Header

Hej, det här är ett brev till till dig som valt att dö. Jag hoppas du mår bra, fast det förstår jag nu att du inte gör. Jag undrar om jag hade kunnat motverka att du valde bort livet. Jag undrar om du va i knipa och ville fly till en bättre plats. Jag undrar också om man ens kommer till en bättre plats, med tanke på att man försöker motverka att folk ska dö.

Varför isåfall hålla människan fast till livet om livet efter detta är bättre. Jag tror inte det blir bättre, när man dör blir man nog till ingenting. Det känns nog om att man sover, alltså det känns inte alls. Men någon det känns för är de du lämnar kvar.

Du vackra människa, vad var felet samhället gjorde. Vilka kompisar satte dig i den här sitsen, eller vilka fanns där för dig. Om du ändå lämnade ett brev. Om du ändå hade vänt dig till någon som hade ork att lyssna.

För dig kanske en äkta kompis är någon som alltid lyssnar, men har man monster i huvudet kan man inte alltid berätta för din kompis. För din kompis bryr sig med allt hens kött och blod. Och då överförs dina monster till henne. Och får hon höra för mycket så slutar hon en dag lägga kraft i dina känslor och snart så bryter hon ihop.

En äkta kompis, är den som vill umgås ensam som med flera. Det är någon som du kan skratta, gråta och även vara känslokall med. Det är någon du behåller kontakten med, men träffas inte alltid.

Men till dig som valt att välja bort livet, vart var smärtan i dig. Vem, vad eller vilka var ljuset i ditt liv. Vad var droppen som fick bägaren att rinna över och dig att välja.

Jag vet hur det känns att vilja sluta leva, och jag vet hur det känns när man får samtalet att en nära inte längre finns med i livet. Jag vet vad en äkta vän är. Jag vet att livet består av sämre perioder, kraftiga motståndet och bitterhet ibland. Men jag älskar livet och är så glad att jag valde mig själv ett tag istället för att välja bort livet.

Så när du tror dig nått dagen då du vill ta livet av dig, tänk vad som kommer sen. Hur kommer alla bemöta händelsen, du kommer riva upp folks liv. Traumatisera dina vänner och din familj. De kommer leva ut livet med sorg efter förlusten av dig. Tro det eller ej, men du är älskad. Tänk dig om din bästa vän tog livet av sig? Hur hade du bemött det, hade du tagit livet av dig med? Jo kanske.

Som i filmen i taket lyset stjärnorna.
Då mamman dött och dotter ändrar sin dikt från:

"Om mamma dör tar jag livet av mig"

Till:

"Om mamma dör, så ska jag leva för henne"

Varför kan vi inte leva för andra från första början? Smärtan att leva har jag redan känt, det är över. Smärtan kommer tillbaka till hösten och stressen. Då vill jag också dö, men ibland skriver jag meddelanden till mig själv där jag skriver anledningar till varför jag ska leva. En har jag valt att senare tatuera in

"För dom jag älskar ska jag leva"


För min själ hade gått i tu om mina nära dog, jag har förlorat många i mina får dagar i livet. Och jag är tacksam varje vecka jag inte förlorar någon. Och att veta att man har vänner som tagit beslutet att dö, det har jag också upplevt. De har blivit hämtade efter självmordsförsök och jag kan inte se ett friskt liv av mig om de hade gått igenom. Ibland känns det som en skör tråd finns mellan liv o död.

Jag vet inte längre vad jag ska säga när du inte mår bra, jag vet inte vad jag ska göra. För att när du väljer och dö så väljer du att skada mig och så många andra.

Jag hoppas ni mår bra, fast jag vet att alla inte gör det❤

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Okej, vi alla har väl mött minst en fuckboy i sina dagar. Jag tänkte dela med mig av peaks att han är en Fuckboy. En fuckboy är en kille som är ute efter ligg, han spelar gärna med dina känslor att han är kär. Men när han fått knulla så drar han.

