Studier, Familjeliv

Godmorgon måndag! Eller egentligen fuskar jag, för det är söndagkväll när jag skriver och tänker bara tidsställa inlägget till måndag morgon :D Är det okej att jag erkänner det? Nåja, så är det i alla fall, man får lite se när man hinner skriva inlägg och för mig är det ofta innan läggdags och verkligen inte en måndag morgon när det är väckning 5.30. Har nu redan vant mig vid långsamma morgnar men nu blir jag hit in the face med många morgnar då väckningen är ställd redan långt innan 6 på morgonen. Fast jag vänjer mig väl lika fort vid det som jag gjorde med att stiga upp kring 8-9.


Förresten så har det nog redan den senaste veckan varit lite tidigare morgnar, men inte mig emot för det är p.g.a. en underbar orsak. Alice har lärt sig sova utan matpauser på natten, så skönt! När vi bestämde oss för Sleep training fanns det en hel del metoder och jag såg tiotals klipp på Youtube och läste in mig en hel del på vad de gick ut på. Jag kom sedan fram till att Ferbers metod lät bäst i mina öron för jag tror inte jag hade klarat av typ Cry it out metoden där man bara ska låta barnet skrika tills det somnar. Så vi körde som sagt med Ferbers och i normala fall tar det ca 4 nätter innan barnet sover genom hela natten. Så gick det även hos oss, första natten var (såklart) värst, men redan andra natten var betydligt bättre. Tredje natten ganska lika och fjärde natten sov hon 10 timmar. Grejen är att hon lägger sig redan kl. 20 så mellan kl. 5 och 6 vill hon stiga upp, men det är helt okej för min del för inte kan jag ju kräva att hon ska sova mer än 9-10 timmars nätter när hon fortfarande sover totalt ca 6 timmar varje dag. Snart sover hon säkert mindre på dagarna och då kanske hon vill stiga upp först mellan 7 och 8.


Jag är så stolt över Alice på många sätt och nu även det här. Jag vet att de flesta barn lär sig sova hela nätter men ändå känns det som att hon åstadkommit något stort :D


Jag har även (som jag hade som ett av mina mål) tagit mig i kragen när det gäller springandet så det är jag lagom nöjd över och det lär ju bara bli roligare ju lättare det börjar kännas. Tänker mig att det blir en bra grej att få springa och rensa tankarna särskilt under perioden då vi har mycket skola och så är det ju också en form av egentid som är bra på alla sätt och vis.


Hoppas på en bra start på vårterminen och det skall bli underbart skoj att träffa studiekompisarna, speciellt en av dem (utan att nämna några namn) ;) Som jag skrivit tidigare så vet jag att bara jag orkar genom februari månad så är det nästan fjantigt lätt efter det så målet är inte så långt fram. Hoppas på att kunna göra ett besök till Örebro någon gång i mars för att hälsa på min kusin/Alices gudmor Elin som bor och studerar där nuförtiden.


Som ni kanske kan läsa mellan raderna så är jag ändå ivrig inför vårterminen trots långa skoldagar, det för mig närmare mitt mål och det är ju det som ska pusha en.

Har blivit förälskad i att matcha med Alice, tycker det är så klyschigt sött! Senaste setet är dessa rosa mössor och Alice har verkligen väldigt många mössor i sin klädsamling nu.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Familjeliv, Annat, Studier

Hej hallå och hoppas 2018 börjat som ni önskat. Jag har bara varit hemma med Alice och njutit av lediga dagar före vi far tillbaka till Uni den 15.1. Då väntar 6 fullspäckade och långa veckor innan det igen avtar innan påsk och praktik och sommarlov. När jag lägger upp det så där så känns det som att vårterminen kommer gå fort, men jag fasar för hur tunga dedär veckorna i februari kommer kännas. Vet att man inte ska ta ut något i förväg, men där gjorde jag det och har inte allt för dåligt samvete för det. Ärlighet, ni vet ;)

Nyåret firade vi i Korpo tillsammans med min syster och hennes pojkvän samt ett till par. Helt mysigt och ganska vanligt med mat, raketer och lite spel. Jag är inte mycket för nyårslöften eller sånt, funderar lite fler gånger om året om var jag är just nu, vad jag vill göra och känner inte för att göra en lista för ett helt år under en enda kväll. Justerar mina mål lite efterhand och lägger till nya. Just därför tycker jag inte om att ge nyårslöften så som de flesta andra. Tänkte ändå dela med mig lite om mina tankar om 2017 och vad jag just nu önskar när jag blickar framåt på 2018.

