View tracker

VILL INTE!!!!!

Nu på torsdag är det dags för den årliga bromsbehandlingen och jag vill icke!! Sitta där med dropp i sex timmar för att sen må kass... JAA jag vet, det är bra för mig i längden och allt det. Bla bla bla.... det är bara det att när jag vet om att jag kommer att bli sjuk efteråt, pga att värdet på mina vita blodkroppar (immunförsvaret)blir i princip noll. Detta gör att jag blir sjuk för minsta lilla och att det sen sitter i. Sist satt det ju i ca 5 månader.  Och en 5 månader lång INFLUENSA vill ju ingen ha. :( 

Sen vet jag att jaaaa min MS hålls i styr av den men jag vetifan om jag tycker att det är värt det faktiskt. Det kan tom vara så att medicinen inte ens fungerar längre och då blir jag sjuk i onödan typ ju. Det är ju tyvärr inget man kan veta innan men med tanke på att dom gissar på  att min MS gått över till progressiv nu så är ju risken ganska stor att den inte funkar. #pest eller kolera# Jag undrar vad dom skulle säga om jag inte vill. Ska iaf fråga. ​

​Kan ju alltid försöka med att hålla mig ifrån människor och när jag ska träffa folk så får jag ha munskydd och låta bli att ta i hand och kramas med andra än dom jag bor med. Kan verka överdrivet men det är nog ända sättet. FÖR det är ofta som så här har jag märkt att om man säger till folk att INTE hälsa på hos oss eller bjuda hem oss om dom är/har nyss varit sjuka så säger i princip alla att dom inte är eller har varit det. Ingen säger heller om man ska komma hem till dom att något av deras barn är förkylda och går och smetar bakterier i hela huset där jag sen ska hälsa på. DET ÄR INTE OFARLIGT FÖR MIG!!! 

Det är en av dom värsta sakerna med MS är att väldigt få människor vet hur den funkar. Tyvärr. Och att det inte syns på en hur sjuk man faktiskt är. 


OVER AND OUT och glöm inte att låta bli att smitta mig med något. <3<3<3

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det är alldeles för många människor idag som har en tendens av depression. Jag menar inte den som du har fått diagnos på hos en läkare och medicinerar mot. (den har jag pga min ms och det är något som ingår i den sjukdomen tyvärr)
Jag menar den du skapar själv genom ofta obefogad stress och negativa tankar. Den är icke bra, kan tyvärr leda till en riktig sen och då sitter man där som jag, medicinerad i 6 år nu.
Den jag pratar om är som tur är något som du kan jobba dig ur själv, med stöd ifrån familj och nära och kära. Förslagsvis positiva människor. Såna jäklar som lever livet, är nöjd och ler. Framförallt ler. Ett leende starten på "kuren" som ska göra dig till en GLAD person som själv sprider glädje.
Det är inte svårt tro mig. Börja med att prata med dina nära och LE. Allt blir lättare med ett leende, även när man pratar om depression. ♡♡♡
Det är lätt!!
Vad det är gäller så kan du ju börja med att fråga dig själv "VILL JAG?" Om svaret är JA så finns det bara tre punkter att komma ihåg.  Det är:

Likes

Comments

View tracker

Det är så många människor som tycker synd om sig själv, många utan att veta om att det är självömkan dom håller på med. Jag tycker att det är för sorgligt! Självklart har alla rätt att "gnälla" lite ibland, men till slut har du gjort du gjort dig själv till ett "offer" i dina tankar. Och BARA i dina egna, för inte många skulle hålla med dig. Antagligen för att du säkert inte har det sååå himla illa som du själv tycker. Tycker alla ska ta och tänka igenom hur ni tänker om er själva och er livssituation. OCH kommer ni ändå fram till att det finna något att klaga på som ni inte trivs eller mår bra av så för i helvete GÖR NÅGOT ÅT DET!!!!!!!!

