Header
View tracker

Älskade framtid. Jag vill ha dig där du är, i samma stund vill jag ha dig här och nu. Jag vill börja min gymnasietid, skaffa körkort, resa, skaffa jobb och flytta hemifrån. Flytta hemifrån, fatta va ballt, så skönt och så läskigt. Jag vill skapa ett hem med mysig atmosfär. Där alla är välkomna att stanna en stund.
Jag vill ringa över vänner o familj för en kopp kaffe eller att sova hos mig några dagar.
Jag längtar efter att välja hur min ensamhet ser ut och erbjuda en plats för mina vänner hos mig att umgås på. Jag vill ha gäster o pyssla om, samtidigt som jag får den värdefulla tiden med mig själv.

Jag går o fantiserar kring hur man vill ha det osv. Och det här är min nuvarande inspiration.

Kök:

Sällskaps-/vardagsrum:

Sovrum:

Jag har forskat kring gymnasieprogrammen och har prövat mig fram. Jag vet hur mitt val kommer se ut. Jag är taggad på att lära mig nya grejer och kämpa för ett arbete och en framtid. Nu ska jag koncentrera mig på att göra ett bra sista arbete i skolan, träna kroppen och fixa sommarjobb och sen hoppas jag komma in på gymnasiet o börjar framåt hösten.
See you!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 5 readers

Likes

Comments

View tracker

Det är tungt.
& jag vill inte mer.
Mina tankar. Dom gör mig galen.
De gör mig nere.
Kan inte sova. Vill inte till skolan.
Folk kommer o frågar, hur mår du?
Jag vet inte. Det bara känns.
Ett rykte om mig, som inte stämmer alls.
En pojke jag saknar, som inte är min.
Ensam om natten, kan inte sova.
Vaknar inte av alarmen, försover mig.
Vill inte ha den läraren, sjukanmäler mig.
Det han gör, jag blir ett objekt.
Nervös, en fest. Vad händer, vilka kommer?
Framtid, vad ska bli av mig?
Jag gör rätt & jag gör fel. Folk snackar.
Vad säger dom?
Sista tiden med klassen, stirrigt, nervöst o panik.
JAG VILL INTE.
Förändring, passar jag där? Jag kommer inte kunna något, tänk om slutet är nära.
Komma hem, få tankar, må skit.
Du har varit här förr, lär dig sortera din skit o släppa de sen. De ska jag!
Vill ha kärlek, kom hit.
Får kärlek, blir lämnad o sviken.
Tillslut blir de du o jag, men inte nu!
Är livet oförlåtligt.
Allt var sämst, sen blev allt bra.
Nu är de som bäst, men jag nåt inte bra.
Inte när han är i mitt synfält, inte när jag tvingas lyssna på hans ljudvågor. Inte när du är kvar.
Försvinn. Saker ska blir bra! Jag lovar.
Jag ska bli smal, så jävla snygg tills du vill ha mig. För då faller jag handlöst o väntar på att du ska fånga mig.
Jag känner dig inte än, men jag älskar dig. Andra säger de borde bli du o jag. O jag hoppas.
Några år äldre o sen gör vi nått dumt. Kanske faller vi djupare in i varann, eller så lämnar vi det där.
Jag vill inte mer, jag vill inte dit. Jag räcker inte upp handen så länge du har ordet. Jag ber dig gå när du kommer nära o önskar slippa se dig.
Jag behöver någon nu.
Nån att hålla om, något att älska.
Mina ögon svider, mitt hjärta lider.
Jag vill inte gå hit och jag vill inte gå dit.
Jag är i en mörk tid nu.
Utgår ifrån att dom hatar mig, de kan bara bli bättre då.
Önskar hon va här nu, men de var 5 år sen hon lämna staden. Hon skulle Veta vad o hur, hon skulle hjälpa mig i ur o skur.
3 år sen den klokaste drog, jag önskar han va här nu o tala rätt o fel.
Kommer aldrig möta dom, dom som lärt mig livet. De som lärt mig allt jag kan. Trots tonårens tvivel, så ska jag älska livet. Jag lovar. Jag tänker på er varje dag o önskar jag kunde som för gå hem till er varje dag. Men den tiden är över.
Jag har inte lycka i livet o mina önskningar når aldrig den som uppfyller den.
Allt är skit, men ändå finner jag lycka någonstans.
Någonstans där, där dom som inte går att behålla finns.Där man får boka in sig. Boka in sin lycka.
Jag vill leva livet, för jag vet att de blir bättre sen.
Men nu är de dåligt.
Det är kallt, halt, blåsigt och världen vill vi ska dö ut.
Men jag tänker leva, leva tills allt annat tagit slut.
Jag är sist ut. Jag ska bli stark.

Jag ska bli starK.

