View tracker

Vill bara skriva av mej. Jag känner mej så ensam. Jag känner de som att ingen förstår något av de jag säger, vad jag vill, vad jag gör. Ingen förstår mej och ingen kommer förstå. Att alla andra har ett liv, ett liv som är bättre utan mej. Känner de som att jag bara är ivägen, jobbigt att du finns Olivia. Du är jobbig.

Kan jag bara få ha de så bra som alla andra, okej jag har de bra utåt men inåt är de ett kaos. På riktigt ett kaos. Kan aldrig sätta fingret riktigt på vad de är men de är allt tror jag. En kombination av massor av jobbiga saker under en lång, lång tid.Att jag är retarded och inte kan ta körkort. Jag är misslyckad. Allt jag vill blir aldrig av. Att jag alltid säger för mycket. Alltid. Att jag är trött på mej själv. Vem är jag.Att jag inte var någon som jag kan komma till. Jag har ingen som lyssnar och bara lyssnar. Jag har ingen ork att gå och prata med någon. Varje bokad tid skiter jag i.

Att jag alltid vill ligga i min säng å dö, bara dö.

Att jag tänker att om jag bara fick cancer eller va med om en trafikolycka så behöver jag inte göra de själv.

Att de aldrig låter så jobbigt som de är.

Att jag är rädd för vad som kommer hända. Att jag är rädd för mej själv. 

Snart kanske de är slut.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

vad har jag gjort för att förtjäna dehär? Varför mår jag såhär? Varför har jag det såhär? Vad har jag gjort?

Ett rent helvette med tankar som ständigt flyger runt om hur dålig jag är, hur lite jag klarar av, att jag är kass och inte betyder ett skit för någon, inte ens mej själv. Jag känner inte mej själv längre, janske sagt det förut men nu är det på riktkgt. Jag känner inte den tjejen som har tankar i sitt huvud om att hon inte duger, att ingen bryr sig om henne. Hon har aldrig varit här förut i alla fall.

Likes

Comments

View tracker

Skola, läxor, hänga på ett tråkigt rum med någon kompis då och då, äta, titta på tv, prata med familjen, sova. De är vad mitt liv består av. Jag trivs inte det minsta ska jag säga helt ärligt.jag är så trött på att alltid göra samma sak dag efter dag vecka efter vecka månad efter månad. Jag blir snart galen av denhär frustrationen. Jag vill resa, umgås med folk, lära känna folk, skratta och må bra, vara ung och galen typ haha! Känns som jag lever flera år före min tid. Jag ser mig själv som vuxen typ med ett fast liv. Jag skulle kunna leva livet och bara ha det hur roligt som helst. Varför är det inte så?

Likes

Comments

Jag vet inte vem jag ska vända mig till, vem vill höra på när jag öppnar upp hela mig från topp till tå? Det känns som det inte finns någon som är ärligt instresserad av avd jag ahr att berätta och om vad jag känner. Jag kan inte öppna mig totalt för en nära vän, familjemedlem och inte ens en främmande person. Jag vet inte hur jag ska få ur mig allt. Jag får nästan prestationsångest av att jag måste  få ur mig allt på en och samma gång.

Likes

Comments

Det känns som någon slagit mej i magen om och om igen. Det känns som någon tagit stryptag kring min hals och hållt kvar tills sekunden innan jag skulle tuppa av. Helt utmattad och svag utan kraft eller styrka kvar någonstans, varken i huvudet eller i kroppen. Ligger helt död och lyssnar på musik, legat helt still i timmar och bara tänkt och inte tänkt. Blicken har fastnat på väggen mitt emot med tavlor på personer som betyder i mitt liv. Jag känner mej helt slut. Konstigt dedär med utmattning och deppighet...det tar tag i en och slungar en in i väggen, gjord av sten.

Likes

Comments

till alla er som inte förstår.

