Familjeliv, Studier

Har måsta fundera en hel del någon dag nu och har också behövt förklara för andra om hur jag tänker och vet ni, det är helt okej! Jag förklarar mer än gärna, men tvivla inte på mig som mamma. Det handlar återigen om combon spädbarn-heltidsstudier.

Jag vill bara börja med att göra en sak 100% säker för er. Alice kommer alltid vara prioritet nummer ett. Min roll som hennes mamma är viktigare än allt annat just nu och jag går igenom varje val jag gör minst fem gånger och har Alice i tankarna när jag väl bestämmer mig. Mitt val att studera på heltid var till en början lätt i och med att vi inte har ett så jobbigt studieprogram och för att jag vill kunna ge henne ett så bra liv som möjligt så fort som möjligt. Dessutom pratade jag med en god vän om att det ju är  mest tack vare att Alice varit ett så lättskött barn som gjort det möjligt för mig att göra som jag gör. Hon har liksom "bestämt" för min del att det här funkar.

Jag vet att vi har ett stort, fint nätverk omkring oss när det gäller barnvaktshjälp, men det är också här jag känner att jag måste stå upp för mina värderingar som mamma. Jag kommer inte lämna min dotter hos en barnvakt för att jag skall kunna åka in till univeritetet. Nej. Så är det bara och snälla ifrågasätt inte mitt val. För det är ju faktiskt mina direktiv som gäller här, eller hur? Det är ju jag som är Alices mamma och det bandet är det starkaste någonsin. Hon har fått vara hos barnvakt när jag hade tent, det har jag skrivit ett inlägg om, men fastän jag skulle ha årets viktigaste tent så skulle jag inte lämna henne ifall det kändes som en dålig dag att göra det. Då skiter jag i tenten och stannar hemma med mitt barn.

Dessa val får ni såklart ha åsikter om, men inget kommer ändra på situationen. Så var bara snälla och låt mig vara mamma exakt på det sättet jag väljer själv. Skulle jag känna att familjelivet lider p.g.a. studierna (vilket det inte gör nu) så skulle jag pausa skolan för att koncentrera mig på min familj. Aldrig blir jag så egoistisk att jag sätter mina studier framom min dotters bästa. Så lita på de val jag gör och välj inte för mig.

För att klargöra så går studierna nog bra just nu, men jag har bara stött på dessa tankar (mycket i mitt eget huvud också förstås) och därför ville jag skriva ut om det. Och som tillägg så är jag såklart väldigt glad över det stöd vi har runtom oss, men jag vill använda det på mina villkor. Jag hade känt mig som en dålig mamma om jag ofta lämnade Alice för att göra mina grejer och acceptera det bara fastön ni inte håller med. Mina studier är inte viktigare än henne och då väljer jag henne.

Finns inget i världen som jag värderar högre än min familj. Lev med det.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Studier

***Varning*** Här följer ett jomande, klagande, störande inlägg om måndag. Vill du inte läsa negativa tankar så sluta nu :)

Jaa'a var ska jag ens börja. För det första är jag ensam med Alice. Har varit det sen fredag då Axel åkte ut till koön på jaktvecka, men det har nog gått hyfsat bra. Varför skulle det inte det liksom, Alice är världens bästa bebis. Men kanske även hon visste om att vi skulle ta 6.30 tåget till Helsingfors idag och därför tyckte hon att det var "kul" att vakna med en och en halv till två timmars mellanrum när endast mamma var hemma utan natthjälp av pappa. 04.15 gav jag upp och vi steg upp och jag zombiegick i duschen för att kvickna till.

Väl på tåget var Alice hur pigg som helst men det var okej för jag antog att hon istället skulle sova när vi hade föreläsning 8.15-->. Men nä. Hon var vaken och pinade sig själv tills gränsen på övertrötthet överskridits till tusen och hon skrek i en kvart tills jag fick henne att somna i vagnen. Skönt tänkte jag, nu sover hon garanterat på nästa föreläsning som är 10.15-->. Men icke sa Nicke. En knapp halv timme räckte tyckte hon och så var hon vaken igen. Föreläsningarna och hela resan in till stan och tillbaka kändes så jävla onödig för jag har inte fått ut ett dugg av dagens föreläsningar. Det brukar vanligtvis fungera hur bra som helst fast hon är vaken men idag har hon varit så trött efter den dåliga natten och de urusla försöken till vila så hon har varit pirrig som bara den.