1. En av hans första frågor till dig är om du är oskuld, eller hur många du legat med

2. Han frågar efter nudes, o blir sur om du inte lyder honom

3. Han pratar om att träffas redan första dagen ni skriver

4. Han hittade din snap genom instagram eller Facebook, alltså endast utifrån ditt utseende

5. Han undviker att prata känslor, om han inte upptäcker att det knepet funkar på dig

6. Han skriver bara på kvällen, när han är kåt

7. Han gör allt för o ha dig runt fingret, de kan va att hota med att du inte får skriva med andra eller att du inte får träffa endel

8. Han tröttnar på dej när du sagt nej till nudes, flera gånger och lämnar dig

9. Han blockerar dig för att du ska bli orolig och be om att han ska komma tillbaka, o efter ett tag lägger han till dig igen

10. Han bryter kontakten när du säger "vi måste prata..."

11. Han tar de han vill ha och sen drar. Han kommer till dig knullar o när han kommit drar han, även om du inte känner dig klar.

12. Han bryr sig inte särskilt om vad du gillar, utan gör allt och testar allt på egna villkor.

13. När du tror han bara skriver med dig, så är det troligtvis minst 3 tjejer till på samma gång

14. Ibland får du en snap som är helt orelaterade till er konversation, vilket är ett tecken på att han skriver med nån annan

15. Han hotar dig med att på något sätt förstöra ditt liv om du inte lyder hans ord

16. När ni är ute vill han inte kramas/kyssas inför andra

17. Han presenterar dig som kompis inför sina vänner, även fast du känner något mer

18. Du känner dig överväldigad med allt han säger, men jag lovar allt googlade han upp. En riktig o äkta kille hade inte gjort dig överväldigad så fort de skriver.

19. Han bjuder in dig till trekant strax efter ni börjat skriva

20. Han har haft flera flickvänner det senaste året

21. Du upptäcker att han är i ett förhållande, men han skriver till dig ändå/du har hört att han varit otrogen i sina tidigare förhållanden

22. Han skulle aldrig säga att han älskar dig eller är kär. Men om du frågar så kanske han vill ha ett förhållande

23. Han gillar inga bilder på instagram, MEN han följer bara tjejer

24. Han har en tävling med sina kompisar om hur många de ligger med

25. Men ingen får veta vem de knullar med

Likes

Comments

Mitt lyckorus fortsätter.

Min borttappade plånbok är upphittad och hämtad från polis

Plus att jag fick sommarjobb

Det är så mycket bra i livet just nu att jag är rädd och inväntar katastrofer.
Jag är vanligtvis en olycksfågel o njuter ordentligt de få stunder livet är problem o bekymmersfritt.

Men framöver är de mycket prov men samtidigt mycket ledighet.

Det börjar bli lite vemodigt inför sommarlovet, snart slutar vi 9:an o jag lämnar alla mina klasskompisar bakom mig för en ny start. Jag hoppas kunna behålla kontakt med endel såklart.

Hoppas ni mår prima!

Beställde den i lila btw. Asbillig o fin!
Alltså 199kr för lila

Likes

Comments

Asså livet hörrni, fyfan vad jag älskar det stundvis. Mitt påsklov kunde inte bli bättre.

Förra lördagen så höll jag verkligen inte med om det förnämnda, jag hade GROV pms och kunde inte hålla en konversation på trevlig nivå. Så jag bestämde mig för att dra ut till stugan själv ett tag, det var så nyttigt för mig. Man lever efter sig själv i egna rutiner, och självrannsakade sig själv och där var jag till tisdagen. På tisdagen åkte jag upp till hallsberg och hängde hos goa människor tills fredagen då jag åkte o sov hos kompis. Därifrån kom jag hem och va tills måndag och på måndag eftermiddagen träffade jag tjejgänget och hängde. Sen på kvällen städade jag och sen gick ut på långpromenad med en annan god vän.

Här är tre + just nu:

+ kommit in på gymnasiet, vilket gör mig lättad.

+ påsklov varit bra

+ det är sommarlov snart.

SÅ tagg på livet just nu, yehoo!

