Tja! Nu är jag tillbaka igen med ett nytt inlägg! Idag skippar jag gamla historier utan går faktiskt på hur jag mår just nu. Jag har mått jättebra dom senaste 2 veckorna, för att det finns en tjej som gör mig helt galen, jag har verkligen hittat en tjej som får mig känna som att jag svävar på moln vilket aldrig har hänt innan! Jag kan avslöja att hon heter Jela men nackdelen är att hon bor i Umeå vilket är 12 timmar med tåg/bil och 1h 26m med flyg så det suger lite men vi får hoppas att det håller. Det bästa med henne är att hon faktiskt är genuin, down to earth, trevlig, ärlig, rolig. Ja, jag hade kunnat hålla på i dagar att skriva allt som är bra med henne men en grej till bara, hon kan kroatiska, och för er som inte känner mig så är jag kvartskroat men kan inte kroatiska och denna tjejen... Hon har faktiskt ställt upp för att hjälpa mig lära mig kroatiska vilket jag alltid velat lära mig sedan jag var liten. Jag hade kunnat fortsätta i dagar men det hade slutat med en hel bok om bara positiva saker om henne. Well, this is it för idag, skall försöka dra upp ett inlägg imorgon också. CYA

Likes

Comments

Hejsan igen ! Detta inlägget kommer bli rätt svårt för mig att lägga ut men det behövs så folk ser vad depression gör med ungdomar, så oavsett hur svårt det än är för mig så behöver jag ventilera och folk behöver veta allvaret i det hela.


Detta jag kommer berätta nu kan vara svårt för vissa att läsa så KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS.

När jag var 10 eller 11 år gammal så var min mamma gravid, det var en pojke.. Min lillebror, min 3:e lillebror, men när det var dags för ultra ljud, så åkte jag med min mamma dit och var med i rummet när vi fick nyheten om att det inte hittades något hjärtslag.. Min lillebror var alltså död i magen på min mor. Detta krossade mig för jag såg fram emot ännu ett syskon, ännu en lillebror jag skulle vara en förebild för men dom tankarna förändrades snabbt. Samma dag yttrade min mamma ett par ord som inget barn någonsin ska behöva höra eller förtjänar att höra, min mamma la min lillebrors död på mina axlar.. Hon skyllde på mig och sa att det var mitt fel, och detta sa hon i flera år tills året jag skulle fylla 14, då jag flyttade ifrån min mamma till min pappa som jag även idag, bor lyckligt med. Att få höra att ens lillebrors död var ens fel, det sög.. Det gjorde så att jag blev defensiv, arg, elak etc. Det ärrade mig för livet, det ligger fortfarande kvar. Än idag, bearbetar jag fortfarande dom orden hon sa just då, så tekniskt sett så kommer jag aldrig leva ett "normalt" liv förrän om 5-10 år vilket suger. Att jag lider av depression och ångest hjälper heller inte min skolgång, vilket har gjort så att jag fortfarande kämpar för att plugga upp mina betyg trots att jag fyller 19 i år.. Det gör verkligen ont i min själ att min egna mor, kvinnan som har fött mig och hennes dåvarande sambo har ärrat mig så grovt att det ligger i ryggmärgen. Jag kommer aldrig glömma det som har hänt mig men som sagt, oavsett hur ont det än gör i mig att skriva ut detta offentligt så måste det komma ut. Folk måste få veta vad depression och ångest kan göra med en människa, det är rätt läskigt vad det kan göra..

Det var allt för dagens inlägg, jag letar inte uppmärksamhet eller sympati utan vill bara uppmärksamma folk om vad depression, våld i hemmet, ångest etc faktiskt kan göra med en person. Inte nog med att det kan förhindra en person från att följa dess drömmar, det kan även förstöra hela deras liv.


Tack för titten, dela gärna min blogg så fler folk ser och uppmärksammar mentala tillstånd och fysisk misshandel, för det är verkligen inte okej att folk ska få stå ut med det. Alla är vackra på sitt sätt och ingen förtjänar att få må dåligt.

Tack för mig ! Vi höres !

Likes

Comments

Tja ! Efter som alla inte vet vem jag är så presenterar jag mig lite snabbt, heter Felix Aras ( Strandberg) är 17 år gammal fyller 18 i Oktober och bor i Landvetter, utanför Göteborg.

För er som undrar varför jag bloggar så är det för att uppmärksamma folk om depression, våld i hemmet etc och detta kommer jag blogga rätt mycket om för att jag har upplevt direkt våld, mental misshandel osv.

Om ni ser min blogg som nån kurs eller lektion så har ni fel. Syftet med min blogg är att uppmärksamma ungdomar som lider av depression, kanske har någon våldsam i hemmet etc men iallafall, nog snack om det ! Välkomna till min blogg!


Min första, grova upplevelse.

När jag var 10 år gammal fick jag uppleva min första misshandel, utav min egna mamma.. Hon inte bara slog mig och sparkade mig, drog mig i håret, gav mig ett antal örfilar hit och dit. Det är så mycket som min mamma och hennes fd. sambo har gjort som har ärrat mig för livet.. kommer aldrig glömma det..

Skall försöka lägga upp 1 inlägg per dag, men är rätt upptagen så får se lite. Tack. :))

Likes

Comments