2017 kretsade ju som ni vet allt kring graviditet och bebis. Den 2.1.2017 fick de som följer mig på sociala medier veta om vår graviditet och efter det är det ganska långt det som präglat hela mitt flöde. Vet att vissa kan irritera sig på det, men det är ju det som är min vardag så det är det som kommer upp. Hade älskat att ladda upp bilder på soliga sandstränder och 4 hundvalpar och en Range Rover, men det är inte så mitt liv ser ut. Ni som läst min förlossningsberättelse här på bloggen vet att jag hade turen att ha en drömgraviditet och jag mådde oförskämt bra, så våren med studier gick hur bra som helst och hur fort som helst. Plötsligt var det sommarlov och jag jobbade ännu majmånad innan jag tog ledigt för att vänta på bebis. Det jag är jättelycklig över är att vi hittade på en massa program med Axel ända tills jag i princip hade BF, då blev väntan aldrig så lång som jag hört att den kan bli. Vi var mycket ute på havet med båten och det är något jag önskar att vi gör i år igen. Både jag och Axel trivs på sjön och havet är något vi vill att Alice skall växa upp med.

I slutet på juli kom hon till oss och sen dess har vi levt i en kärleksbubbla här hemma, hon är verkligen en fantastisk liten tjej! Jag ville försöka fortsätta med studierna så jag anmälde mig till kurserna vi skulle gå och hösten har också den gått över förväntan. Jag är så himla stolt över mig själv och över Alice, för det är inte självklart att kunna studera universitetsstudier på heltid med en nyfödd, men hon har gjort det möjligt för mig. Tiden med henne har sprungit iväg och vi njuter av varje sekund och varje framsteg hon gör. Källaren har vi jobbat med under hela 2017; tagit bort alla gamla betonggolv och gjutit nya för att få lite mer takhöjd, rivit den gamla vinkällaren och installerat rör för den framtida toan som kommer vara där och tagit hål i väggen som leder till det framtida förrådet.

2018 då. Vad har jag i tankarna gällande det? Jag skall njuta minst lika mycket som jag gjorde ifjol, inte kanske ta en dag i sänder för det klarar jag nog inte av, men en vecka i sänder låter vettigt för mig. Bli bättre på planering, både gällande studier och så pass små saker som mathandlande. En inte så liten detalj är också att jag anmält mig till Stockholm marathon som går av stapeln 2. juni. Jag och Elin och Danne (Alices gudföräldrar) sprang där 2014 och jag hängde på anmälningen i höstas mest som en sorts morot att komma igång efter bebis. Jag har nog sprungit, men inte lika mycket jag hade velat. Kanske mest p.g.a. mörkret, det lockar inte precis att dra ut på länk när Axel kommer hem till Alice vid 16 för det är fan i mig heeelt svart här ute på landet utan gatubelysning. Dessutom har vi ju det här problemet med varg här i knutarna som jag helst hade sluppit. Men nu är det 5 månader till start så jag får ta och skärpa mig lite extra med löpandet. Det blir ju bara ljusare och ljusare för varje dag så jag hoppas det hjälper till på traven.

Som jag redan skrev, förväntar jag mig en massa båtliv på sommaren och nya platser och hamnar att besöka. Alice fyller 1 år och det skall firas och så tror jag att jag kommer sommarjobba i juli och augusti efter att jag varit hemma med Alice i maj och juni. Min fina, fantastiska vän Amelie gifter sig i augusti och det väntar jag ivrigt på. I september börjar sista studieåret och det är i princip att skriva min kand och så lite strökurser till. Jag hoppas att vi får det s.k. grovjobbet klart i källaren, stolpa upp väggar, en ny trappa och att vi kommer på hur vi vill att dörren till källaren ska se ut. Efter det är det endast roligt jobb kvar som har med inredningen att göra och det är inte heller lika tidskrävande som allt det här jobbet vi nu hållit på med.

Där är väl kanske de viktigaste, jag är så nöjd med 2017 så det kunde kanske vara enklast att bara säga att jag vill fortsätta i samma spår. Massor kärlek, familjemys, renovering etc. Men man måste ju utvecklas lite grann ändå, eller hur? Ändå känns det lite svårt för 2018 att slå 2017, för jag älskade verkligen att vara gravid och att få vara med om en så bra förlossning, men nog kommer det vara lika mysigt att se henne lära sig gå och prata och växa upp. Men jag önskar att jag någon gång igen får vara med om allt detta och ge Alice ett litet syskon. Men det kommer nog inte ske under 2018 ;) Ha det bra, puss och kram!

Här var mina mest gillade bilder i år. Även mina lyckligaste stunder, bl.a. första bilden på Alice (156 gillade den), min babyshower (83 hjärtan) och Alices dop (100 likes). TACK!