Likes

Comments

Det finns alltid ett ljus i varje mörker, i attacken mot Sverige är ljuset det förenade folket. Idag var det manifestation, och det är nog bara Sverige som gör som vi. En stor folkmassa samlad, tillsammans med artister. Folket hyllar polisen för deras arbete och artisterna stärker oss med sin musik. Alla lika värda, alla där för en sak. När jag såg bilderna av de samlade folket tänkte jag att det här är en måltavla för terrorister, men ingen står där i rädsla. Där står dom och finns för varandra, och sprider ljus och värme. Kolla gärna klippen nedan från uppträdandena från manifestationen. Kärlek!

Likes

Comments

Och hur ska man tolka dagens händelse, hur ska man snällt och mjuk för barnen omkring oss säga att vi är påväg in i ett nytt världskrig. Eller nej, vi är redan i ett krig. Ett krig mellan extrimister och fred. Allt känns som maktspel, nyss skicka Trump ut missiler som ledde till flera människors död. Idag var det någon än okänd som snott en lastbil och mejat ner människors liv och kroppar. Det är mycket snack om att det ska vara ett terrorattentat, men det som stör mig är att det inte finns bevis på det.

För något jag lärt mig är att idioter finns bland oss alla, det skulle kunna va en svenne som ballat ur och tappat vettet. Idag skrev gärningsmannen sorghistoria. Den 7 april 2017 kommer bli en dag våra barn och barnbarn läser om en dag. Det läskiga är att vi vet inte när det händer igen. För att gärningsmännen är smarta, de har listiga planer och skulle kunna plöja oss alla. O så våra poliser, de har varit vår räddning idag. De leder oss till trygghet, de lugnar våra nerver. Och de sätter sitt liv på spel för att rädda våra. Det finns brister hos polisen också men dagar som idag inser jag hur underskattad våra insatsstyrkor är. Verklighetens superhjältar.

När jag bläddra förbi facebook flödet kom jag förbi en video, en kvinna ligger i chock och värk. Hela kroppen filmas och jag upptäcker att hennes höger fot är avsliten, det blöder och hon omfamnas av människor.

Attacker och våldet senaste tiden har blivit flera, och utgörs utav extrimister. Jag vet inte vad för slags extrimister. Och jag vet inte vem eller vilka som ligger bakom detta dådet. Men jag vet att gärningsmannen lika gärna skulle kunna varit påverkad av något som stört i hjärnkontoret. Men mycket tyder på att det finns något mycket djupare svar till det här.

Jag är en sån person som drömmer väldigt mycket om natten. Jag har också perioder då jag drömmer mardrömmar. Vet ni vad mina mardrömmar ALLTID handlar om, jo bombningar mot civila. Skottlossning och mord, folk som skriker och blockerade flyktvägar vid panik och smällar. Idag fick vi en start på et hemsk tid. Mina mardrömmar blir till verklighet. Hur ska jag någonsin acceptera det?

Terrorismen är en nytt krig, ett krig som redan börjat. Ett krig mot mänskligheten. Bombhot, attentat och insatsstyrkan förstärks. Det här påminner mig om kalla kriget. Men vet ni, det här maktspelet. Trump till Syrien, terrorn mot frihet och egen vilja. Folk dör, helt oskyldiga människor mister livet bara för någon vill visa sig starkare än någon annan. Det är som att vi civila människor bara är spelpjäser. Som i shack, råkar vi stå fel så är det vi som faller.

Men det finns bara ett citat jag tänker på vid sånna här tillfällen. Som jag verkligen tycker beskriver det maktspelarna glömt.

"Bombing for peace is like fucking for virginity"

Det är lite också som de jobbiga killarna i mellanstadiet, blir du arg sätter du eld på gnistan. Och de tycker det är kul och fortsätter. Men skiter du i det som ingenting, inga reaktioner så slutar det. Jag tror att om vi inte ger något motstånd, så finns det ingen vits för attentat längre. Klart vi ska hjälpa våra medborgare och offer, men vi ska inte väcka så stor nyhet av det. För jag tror gärningsmännen fodras av media kaoset också, de får veta att vi finns och gör sorgedagar. Jag behövde verkligen skriva av detta, kriget är här och värre blir det nog. Sverige är inte längre litet, oskyldigt och glömt.