Punkterna nedan har jag kopierat från: livscoachning.blogspot.com


Självömkan kan ta sig många subtila former:

  • det är lite mycket just nu
  • jag har det inte så lätt
  • jag mår inte bra (jag mår dåligt), se nedan
  • idag har det varit extra jobbigt/jävligt
  • roligt är det inte
  • det kunde ha varit mycket bättre
  • vilken otur
  • varför drabbas just jag?
  • min typiska otur
  • oflyt just nu
  • nu får det vara nog
  • man ska inte tro att man är nåt
  • inte konstigt att man tappar sugen
  • jag fick aldrig en chans
  • om jag bara haft råd med ...


I alla sådana tankegångar finns ett drag av "stackars mig".

Likes

Comments

Jag har ett "problem"!! Eller problem och problem....jag tycker inte att det är ett problem men det finns många som tycker det.

Mitt så kallade problem är att jag säger exakt vad jag tycker........eehh det har jag fått för mig att man ska göra liksom. Visst, man ska inte vara dum och elak men jag tycker att man ska vara 100 % ärlig. HELA TIDEN. Det händer väl ganska ofta att jag tänker EFTER att jag pratar men det beror nog mer på att jag märker att det jag sa blev fel. Att jag var ÄRLIG gjorde alltså att det blev fel.

Om jag hade tänkt efter innan och varit oärlig så hade inte den där stämningen uppstått eller den personen tagit illa vid sig. MEN då hade jag ju ljugit tycker jag.

I Sverige är vi så himla konflikträdda så att vi hellre ljuger och håller med majoriteten än att sticka ut och säga vad vi tycker. För oooohhh "tänk om jag är den enda med denna åsikten" det vore ju katastrof.

Jag har lärt mig på senare år att kanske inte säga något alls istället, men då verkar jag ju som en som inte har nån åsikt alls istället. Vet inte vilket som är värst.

-"Man behöver ju inte alltid säga vad man tycker om det är något negativt".....Näääää jag vet det men om någon frågar, ska jag ljuga då?

Det värsta jag vet, som dessutom är typiskt svenskt är när en person så ogärna vill ta ställning i något så att dom svarar något i stil med: "tjaa, mmjaaa, njäää" "både ja och nä" "nä jag vet inte" "joo, i och för sig, men ändå inte riktigt" assååååå suck!!!!

Vi måste alltid vara så himla överens i detta landet, allt för att slippa konflikter. Om inte annat så är vi ju överens om att vi inte är överens och har väldigt svårt att prata om saker med någon om vi inte har samma åsikter. VAD är det farliga med att tycka olika??? JO det kan ju råka bli en konflikt, och det vill vi INTEEEE ha.

Jag vet att det finns några stycken som känner mig som på allvar anser sig veta att jag säger emot just för att säga emot, "hon ska alltid" "varför ska du alltid göra tvärtom" osv osv

Man får inte säga emot eller säga ifrån, inte bli arg, inte ta för stor plats, inte klappa sig själv på axeln,...pssst en hemlis: man kan göra allt detta och ändå vara ödmjuk och snäll.

Jag tatuerar mig, piercar mig, har egna åsikter som jag kan stå för, tycker inte att "LAGOM ÄR BÄÄÄÄST" nooooooooo lagom är TRÅÅÅKIGT!!!

Vet inte ens vad jag ville med detta inlägget, antagligen bara skriva ner en sak som jag kom att tänka på.................



Likes

Comments

​Jag är inte den som brukar älta min diagnos, varken i ord eller tanke. Men ibland så....... Antar att det är för att jag har ett skov (en period av försämring eller stegring av symtom) som det gnager i huvudet just nu. 

Undrar hur saker jag gör känns för friska personer, hur det kändes för mig innan diagnosen. Kan inte komma ihåg 😡 ​och det kanske är tur det. Om jag hade fått vara frisk i en dag, hade jag velat det? Antagligen inte!! Det måste ju vara så skönt att inte ha en massa negativ aktivitet i kroppen hela tiden, men det hade nog varit bäst att låta bli. När en frisk eller diagnosfri person har tex en förkylning, stukat en fot, halsfluss, what ever så går det över. Då antar jag att dom tänker "gud så skönt att det har gått över" Mmm så känner jag också men en förkylning innebär så mycket mer för mig och lämnar spår efter sig som inte går bort. Dessutom så hur frisk jag än är ifrån "vanliga" åkommor så är jag aldrig frisk. Kommer aldrig att bli heller. 😱

Var jag annan som person innan? Min syster säger nej, du är samma. I så fall är det ju bra, hon om någon borde ju veta. Jag  har kanske tom blivit en bättre person, vad vet jag. Mer tacksam för dom små tingen är jag i alla fall.  

Jaja nu har jag gnällt lite, egentligen så är jag ju van och ser som sagt inte min ms som en fiende. Men när den är dryg så blir man lite sur och ledsen. 

​Over and out 

Likes

Comments

​Egentligen är jag en helt vanlig och hyfsat normal tjej. Sambo, 2 barn, 2 hundar, jobbar heltid.......

Men för 8 år sen fick min kropp en inneboende, en diagnos, en energitjuv som heter MS!! För att förklara det kort kan man säga att ms funkar så att ens egna immunförsvar angriper saker som är friska.

Jag ser ut som vanligt, vissa dagar ser jag lite tröttare ut, går kanske lite långsammare och ostadigare, men det är antagligen inget som någon lägger direkt märke till. Ibland har jag nervsmärtor, att det känns som om man går på glas hela dagen är inget kul men vad ska man göra? Det är bara att vänja sig. Jag vill och kan inte se min ms som en fiende. Jag har valt att lära mig att leva med den och fokusera på dom små positiva sakerna och se så lite som möjligt av det negativa.

Ett av dom värsta symtomen är fatigue, en i princip konstant trötthet. Vaknar aldrig utvilad och att vila på dagen hjälper ändå inte så det kan man lika bra skita i. Om man ska göra en jämförelse så tänk dig när du är så trött att du kan stå och somna. Där och lite till ligger nivån för fatigue.  Det går däremot att hålla det någorlunda i schack genom planering och att spara på sin energi. (vilket är svårt i dagen samhälle)

Dessutom påverkas minnet av denna eviga trötthet. Ju tröttare jag är desto mer tappar jag och att ha glapp i sina kopplingar gör det inte bättre :( Tar det lång tid för  mig att svara på en fråga , eller att hälsa på dig på stan tex så beror det inte på att jag är nonchalant eller inte lyssnar utan på att det tar längre tid för mig att ta in vad som sägs eller syns. Balansen påverkas också en hel del, och jag vet inte hur många saker jag har tappat och tagit sönder när styrkan i händerna helt plötsligt försvinner. 

Stress är en stor fiende, vilket gör att jag försöker att ta det lugnt tom när jag kanske borde skynda på och tänker "vad är det värsta som kan hända om jag kommer för sent, missar något eller liknande" Det kan verka nonchalant men med det sättet att tänka så kommer jag åtminstone. Låter jag stressen ta över så lär jag inte kunna komma över huvud taget.

För dom flesta ser jag nog ut som vem som helst, men jag har tyvärr tappat en del av min identitet, den friska delen. Den kommer jag aldrig att få tillbaka. Ibland kan jag sakna mitt gamla jag, även om jag garanterat var en sämre människa då. Diagnosen har ju för med sig en ánnan insikt också. Att leva mer här och nu. Att ta vara på och se dom små sakerna i vardagen och inte lägga energi på skitsaker som inte spelar någon roll i det stora hela. 

Min största skräck ligger inte i att bli sämre, bli beroende av rullstol eller hjälp med saker. Så klart tycker jag inte att det låter så lockande men det värsta ligger i att detta är en skitsjukdom som inte bara drabbar mig  utan även alla mina nära och kära. Dom jag älskar mest. Mina barn, min sambo, min familj, vänner alla som är mig nära. Att jag inte orkar allt jag vill, att jag inte alltid kan vara den mamma och sambo som jag vill. Att även dom måste vara starka på grund av något som JAG har. 

Sist men inte minst!! Min ms syns inte utanpå, men tro mig när jag säger att DEN FINNS DÄR INNE!! 

Men jag är och kommer alltid att vara den jag är, om än lite långsammare och på en krokig väg.  


Likes

Comments

Smutsiga Dr Martens och håliga jeans. Alltså hur klär man sig egentligen? Och på jobbet dessutom hahaha
Jaja jag älskar mina kängor iaf och detta är mina favvojeans. Nästan nya dessutom. Hmm
Jag har ingen direkt fast "stil", jag har många olika. Det får bli ett eget inlägg med en jäkla massa bilder....en annan dag. :)

  • 122 readers

Likes

Comments

Vad jobbar du med då Tuva?? Tja, det enkla och helt rätta(och lite för långa) svaret är ; jag jobbar i en butik som säljer erotiska leksaker, kläder och filmer.

Det mycket roligare svaret är(och tänk nu frågan först): -Porr -Sex -Erotik -Leksaker(folk tänker leksaker för barn av naturliga anledningar) - I butik(ahaa, i vilken dååå, det långa "ahaaaaa" när man säger vilken)


Sex är ett HETT, KÄNSLIGT, PINSAMT, TABUBELAGT, UPPHETSANDE, SPÄNNANDE, KUL........samtalsämne för dom flesta. (om inte alla) Alla har en åsikt, oavsett om man säger något eller bara blygt håller tyst och lyssnar på andra. Antar att det går framåt med tiden, att det inte ska vara sån tabu längre. För det är det tyvärr fortfarande i ganska stor utsträckning fortfarande i Sverige år 2015. 😳 Synd tycker jag. 

Alla (förhoppningsvis) har någon form av sex, mer eller mindre regelbundet. Det är ju inte tvunget att alla ska vara lika öppna som jag, det hade ju blivit konstigt. 😜 Men ifs, inför sig själv så vore det nog bra ifall många människor hade släppt lite på sitt avstånd till sin egen sexualitet. 

-"Men det är väl ändå ganska priivaaaat?" säger folk. Ja och nej! Inte mer privat än, hur sjuk du blev på din resa till Grekland , eller hur magsjuk ditt barn blev när ni var i stugan i somras. Är det för att det är "under bältet" som det är mer hemligt eller privat?? EEhhh, matförgiftning är i dom flesta fall också under bältet förr eller senare. 😷

Är det för att det handlar om ditt könsorgan?? Njaaaa det kan det inte heller vara, för att pratat om sin förlossning är väl exakt i samma region. Men pratar man om sin förlossning så anses det "vackert"(uuäärk) medans det ses som lite för grovt och provokativt att prata om sitt sexliv❕ Eeehh för att få en vacker förlossning att prata om så måste du ha sex alltså. Så du vet!!!

Jag vet inte ens vart jag vill komma med detta, mer än att säga min åsikt. 

Ett uttalande som jag avskyr att höra när det kommer till sexleksaker är att -"assååå sånt BEHÖVER INTE VI!" Hehe Tro mig hjärtat, om det är så du tänker så är det just BEHÖVER ni gör. Sexleksaker är egentligen inget som man BEHÖVER ,i dom flesta fall, det är ett komplement till något som säkerligen är bra men som inte skadas av att kryddas lite ibland. 

Jag dömer ingen, så klart att man inte ska använda leksaker om man inte vill. MEN, det är oftast dom ickebehövande som dömer andra. Som dömer dom som köper sexleksaker och tycker sig tro att dom är perversa sexgalningar om inte kan få nog. Hahahaha Så är det icke. Jag önskar att alla skulle testa innan dom dömer någon, vad det än gäller. 

Jag tycker iaf att sex är intressant och kul. Och det i sig medför ju att jag tycker att jag har världens roligaste jobb. 👉👌


SEX ÄR HÄLSA!!

Likes

Comments

TANKAR OM KÖNSROLLER!!

 Män och kvinnor är OLIKA!!!!    (Ber redan nu om ursäkt för om jag blir rörig, ni förstår nog ändå)            

Det är ju ett faktum som alla, bara genom att se sig omkring lite kommer att uppfatta. Vi skiljer oss i vår biologi, i vår uppbyggnad och i våra HJÄRNOR. Nu ska jag bara påpeka att jag är FÖR jämställdhet men emot extrem feminism. Det finns människor som tror/tycker att jämställdhet och feminism är samma sak, men det är det inte. Och tyvärr så brukar feminismen te sig ganska extrem, i mina ögon i alla fall. Lite som att kvinnor vill vara män. Näää inte män med en kuk och skäggväxt och hela det köret. Jag menar vara som män i samhället. Och tydligen är det bra tänkt och starkt av dessa kvinnor. En kvinna som arbetar med och gör "manliga" saker, som jobbar i bilverkstad, håller på med motorsport, spelar ishockey tex. anses som stark, cool, självständig och liknande. Meeen om en man då, vill vara som kvinna: sminka sig, ha på sig en klänning, skaffa barn själv utan en partner, arbeta med makeup, till exempel. Då jäklar är han annorlunda, gay, för feminin osv osv.

Jämlikhet är bra, låt bägge parterna i en relation få vara med och bestämma om hur man ska göra, ge dom alla möjligheter i världen att ta vettiga beslut som passar dom. 

Låt alla som har barn tillsammans själva välja vem som ska vara föräldraledig, och för att det inte ska behöva handla om att kvinnan måste stanna hemma fast hon hellre delar på tiden, för att mannens inkomst är oftast högre så hade det enklaste varit att föräldrapenningen räknas på den gemensamma ekonomin. Det är ju ett gemensamt barn. 

Ett annat exempel är att de förväntas av män att delta i allt som kvinnor gör i hemmet: tvätt, städ, matlagning... vad det nu än måne vara. OCH det är klart att man ska hjälpas åt, SJÄLVKLART!! Men det roliga är ju att det förväntas ju väldigt sällan av kvinnor att dom automatiskt ska delta i att fixa med bilen, måla garaget, klippa häcken eller vad som helst. VARFÖR UNDRAR JAG NU!!! Det är ju så starkt av kvinnor att göra mansdominerade saker. Då är hon stark och ska ha beröm. En man som tar tag i storstädningen hemma blir ju inte direkt prisad. För man SKA ju dela på alla sysslorna. JAAAAA det ska man. Men i så fall på ALLA sysslor!! 

Män kallas ju i tex media ofta för att vara det aggressiva könet. Han slår, kuvar och våldtar dom stackars små, svaga och försvarslösa kvinnorna. Det förekommer ja!, och är helt oacceptabelt och hemskt. Men kvinnor kan också vara hemska svin. Dom manipulerar, psykar och kör över på sitt sätt. Skriker och gapar. Ex. om ett par bråkar, mannen skriker och gapar, kvinnan ger honom en rak höger = ingen jättestor sak. Men tvärtom så blir det kallat misshandel och kränkning och han är ju heeelt sjuk och farlig. Varför? Kanske för att kvinnor rent fysiskt är svagare och ömtåligare än män, jag vet inte, men för mig ska det inte vara någon skillnad bara för att man är av olika kön. 

Det verkar vara lite tabu i dagen samhälle att prata om kvinnligt och manligt dessutom. Men i detta inlägg menar jag det så kallat "gammaldagsa" kvinnligt och manligt. 


Hoppas inte det blev helt för rörigt, skyller på min ms i så fall....... TACK OCH PUSS

Likes

Comments

NUUUUU. Nu kommer bloggandet igång på riktigt. Har varit lite kass på att skriva. Men helt plötsligt idag så kom jag på en jäkla massa som jag ska skriva om. Det lär ju hoppa ifrån det ena ämnet till det andra.....but thats me. (åsiktsmaskin)
Alla kommer ju inte att hålla med mig alla gånger, men jag har starka åsikter om det mesta och står för dom :)
Enyoy ♡♡♡♡♡♡♡♡

  • 128 readers

Likes

Comments