Likes

Comments

Familjeliv, Annat

Hej på er och hoppas ni myser ordentligt denna underbara vecka! Jag älskar åtminstone veckan innan jul, man går och väntar och längtar till den möjligtvis skönaste dagen på hela året. Julafton! För mig handlar julen om familjetid och i år har jag ju den stora lyckan att ha en alldeles egen liten familj. Jag tänker ofta på det och jag är tacksam, tänk att man kan få ha det så här bra. Inte bara för min familj här hemma utan även hela min närmsta släkt och även Axels släkt. Fina människor allihop.

Jag har i alla mina år firat jul hos min mormor och det är det bästa jag vet! Allt från att klä granen kvällen innan, bada strandbastu och ta ett juldopp i det iskalla vattnet och sedan komma upp till en brinnande brasa och varm glögg. Så mycket julmat att man äter rester tre dagar efteråt och att bara samlas. Men det blir annorlunda i år. I år är första julafton som jag inte kommer fira på Lernäs för vi kommer vara med Axels släkt. Som sagt så trivs jag fruktansvärt bra med dem, men det käns också lite konstigt på något vis då vi har såpass starka traditioner när vi firar jul hos oss och nu vet jag inte vad jag skall förvänta mig. Jag har ändå tänkt åka dit den 23e så att jag åtminstone får vakna där på julafton och äta gröt och bada bastu innan jag sedan tar mig tillbaka till Snappertuna till eftermiddagen då vi börjar hos Axels föräldrar. Juldagen åker vi sedan igen till mitt och då kommer min mamma också dit efter att ha jobbat hela julafton. Annars är allt ganska som vanligt, jag har återigen spenderat för mycket pengar på julklappar. Undrar när jag kommer sluta med det, varje år säger vi att vi inte ska ha så mycket nästa år, men varje år finns det lika många paket under granen.

Den här veckan började med lite vedtalko, jag hjälpte mamma och körde hem ett lass ved från lande till Sjundeå, jag har jobbat med lite skolarbeten och idag ska jag köra iväg till Grankulla för att hälsa på fam. Rönning. Geir har inte sett Alice ännu så jag ser fram emot både det och att själv få sitta ner och prata, det är vi bra på. Dessutom blir det ganska långt mellan de gånger man ses så man har ju en hel del att prata om haha. Torsdag och fredag har jag inte så mycket planer än, men det blir kanske en skogspromenad tillsammans med Anna och hennes lille och så ska vi ta in en gran här hemma också. Igår hittade jag äntligen alla julgranspynt som jag var säker på att hade gått upp i rök, jag har letat efter dem i flera repriser nu. Jag vet inte riktigt vart vi ska lägga granen bara, där vi hade den ifjol finns nu Alices vagga och det börjar vara ont om granställen när allt tomrum vi förr hade har fyllts upp med bebisgrejer. Så är det att endast ha en våning av tre klar. Men nu är i alla fall alla golv som var i källaren uttagna och vi har det sista rummet kvar att gjuta, så det tar sig sakta. Lovar att under jullovet skriva husinlägget, det har inte blivit av fastän jag tänkt på det flera gånger. Men jag vill ta några bra bilder först så att ni får se och inte bara läsa.

Lite julpynt har jag tagit fram så som julstjärna, ljusstakar och en och annan tomte. Men jag väntar verkligen på att ta in granen, det är liksom pricken på i. Bara vi vet var vi ska ställa den.. Blir kanske en modell mindre gran i år.

Likes

Comments

Annat

Här har det ekat tomt ett tag nu, men har inte riktigt hunnit fundera på bloggen nu för det har varit fullt upp. Precis som typ alla jag känner så var även jag och Axel på fin fest på tisdag Finland 100 år till ära. Axels moster var en av tre värdinnor och vi firade med 4 rätters middag, en massa andra människor, drycker av olika slag och fin dans till Finemang. Jag är inte mycket av en dansare när det kommer till pardans, mem någon liten svängom tog jag på dansgolvet. Det var mörk kostym och långklänning som gällde och jag kände mig lite extra fin eftersom man sällan har tid eller ork att fixa på ett full face of make up nuförtiden. Alice var hos min mamma i Sjundeå och på onsdagen när vi var efter henne så hade vi Axels föräldrar med och så blev vi bjudna på god middag där.

Förutom onsdag som då var ledig så har jag varit in till Helsingfors alla dagar denna vecka. Både till skolan och så på torsdagen så träffade jag min Farmor. Hon bor långt ifrån oss så det blir tyvärr inte så många träffar per år, men före jul brukar vi åtminstone alltid ses. Hon fick se Alice för första gången och hon tyckte väldigt mycket om henne (föga överraskande ;)). Igår på fredag gick vi på konstutställning i Atheneum och det var helt intressant fastän det alltid är lite extra att gå omkring med barnvagn på sådana ställem och måsta ta hiss hela tiden och hitta rätt ingångar och grejer. Men det gick riktigt bra och Alice sov hela tiden så jag kunde ändå gå i lugn och ro. Sedan lyxade vi lite till det med Amelie när det var fredag och drack överdrivet dyr kaffe på Espresso House innan vi tog helg. I karis fungerade dock inte hissen lika bra och jag fick åter bekräftat hur jäkla bra tur jag har som har Amelie med mig när vi fick bära upp barnvagnen för den långa trappan då hissen var sönder. Hade aldrig klarat det själv så man är lite extra tacksam då att jag inte pendlar allena ♡.