Jag har ju förklarat många gånger att jag inte har någon kontroll eller koll på hur jag mår hela tiden eller hur jag kommer må dagar eller veckor framöver, jag kanske är den som borde veta- men så är det inte. Därför känner jag en sjuk frustration kring detta med att vänner förstår och att vänner inte förstår. När vänner förväntar sig för mycket för dom inte lyssnar när jag försöker förklara att jag behöver en vändpunkt.

Grejen är att ibland måste jag sätta stop. Jag måste få utrymme att få bestämma själv när jag ska göra saker och hur jag ska göra saker. Jag kan inte ha någon som bestämmer det för mig utan det är jag som måste få känna det utan att få skit. Jag har många kompisar där vissa förstår till 100% vad jag menar när jag säger att jag måste få bestämma själv hur mitt liv ska se ut, men det finns de där få som bara inte verkar förstå hur mycket jag än försöker förklara. Som inte verkar vilja förstå. De få som sätter press(säkert utan att tänka på det) och som hela tiden blir sura och arga när saker inte blir riktigt som det var "bestämt" pga att jag för  en gångs skull bestämmer över mig själv. Grejen är  att för att jag någonsin ska kunna bli bättre och känna att jag har kraft och mår bra i allt jag gör så måste det komma en förändring från hur det har varit under de senaste månaderna. De är månader där jag bara hängt med på allt och låtit andra bestämma över vad jag ska göra, när var och hur. Det har liksom varit det lättaste, för det är väldigt bekvämt och gött att låta andra bestämma när man själv inte orkar ta tag i något och på grund av just det så måste det ske en förändring och därmed att jag får bestämma själv, eller "får" -jag SKA bestämma själv.

Och med detta inlägg så vill jag bara säga till alla vänner som inte förstår att börja öppna ögonen och se hur du kanhjälpa till istället för att se vad som blir bäst för dej. Under en period där din kanske bästa kompis eller bara en vän mår dåligt och behöver en förändring-HJÄLP TILL!

Likes

Comments

jag vill bara skrika och slå och bli helt galen!! Jag orkar inte mer! Aaaaaa! Vill hoppa sönder sängen, riva ner allt på alla hyllor, i alla skåp, på alla bänkar, riva tapeter och slå sönder fönster. Vill bara förstöra allt . Är så arg på allt! Känner mej helt kvävd! Jag får panik! Ingen ska få trycka ner mig och göra så jag känner mig liten! Ingenska kunna bryta ner mej till småbitar, ingen ska få stå ivägen för mej från och med nu! Jag själv ska inte få trycka ner mig och göra mig liten! Jag betyder och jag duger precis så som jag är! Jag är värd så mycket! Och så är det.

Känslorna är all over the place just nu och så får det vara.

Likes

Comments

myrsteg för er är jättekliv för mig. 

Att försöka gå framåt och se positivt på saker är skitsvårt. Jag vet inte hur man gör längre. Efter en lång tid i mörker och negativitet så är det inte lätt att lyfta blicken och gå framåt, helst hade jag bara backat och blundat för att kanske tillslut ramla. Att ramla är det jag tänker på mest, vad händer om jag ramlar? Vad krävs för att jag ska ramla? Har jag ramlat? 

Det känns som jag är på botten men finns det något ännu djupare?

Jag vet inte hur jag ska ta mig framåt.jag kan nog inte gå framåt själv..

Jag behöver hjälp med att över huvud taget stå på benen. Och att ta ett steg känns som en omöjlighet just nu.

Likes

Comments

efter fulgråt kommer gapskratt. 

Det är det jag får hålla fast vid. Ibland mår jag bra, väldigt bra! Efter dendär dagen med bara fulgråt och känslor all over the place så får jag faktiskt skratta och ha roligt, till och med gapskratta som jag är så bra på! Det är okej att skratta även om man har en jobbig period som man inte vet när den tar slut. När tillfälle finns, SKRATTA! 

Efter fulgråt kommer gapskratt. Det va en bra rad.

Likes

Comments