När jag var liten var krig ett mardrömsscenario och alla vuxna lovade mig att Sverige aldrig kommer hamna i krig. Men kriget är här, kriget om makt och rättigheter. hopplöst känns det, vi har ingen att fråga om hjälp för vi har alltid hjälpt andra länder i liknande situationer, men vi blev sist ut och nu finns ingen hjälp för oss. Men samtidigt finns inget att göra, vi kan aldrig riktigt säga vad för hjälp vi behöver. För som sagt vi är spelpjäser i ett maktspel, vi är övervakade. Och styrda av hemska människor som snabbt kan välja att döda oss. Och skapa trauma.

Det här är bara början...

Likes

Comments

Jag måste säga att jag är förjävla dålig på att hålla löftet om att låta bli att färga håret. För ibland får jag sånna impulser o så tillslut har jag haft alla regnbågens färger i håret... jag tycker de är kul o färga håret o förändras o denna gång skulle jag bli blå

Först blev de blonderingx2
Efter de var jag fortfarande lite orange men väldigt blond- ser förjävlig ut i blondt hår.
Så hävde i den blå färgen.
Denna gången prövade jag loreal Paris wash out. Knappt att färgen fäste vad jag ser nu, kanske bättre imorgon.... men tuben räckte knappt till håret så nästa gång blir det två tuber

Här nere får ni bilder från idag:
/puss

Så dagen efter de där färgerna åkte jag o köpte en till blå färg o färgade igen. De blev klart bättre men, lite för grönt i dagens läge. Efter o före:

​Puss

Likes

Comments

Tjena Kexet!

Ibland stannar jag upp i tankarna och inser att något uppenbarat sig i mitt hjärnkontor, precis för 13 minuter sen hände det. På de 13 minuter emellan dåtid och nutid har jag tvättat ansiktet, borsta tänder och krupit ned i sängen. Hur jag kom till saken berodde på att jag plockade ihop kläder för morgondagen. Kanske är det dags att komma till saken, så blir ingen bättre inledning än det här.

I min uppenbarelse förstod jag min stil och hur den kom till, jag jämför lite med mina jämnåriga och kollar över. Min stil skulle jag säga är... Ne, skit i det. Det är så jävla svårt att beskriva min stil i ett ord. Men jag vet hur mina klädval grundat sig.

När jag var liten så fanns det ingen som sa till mig hur jag skulle klä mig, jag såg ett plagg och om jag gillade det så köpte jag det. Mina föräldrar stoppade aldrig mig för att dom tyckte plagget var fult, de av mig ett eget val. Det är nog anledningen till alla identitetskrisar jag haft, för jag har aldrig haft någon ram att hålla mig innu. Det är nog också den anledning till att jag idag frågar mig själv, "hur i helvete tänkte du igenom din otfit?". Men jag minns inte som att mina kläder varit problem socialt eller liknande. Liksom i mellanstadiet gick jag med en pyjamasliknande heldress som var 5 storlekar för stor i fleece som är svart med vita prickar, det var en sommardag. Bara för att det var mysigt.

Som en gång gick jag till dagis  med trosorna utanpå tightsen. Vet inte vad jag tänkte, men det blir väl så första gången man bestämmer outfit själv.

Jag matchade, alltså "matchade" röda linnen med en pösig rosa tröja över. Jag hade benvärmare till jeans och sneakers vilket är jävla fult om jag får säga idag. Jag tänkte aldrig att min outfit skulle va snygg då, men för mig har det aldrig tagit emot att välja kläder. För att djupt inne i mig sitter det, det att jag inte bryr mig om vad andra tycker om hur jag ser ut och hur jag klär mig.

Det är nog stor faktor till att jag lätt får impulser att färga håret i alla olika färger, eller att hux flux klippa håret kort osv. Jag har aldrig känt att ja behövt reflektera över vad mina kompisar ska tycka om mina klädval eller mina föräldrar.

& nu när jag tänker på det, fan vilket bra val mina föräldrar gjorde när de aldrig stoppat mig över hur jag klätt mig till vardags. För att jag fick själv bygga en identitet utifrån vad JAG tycker om och inte samhället. Att jag fick ha egen vilja. Och att det var JAG som valde att jag gillar gå i "dam"kläder och känna mig feminin. Och det viktigaste av allt, att de lärde mig att vad andra tycker om din stil inte spelar någon roll.