Fina fina vän, du är guldvärd!

Idag är det lördag och vi har varit på babysim för första gången. Kan beskriva det med ett ord; succé. Alice älskade verkligen att simma och hon orkade nästan hela halvtimmen fastän hon inte var stilla en sekund. Ser fram emot lördagmorgnar nu när vi har lite extra program igen. Som bäst pikar Axel golv i källaren och jag packar Alices väska igen för hon får idag också fara till sin mormor när vi har ännu en fest att gå på. Denna gången är det kompis-Axel som fyller 30 och han har varje år vid jul en stor fest där vi är ett riktigt stort gäng från trakten som firar tillsammans. Det brukar vara temafest, för två år sen var det 70-80- tal och ifjol var det Disney. I år är det Finland 100 som tema men vi kör på det lätta alternativet med Axel att komma festklädda så jag har en annan långklänning ikväll och Axel kör på sin kostym. Lite Finland accessoarer har vi till för att göra det kul, men får se hur länge de hålls på. Ser i alla fall riktigt mycket fram emot kvällen trots att det blev fest lite tätt nu och Alice får fara till mormor. Men vetskapen om att hon älskar att vara med sin mormor gör det lättare och efter det här behöver hon inte barnvakt på ett bra tag.

Väskan är packad för ett dygn i Sjundeå.

Ni ska ha en fin helg så hörs vi igen! Ha det bäst!

Likes

Comments

Familjeliv

Idag är vår lilla Alice hela 4 månader. Tänk, ett tredjedels år som mamma har redan gått och som så många andra nyblivna mammor så säger jag också att det gått fruktansvärt fort! Men sen finns det vissa punkter där jag känner att jag inte tänker som många andra nyblivna mammor och det är det här med att stanna tiden för att det går fort. Ne'e hörni. Visst hade det kanske känts kul på något sätt att ha en forever två veckors bebis, men jag fullkomligt älskar att se framsteg hos Alice i utvecklingen och så är det nästan lite kul att uppdatera klädskåpet till en storlek större. Just nu håller vi så småningom att gå över till 68, men använder ännu en hel del 62.

Att se hur hon börjar få kontroll på sina händer och kan hålla flaskan själv när hon dricker, att hon allt som oftast vill stå upp i famnen de tider hon är vaken (att ligga i bebisställning är inte alls kul tycker hon) och hur hon lyssnar och kommunicerar med andra människor. Jag blir så glad varje gång hon lär sig något nytt och varje gång det kommer nya "ord" ur hennes lilla mun. I december skall vi börja babysim och det ser jag också väldigt mycket fram emot och tror hon kommer klara sig riktigt bra där.

Sedan har jag en teori om att det är så här för mig för att det är mitt första barn. Jag vill se henne utvecklas hela tiden och väntar på att hon ska börja åla, krypa, ställa sig upp och sedan gå. Jag ser fram emot en massa grejer vi ska göra med henne när hon blir större. Men jag påminner mig själv hela tiden om att leva i nuet och inte i framtiden. Och jag njuter faktiskt av den här tiden, extra mycket när hon somnar i min famn om kvällarna med ett stadigt grepp om mitt finger och när hon ler och skrattar mot mig och jag påriktigt får den där mamma-barn känslan som inte går att beskriva för dem som helt enkelt inte bara vet. Men jag vill inte stanna tiden. Jag vill inte att hon ska förbli en bebis. Hon ska växa upp till en underbar kvinna med många små steg på vägen. Hon och jag skall ha en fantastisk relation även när hon är i de "jobbiga" tonåren och jag skall försäkra henne om att hennes mamma alltid kommer finnas på hennes sida.

