Ohälsa. , Stress. , Ångest. , Tankar.

Vart börjar man? När man inte vet när det började egentligen?


För ca 4 månader sen eskalerade det dock och jag började känna att jag inte hängde med på samma sätt längre. Jag tog ledigt ett par pass från jobbet för o andas, för jag trodde det skulle räcka just då, jag var ju bara lite trött och hade mycket kring mig.
Trycket på min arbetsplats hade ökat av flera olika själ, våra arbetsförhållande ändrats.
Vi stod inför en flytt. Vi hade köpt hus och det var mycket som skulle ordnas både ett tag innan och ett tag efter. I efterhand hade det varit klokt att ta semester en vecka eller nåt kring flytten, men det gjorde jag inte. För 3 månader sen flyttade vi och efter det har jag varit kaos.

Jag har alltid varit en stressad människa tror jag. Alltid haft mycket på gång och fart omkring, men det har aldrig varit direkt jobbigt. Högt tempo var det jag kunde tycka bäst om med jobben jag haft. Jag har kunnat hantera stressen. Fram till för snart 2 år sen. Efter det hanterar jag det inte alls lika bra och nu kan jag knappt hantera det alls. Minsta lilla stress eller ändring när jag inte är i balans så rasar allt.
Jag lever i en känslomässig bergochdalbana. Jag är så otroligt lycklig och känner så mycket kärlek och glädje, egentligen.. Samtidigt är jag nu mer ångestladdad, stressad, arg, ledsen, irriterad och bitter över absolut ingen anledning alls. Ett tu tre så bryter jag ihop och börjar gråta. Jag glömmer saker, rör ihop saker, får ingenting gjort och att planera är oftast väldigt svårt. Tålamodet är nästan på noll jämt, tröttare än tröttast, hög puls, en orkeslöshet och otillräcklighet som överöser mig och ger mig mer ångest och stress och ett hjärta som bara vill ge allt för de runt mig och en hjärna som vet hur allt ska och borde va, men inte kan förmedla det vidare. Kopplingarna funkar inte.
Jag känner att jag inte räcker till som sambo, mamma, arbetskamrat eller vän. Mer ångest och stress..


Tillslut funkar jag inte längre. Jag bryter ihop på jobbet, jag bryter ihop hemma, jag är ständigt trött oavsett hur jag sovit, jag är mest ledsen hela tiden och känner mig uppgiven. Orken och lusten till något alls finns inte, det som brukar va roligt är inte det längre.

Vem är det här och vart har JAG tagit vägen?

Likes

Comments