  • 31 readers

Likes

Comments

View tracker

Ni blir ju antagligen inte förvånade någonstans när jag går in på min andra vecka i förkylning och att de blev värre nu senaste dagarna och att min lärare bad mig gå hem och vila upp mig.
Vi ringer vårdcentralen om att få en tid för halsundersökning, jag vill ta bort halsmandlarna för jag är sjuk nästan jämt o när de svullnar får jag andningsproblem. Men antingen är de telefon kö från Norrland till tjotahejti eller så prioriterar de andra före mig.

Förra gången när jag fått tid hade sköterskorna glömt bort mig så jag satt i väntrummet som receptionen sagt åt mig och väntade i 3 h efter bestämd tid. När de väl kom så sa de att de missat mig på patientlistan och tog en snabbtitt o sa åt mig gå hem o vila. Men efter två år av att få förkylningar typ varannan vecka så börjar vi fundera på annat.

Men jag har ätit upp mig endel o missat träningar och igår skulle jag pröva min vinterjacka som satt perfekt i julas. Den gick knappt att knäppa. Hahah, så jag samlar motivation för att börja om igen. Det har ju inte gått väl sen efter min operation i januari och hur illa det gick i England behöver vi inte ens nämna.

Men de är lätt att tappa motivation när fysiken går emot en, när livet känns tråkigare o du inte minns hur det är att vara frisk till 100%.
När jag nu får tid hos läkaren igen ska jag ta med mamma. För vem tror på en hypokondrisk flicka på 15 år? Fast ska vi gå längre så vem tror på en orolig mamma? Men hur fan ska jag göra om ingen tar en seriöst?!

Varje gång jag är sjuk så blir jag så uttråkad. Jag behöver ut och gå eller typ börjar städa. Vet att det inte är bra, men ligger jag ned i ensamheten så börjar jag tänka i negativa banor. Det är inte heller bra!

Här kommer lite motivationsbilder jag laddar upp "mitt nya" liv med. Så jävla fånigt att säga så men måste in på rätt spår. Men denna vecka tänker jag låta mig frossa i skit så jag känner mig klar att börja på ny kula. Jag känner att jag tål inte längre socker får fruktansvärt ont i magen och illamående av bara en bulle eller några bitar godis. Så vet ju att det är inget jag borde äta. Jag ska äta så jag mår bra. Kött och sallad, vatten och frukt. Då känner man sig fräsch och pigg. & de är så jag vill va!

Sen kommer jag ta fram promenadskorna, dra ut i skogen med backlöpningar och styrkepass. Jag längtar efter friskt syre och hög puls. & så alla endorfiner efter de! Jag längtar efter att få känna mig snygg och fräsch. Se resultat o må bra!


  • 74 readers

Likes

Comments

Jag sitter på lektion. Alla skriver så de ryker om de, vi läser om religösa sekter. Förbereder en redovisning med power point och manus. Jag är redan klar. Nu kollar jag en dokumentär om Rastafarianismen som jag jobbat med. Vet inte om jag egentligen får göra de, men jag orkar inte lägga ner extra energi.

Usch vad jag svor imorse.
Jag hatar att kliva upp på morgonen. Och fredagar nu för tiden har inga bra förutsättningar.
Börjar tidigast och slutar sent. Ointressant ämne o sedan lärare man inte orkar lyssna på. Tack allt för att vi slapp lyssna på förmiddagen. Eget arbete är de bästa. Men de blir väl o sitta o lyssna efter lunch.

Vi börjar fredagar 8:00 med 3,5h religion, efter lunch påbörjar vi musik i 2,5h. Musik i de praktiska är skitkul, men musikhistorian, uppsatserna tar kol på oss.

Ikväll ska jag träffa en kär vän, bra de!
Jag hoppas på thai mat och mys & film.
Kanske att vi träffar en till liten vän...

Den här veckan har varit stressande o stirrig, min hy på senaste har varit katastrof. Jag har fuldagar allt för ofta o jag inser att jag närmar mig månadens rödaste vecka. Det förklarar nog allt de!

Vår ena hund har opererats och är lite loj just nu. Vi offrar allt för våra djur och för deras trygghet har vi flyttat ut bäddmadrassen i vardagsrummet. Allt för våra djur! Men bara tills läketiden är över.

För att ljusa upp i vardagen så skriver jag peppande saker i min kalender. Sånt som jag senare glömmer bort. Idag hittade jag en text som jag tycker är bra:

Trots tonårens tvivel, så ska jag älska livet!

  • 81 readers

Likes

Comments

Jag vet. Jag vet nog hur det känns. Att inte känna sig tillräcklig och behövd. Att vara ingenting. Men allt är bara en känsla. Jag kunde inte önska mig en knasigare, roligare eller finare individ i mitt liv. Du må vara ett störningsobjekt för mig men att veta att du finns betyder så mycket för mig. Du svär åt mig, slår mig och retas. Jag har hört de är på skoj. Men jag gillar de inte alltid. Ska de alltid vara tufft o hårt? jag vill ha mjukt.