Så kan det sedan istället hända att om/när vi får ett litet syskon åt Alice så har jag ändrat mig totalt när det gäller de här åsikterna jag har just nu :D. Men vet ni vad, det är okej. Man får ändra sig och då kanske jag kommer se på bebistiden på ett annat sätt. Fast just nu njuter jag av att se Alice växa med full fart och shoppa nya kläder i större storlekar ;)

En sista grej som inte alls hör hit, men det har ju blivit ett ganska långt uppehåll nu här på bloggen. Jag hoppas ni förstår att den här bloggen är nog bara något som jag använder mig av då jag har något jag vill få sagt på ett sätt som kan nå flera människor. Jag kommer verkligen inte blogga varje dag, för jag har inget intressant att berätta varje dag och jag tvivlar på att ni vill veta vad jag ätit till lunch alla dagar och vilka alla personer jag träffat just den dagen. Det är i alla fall inget jag känner för att lägga ut på bloggen så det kommer inlägg ganska oregelbundet när jag har nåt mer att berätta. Jag titulerar mig verkligen inte som bloggare även fast läsarsiffrorna varit betydligt högre än jag någonsin vågat hoppats på. Det är kul tycker jag! Hoppas ni vill fortsätta läsa fastän jag inte är lika aktiv som de "riktiga" bloggarna ;)

​​

​Älsklingsungen min, du har gett mig så underbara fyra månader!

Likes

Comments

Familjeliv, Studier

Har måsta fundera en hel del någon dag nu och har också behövt förklara för andra om hur jag tänker och vet ni, det är helt okej! Jag förklarar mer än gärna, men tvivla inte på mig som mamma. Det handlar återigen om combon spädbarn-heltidsstudier.

Jag vill bara börja med att göra en sak 100% säker för er. Alice kommer alltid vara prioritet nummer ett. Min roll som hennes mamma är viktigare än allt annat just nu och jag går igenom varje val jag gör minst fem gånger och har Alice i tankarna när jag väl bestämmer mig. Mitt val att studera på heltid var till en början lätt i och med att vi inte har ett så jobbigt studieprogram och för att jag vill kunna ge henne ett så bra liv som möjligt så fort som möjligt. Dessutom pratade jag med en god vän om att det ju är  mest tack vare att Alice varit ett så lättskött barn som gjort det möjligt för mig att göra som jag gör. Hon har liksom "bestämt" för min del att det här funkar.

Jag vet att vi har ett stort, fint nätverk omkring oss när det gäller barnvaktshjälp, men det är också här jag känner att jag måste stå upp för mina värderingar som mamma. Jag kommer inte lämna min dotter hos en barnvakt för att jag skall kunna åka in till univeritetet. Nej. Så är det bara och snälla ifrågasätt inte mitt val. För det är ju faktiskt mina direktiv som gäller här, eller hur? Det är ju jag som är Alices mamma och det bandet är det starkaste någonsin. Hon har fått vara hos barnvakt när jag hade tent, det har jag skrivit ett inlägg om, men fastän jag skulle ha årets viktigaste tent så skulle jag inte lämna henne ifall det kändes som en dålig dag att göra det. Då skiter jag i tenten och stannar hemma med mitt barn.

Dessa val får ni såklart ha åsikter om, men inget kommer ändra på situationen. Så var bara snälla och låt mig vara mamma exakt på det sättet jag väljer själv. Skulle jag känna att familjelivet lider p.g.a. studierna (vilket det inte gör nu) så skulle jag pausa skolan för att koncentrera mig på min familj. Aldrig blir jag så egoistisk att jag sätter mina studier framom min dotters bästa. Så lita på de val jag gör och välj inte för mig.

För att klargöra så går studierna nog bra just nu, men jag har bara stött på dessa tankar (mycket i mitt eget huvud också förstås) och därför ville jag skriva ut om det. Och som tillägg så är jag såklart väldigt glad över det stöd vi har runtom oss, men jag vill använda det på mina villkor. Jag hade känt mig som en dålig mamma om jag ofta lämnade Alice för att göra mina grejer och acceptera det bara fastön ni inte håller med. Mina studier är inte viktigare än henne och då väljer jag henne.

Finns inget i världen som jag värderar högre än min familj. Lev med det.

Likes

Comments

Studier

***Varning*** Här följer ett jomande, klagande, störande inlägg om måndag. Vill du inte läsa negativa tankar så sluta nu :)

Jaa'a var ska jag ens börja. För det första är jag ensam med Alice. Har varit det sen fredag då Axel åkte ut till koön på jaktvecka, men det har nog gått hyfsat bra. Varför skulle det inte det liksom, Alice är världens bästa bebis. Men kanske även hon visste om att vi skulle ta 6.30 tåget till Helsingfors idag och därför tyckte hon att det var "kul" att vakna med en och en halv till två timmars mellanrum när endast mamma var hemma utan natthjälp av pappa. 04.15 gav jag upp och vi steg upp och jag zombiegick i duschen för att kvickna till.