Idag när jag går till skolan, framförallt när man är morgontrött och samtidigt skoltrött. Aldrig att jag lägger tid och tanke på min outfit. Aldrig (mkt sällan iaf) att jag lägger tid på att sminka mig innan skolan, jag värdesätter varje sovande minut som guld på morgonen. Antagligen ser jag ut som "hej kom o hjälp mig" ibland, men jag bryr mig fortfarande inte om din åsikt.

Men när skolan är slut, mitt humör väcks upp så lägger jag gärna tid på outfitval och smink. Jag tycker det är skitkul att sminka mig och välja outfit. Idag skulle jag säga att kaostiden för min stil är över. Jag växlar mina klädval humörmässigt, ibland vill jag va punkig, ibland flickig och allt däremellan. Jag tror man blir som lyckligast när man klär sig efter egen lust än att följa kompisarnas. O får du blickar, who cares!?

Sträck på ryggen och ta inte ens in skiten de säger eller gestikulerar fram. O stil är bara ett obetydelsefullt ord, som ingen kan beskriva helt klart. Det coolaste jag vet är när någon överasskar med främande klädval eller hårfärg och kommer med självkänsla och rockar outifitten. När folk vågar själa ta initiativ och själv komma i något som är helt annorlunda ifrån vad dina kompisar går i. Alla sådana fräsiga människor ska ha eloge asså! Det handlar inte om att våga gå i kläderna, utan att inte bry sig om vad andra ska tycka.

Nedanför bjuds på gammla outfitts, ser förjävlig ut på vissa assnygg på andra. Lev med det!

/puss


Likes

Comments

Så helgen som va då var jag o några kompisar ute i mitt sommarställe. Vi åkte båt, fiska, grillade o bara hade mys. Vi drack å åt gott & de kändes som sommar i luften trots att de precis blivit april.

När vi åkte med båten upptäckte vi ett nytt ställe och gick i land, en av oss knöt fast båten o sen äventyrade vi lite. När vi kom tillbaka hade knuten gått upp så båten låg o flöt en bit bort. Då fick en av oss hoppa i efter båten. De va ganska kul faktiskt!

De är ashärligt att kunna åka ut dit igen/puss

Likes

Comments

Idag är det torsdag, började dagen 6:20 med att kliva in i bilen och dra till morgonträningen. jag var halvdöd när jag gick ut i bilen. Men passet kändes helt okej, blev simning idag som vanligt tisdag o torsdag. Men efteråt kom en av dem som simmat i samma längder och gav tips till mig för simtagen. Hon var gammal simtränare och sa att slår man ihop fötterna i simtagen får man mer kraft och kommer fortare framåt, så blir väl och pröva det.

Vi har fått tillbaka svenska np, gick väl inte jättebra men godkänt minst på allt. Det brukar vara lätt för mig i språk, men den här gången gick det inte vägen för mig. Fick tillbaka ett no prov också vilket inte var heller något glansbetyg på, men nöjd då han satte högre betyg än vad min insats var värd tycker jag.

Men idag på vägen hem för att det regna och för att jag tränat, blir så hungrig på skräpmat då. Så blev de en sväng förbi pizzerian på vägen hem. Och något jävligt inspirerande var ett par arbetare som grävde ledningar och sånt i regnet. De höll i den situationen på att vira ut en sladd och när de dragit för långt skrek den ena "Stop...shit! i amerikansk dialekt och den andre förklarade på hyfsad engelska hur de skulle lösa problemet. Den här amerikanarn, undra vad han gör här, hur länge han stannar och vad som tog han just till Sverige.

Det var bara mysigt och gå förbi dom när de snackade och att nya kulturer, språk osv får plats i vårt land. Jag vill också jobba utomlands och träffa nytt folk. Fast just nu ligger jag mätt i sängen och kollar på saltkråkan.

Bra va?

jag har inga planer för helgen än, men de kommer väl någon ide snart!

Likes

Comments