Header
View tracker

Mobbning...
Mobbning är något man skulle kunna skriva en hel novell om.
Mobbning för mig är så onödigt.
Enligt mig beror den större delen av mobbning på omognad och osäkerhet. Något som går att arbeta med bara om man vill.

Mobbning bland barn.

Om vi kollar på mobbning utifrån mobbarens perspektiv.

Vet ett barn alltid vad den gör och vad den säger? Nej det tror jag inte. Är det en ursäkt, nej men en typ av skulle jag säga. Det handlar om mognad. Konsekvens tänket har ännu inte utvecklats fullt ut. Ord är bara ord. De förstår inte skadan de gör. Allt de säger är bara på "skoj". De förstår inte eller tänker inte på hur mottagaren mår eller känner. Sedan kan en mobbing starta med att personen i sig är osäker. Eftersom mycket händer i kroppen under barndomens/tonåringens tid skapas en osäkerhet. Jag tror varje individ kan intyga att man haft en tid i sitt liv under barndomen/tonåren då man var extra känslig, känslig för allt. Extra osäker och extra kritisk. Vissa är mer osäkra än andra, vilket kan leda till att man någon gång börjar mobba.
I texter och forsningar överallt försöker man satsa på barnen att de måste lära sig rätt och fel och lära sig att vara snälla.
Men vart är alla vuxna i detta sammanhang. Jag tycker att det är lika mycket vuxna på skolan som barns fel. Vart håller alla vuxna, mogna, medvetna lärare hus? De som kan säga till om något är fel. De som förstår vart man ska yta gränsen!

Lärare, visa att ni finns, va där barnen är! Avsluta innan något börjat. Våga säga stopp än gång för mycket istället för en gång för lite!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Sitter hemma i min säng helt ensam. Utanför öser regnet ner. Väntar på att tiden ska bli tillräckligt mycket för att jag ska dra mig mot jobbet. Jobbet som betyder att stå i en kiosk och invänta gäster som vågat sig ut i regn och åska för att spela golf. Räknar med en dag med lite kunder. Men själv måste jag ta mig i kragen och komma dit. Detta ska jag göra i tre veckors tid. Klaga ska man inte göra för det är faktiskt ganska kul när man har kunder och om solen kikar fram blir det betydligt mer folk. Men eftersom jag fått detta sommarjobb från kommunen innebär det att jag endast jobbar 4 timmar om dagen. Så önskan och tankar om att vilja göra andra saker finns ju. Kompisar jobbar eller har annat för sig. Här sitter jag ensam hemma hela dagarna och väntar på att det ska bli dags att åka till jobbet. Regniga dagar som denna är värst. Då sitter man bara inne och väntar. Så tanken av att jag kunnat göra så mycket annat om jag bara inte jobbat dessa fyra timmar om dagen blir ju bara större dessa regniga dagar. Jag skulle kunna åka iväg. Åka och hälsa på kompisar. Resa iväg i några dagar. Jag skulle kunna tillbringa dessa tre veckor på vårt kära landställe där halva släkten är just nu. Till och med vår hund är där, så ja, jag är HELT ensam. Jag har inte ens en hund att gå med här hemma. Men inte kan jag åka iväg för imorgon ska jag jobba... och dagen efter det...
Inte levererar sommaren här i Sverige något bra väder heller. Så inte kan man dra och bada eller ligga och sola. Man är helt klart låst till att göra saker. Men man får väll hoppas denna sommar har några soliga dagar att komma med snart som kan rycka upp humöret lite och göra livet lite härligare.

Saknar att ha denna plutta här hemma som sällskap och någon att rasta!