Väl på tåget var Alice hur pigg som helst men det var okej för jag antog att hon istället skulle sova när vi hade föreläsning 8.15-->. Men nä. Hon var vaken och pinade sig själv tills gränsen på övertrötthet överskridits till tusen och hon skrek i en kvart tills jag fick henne att somna i vagnen. Skönt tänkte jag, nu sover hon garanterat på nästa föreläsning som är 10.15-->. Men icke sa Nicke. En knapp halv timme räckte tyckte hon och så var hon vaken igen. Föreläsningarna och hela resan in till stan och tillbaka kändes så jävla onödig för jag har inte fått ut ett dugg av dagens föreläsningar. Det brukar vanligtvis fungera hur bra som helst fast hon är vaken men idag har hon varit så trött efter den dåliga natten och de urusla försöken till vila så hon har varit pirrig som bara den.

Normalt känner jag som sagt en stolthet över hur bra jag ändå fixar det här, men idag har varit himla känslosam. Jag bara börja fundera på om det här ens är värt detta? Idag tycker jag synd om Alice för att jag vet att hon har en helt annan ro när vi är hemma. Hon sover normala dagspass på 3-5 timmar och mamman här slipper också stressen över att jag eventuellt stör föreläsningen. Nu känner jag bara att jag borde ha stannat hemma idag i och med att natten var som den var, det är liksom ingen vits att komma till skolan när det redan är dåligt från början, både hon och jag hade behövt 5 powernaps på dagen. Så ja, ibland funderar jag nog vad jag håller på med. Den här innerliga stressen på att bli klar med studierna tillika med mina klasskamrater fastän min livssituation är så olik deras. Det som stör mig mest är att jag lovade mig själv att inte ta stress över just det, men här är jag ändå idag. Stressad över just det att jag känner ett måste att fara till skolan oberoende. Så nu bestämde jag mig idag, med medtycke och stöd av Amelie, att jag i framtiden kommer bli hemma de dagar jag känner att vi behöver det. Både Alice och jag, eller bara den ena av oss.

Sen så är det ju faktiskt ett undantag att dagarna och nätterna är så här piss, så jag ska nog inte klaga allt för mycket, men det har nog fan varit en så 'måndig' (vet inget bättre ord) måndag som det bara kan bli. Försökte ändå rädda den med lunch på Vapiano, mem det var inte heller helt 100% lyckat. Konstigt koncept med beställandet och lång väntetid gjorde inte lunchen helt stressfri heller när man har ett tåg hem att passa. God mat var det i alla fall och rätt så förmånligt så helt okej.

Likes

Comments

Studier

Alltså denna utbildning! Så jädrans kul! För att bli en bra barnträdgårdslärare så gör vi ju en massa här på universitetet som vi förhoppningsvis sedan kan göra på vårt jobb med barn. Vi har gymnastik, vi har musik för småbarn och idag har vi varit i labben och fått testa på en massa barnvänliga experiment! Snacka om att det inre barnet i mig kom fram och mitt i allt var det så himla hurja med färger som blandar sig och saker som flyter och sjunker och bäst av allt, miniexplosioner. Haha, Einsteins kände vi oss som med labbrockarna på! Alice var vaken till en början, sedan sov hon gott i vagnen innan hon igen var vaken den sista timmen.

Älskar när vi har praktiska övningar, det är då jag känner att det är mest givande för mig. Samtidigt är det de som kanske är mest utmanande med en bebis, närvaroplikten ligger på stadiga 90% och de gånger hon inte sover så är det lite svårt att kunna delta till 100%. Jag har ju grym hjälp av mina härliga studiekamrater som gärna underhåller henne och bär omkring på henne om mina händer råkar vara fulla, ibland känns det som att hon är hela klassens bebis :D Glad är jag för det i varje fall och som jag skrev i mitt förra inlägg så återstår inte många studieveckor innan jullov. Nu är jag faktiskt ledig resten av veckan så endast 5 veckor kvar. Heja heja!

Likes

Comments

Annat, Studier
Höstlovet lider mot sitt slut och det känns faktiskt helt okej! Har ändå fått vila upp mig rätt bra tycker jag och Alice har också reagerat på att vi levt annorlunda denna vecka och mest varit hemma hela dagarna. Tyvärr har det märkts mest i nattsömnen, men förra natten var redan bättre så jag hoppas att det bara var någon enstaka natt det handlade om, och dessutom fick hon sina första vaccinsprutor i veckan så det kan ju vara det som "spökade". Hon har lätt sovit 5-7 timmar på dagen ute i vagnen men sedan valt att vakna ca varannan timme på natten istället... (Vanligtvis sover hon mellan 20.30 och 6 med 1-2 matpauser så den här mamman har varit rätt trött om morgnarna)


Den här fredagen har hittills gått rätt så trögt, känns som att det aldrig blir kväll och ändå har jag inte gjort så mycket. Tandläkare på morgonen, lite städning och en massa korta naps haha! Dessutom är vi allena denna eftermiddag/kväll så det är ännu mer långtråkigt. Tror jag måste hålla fredagstraditionerna och elda bastu tills Axel kommer hem (kanske vid 21.tiden?) och sätta en flaska bubbel på kylning så har jag nåt mys att se fram emot. Njuter av att Alice ändå lägger sig relativt tidigt så jag och Axel får tumistid om kvällarna, det är väldigt viktigt för mig.


