt att göra så att den som ska jobba får sova i gästrummet med öronproppar. På helgen tar vi en natt var och de riktigt jävliga nätterna (som igår) så tar vi halva natten var.

Jag var inställd på att det skulle bli en stor omställning att skaffa barn och att sömnen skulle bli lidande. Jag var dock inte beredd på detta och kan känna mig bitter över att just vi fick det såhär. Jag vet att det finns dom som har det mycket värre än oss med ett sjukt barn osv men för mig är detta verklighet och därmed jobbigt i min tillvaro, hur mycket jag än försöker tänka att det kunde vara så mycket värre.

De senaste tre kvällarna har varit helt galet bökiga och hon slåss, sparkas och sliter mig i håret. Allt för att kämpa emot sömnen trots att hon är så trött att ögonen går i kors.

Har ni bra kvällsrutiner undrar ni kanske? Ja, det tycker jag nog att vi har och jag kan inte se att vi skulle kunna göra på så många andra sätt än de vi provat. Det enda som slagit mig är att hon får för mycket stimulans från tv:n som står på här hemma under eftermiddagar och kvällar, men det är ju inte så att vi har tv på i sovrummet där vi försöker lägga henne.

Just nu känner jag mig uppgiven och undrar hur länge man orkar ha det såhär innan man bryter ihop på riktigt? Hur blir det om det fortsätter såhär i höst när vi båda ska jobba? Den tanken skrämmer mig nåt enormt.

Som sagt, gnälligt och självömkande inlägg. Men jag har ju varit ganska tydlig med den här bloggens innehåll sen start så jag antar att ni som vill läsa om rosaskimrande familjeliv slutat läsa för längesen.

  • 752 readers

Likes

Comments

Ligger här bredvid min fantastiska lilla tjej och tittar på kort från när hon var nyfödd. Massa minnen ploppar upp och jag kommer ihåg hur otroligt omtumlande den första tiden var. Hela jag var en känslostorm och pendlade mellan ofattbar lycka, oro, ångest och glädje. Så mycket känslor och jag visste ibland inte vart jag skulle göra av dom. Att bli föräldrar är verkligen det häftigaste och bästa som har hänt mig i livet. Men samtidigt det jobbigaste. Vi hade en tuff start. Liv grät och skrek ofta och vi kunde nästan aldrig lägga ifrån oss henne, varken när hon var vaken eller när hon sov. Minns att jag och Henrik inte åt en måltid tillsammans på flera månader. Kvällarna bestod av 2-3 timmars skrik innan hon somnade, och sen kunde det börja om igen 45 minuter senare. Jag sov aldrig mer än 3-4 timmar osammanhängande per natt och det tärde på en otroligt mycket. När jag slutade amma runt jul blev det lite lättare då vi kunde dela på nätterna och turas om att sova, och så gör vi än idag då nätterna fortfarande är väldigt jobbiga.

Men, det är så värt det. Så mycket glädje som denna lilla människa ger oss går inte att förklara. Livet har fått en helt ny innebörd och det finns inget jag inte skulle göra för mitt älskade barn!

Vi har pratat lite på sistone om hur det skulle bli att få ett syskon till Liv i framtiden. Båda vill ha ett till barn men tanken är lite skrämmande. Hur hanterar man en kolikbebis samtidigt som man har ett äldre barn som kanske inte heller sover på nätterna? Vi är trötta idag när ändå en av oss alltid får sova hela natten. Så skulle vi inte kunna göra om vi får ett till barn som har jobbiga nätter. Vi intalar oss att nästa bebis inte har kolik, kan ligga/sitta själv i babysitter osv men man vet ju aldrig!

Nåt som jag dock vet är att man klarar mer än vad man tror, och att kärleken till sitt barn ger en superkrafter! ❤️

Likes

Comments

Livet rullar på i 120 känns det som just nu. Snart är det halvtid på jobbet innan jag går in i nästa etapp av föräldraledighet. Att få tre månader till hemma med Liv och dessutom över sommaren känns så fantastiskt lyxigt!

I september är det tänkt att hon ska börja på förskola och jag kommer att vara ledig med henne på fredagar. Jag har dessutom en tidig dag i veckan då jag kan hämta före 14 och sen kommer nog farmor vilja hämta någon dag i veckan så jag känner mig hoppfull inför förskolestart och hoppas att vi kan få till det så hon aldrig behöver gå så långa dagar. Känns dock helt galet att börja fundera på sånt redan men det är ändå bara 5,5 månad kvar och jag är ju ett stort fan av planering och förberedelser.