Likes

Comments

View tracker

Varför inte vara stolt över sig själv?
Varför se massa fel?
Ditt utseende gör dig till den du är. Att se ut på ett annat sätt skulle göra dig till en annan person. Varför vilja vara en annan person?
Varför är detta med utseende så viktigt för unga tjejer? Varför kommentera någon annans utseende. Den personens utseende gör en unik, det gör en till den personen man är. Varför alltid försöka vara bättre och snyggare än andra? Varför inte vara nöjd med sig själv? Varför kommentera någons "brister"? Det är "bristerna" som gör personen unik, "bristerna" som skapar personlighet, "bristerna" som gör att vi ser olika ut och sticker ut från mängden. Det finns ingen annan som ser ut som dig i hela världen, så varför vilja se ut som någon annan?

Jag minns som igår då man gick och störde sig på hur andra såg ut, men varför gjorde man det? Det var ju inte meningen att vara elak. Men varför var man så "elak" och ville få andras "brister" att framstå som dåliga? Varför är utseendefixeringen så hetsig under en viss ålder?

Till alla tjejer i högstadiet.

Vi alla har skapat av en anledning. Vi alla har en plats på jorden. Vi alla är unika och ser olika ut.

Med egna erfarenheter kan jag säga att det är helt klart slöseri med tid och energi att kolla efter andras "brister. Då menar jag inte att du ska kolla på dina egna istället. För när du blir äldre kommer du inte störa dig på dina kompisars utseende. Du kommer inte längre lägga energi på hur andra ser ur. Det är personligheten som spelar roll. Du kommer "acceptera" dina kompisars utseende, du kommer inte välja dina kompisar utifrån utseendet utan utifrån deras personlighet. Du kommer inte gå och söka brister. Det viktigaste är ju att gilla personen och inte utseendet. Mina kompisar är fina som de är och det är deras leenden som gör mig glad, ingen annans leende. Aldrig skulle jag vilja ta bort eller ändra något på deras utseende.
Poängen är att man inte ska lägga energi på sådant, det kommer aldrig löna sig för du kommer med åldern förstå att det inte handlar om utseendet. Alla kommer vara fina på sitt sätt. Alla ÄR fina på sitt sätt. Kom ihåg det!!!
Se de fina som utrycker personen för vem det är. Det sneda leendet är charmigt, fräknarna gulliga och den stora näsan inte stor.
Det är ett ändrat tänkesätt det handlar om en mognadsfas. Istället för att se de "negativa" ser vi de positiva. Men varför inte lära oss detta redan nu?


Likes

Comments

Idag har jag varit med min kompis i stallet. Vår andra kompis va också med oss ett tag, super härligt!! Men det var så lugnt och skönt att bara vara där.
Vi kom till skolan men fick veta att vi inte hade några lektioner. Ingen av oss ville hem, vad skulle man göra där liksom. Så vi åkte till hennes stall och bara umgicks.
På något sätt va det så skönt att bara ha tid att vara och inte planera massa saker utan bara gå runt och strosa med hästen och kolla när folk rider. Inte ha någon tid att passa, något speciellt att göra men ändå något att göra. Fridfullt låter klyschigt men det va det. Nu när det är slut på läxor kan jag känna hopp om att man kan få leva livet lite! Ha tid för bra träning, umgås med kompisar på ett annat sätt, ta det lugnt och vila upp sig under sommaren.
Egentligen är det tragiskt men när jag är hemma vet jag längre inte vad jag ska göra, verkligen ingenting... Bara för att läxorna är borttagna. Hemskt.
Men under den här sommaren ska jag ta hand om mig själv. Både upptäcka nya saker och ta det lugnt. Inte sätta massa press på mig hela tiden utan vila upp sig och slappna av! Precis som dagen idag! Då var jag både avslappnad och glad!

Likes

Comments

När någon säger "vad fin du är utan smink", tack säger jag och hon svarar "det va jätte fint".
Sådana ord värmer i hjärtat. Att få dom orden när man är helt naturlig. Tanken slog mig att de orden verkligen värmde eftersom det va som att hon sa, du är fin precis som du är. Och just tillfället att säga det helt spontant kändes så äkta. Det va fint sagt och värmde i hjärtat❤️

Så sant som sagt. Den ända makeupen du behöver :D

Likes

Comments

Idag hyllar vi en person till, fast på min blogg!