Normalt känner jag som sagt en stolthet över hur bra jag ändå fixar det här, men idag har varit himla känslosam. Jag bara börja fundera på om det här ens är värt detta? Idag tycker jag synd om Alice för att jag vet att hon har en helt annan ro när vi är hemma. Hon sover normala dagspass på 3-5 timmar och mamman här slipper också stressen över att jag eventuellt stör föreläsningen. Nu känner jag bara att jag borde ha stannat hemma idag i och med att natten var som den var, det är liksom ingen vits att komma till skolan när det redan är dåligt från början, både hon och jag hade behövt 5 powernaps på dagen. Så ja, ibland funderar jag nog vad jag håller på med. Den här innerliga stressen på att bli klar med studierna tillika med mina klasskamrater fastän min livssituation är så olik deras. Det som stör mig mest är att jag lovade mig själv att inte ta stress över just det, men här är jag ändå idag. Stressad över just det att jag känner ett måste att fara till skolan oberoende. Så nu bestämde jag mig idag, med medtycke och stöd av Amelie, att jag i framtiden kommer bli hemma de dagar jag känner att vi behöver det. Både Alice och jag, eller bara den ena av oss.

Sen så är det ju faktiskt ett undantag att dagarna och nätterna är så här piss, så jag ska nog inte klaga allt för mycket, men det har nog fan varit en så 'måndig' (vet inget bättre ord) måndag som det bara kan bli. Försökte ändå rädda den med lunch på Vapiano, mem det var inte heller helt 100% lyckat. Konstigt koncept med beställandet och lång väntetid gjorde inte lunchen helt stressfri heller när man har ett tåg hem att passa. God mat var det i alla fall och rätt så förmånligt så helt okej.

Likes

Comments

Studier

Alltså denna utbildning! Så jädrans kul! För att bli en bra barnträdgårdslärare så gör vi ju en massa här på universitetet som vi förhoppningsvis sedan kan göra på vårt jobb med barn. Vi har gymnastik, vi har musik för småbarn och idag har vi varit i labben och fått testa på en massa barnvänliga experiment! Snacka om att det inre barnet i mig kom fram och mitt i allt var det så himla hurja med färger som blandar sig och saker som flyter och sjunker och bäst av allt, miniexplosioner. Haha, Einsteins kände vi oss som med labbrockarna på! Alice var vaken till en början, sedan sov hon gott i vagnen innan hon igen var vaken den sista timmen.

Älskar när vi har praktiska övningar, det är då jag känner att det är mest givande för mig. Samtidigt är det de som kanske är mest utmanande med en bebis, närvaroplikten ligger på stadiga 90% och de gånger hon inte sover så är det lite svårt att kunna delta till 100%. Jag har ju grym hjälp av mina härliga studiekamrater som gärna underhåller henne och bär omkring på henne om mina händer råkar vara fulla, ibland känns det som att hon är hela klassens bebis :D Glad är jag för det i varje fall och som jag skrev i mitt förra inlägg så återstår inte många studieveckor innan jullov. Nu är jag faktiskt ledig resten av veckan så endast 5 veckor kvar. Heja heja!

Likes

Comments

Annat, Studier
Höstlovet lider mot sitt slut och det känns faktiskt helt okej! Har ändå fått vila upp mig rätt bra tycker jag och Alice har också reagerat på att vi levt annorlunda denna vecka och mest varit hemma hela dagarna. Tyvärr har det märkts mest i nattsömnen, men förra natten var redan bättre så jag hoppas att det bara var någon enstaka natt det handlade om, och dessutom fick hon sina första vaccinsprutor i veckan så det kan ju vara det som "spökade". Hon har lätt sovit 5-7 timmar på dagen ute i vagnen men sedan valt att vakna ca varannan timme på natten istället... (Vanligtvis sover hon mellan 20.30 och 6 med 1-2 matpauser så den här mamman har varit rätt trött om morgnarna)


Den här fredagen har hittills gått rätt så trögt, känns som att det aldrig blir kväll och ändå har jag inte gjort så mycket. Tandläkare på morgonen, lite städning och en massa korta naps haha! Dessutom är vi allena denna eftermiddag/kväll så det är ännu mer långtråkigt. Tror jag måste hålla fredagstraditionerna och elda bastu tills Axel kommer hem (kanske vid 21.tiden?) och sätta en flaska bubbel på kylning så har jag nåt mys att se fram emot. Njuter av att Alice ändå lägger sig relativt tidigt så jag och Axel får tumistid om kvällarna, det är väldigt viktigt för mig.