Jag älskar dig mer än vad du någonsin anar, de gör de flesta häromkring dig. Ser du inte?
Vi säger hur bra du är på saker o ting, hur vacker du är. Hör du inte?
Du säger livet inte är värt o leva. Att olyckan borde inte gett mirakel. Men de blev ett mirakel, du skulle inse. Sluta ta saker för givet, älska allt omkring dig. Du fick en andra Chans till livet två gånger. Så många andra hade önskat sig den chansen. Så lev för dom!

De är mörkt och kallt ibland och vi kan ändra vårat band. Vi kan bli vänner du och jag, lära känna varandra på nya sätt. För i slutändan är de familjen som står närmst, o då behöver vi förstå varandra.

Överlev, snälla!

  • 82 readers

Likes

Comments

Jag vet inte vad jag tänker,
Jag vet inte vad jag känner
Men jag vet att vad nu som än händer
Att jag kan luta mig mot mina vänner

Framtid;
Det finns ett svårt val att göra
Lämna folk & sen förstöra
Eller stanna i resten av mitt liv o bara uppleva skit

Crush:
Tänk om jag kunde se vad du tänker
Hur illa jag för dig blänker
Ser du mig som vacker eller ful
Eller ska jag bara dra efter jul?

Bror:
Jag önskar du visste hur vacker du är
Du strålar som solen vart du än är
Du ska bara veta va folk tycker om dig
O att alla precis som mig inte vill förlora dig

Lilla far & mor,
Jag är nöjd över allt ni gett
Trots att allt jag gör inte är så hett
Jag berättar inte allt, men jag finns när de är kallt
O som somliga ser är jag inte vek

Kära du,
Syster o vän
Du är nog min bästa vän
Vi är inte lika, vi delar inte blod
Men mitt hjärta slår för dig även i sot

Hund:
Glädjepiller är vad du är
Hoppar o låter, morgon o kväll
Du hälsar mig välkommen
Så fort jag kommer hem
Det är en riktig vän

Kylan, vinden o gnisslet i fönstret
Löven faller, vi halkar på marken
Tack o bock för sommarn som gott
Nu bäddas vi ned i vintertid
Och med hjälp av ljus finner vi frid i vår tid

  • 84 readers

Likes

Comments

​Jag var hos min Morfars lägenhet och matade katterna där för han är nyopererad. Då tog jag mig tid att kika i ett gammalt fotoalbum. Allt var i svartvit, fastklistrat på beige kartongpappers sidor och jag fastnade för endel foton. Det kändes som fotona va så betydelsefulla men blev ännu mer när man fick med annat runt bilderna. Som de krispiga fotokanterna, den uråldriga handstilen. Första bilden är min mamma och en liten pojke som pussas. Den andra bilden är min gammelmormor tror jag, men inget står säkert.

Likes

Comments

Jag dras till landet något otrolig. Och att jag nu med moppen själv kan dra ut för ett snack i solnedgången med en kär vän är något som förgyller mitt liv. Jag må så bra i sådana stunder som dessa.

​Jag har även återfunnit mitt intresse för fotografi och funderar på om det är något att pyssla med. I varje fall hoppas jag ni alla mår bra. BYE!

Likes

Comments

Jag gråter inte alls ofta. När något känns tungt och jobbigt gråter jag ofta inte, när något är fint och underbart kan jag vara nära men kommer ofta inte dit och när jag har fruktansvärt ont så är det sällan det händer. Jag är mer skrikig när jag känner allt det där. Jag skriker av lycka, ångest och smärta när det är som värst.

Men jag tror att livet går inte ihop om man aldrig får gråta. Jag vet inte om det här har med pms att göra men ibland så känner jag att, vad jag än känner så kommer tårarna och ibland har det kommit där jag ska stå som starkast och där jag i vanliga fall inte ens rynkat pannan.

Men idag vill jag gråta för att jag är stolt. Jag är stolt över att jag är jag, att jag kan älska mig själv nu! Jag är stolt över att min familj är just min familj. Att trots hinder på vägen så tar vi över dom tillsammans och med glimten i ögat möta nya utmaningar. Vi skojar och har alltid roligt när vi alla är samlade.

Jag är stolt över att jag aldrig ger upp när jag gett mig fan på nått. Jag ska klara skolan, moppekortet och livet. Jag är stolt över att jag står upp och ställer upp för mina vänner. Vad än klockan än! Jag är stolt över att jag inser mina fel, brister och kommer på lösningar för att reda ut det. Jag är mitt i ett missförstånd & jag vet vad jag bör göra. Jag kommer va så stolt när jag samlat mitt mod och gör vad jag bör. Jag är stolt över att jag alltid väljer sanningen. Jag är stolt över mina vänner som lever än, jag är stolt över vägen de kommer vandra och allt de gör för att överleva.