Liv utvecklas i rekordfart just nu. Hon står stadigt och rör sig mellan möblerna, dock är hon för vinglig för att släppa taget ännu så det dröjer nog ett litet tag innan hon går. Hon klappar händerna, vinkar och det senaste är att dansa och skaka på huvudet. Min känsla är att hon är tidig med det motoriska men kanske kommer vara lite sen med språket. Det är ju dock bara en känsla och kan ju ändras när som helst.

Just nu håller vi på försöker få henne att bara sova en gång per dag. Igår sov hon två ggr varav två timmar på eftermiddagen och sen somnade hon inte förrän närmare 22 på kvällen. Min förhoppning är att kunna skjuta på morgonluren till typ 11:30 och sen att hon sover typ två timmar och inget mer. Vi får väl se hur det går 😁

Imorrn är det redan torsdag och snart är helgen här igen! Jag gillar att veckorna går fort men när jag ser att min älskade lilla bebis snart inte är en bebis längre får jag lite panik! Önskar att tiden kunde stanna liiite ibland 😏

Min älskade unge, för dig gör jag allt! ❤️

  • 927 readers

Likes

Comments

Hej på er! Long time no see..

Veckorna rullar på och äntligen börjar jag känna att jag kommit in i rutinerna och är säker i min roll på jobbet. Men oj vilken tid det tog.. Trivs oerhört bra på Jungfruholmen och det känns lite som ett andra hem nu efter att ja jobbat där sen 2011 men undantag för 1,5 års frånvaro. Tyvärr är det ju långt att åka och det känns tråkigt att spendera nästan 2 timmar per dag i bilen.

Vi har haft en mysig helg. Igår var Liv hos sin farmor och farfar ett par timmar och det hade gått hur bra som helst! På fredag ska hon sova där för första gången. Vi hade tur att bli bjudna på smaskig middag och när vi kom hem var jag så himla trött efter en som vanligt strulig natt. Ville se nya Beck men tvekade då jag inte trodde att jag skulle orka vara vaken. Vi började iaf titta och oj vad glad jag är för det. Liv sov i resesängen (har börjat använda den istället för spjälsängen då hon inte kan slå sig i den) och vi kunde titta på HELA filmen utan att behöva gå in till henne och det har aldrig hänt förr. Oftast vaknar hon var 30:e minut och det blir ett väldigt spring på kvällarna. Igår sov hon i den från 19:30-02 vilket är rekord! Hon vaknade några gånger men hon somnade om igen utan att bli uppburen.

Det går helt klart åt rätt håll. Förra helgen sov hon 6 timmar i sträck en natt och nu i egen säng i flera timmar. De flesta nätterna är fortfarande katastrof men varje litet framsteg känns så himla fantastiskt när vi haft det så jobbigt med nätterna sen hon föddes.

Idag har vi haft en riktigt härlig fixardag i trädgården. Rensat rabatter, beskurit äppelträdet, städat garaget och premiärfikat i uterummet för i år. Liv älskar att vara ute och krypa runt på gräsmattan och undersöka allt som kommer i hennes väg. Min fantastiska lilla unge.

Liv har verkligen världens bästa farmor. Dessa kläder fick hon i veckan då allt i storlek 74 blev för litet över en helg 😁❤️

  • 995 readers

Likes

Comments

I veckorna när jag jobbar får jag sova i eget rum för att orka med dagarna, brukar ha öronproppar i för att inte bli väckt av Liv som vaknar typ 5-6 ggr per natt. Oftast funkar det jättebra men den här veckan har jag sovit väldigt oroligt. Nu är klockan 05:30 och jag har varit vaken en timme, klockan ringer om 30 minuter så det är inte så stor idé att försöka somna om längre. Frustrerande!

Påsken är över och vi har haft en mysig helg med båda våra familjer. Liv har blivit bortskämd med fina presenter och mamman och pappan med god mat och dryck. Det har ju även varit riktigt fint väder vissa dagar och vi har kunnat vara ute mycket, underbart!

Igår när jag kom hem frän jobbet kändes det som att Miv hade utvecklats jättemycket under dagen. Från att vara lite ostadig och lätt ramla när hon står upp mot saker har hon blivit mycket mer säker och man behöver inte passa henne precis hela tiden. Hon kan även sätta sig ner lättare nu. Och det roligaste som hänt var att hon börjat göra en massa nya ljud. Nu är det dadadada och liknande ljud istället för bara glädjeskrik och pruttljud med munnen :)

Nu ska jag gå upp och kanske hinna plugga lite innan jag åker till jobbet, nästa vecka ska vi träffas i gruppen från IKT-utbildningen och tills dess är det en del att läsa.

Ha en fin dag!

Livan i nya kläderna frän min moster, morbror och kusiner

Sötaste påskkärringen 😍

Mys med kusin Ella på långfredagen hemma hos mamma och pappa ❤️

  • 1105 readers

Likes

Comments