Nästa vecka börjar en ny period på universitetet, vilket innebär två nya kurser fram tills vi får jullov 14.12. Jag hoppas de nya föreläsarna är lika okej med att jag har bebis med mig som alla hittills varit! Det har liksom gått ännu bättre än förväntat och jag är så lycklig för att det funkar och för att mina föreläsare varit så otroligt förstående och hjälpsamma. Extra creds till vår föreläsare Janne som erbjöd sig att gå runt med Alice i famnen för han tyckte att jag skulle få skriva min reflektionsuppsats i fred, tänk det! Tur så tycker Alice bra om alla människor hon ser så hon var hur nöjd som helst! Hittills har hösten gått otroligt fort och nu är det bara 6 veckor kvar förrän vi igen är lediga en månad. Kanske snön som föll natten till igår bidrog till att hösten redan känns förbi och vi sakta går in i vintermode. Snart får jag julpynta och baka pepparkakor till ljudet av julmusik och jag tror definitivt att första glöggen snart korkas här hos oss!


Känner också att jag så småningom skall skriva det första husinlägget, hoppas ni är pepp på det! Tills dess, ha en underbar helg och må bäst!

Likes

Comments

Familjeliv

Nåja. Här kommer den nu då, förlossningsberättelsen som jag tydligen tror att är obligatorisk om man har bebis och blogg, haha. Vi kan ju börja med en sammanfattning om graviditeten. Antagligen världens lättaste och bästa graviditet. Så där. Kort sagt helt underbar och jag är så tacksam för det efter allt man hört om hur det kan vara. Inget illamående, inga konstiga cravings, jag kunde studera och jobba helt normalt och som planerat och jag behövde inte ställa in ett enda program under sommaren. Alla ultraljud och värden var väldigt fina hela vägen ut och min viktuppgång var inte alls så stor som den ser ut på bild. Hehe min mage var gigantisk :D I alla fall så var jag tillbaka på min startvikt knappt 2 veckor efter förlossningen, så det får jag också vara tacksam för. På bilden är jag 10 dagar över BF och hade precis varit till Lojo BB på koll.



Alice var beräknad till den 11.7, men jag själv räknade med att gå två veckor över tiden. Mest för att det är så himla vanligt att gå över med första barnet men också för att jag inte skulle bli galen de dagar som kom efter beräknade datumet. Jag har hört människor säga att de dagar man går över BF känns längre än hela graviditeten tillsammans, men så blev inte fallet nu för mig i och med att jag i hemlighet hade typ 20.7 som BF datum :D Hälsovårdaren på mödrarådgivningen tyckte ändå att Alice kändes som en väldigt stor bebis och jag var själv väldigt stor när jag föddes (och det är tydligen ärftligt?) så hon tyckte att det är onödigt att låta det gå 14 dagar över tiden, vilket är maxgräns på Lojo BB innan de sätter igång förlossningen. Så jag åkte in för vad jag trodde skulle bli en igångsättning när jag gått 10 dagar över. Det var en fredag och torsdagkväll hade jag målat hönshuset för att det var exakt så bra jag mådde och för att jag kanske ville försöka få igång flickan lite ;) Vi kollade hur läget var, både ultraljud samt hur mogen tappen var, men allt visade sig vara för bra för att de skulle sätta igång förlossningen. De vill ju inte göra det i onödan eftersom det oftast är en jobbigare förlossning om den startas konstgjort. Så jag fick åka hem igen med infon om att komma in under helgen ifall jag får värkar. Annars sätter de igång förlossningen på måndag morgon.

Inget hände under veckoslutet, inte den minsta lilla värk hade jag och fortsättningsvis kunde jag röra på mig allt för bra för att få hopp om att förlossningen skulle vara i startgroparna. Så måndag morgon fick vi åka in för igångsättning igen. Trodde vi.. Den här gången var jag 3 cm öppen och personalen var väldigt förundrade över hur jag inte hade haft känningar. Men som sagt, inget hade jag känt och inte hade jag värkar nu heller. I och med att jag nu hade börjat öppna mig så bestämde de sig för att spräcka fostervattenshinnan och på så sätt starta min förlossning. Jag hann redan skicka meddelande åt familjen att nu händer det, nu sätter det äntligen igång, när vi får beskedet om att förlossningssalarna är fulla och det är brått på avdelningen. Så vi blev hemskickade igen och blev tillsagda att komma in tisdagmorgon istället. Nu blev jag frustrerad för nu hade jag faktiskt förberett mig mentalt på vad som skulle ske och det är ju ingen liten grej precis, så det hade krävt ganska mycket fokus. Jag sade åt Axel att det inte finns en chans att vi åker hem, jag orkar inte gå omkring hemma och vänta medan jag känner hur långsamt tiden går. Så vi körde till Fiskars och gick runt där istället.