Jag är stolt över mina familjemedlemmar som väljer plugga vidare, söka jobb och trotsa folks motstånd. Mina vänner och min familj är så modiga på så olika sätt och på så olika plan. Jag är också modig, de vet jag! Men ändå blir jag så fruktansvärt stolt när mina nära lyckas och gör något som egentligen motar dom.

Jag är en positiv person. Jag prioriterar folk jag står nära och jag är omtänksam mot folk. Jag ger dom en kram och påminner dom att jag älskar dom. Och när jag älskar nån, då är det påriktigt. Jag älskar folk så djupt att det kan bli på gränsen till farligt för mig. Ibland älskar jag hela världen. För jag tänker inte döma någon efter misstag 1 och heller inte två. Och absolut inte alls för dess utseende.

Jag är så delad i vart mina känslor står på. Det pendlar positivt o negativt hela tiden. Jag älskar hösten, det är så mysigt. Men samtidigt känner jag mig låg och lika ovärdig som ett gruskorn. Saker känns svåra. Men när jag löst om det går, då kommer saker kännas bättre.

Som sagt är jag en positiv person. Och när saker är svåra så brukar jag hitta småljusglimtar och framåt ändå. När saker är jobbigt och svårt, när jag eller nån omkring mig känner lite smått ångest så finns de saker jag brukar säga. Vet inte hur jag kom på dom, men när jag sa det kändes det bra.

"Livet löser sig, och gör det inte de så gör det de i saltsyra!"

"Livet är som det är och blir som det blir"

För nån vecka sedan kände jag ångest över missförståndet jag är uppe i och då sa en av mina bästa vänner så här med glimt i ögat...
"En klok kvinna sa till mig en gång att, livet löser sig och gör det inte det så gör det de i saltsyra"

Det tyckte jag va härligt och ett leende sprack upp i ansiktet på mig. Den kloka kvinnan va ju jag...haha

Jag är så jävla tacksam för det jag har, för livet. Med ovh motgång. Jag är så tacksam att jag kan skriva av mig, annars hade jag väl bara skrikit ut mig detta.
Ta hand om varandra, Puss&Hej!

  • 131 readers

Likes

Comments

Jag vet nu & har förstått hur det är att vara begränsad i livet. Jag har turen att kunna enkelt åtgärda mitt "handikapp" bara jag ger det tid.

Jag har inte tränat knäna på en vecka, redan dag 3 började smärtan komma. Och blir värre för varje dag som går. Nätterna känns längre och jag har fått sömnbrist för en del nätter känner jag krampande smärta. Skolan började, min moppeteori tar upp så mycket tid och energi. Jag som alltid gått ute mycket men bara efter 20 meter känner jag behov av att sätta mig ned och vila mina knän. Det känns som när du gått och gått i 6h sträck men faktum var att jag bara gick 20 meter.

Jag kände igår hur knäskålen ville ur led när jag vinklade ut knät när jag skulle med hjälp av skohorn ta på mig skorna. Jag vet att jag måste leva med det här i hela mitt liv. Jag vet att jag inte bör yoloa närsomhelst och jag vet att jag inte kan umgås med kompisar 24/7 som jag vill. För jag måste ge min kropp tid att träna för att hämta upp sig. Det som skrämmer mig mest är att båda mina knän är dåliga. Det blir dubbelt så mycket tid och energi att lägga ner. Jag vill inte klaga på livet för jag har det bra och mår bra för övrigt. Jag har bara grottat ner mig i mitt "handikapp".

Sista veckan på sommarlovet ville jag inte en sekund lägga på nått annat än vänner och skoj. Så jag prioriterade det. Det fanns INGEN motivation för träning, jag sa till mig själv och mina vänner varje dag att du måste träna nu! Du har ont för att du har förlorat muskulaturen som efter alla skador är det ändå som håller dina knäskålar på rätt plats. Men de går in o lika snabbt ut igen.
Medan de fick jag motivation för kosten så det har jag börjat ändra på. Så sedan 17 augusti började jag "sockerfritt" igen. Och bättre mat osv. Även mitt matlagningsintresse kom upp igen. Så nu ska jag ut o träna och hoppas även den motivation väcks upp igen.

Jag har gått upp en jävla massa i vikt under det här halvåret och nu vill jag tillbaka på rätt spår igen så, let's do this again!
Men glöm aldrig att varje dag att påminna dig om att "rock your todays body". Det är typ de som gör att jag kan förutsätta leva som den optimist jag egentligen är. Sen vill jag säga att trots allt mörkt älskar jag livet... Puss&Hej❤️

  • 137 readers

Likes

Comments