Nästa vecka börjar en ny period på universitetet, vilket innebär två nya kurser fram tills vi får jullov 14.12. Jag hoppas de nya föreläsarna är lika okej med att jag har bebis med mig som alla hittills varit! Det har liksom gått ännu bättre än förväntat och jag är så lycklig för att det funkar och för att mina föreläsare varit så otroligt förstående och hjälpsamma. Extra creds till vår föreläsare Janne som erbjöd sig att gå runt med Alice i famnen för han tyckte att jag skulle få skriva min reflektionsuppsats i fred, tänk det! Tur så tycker Alice bra om alla människor hon ser så hon var hur nöjd som helst! Hittills har hösten gått otroligt fort och nu är det bara 6 veckor kvar förrän vi igen är lediga en månad. Kanske snön som föll natten till igår bidrog till att hösten redan känns förbi och vi sakta går in i vintermode. Snart får jag julpynta och baka pepparkakor till ljudet av julmusik och jag tror definitivt att första glöggen snart korkas här hos oss!


Känner också att jag så småningom skall skriva det första husinlägget, hoppas ni är pepp på det! Tills dess, ha en underbar helg och må bäst!

Likes

Comments

Familjeliv

Nåja. Här kommer den nu då, förlossningsberättelsen som jag tydligen tror att är obligatorisk om man har bebis och blogg, haha. Vi kan ju börja med en sammanfattning om graviditeten. Antagligen världens lättaste och bästa graviditet. Så där. Kort sagt helt underbar och jag är så tacksam för det efter allt man hört om hur det kan vara. Inget illamående, inga konstiga cravings, jag kunde studera och jobba helt normalt och som planerat och jag behövde inte ställa in ett enda program under sommaren. Alla ultraljud och värden var väldigt fina hela vägen ut och min viktuppgång var inte alls så stor som den ser ut på bild. Hehe min mage var gigantisk :D I alla fall så var jag tillbaka på min startvikt knappt 2 veckor efter förlossningen, så det får jag också vara tacksam för. På bilden är jag 10 dagar över BF och hade precis varit till Lojo BB på koll.



Alice var beräknad till den 11.7, men jag själv räknade med att gå två veckor över tiden. Mest för att det är så himla vanligt att gå över med första barnet men också för att jag inte skulle bli galen de dagar som kom efter beräknade datumet. Jag har hört människor säga att de dagar man går över BF känns längre än hela graviditeten tillsammans, men så blev inte fallet nu för mig i och med att jag i hemlighet hade typ 20.7 som BF datum :D Hälsovårdaren på mödrarådgivningen tyckte ändå att Alice kändes som en väldigt stor bebis och jag var själv väldigt stor när jag föddes (och det är tydligen ärftligt?) så hon tyckte att det är onödigt att låta det gå 14 dagar över tiden, vilket är maxgräns på Lojo BB innan de sätter igång förlossningen. Så jag åkte in för vad jag trodde skulle bli en igångsättning när jag gått 10 dagar över. Det var en fredag och torsdagkväll hade jag målat hönshuset för att det var exakt så bra jag mådde och för att jag kanske ville försöka få igång flickan lite ;) Vi kollade hur läget var, både ultraljud samt hur mogen tappen var, men allt visade sig vara för bra för att de skulle sätta igång förlossningen. De vill ju inte göra det i onödan eftersom det oftast är en jobbigare förlossning om den startas konstgjort. Så jag fick åka hem igen med infon om att komma in under helgen ifall jag får värkar. Annars sätter de igång förlossningen på måndag morgon.

Inget hände under veckoslutet, inte den minsta lilla värk hade jag och fortsättningsvis kunde jag röra på mig allt för bra för att få hopp om att förlossningen skulle vara i startgroparna. Så måndag morgon fick vi åka in för igångsättning igen. Trodde vi.. Den här gången var jag 3 cm öppen och personalen var väldigt förundrade över hur jag inte hade haft känningar. Men som sagt, inget hade jag känt och inte hade jag värkar nu heller. I och med att jag nu hade börjat öppna mig så bestämde de sig för att spräcka fostervattenshinnan och på så sätt starta min förlossning. Jag hann redan skicka meddelande åt familjen att nu händer det, nu sätter det äntligen igång, när vi får beskedet om att förlossningssalarna är fulla och det är brått på avdelningen. Så vi blev hemskickade igen och blev tillsagda att komma in tisdagmorgon istället. Nu blev jag frustrerad för nu hade jag faktiskt förberett mig mentalt på vad som skulle ske och det är ju ingen liten grej precis, så det hade krävt ganska mycket fokus. Jag sade åt Axel att det inte finns en chans att vi åker hem, jag orkar inte gå omkring hemma och vänta medan jag känner hur långsamt tiden går. Så vi körde till Fiskars och gick runt där istället.