Medan vi promenerade på där kände jag hur det började bli obekvämt och så där halvont och jag minns att jag sade åt Axel att vi nog säkert komma åka in inatt för nu händer åtminstone nånting. Men det var absolut inte så sjukt att jag skulle ha tänkt på att åka in direkt, utan vi åkte hem och jag tog en prima powernap på ca 2 timmar. När jag vaknade gick jag och Axel ut för att få frisk luft och jag bad om bastu för att slappna av. Klockan var väl ca 22. När jag gick upp från bastun sade jag åt Axel att han inte behöver stanna så länge till för nu går jag upp och ringer till Lojo och säger att vi kommer in. Jag hade fortfarande inte så farligt ont, det var mera tanken om att ifall det här var värkar så kommer de med 2-3 minuters mellanrum. Jag gick upp och ringde Lojo och Axel kom upp och lade på grillen :D Han vägrade komma hungrig men vi skrattar fortfarande åt att han var så bestämd på att få grilla åt sig och inte alls så där panikslagen som man kan se att vissa pappor blir då det är dags.

På 20 minuter körde vi in till Lojo och nu hade jag ont. När vi var framme var det riktigt svårt att gå från parkeringen in i sjukhuset och hade vi kommit 10 minuter senare så hade det krävts rullstol och grejer tror jag. Klockan var 23.30 när vi skrevs in och jag fick lägga mig i ett undersökningsrum där de började lyssna på Alices hjärtljud. Sedan kollade de min status och när de sade att jag var 3 cm öppen så blev jag så besviken inombords. Det hade jag ju varit kl. 9 på morgonen också, skulle det här nu bli en maratonförlossning på 30 timmar? Vi blev lämnade allena och de bad oss ringa på klockan ifall jag började känns nåt mer. Vi hann inte vara ensamma längre än ca 10 minuter när jag fick så ont att Axel fick ringa på klockan. Pang så var jag 7 cm öppen och det förklarade varför jag hade så ont, det gick så fort framåt. Vi flyttades till en förlossningssal där jag försökte andas lustgas som smärtstillande men det funkade inte alls i och med att jag bara kunde andas korta snabba andetag p.g.a. smärtan.

Jag hade försökt vara tuff och nekat till epidural och grejer för jag haaaatar sprutor. Barnmorskan konstaterade dock att badet som de fyllt åt mig inte skulle fungera när jag hade så ont så hon rekommenderade spinalbedövning. I det skedet sket jag i vilket, jag måste få något, så spinalbedövning blev det och det var inte alls lika grovt som epidural. Så jag är verkligen nöjd över den smärtlindringen och tror jag kommer köra på det vid nästa förlossning också. Sedan gick allt ganska fort (väldigt fort för att vara förstföderska) och kl. 3.02 på natten föddes Alice <3

Förlossningen var nog betydligt lättare än jag föreställt mig. Visst gjorde det ont, men hallå, det visste man ju att det skulle göra. Lite förvånad är jag ändå över att det inte gjorde mer ont, det var mer tungt och jag har nog aldrig svettats så mycket haha :D Men när hon kom upp i min famn och allt var över så kändes det direkt som att jag var i skick! Vi blev lämnade ifred i salen och de hämtade in smörgås, saft, blåbärssoppa och joghurt och där myste vi sedan i en knapp timme innan barnmorskan kom tillbaka. Då var det dags för mig att gå i duschen och Axel var med och mätte och vägde henne under tiden. 4290 gram och 53 cm mätte hon, så det var en rätt så stor flicka vi fick.

Jag återhämtade mig väldigt fort efter förlossningen, jag tror att det är en fördel med att vara ung och i gott skick under hela den här processen. Vissa tycker att förlossningen är så jobbig så de säger "aldrig mer!" men jag sade redan 3 dagar efter att jag skulle kunna göra om allt det här fast direkt för så lätt hade jag äran att få ha det. Sen vet jag vissa som skriver blogginlägg om att "så här är det på riktigt" "allt de inte berättar åt dig om att få barn" och "här är ett ärligt inlägg om hur jävla ont det gör". Men det här är också ett 100% ärligt inlägg, det är väl bara att konstatera att det är så individuellt och jag råkade ha tur att få både en drömgraviditet och en drömförlossning. Så nu lever jag min dröm här med de två finaste människorna jag har. Min egna lilla familj.

uddig bild, men det var så jäkla mörkt på rummet. Dessutom var det ju natt.

Likes

Comments

Familjeliv, Studier

Jajja, vi har en hel ledig vecka framför oss och det kommer exakt i rätt tid! Har varit lite extra morgontrött denna vecka så ska verkligen satsa på att vila ut mig nu, för sedan efter det så börjar en lite jobbigare period.. Eller vi har egentligen bara två nya kurser fram till julen och så en kurs som ännu fortsätter någon tisdag efter höstlovet, men usch för tidsschemat som vi kommer ha fram till jullovet. Vi har skola i princip alla dagar i veckan, men väldigt ofta måste vi åka in för endast en och en halv timmes föreläsning/övningstimme :( tumme ner för det. Jag har det hellre så att när jag väl tar mig in till stan och sätter ca tre timmar på själva resandet fram och tillbaka, så har jag en ordentlig skoldag så det känns värt pendlandet. Nu blir det lätt så att det känns onödigt att åka in för en så kort dag. Men, it is what it is och jullov får vi redan 14e december så nog ska vi orka kämpa! Dessutom börjar vi ha en hel del kul veckoslutsprogram nu som gör att veckorna går otroligt fort. Till exempel älgjakt varje lördag. Det blev en ny hobby för mig efter att jag började sällskapa med Axel och nu är det en av mina personliga höjdpunkter på året, åtminstone dagar som denna då vädret varit heeeeelt underbart! Kallt och frost på morgonen och sedan en strålande sol från en molnfri, klarblå himmel. Älskar det! Dessutom har jag fått nya jaktkläder och det gör det ännu bättre. No more våta byxor efter att jag traskat i värsta braklet och trampat igenom mossmarker som jag är ytterst bra på, haha! Trevlig lördagkväll, vi har firat med bastu och nu har vi hällt upp varsitt glas bubbel och myser framför takkan.


Likes

Comments

Annat, Studier, Familjeliv

Tänkte ägna ett helt inlägg till att berätta lite mer om mig själv för er läsare som inte känner mig och så lite bakgrundsstory om vägen till den jag är idag. Lite tråkig basic fakta och så lite mer personligt. Jag är alltså 23 år gammal (årsmodell -94), född i Helsingfors och uppvuxen i Sjundeå med min mamma och syster. 18 år gammal drog jag iväg till Vasa för att studera, men det visade sig vara helt fel för mig så ca ett och ett halvt år senare, av slump egentligen, landade jag i Raseborg. Det var januari 2015 och jag hade precis åkt upp till Vasa efter julen, bara för att än en gång inse att jag inte trivs med studierna och det kändes långt borta från alla mina mest älskade människor. Då får jag det där avgörande samtal som kom att leda mig på exakt rätt väg och som gjorde att jag träffade exakt rätt man som kom att bli mitt livs stora kärlek. Det var min moster som ringde och berättade att hon brutit handleden och undrade ifall jag ville vikariera henne medan hon var sjukskriven. Jag tvekade inte en sekund, jag hade just då suttit och funderat på vad jag egentligen gjorde med mitt liv. Fel studieinriktning i fel stad, jag visste att det inte skulle bli bra.

Så jag flyttade hem till henne i Tenala och började jobba som gymnastik- och hälsokunskapslärare i mitt gamla högstadium och gymnasium i Virkby måndagen efter samtalet. Först var tanken att vikariatet endast skulle vara i sex veckor, men mosters handled ville inte bli bra så snabbt så mitt i allt hade jag varit där i tre månader. Under den här tiden hade jag då börjat hänga i Ekenäs på fritiden tillsammans med ett gäng som jag lärde känna via min syster. I detta gäng fanns Axel Karl Wilhelm Mansner. Ganska fort växte känslorna fram och vi blev ett par. Den sommaren var underbar. Nykära som vi var så gjorde vi nästan allt tillsammans och vi hade ganska samma intressen så det var bara himla bra! Sen började jag jobba på daghem och det var där jag insåg att jag vill bli barnträdgårdslärare. Och mitt i studierna så kan jag säga att jag inte ångrar det valet för en sekund, jag trivs väldigt bra och känner på mig att det är rätt. 100% denna gång.

Hösten 2016 fick vi veta att vi skulle bli tre, och sommaren 2017 föddes vår underbara dotter Alice. Jag är inne på mitt andra studieår och jag känner mig väldigt tillfreds med tillvaron just nu. Tycker bara att det är så roligt hur märkligt livet ibland kan fungera när man tänker på vilka alla saker som skulle hända för att jag skulle hamna här, exakt här var jag hör hemma. Tänk att min mosters brutna handled har lett till att jag nu sitter här med min lilla familj och myser? Ödet hörni... Livet är underbart, njut och gör det till ert!

Puss och kram!

(Funderar förresten på att skriva ner min förlossningsberättelse, känner nästan att det hör till om man har bebis och logg haha :D säg till om det inte alls intresserar, då låter jag bli. Annars kommer den nästa vecka.)

Likes

Comments

Studier

En av de finaste saker som hänt sedan jag själv blev mamma, är att relationen till min egen mamma blev så mycket bättre! Den har absolut inte varit dålig, men nu är den fantastisk! Mamma har varit allena med mig och min syster och hon är lätt en av mina största förebilder i livet, så stark människa med ett enormt hjärta. Jag är så himla lycklig som har en mamma som ställer upp och barnvaktar alltid då det behövs. Hon jobbar skiftesjobb så hon har lite möjlighet att påverka sin arbetslista och ända fram till jul så har hon satt in ledigt alla gånger jag vet om att Alice behöver barnvakt. Alltid har hon inte ens ledigt utan det händer att hon slutar vaka kl. 7 på morgonen, men i stället för att fara och sova på dagen, så väljer hon att hjälpa mig. Guld värd mamma <3

Som idag t.ex. då vi hade vår första tent för terminen. Kl. 8.15 på morgonen... Gissa vems hjärna som inte är så skarp den tiden? Men situationen är lika för alla och jag kunde inte påverka det, så jag bestämde mig för att inte fokusera på det negativa. Jag valde i alla fall att ta med Alice till Sjundeå redan igår kväll och sova över i mitt gamla flickrum (nostalgiskt värre!) för att slippa stiga upp ännu tidigare och köra dit på morgonen innan skolan. Efter tenten hade vi ännu en annan kurs där vi höll presentationer, men efter det åkte jag faktiskt hem och skippade slöjden som skulle varit mellan 15.15 och 18.45 (!!). Sjukt med 11 timmars dag, man blir ju helt slut fast man inte skulle vara småbarnsmamma. Tenten kändes väl helt okej, jag hade stressat sjukt mycket inför den. Kan ni förstå att vi gick ett helt år på universitet utan att ha en enda "riktig" tent ifjol? Inte klagar jag, men det är väl kanske inte så konstigt att halva klassen varit smånervösa enda sedan vi fick detta datum, haha!

Likes

Comments

Annat

Jaha. Vet egentligen inte alls vad jag håller på med, men det blev lite spontant. Eller kanske inte 100% spontant, har en tid pratat med några vänner om att jag vill starta en blogg där jag får skriva långa inlägg och sedan får de som är intresserade läsa och följa med. Främst för att jag en tid hade så mycket jag ville få sagt, men tyckte synd om alla mina instagramföljare som fick stå ut med de perioderna, hehe..

Sedan tänker jag mig (eller jag vet, i och med att så många frågar mig hela tiden) att det kanske finns människor som funderar på hur det egentligen funkar att kombinera heltidsstudier på universitet med en nyfödd bebis, och det kommer att vara ett huvudmål med min blogg. Berätta för er om allt ni vill veta och kanske lite till. Så kommer jag vara väldigt ärlig och inte försöka "försköna" verkligheten, men ni ska veta att det går väldigt mycket i perioder. Men mer om det i ett eget inlägg!

Det kan också finnas en risk för att det blir mycket bebis i bloggen, men det är ju hela mitt liv just nu så varför inte liksom? I huset håller vi som bäst på i källarvåningen, men för det har jag också lagat en helt egen kategori där jag kommer uppdatera er med det. Nåt mer? Inte just nu, vill bara säga Hej!

Likes

Comments