Att längta och vänta, IVF, IVF 1

Den här dagen har jag sett fram emot länge - dagen då fertlitetsmottagningen äntligen öppnar igen och vi kan ringa och berätta att vi är redo att börja med IVF.

Det är såklart med blandande känslor vi gör detta. Vi ser fram emot att kanske, äntligen, få börja en väg som leder fram till en graviditet men samtidigt finns det också både rädsla och nervositet bakom beslutet. Hur kommer jag att må av alla hormoner? Kommer ägguttaget att göra ont? Kommer vi att få fram några ägg alls? Jag som hade så dålig äggreserv. Tänk om vi gör detta och det fortfarande inte fungerar - var tar vi vägen då?

Många frågor men få svar. Nu hoppas vi bara att vi får en tid så snart som möjligt och kan starta processen. Så att frågorna blir något färre och vägen något mindre tung att vandra. 


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Att längta och vänta, IVF 1, IVF

Jag sitter här och dricker mitt te och tittar ut genom fönstret, på molnen som passerar förbi och trädkronorna som vajar i vinden. "Patience pays" säger ordspråket på tepåsen och jag gör mitt bästa för att tro på orden, hålla fast vid meningen, för vi har haft tålamod så länge nu.

Ovissheten är ofta det som tär mest. Att inte veta, att inte kunna planera, att leva i pausläge. Det enda vi vet just nu är att gynmottagningen öppnar igen andra veckan i augusti och då ska vi, ganska omgående har vi förstått, komma dit på ett uppstartsmöte. Vi kommer att behandlas på vår lokala mottagning men ägguttag och insättning kommer att ske på Carl von Linnekliniken i Uppsala.

Så just nu dricker jag mitt te och väntar, längtar och hoppas.

Patience pays - det måste jag fortsätta att tro på.

Likes

Comments

Att längta och vänta

Längst ned i en byrålåda, gömt bakom träningskläder och filtar och T-shirtar, finns det ett litet babyplagg med en söt krage och små nätta knappar. Vi köpte plagget i en helt orimligt dyr butik på en utlandsresa när vi precis hade bestämt oss för att nu är det dags. Ett plagg, sa vi. Vi köper ett plagg för skojs skull och som minne av resan. Det kanske är den sista resan vi gör, bara du och jag. 

Om allt hade gått som planerat skulle plagget användas just nu. Istället ligger det längst ned i en byrålåda för att jag inte klarar av att titta på det längre.

Ja, det fanns en tid när vi funderade över barnvagnar och bilstolar och gud vet vad. Det känns som en annan livstid. En livstid då vi var lyckligt ovetande om äggledarspolningar och glada gubbar på stickor och AMH-värden.

Men jag har inte slutat hoppas att vi en dag får plocka fram det lilla plagget med den söta kragen och de vansinnigt opraktiska knapparna från botten av en byrålåda.

Likes

Comments

Att längta och vänta

Vi har, som många andra, sommarsemester just nu. En hel vecka har vi kvar och den ska vi se till att njuta av. När jag är hemma på semester kan jag fylla dagarna med det som inspirerar mig, gör mig glad och lätt i själen.

På jobbet dras tankarna ofta till barn. Särskilt svårt är det dagarna innan mens då hoppet kryper nära inpå för att sedan slås sönder när värken återigen kommer. Jag blinkar bort tårar på en liten toalett och skriver uppgivet till mannen. Det blev ingenting denna månad heller. Jag känner ilskan koka inombords. Ilska mot mig själv. För att jag tillät mig själv att hoppas även denna månad. För att jag aldrig lär mig. Sedan låter jag ilskan rinna av, torkar osynliga tårar och tar mig i kragen, går ut och ler mot kunderna och skämtar med kollegan i rummet bredvid.

Som om allting var en helt vanlig tisdag. Som om tårarna var osynliga på riktigt. 

Jag har inte varit mitt bästa jag på jobbet den senaste tiden och det grämer mig. Tankarna vandrar i väg och uppgifter tar längre tid än vanligt. 

Men än är det fortfarande semester och än finns tid att njuta av sommarvärme, sena kvällar och tillsammanstid. Än är själen lätt och sinnet glatt.

Likes

Comments

Att längta och vänta

Ibland är det inte den ofrivilliga barnlösheten som skrämmer mig mest utan tanken på vad kampen kommer att göra med mig, göra med oss.

Jag läser bloggar om barnlöshet och orden skriker från skärmen och skrämmer mig. Ord om hopplöshet och att förlora sig själv, tappad lust och fysisk smärta och själslig sorg. Ord om att förlora varandra. Bitterhet.

Jag vill aldrig hamna där själv. Ja, vi är ofrivilligt barnlösa men vi är också så mycket mer än så. Jag älskar fortfarande att vakna på morgonen och veta att dagen ligger framför mig som ett oskrivet blad. Jag älskar att se spring i benen på våra hundar, känslan av att öppna upp en ny bok och tonerna från en bra låt, pirret i magen under en resa till en ny destination och hur solen bränner axlarna under en perfekt sommardag. Mest av allt älskar jag honom. Jag älskar hans skratt och hur hans ögonfärg skiftar från blått till grönt, hans varma fingrar mot min hud och hans famn under kalla nätter.

Jag hoppas att kampen aldrig tar det ifrån mig - kärleken till honom och kärleken till mig själv.

Kärleken till livet.

Likes

Comments

Att längta och vänta

Det var över ett år sedan nu. Över ett år sedan vi började försöka för första gången och längtan började. Jag minns pirret och spänningen och känslan av att ha en alldeles egen och fantastisk hemlighet.

Över ett år senare sitter vi fortfarande här och väntar på en stork. Pirret och spänningen har förvandlats till hopp och förtvivlan i en salig blandning och den där fantastiska hemligheten har blivit till något annat. Någonting mörkare som gör hjärtat tungt och bröstet dimmigt.

Det var över ett år sedan och vi längtar fortfarande.


Likes

Comments