Medan vi promenerade på där kände jag hur det började bli obekvämt och så där halvont och jag minns att jag sade åt Axel att vi nog säkert komma åka in inatt för nu händer åtminstone nånting. Men det var absolut inte så sjukt att jag skulle ha tänkt på att åka in direkt, utan vi åkte hem och jag tog en prima powernap på ca 2 timmar. När jag vaknade gick jag och Axel ut för att få frisk luft och jag bad om bastu för att slappna av. Klockan var väl ca 22. När jag gick upp från bastun sade jag åt Axel att han inte behöver stanna så länge till för nu går jag upp och ringer till Lojo och säger att vi kommer in. Jag hade fortfarande inte så farligt ont, det var mera tanken om att ifall det här var värkar så kommer de med 2-3 minuters mellanrum. Jag gick upp och ringde Lojo och Axel kom upp och lade på grillen :D Han vägrade komma hungrig men vi skrattar fortfarande åt att han var så bestämd på att få grilla åt sig och inte alls så där panikslagen som man kan se att vissa pappor blir då det är dags.

På 20 minuter körde vi in till Lojo och nu hade jag ont. När vi var framme var det riktigt svårt att gå från parkeringen in i sjukhuset och hade vi kommit 10 minuter senare så hade det krävts rullstol och grejer tror jag. Klockan var 23.30 när vi skrevs in och jag fick lägga mig i ett undersökningsrum där de började lyssna på Alices hjärtljud. Sedan kollade de min status och när de sade att jag var 3 cm öppen så blev jag så besviken inombords. Det hade jag ju varit kl. 9 på morgonen också, skulle det här nu bli en maratonförlossning på 30 timmar? Vi blev lämnade allena och de bad oss ringa på klockan ifall jag började känns nåt mer. Vi hann inte vara ensamma längre än ca 10 minuter när jag fick så ont att Axel fick ringa på klockan. Pang så var jag 7 cm öppen och det förklarade varför jag hade så ont, det gick så fort framåt. Vi flyttades till en förlossningssal där jag försökte andas lustgas som smärtstillande men det funkade inte alls i och med att jag bara kunde andas korta snabba andetag p.g.a. smärtan.

Jag hade försökt vara tuff och nekat till epidural och grejer för jag haaaatar sprutor. Barnmorskan konstaterade dock att badet som de fyllt åt mig inte skulle fungera när jag hade så ont så hon rekommenderade spinalbedövning. I det skedet sket jag i vilket, jag måste få något, så spinalbedövning blev det och det var inte alls lika grovt som epidural. Så jag är verkligen nöjd över den smärtlindringen och tror jag kommer köra på det vid nästa förlossning också. Sedan gick allt ganska fort (väldigt fort för att vara förstföderska) och kl. 3.02 på natten föddes Alice <3

Förlossningen var nog betydligt lättare än jag föreställt mig. Visst gjorde det ont, men hallå, det visste man ju att det skulle göra. Lite förvånad är jag ändå över att det inte gjorde mer ont, det var mer tungt och jag har nog aldrig svettats så mycket haha :D Men när hon kom upp i min famn och allt var över så kändes det direkt som att jag var i skick! Vi blev lämnade ifred i salen och de hämtade in smörgås, saft, blåbärssoppa och joghurt och där myste vi sedan i en knapp timme innan barnmorskan kom tillbaka. Då var det dags för mig att gå i duschen och Axel var med och mätte och vägde henne under tiden. 4290 gram och 53 cm mätte hon, så det var en rätt så stor flicka vi fick.

Jag återhämtade mig väldigt fort efter förlossningen, jag tror att det är en fördel med att vara ung och i gott skick under hela den här processen. Vissa tycker att förlossningen är så jobbig så de säger "aldrig mer!" men jag sade redan 3 dagar efter att jag skulle kunna göra om allt det här fast direkt för så lätt hade jag äran att få ha det. Sen vet jag vissa som skriver blogginlägg om att "så här är det på riktigt" "allt de inte berättar åt dig om att få barn" och "här är ett ärligt inlägg om hur jävla ont det gör". Men det här är också ett 100% ärligt inlägg, det är väl bara att konstatera att det är så individuellt och jag råkade ha tur att få både en drömgraviditet och en drömförlossning. Så nu lever jag min dröm här med de två finaste människorna jag har. Min egna lilla familj.

uddig bild, men det var så jäkla mörkt på rummet. Dessutom var det ju natt.

Likes

Comments