Risenta har kommit ut med fantastiskt fina lasangeplattor gjorda på bönor - och bönpasta älskar jag/vi - hela familjen). Jag hittade mina på Willys med de finns säkert i de flesta matbutiker. Jag har gjort lasange på det flertalet gånger och det blir verkligen galet gott. Denna gången gjorde jag en mix av spenat/ricotta med quornfärs/havregrädde samt tomatsås/riven ost. Lite mer avancerat än lätt, men fortfarande väldigt snabblagat. Och förutom att det blev vansinnigt gott räcker det i flera dagar (winwin när en har småbarn behöver mat snabbt vissa dagar).

Ingredienser:
1 förpackning med lasangeplattor
lager 1
450 gram fryst spenat
1/2 solo vitlök
1 lök
1 buljongtärning
1 burk ricotta
2 msk basilika
lager 2
400 gram quornfärs
1 liten rödlök
1 frp havregrädde
sal, peppar
1/2 tetra krossad tomat
1/2 solo vitlök
lager 3 - samma som 1
lager 4

1/2 tetra krossad tomat
1/2 dl havregrädde
riven ost

Börja med att fräsa ingredienserna till lager 1 - lök och vitlök i lite olja tills det fått färg. Rör sedan ner spenat, basilika och buljong och låt det koka samman. Ta av från plattan och ör ner ricotta. Ställ åt sidan.

Påbörja sedan lager två genom att fräsa rödlök tillsammans med vitlök och färs i lite olja tills det blir mjukt. Rör ner krossad tomat, havregrädde och smaka av med salt och peppar.

Lägg ner hälften av spenatröran o botten av en stor ugnsform och täck sedan med lasangeplattor. Lägg sedan färsröran ovanpå plattorna och bred ut jämnt. På med nya lasangeplattor och resterande del av spenatröran. Lägg över sista lagret med lasangeplattor och bred över tomatsåsen och sprid över riven ost. Sätt in i mitten av ugnen på 200 grader i cirka 40 minuter. Ta ut och låt svalna lite innan servering och servera gärna med dagsfärska tomater från trädgården.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Nutri-nick har gjort en #lovebar av sina vanliga kexbar till förmån för Pridefestivalen. Härligt färgsprakande och prick lika god som den alltid varit!

Likes

Comments

Min sommar har börjat på riktigt nu. Jag checkade ut från jobb sista veckan i juli och återkommer sisådär i april 2019. Det låter som en evighet, men av erfarenheten med föräldraledigheten med Milio vet jag att det går så himla snabbt. Jag tänkte mig fyra veckors semester nu innan det är planerat att mini skall titta ut i världen. Bara jag och Milio i fyra härliga veckor. Jag megahöggravid och med något mindre ork än normalt. Om jag tyckte magen var stor sist är den än större denna gången.

Om jag var ute mycket innan är det inget mot vad en är nu. Att sitta i en solstol och ta det lugn är dock inget alternativ, inte heller sitta still på ett fik längre än tio minuter. Jag fick nämligen det vildaste av energiska barn en kunde få - hur härligt?!

Det rullas rundor på gräsmattor, springs maraton och plockas skogshallon i mängder.

Om en frågar Mr M skall vi helst mata ankorna dagarna i ända, men det funkar fint att dra med morsan på grymma backintervaller också.

Lik väl som jag ärligt skall säga att han suger musten ur mig med sin energi, så ger han mig minst lika mycket energi genom att vara just så energisk- och fantastiskt kärleksfull som han är.

Sommar, sommar! Snart är vi fyra i familjen och jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. hur skall M ta det. Hur skall jag orka. Hur skall kärleken finnas till för alla? Hur i hela friden skall jag roka med sömnlösa nätter igen när jag nyss börjat få sova bra? Livets mysterium, visst.

Likes

Comments

Kolasmak är något som ligger mig varmt om hjärtat - om en bortser från choklad - gärna lite tillpiffat med flingsalt. Det gör det där lilla härliga extra. Jag vill gärna ha saker som är små lagom munsbitar där en kan få det i sig på en tugga eller tre - bollar, bitar eller små bars. Speciellt nu som högpreggo som får i sig ytterst lite åt gången utan att få smått illa.

Senast i raden nu blev det små bitar. Tuggvänliga, nötfria och raw. Och alldeles alldeles ljuvligt goda! Om en inte är lika förtjust i mixen sött+salt som jag kan en självklart bara slippa saltet och behålla den goda söta biten som den är.

Ingredienser (sisådär en 20-25 bitar beroende på storlek)
botten
solrosfrön
kokosflingor
agave/honung
kokosolja
vaniljpulver
topplager
20 stora färska dadlar
0,75 dl mjuk/smält kokosolja
1 nypa flingsalt eller 2

Börja med att göra botten. Mixa samman kokosflingor och solrosfrön tills det blir ett grovt mjöl. Blanda samman med agave, kokosolja och vaniljpulver tills det blir lagom geggigt. Använd eventuellt några droppar vatten om det behövs. Tryck ut i en liten form och ställ åt sidan.

Mixa ingredienserna till topplagret tills det blir alldeles jämnt - när du tror att du har mixat klart, mixa lika länge till. Skall bli en härligt mjuk, len och smarrig kola smet. Häll den över bottenlagret och dra ut jämnt över hela, krossa lite flingsalt över. Sätt in i frysen en timme eller fem tills det stelnar. Skär i lagom stora bitar och förvara i kylen.

Avnjut gärna tillsammans med en god dryck, trevlig sällskap och lite solsken!

Likes

Comments

Något jag brinner enormt för är det här med genus. Det som gör folk som bindgalna på antingen det ena eller andra hållet. Genus - det som påverkar våra barns framtid beroende på hur vi väljer att uppfostra dem. Det handlar inte om att alla skall kallas HEN vilket är en vanlig missuppfattning så fort en nämner genus.

Det handlar om att ge våra barn 1000 möjligheter istället för 1. Att visa våra barn att de kan leka med alla saker (för nej, pojkar väljer inte automatiskt bilarna och flickorna väljer inte automatiskt dockorna) om vi bara ger dem möjligheten. Sedan blir det tyvärr segregerat ju äldre de blir eftersom deras vänner inte alltid fått samma val och då dras barnen gärna mer åt det gemeneman ser som att vara tilldelat ett visst kön. Men om vi ger dem möjligheterna att få vara vem de vill så sitter det kvar i dem. Vi ger dem möjligheten att vara starka och låter deras röst höras.

Vem säger att en pojke måste vara klädd i blått och grått färger konstant och en flicka i livliga rosa och gula nyanser? Vem är det som bestämmer att vissa färger bara tilldelas ett visst kön just på grund av könet. