Med titel stulen direct från min pappas(familjens?) gamla blogg, inleder jag om 6 dagar min fjärde månad i Leadville, Colorado.

Mitt andra kvartal.

Det är, tro det eller ej, fortfarande svårt att förstå att jag är här. Att jag har varit här i tre månader. Att jag ska vara här i minst 7 månader till (så antar att det inte riktigt är kvartal då). I denna stund när jag ligger och läser pappas blogg från familjens år i NZ förstår jag hur sjukt det är att vara borta ett år. Jag ser så många likheter mellan denna blogg och pappas blogg. Mina upplevelser nu och mina upplevelser då. Första skoldagen, födelsedag, äventyr m.m

Men för att summera mitt första kvartal, har jag satt ihop en lista med händelser och observationer:

Jag har hunnit fylla 17

Har hittat nya favorit flingor ( wuuut!?)

Har ätit alldeles för många hamburgare och alldeles för lite fisk 

5 cykel race och plats 44 i hela staten 

Kan göra extremt många situps( armhävningar är fortfarande en svaghet) och typ tre pull-ups (vem trodde) 

Har vandrat upp 1000 höjd meter 

Ingenting är någonsin riktigt varmt på denna höjden

Insett att metersystemet kan vara det bästa som hänt mänskligheten (det är 12 inches på en foot? vem tyckte det var en bra ide?)

Har börjat se många, många brister i USA överhuvudtaget 

Har även börjat se brister i Sverige men har också blivit väldigt stolt över Sverige och att vara svensk

 Såg en rappare live

Det finns en skillnad mellan Hick, Redneck och Hillbilly. Tydligen är Hillbilly inte negativt 

 Mycket "väder-konversationer" inte mycket politik, mental hälsa, LGBG, problem med samhället. 

De är dock öppna till att diskutera deras älskade vapen


Ja ni. Det var min lista över observationer och ett urval händelser. Nu ska jag sova. Ett Str​anger Things maraton och samtal till Sverige väntar imorgon. 

Familjen Tingstedt i NZ : http://familjentingstedt.blogspot.com
Som alltid 

Kram Maja​​


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

En 7 timmar lång hike. 1400 vertikal meter up.
4402 meter över havet sträcker sig Colorados och Klippiga bergens högsta topp. Och den toppen besteg jag i söndags.

det var som sagt en lång hike. Vi startade 7 på morgonen och var uppe på4 och en halv timme senare, klockan halv 12. Vägen upp var lång, Vi tog många andnings pauser då jag upptäckte att bara 500 meter utöver 3000 var jobbigt för kroppen. När vi nådde 4000 var det riktigt läskigt. Det var svårt att andas och jag kände mig yr. Men efter ett tag var det inget problem. På vägen ner var de hur lätt som helst, bortsätt från benen som värkte.


Likes

Comments

I fredags skippade vi sista lektionen av skolan och begav oss till Colorados huvudstad Denver, för en konsert och en tur av Denver.

Konserten vi såg var på en av de coolaste ställena som någon någonsin gjort en konsert på. Arenan är enamfiteater som heter red rocks, det är en naturlig arena i sten!!!!!
Vi såg en artist som heter Tech N9ne där, samt artister som är signerade till hans skivbolag. Så sammanlagt var set ca 12 korta små konserter, vilket var lit. Inte helt min typ av musik men en varligt bra konsert och människorna jag var där med var ju kul. Ett minus var dock allt weed som var där. Nu i efterhand vet jag inte vad jag tänkte, för weed är lagligt i Colorado, och aaaaallllllaaa där (förutom min grupp ;)) rökte på. Helt sjukt.

Vi sova över hos en kompis som bor i utkanten av Denver och på morgonen begav vi oss in till Denver för att äta en fin frukost på ett hotel. Mums.

Sen vandrade vi runt i Denver ett tag, vilket visade sig vara en super fin stad. Jätte cool arkitektur och najs människor, vi passerade flera protester. Kanske en ny favorit stad?

Kram <3

Likes

Comments

Homecoming är en av två, möjligt vis tre danser.

Så skoldanser är inte stort i Sverige, vi har en student bal. I America har man vanligtvis homcoming Dance och prim till våren, vissa skolor har winter-formal. Men Homecoming och prom är obligatoriska. Prom, för att det som studentbalen för seniors, även om klassen under, juniors får. delta och andra årgångar om medbjudna av seniors.

Men homecomeing är något helt annorlunda. För det är inte bara en dans. Det är en gammal tradition för att fira att tidigare boendes återkomst till en stad. I samband med dansen spelas ett homcoming game. I amerikansk fotboll såklart ;)

Man bygger ofta "floats" vilket kan liknas karneval vagnar. Varje årgång i highschool bygger en float. Sedan går eleverna som byggt dem med dem ner för Main street för att visa upp dem.

Iallafall dansen var väldigt kul, det var många gånger som alla gick ut på dansgolvet för att dansa " Line danses" och jag funderade på hur alla amerikaner kunde alla dessa danser. För de var tydligen inte utlärda i skolan. Måste vara en kunskap som alla amerikaner föds med.

I brist på bättre bilder från dansen får ni en bild på en trött och choklad-drikandesmig med mycket, mycket ont i fötterna!

Kram!

Likes

Comments

För tre inlägg sedan hade jag knappt varit här i en månad.
Nu har jag varit här i 2 hela månader. Idag faktiskt.

På grund av ett riktigt fullt schema är det inte mycket uppdateringar här. Jag har äntligen kommit in i rytmen av skolan. Jag jobbade liiite för hårt i början, för att hålla A;n i alla ämnen. Men nu när jag kommit in i det så tar jag det lite lugnare, och jag behöver inte jobba hårt för att få B;n och A;n i ämnena. Så ganska annorlunda från Sverige. Men på grund av de få uppdateringarna, så jag tänkte jag gottgöra det genom att skriva tre små inlägg <3

För och främst, förra lördagen var det race igen, och jag har några bilder därifrån. Dessutom bjuder jag på några tuffa bilder från mitt första lopp, med näsblod rinnandes. lol.

På söndag är det States. Det stora cykel loppet med dem bästa cyklisterna från staten.
I min årskurs kommer det vara ca 120 tjejer som cyklar så det kommer vara trångt på banan. Men det betyder att den som vinner, är bäst i staten i sin årskurs. Ganska coolt.

Snart, lördag för att vara exakt, börjar Alpine säsongen. Vilket jag är sjuuuukt taggad på. Alpine är slalom åkning genom portar. Enlighet min värdsyster och cykel kompis, får en extremt bra skid-teknik och fysik av denna slags skidåkning, samt att tränaren är en extremt bra skidåkare som själv tävlat mycket. (Watch out Moa vi ska race:a när jag kommer hem ;)) <3)

Dessutom kommer jag åka längdskidor, och alla är övertygade om att jag kommer göra såå bra ifrån mig i båda sporter. Gissa varför. För att enligt amerikanerna kan alla européer åka skidor bra. Och alla Svenskar är närmst proffs på längdskidor. Jag kan åka slalom hyfsat bra men det blir tråkigt att göra dem besvikna för jag inte stått på längdskidor sedan jag var 5 år. Jag gillade tydligen inte ens det då. Ska bli intressant att se hur det går.

Kram <3

Likes

Comments

i Onsdags var det min födelsedag. Grattis till mig! jag är nu sjutton år.

Dagen var super bra, alla var så snälla. Jag ville inte ha några presenter från någon, men fortfarande var det många som faktiskt köpte och bakre saker åt mig, så sött. Det är mycket viktigt för folk här att ge bort något, som en snäll gest.

Även om jag inte förväntade mig något, så var det så mysigt att få presenter. Mestadels för att de var väldigt personliga. Från en kompis från cykel laget fick jag hand gjorda klubbor(se bild) som jag fortfarande inte vågar äta eftersom de var så fina!!

Tidigare i veckan hade jag fått ett packet från Sverige, som jag öppnade på min födelsedag. Där i var svenskt godis, Marabou, Daim, bilar, djungelvrål mm. Men också böcker etc.

Den bästa presenten var att mina föräldrar stannande uppe till kl. 03, för att prata med mig eftersom jag kom hem sent här. Mycket mysigt!

Kram

Likes

Comments

När jag åkte trodde jag att detta skulle bli något av det svåraste sakerna jag någonsin skulle göra. Det var tufft att säga farväl, åka upp för rull-trappan och vinka åt min familj, innan jag vände dem ryggen till, med kunskapen om att jag inte kommer se dem på ett år.
Det var tufft att sitta ensam och smutta på kaffe när jag väntade på flyget. Det var skrämmande att gå ombord ett plan helt själv. Det var läskigt att ta sig igenom Londons flygplats, ensam.

Att sitta på ett flyg i 12 timmar, vetandes att jag åker bort från allt jag vet, allt som är tryggt, allt jag någonsin älskat. Vetandes att jag valde detta och att jag ville detta. När jag landade i ett främmande land var jag skräckslagen och när jag gick egenom security, imigration och agriculture inspection var det med tårarna i halsen.

I dem stunderna undrade jag om det skulle vara värt det. 

Men det är värt. Jag är evigt tacksam över att ha fått denna upplevelse, och evigt tacksam till min familj som tog in mig.  Men det är tufft, ibland. Första fredagen kände jag mig inte 100%, och jag tänkte att det var på grund av (den enorma) höjdskillnaden och tidsförändringen. Inte förrän jag la mig ner i sängen insåg jag hur mycket jag vill hem. Jag ville inte vara kvar här. Det var stelt och jobbigt med språket.

Självklart saknar jag min familj och vänner. I denna stund gör det ont att tänka tillbaka. I denna stund sitter jag oxå i mitt rum i f**king USA och ser alla foton från denna månad och älskar livet.

Kram på er

PS. bjuder på en bild på mig och min syster i Sverige


Likes

Comments

Hallå allihopa!

Som jag förespådde är jag dålig på att uppdatera här. Det händer så mycket här att jag knappt hänger med själv.

Sedan senaste gången jag skrev har det gått 2 veckor, och det har varit ganska fullspäckat schema. Skolan börjar bli lättare för var dag, men det är fortfarande svårt i vissa ämnen, ex. matte och kemi. Trodde matte var ett universellt språk, men icke. Förra tisdagen hade vi en sk. lock-down. En lock-down är en övning hela skolan gör, typ som en brand övning. Detta gör man om någon skulle komma in i skolan och börja skuta. Man låser dörren, skjuter ihop alla borden och sedan sitter under borden till de säger att det är okej att gå. Läskigt att de ens ska behöva öva på sådana saker, man bra att de gör det.

Jag var på två av mina värdsystrars cross country race. Jag blev tillbedd av tränaren att fota vilket var super kul, och ännu roligare för mina bilder hamnade i den lokala tidningen. Mindre roligt var att de under fotona i tidningen satte någon annans namn.... better luck next time.

Men aktivt är det, cykel träning varje dag, rock climbing, lopp och matcher. Vår skola kanske inte är bås i alla sporter men het fantastiskt fint är det att sitta på läktarn. Igår var det cykel lopp igen och denna gången avslutade jag loppet på en hyfsad tid. Vilket känns bra.

Imorgon tar jag över YFUs (orginisationsen jag åker med) Instagram sida, så gå in och följ @yfusweden på Instagram och mitt vanliga konto är @maja.tingstedt

Kram

Likes

Comments

Hallå igen, mycket har hänt på få dagar.

Idag avslutade jag min tredje "riktiga" dag i High school. Riktiga dvs. med lektioner och sånt. Första dagen var mest introduktioner till lärare, elever, systemet och olika klasser. Nu har klasserna börjat på riktigt och de är väldigt, vääldigt annorlunda från Sverige. Först och främst från man välja vilka kurser man vill ta, utöver de som är obligatoriska. På min skola (jag vet inte om dessa är obligatoriska för hela staten eller bara skolan) är Matte, Goverment, och minst en engelska kurs. Jag läser två, non-fiction och Greek mytologi. Jag har inte fått någon bra uppfattning av vilken utbildnings nivå kurserna ligger på, mina vänner säger att klasserna är enkla men jag vill avgöra själv. Vilket fall verkar alla kurser kul och än så länge är det bara Greek mytologi och chemistry jag kämpar med på grund av att i Greek mytology är det extremt mycket läsning nu i början och jag är inte helt van vid språket än. I chemistry är det ett liknande problem, jag kan inte alla termer för saker på engelska vilket gör det svårt att förklara saker lolz.

Den andra stora skillnaden är schemat. Så i USA ser schemat likadant ut varje dag. Man har sju kurser (perioder) alla 50 minuter långa och 28 minuters lunch, mellan varje lektion har man 3 minuter. Jag finner det ibland tråkigt och upprepade men samtidigt väldigt skönt. Det är betryggande att ha samma sak, varje dag för man vet alltid vart man ska(även om jag inte hittar het på skolan än, men no worries har en kompis som guidar mig mellan alla lektioner)

Dessutom är lektionerna inte tillräckligt långa för att vara uttråkande eller hinna somna på, men jag kanske hinner i framtiden. Vem vet. Men jag gillar det.

I fredags, det som skulle varit min tredje dag, blev istället den första dagen som skippades. Återigen no worries, jag var ursäktad. Jag följde med mina värdsystrar och deras cross-contry team för att se dem springa. Så i USA är all sport relaterad till skolan. Så det är skolan som anordnar alla lag och sådant. Men eftersom jag aldrig sett något sådant följde jag med och det var intressant. Det var inte det största loppet men det var ändå mycket folk.

Igår körde jag mitt första Mountain bike lopp. Det gick, sådär. Hela grejen var super cool. Det var massa tält uppsatta för de olika lagen + sjuktält, vatten tält mm. Det var flera olika årsgrupper/ skicklighets grupper som race;ade så det var väldigt mycket folk där. Jag skulle cykla 2 varv ett var ca 6 miles, vissa cyklade 4 varv vilket var helt sjukt.

Iallafall. Jag cyklade ett. I mitten av första varvet kraschade jag och kunde inte riktigt avsluta. tips: det är svårt med Mountain bike; träna mycket innan ni försöker cykla ner för en vertikal backe full med stenar. Jag fick iallafall avsluta varvet, vilket var, plågsamt.

Det var dock inga allt för allvarliga skador, jag fick mitt däck i ansiktet ( HUR?????) och fick bland annat näsblod. Såg tydligen fett coolt ut. Min käke är ganska öm och kan inte bita, så jag lever av smoothies och potatis mos. Benet är lite tilltufsat. Inget som inte läker dock.

Fick en dag på mig att rehabilitera, men imorgon ska jag upp på cykeln igen. Det ska bli, intressant. Lol det får gå bra

Vet inte hur man ska avsluta dessa sakerna. Så konstigt.

Kram



Likes

Comments

De senaste dagarna har absolut varit tuffa.
Känslorna har varit upp och ner konstant.
Jag hade extrem hemlängtan i fredags men det gick över efter jag hade sovit. Antagligen berodde det på att jag åkte mycket bil och inte gjorde nått.
Lördagen blev mycket bättre.

I söndags åkte vi, jag, mina värdsystrar och deras vänner, till en närliggande sjö och grillade korv o hade det allmänt mysigt. Plus att solnedgången var så fin att jag nästan grät.

Jag har gått med i ett mountainbike team. Det är kul, fett jobbigt men kul. Vi har ett race redan på söndag och min tränare säger att jag absolut ska vara med på det. Laget får tydligen poäng bara jag är med och avslutar. Det är lite bra iaf.
Det är fortfarande tufft med andningen på denna höjden men det blir bättre för var dag.

Idag var första dagen av skola. Jag är junior nu, det är kul, tror egentligen inte det är så stor skillnad på seniors och juniors. När det kommer till skola så tar man nästan samma klasser och de har samma regler.

Första dagen av skolan var minst sagt uttröttande.
Vi hade "seminar" första halvan av dagen. Seminar kan liknas mentorsgrupper. Vi fixade med datorer och lekte en lek. Ganska lugn och skön början. 
Efter lunch hade vi 20 minuters långa klasser, för att få ett intro. Så imorgon kommer det riktiga schemat dra igång.

Just nu ligger jag bara i sängen och håller på att somna. Många nya intryck vilket var uttröttande och sen körde jag och min värdsyster några varv med cyklarna.
Nu ska jag ladda inför imorrn
Kram


Likes

Comments