Idag vill jag hylla min käresta vän Amanda. Jag vill hylla henne för den vän hon är och för den starka person hon är. Denna Amanda har genom hela sin uppväxt stött på problem. Problem som hon själv inte kunnat lösa utan bara behövt stå ut med. Jag vill därför ge en stor eloge till denna tjej för att hon stått ut och varit så stark som hon faktiskt behövt vara. Men varför jag egentligen skriver denna text är för att hylla dig som vän.
Vi bor mil ifrån varandra men ändå är du en av mina absolut bästa vänner. Vi har en helt annan typ av kontakt som jag inte har med mina andra vänner. Vi tröttnar inte på varandra utan kan sms:a med varandra varje dag och prata i telefon hur länge som helst. Egentligen pratar vi inte alltid så mycket i telefon, utan vi har bara varandra i örat. Kanske är det bara för att kunna höra varandra när vi inte kan ses så ofta. Vi har skapat VÅRT sätt för att hålla kontakten. Denna tanke slog mig precis, men om vi inte skulle höra av varandra på det sätt som vi faktiskt gör... vart hade vi då stått nu? Säkert åt helt olika håll... Ojojoj nu får jag ont i magen. Tanken av att vi inte hade haft den kontakt som vi har idag, att du flyttat och vi tappat kontakten. Vad hade jag då varit för människa nu? Jag tror att avståndet mellan oss gjort vår relation ännu tajtare, jag vill inte säga det men så är det nog. Och nu när jag tänker efter måste det varit under de första månaderna efter vi börjat gymnasiet som vår relation växte som mest. Man hade någon att vända sig till, någon som var lättåtkomlig för att kolla hur dagen varit och hur det varit i skolan. Och om man känt att det inte alls varit bra och att man saknar sina kompisar, så har du varit, trots avståndet, den som man känt varit närmast, någon att vända sig till och prata med.
Det är inte alls ofta jag tänker på vår relation. För våran relation är egentligen ganska komplicerad men ändå så enkel. Vår relation handlar om vår vardag. Jag vet din vardag och du vet min. Och att vi har vårt egna sätt för att hålla kontakten killar jag, vi kämpar för att ha en kontakt, det är så det ska vara. Men höjd punkterna är ju ändå när vi ses. För vi två tillsammans det vet vi, vi kan gå bananas... vi kan va super lugna eller helt vilda, det finns inget mittemellan <3
Jag är glad att jag har dig att vända mig till. Du vet så mycket, du vet hur jag är och det är.... vad ska man säga.. SKÖNT kanske är det bästa ordet. Du är behövlig med andra ord!! Verkligen!!! Jag behöver någon som dig i mitt liv!
Vi har våra gemensamma intressen men även intressen som vi inte alls har gemensamt. Men en vänskap handlar väll om att ha både likheter och olikheter!!
Jag kan inte annat säga att jag är vääääldigt glad över att jag har dig!! DU ÄR BEHÖVLIG!!! Du är min vardag och jag är din. En helt klar underbar sak!! UNDERBAR

Likes

Comments

​Jag läste precis en blogg. Det stod, hylla en person du gillar. Så jag kommenterade och hyllade en person. Jag kände att denna person måste bli Ylva.  Så här skrev jag:

Egentligen skulle jag vilja nominera fyra stycken kompisar till mig. Alla har dundrat in i mitt liv och bara gjort det så jäkla bra på så himla kort tid. Dessa kompisar kommer jag vara evigt tacksam för. Men en av dessa i kompisgänget lärde jag känna för ungefär 1,5 år sedan. Det började med att vi alla börjat i gymnasiet, alla hade lämnat sina tidigare kompisgäng. Jag hade kompisar från min tidigare skola men fortfarande ingen som jag kände var min kompis till 100%. Jag kände igen henne, Ylva som hon heter. Jag försökte flera gånger placera vart jag sett henne och varför jag kände igen henne så mycket. Vi hamnar vid samma bord i väntan på att idrotten ska börja. Jag tänker att jag måste fråga, vilket jag gör. Jag får veta att vi gått på samma kör och att hon också känt igen mig lite. Vi har inte umgåtts men vi har fortfarande något förflutet tillsammans. Jag vet inte om det var detta som skapade den vänskap som vi har idag men något speciellt är det. Men efter detta minns jag inte speciellt mycket vad som hände, det bara hände. Vi började umgås med varandra nästan varje dag fast att vi inte alls visste mycket om varandra. Jag tror nästan vi aldrig berättat om varandra utan vi har bara lärde känna varandra genom hur vi var. Sen va det bara som att det var jag och hon. Det var vi två som umgicks. Vi umgicks med andra också men det var fortfarande något som klickade mellan oss på ett plan som jag tidigare inte känt. Jag vet fortfarande inte vad det är, vi är ganska olika men ändå lika. Det var något som gjorde att jag kände att denna tjej kan man verkligen lita på. Jag minns flera gånger att jag tänkte, "det kan inte finnas något ont i denna människa, det går inte, hon är för snäll för det". Och fortfarande är hon den där underbara, goa människan som jag aldrig tror kan vara elak mot någon. Men något som verkligen fascinerar mig i det här är hur vi kan blivit så bra kompisar på bara 1,5 år. Det känns som att vi känt varandra hela livet. Det känns bara som att det var menat att just vi två skulle bli kompisar. Ylva har berättat för mig att innan gymnasiet och de första dagar att hon gråtit hemma för att hon var orolig över att hon inte skulle få några kompisar. I mitt huvud går det inte att förstå, för Ylva för mig är den trevligaste, snällaste och härligaste människan i hela världen. Hur kunde hon tro att hon inte skulle få några kompisar? Vad fick henne att tro det? I min värld tror jag vem som helst skulle vilja va kompis med Ylva. Men samtidigt för står jag henne. Man hade tidigare haft det bästa kompisgänget, och det var bra på sitt sätt, men som vi nu senare kan konstatera var det på ett helt annat sätt. Alla var yngre, omognare, barnsligare osv. Och jag minns att jag själv tyckte det var tråkigt att gå till skolan i början eftersom jag inte alls hade lika kul i skolan när jag inte hade mina kompisar där. Därför är jag glad att jag stod ut, för att få ha Ylva som vän är något av det bästa som kunnat hända. Att ha en vän som Ylva vid sin sida varje dag är en stor trygghet. Jag känner mig trygg på ett sätt som jag tidigare inte gjort. Jag känner att jag kan säga, vara och tycka exakt vad jag vill utan att hon dömer mig. Ylva skulle aldrig säga något elakt till mig, det vet jag. Detta gör mig därför till en av de tacksamaste personerna på planeten. Hon är en sån person som man kan vara med i alla olika humör och alltid är hon ändå bara BÄST! Idag är vi ett kompisgäng på 5 personer och jag tror att Ylva är exakt lika tacksam över att ha dessa personer i sitt liv som jag är. Dessa personer gör min dag till den bästa varje dag. Med dessa personer går det inte en dag utan att man skrattar så att magen krampar. Jag och Ylva, Ylva och jag, vi kommer med dessa personer storma världen. Även om vi skiljs åt efter gymnasiet, VET jag att vi kommer hålla kontakten. Och jag vet att Ylva kommer inte bli av med mig, och att jag inte kommer bli av med henne. Vi kommer stå där tillsammans oavsett vad. Tillsammans kommer vi vara ostoppbara. Vi är redo för framtiden, men är framtiden redo för oss?

Likes

Comments

Jag är med & tävlar om 3 st presentkort hos tessieshop.se i samarbete med nellieberntsson.se

Det här är en tävling för mig!! Kände bara wow, det här vill jag ha! Jag har hittat många favoriter på www.tessieshop.se ! Många fina blusar och byxor utöver det vanliga😍

Här är några favoriter! I WANT!!!!!

Likes

Comments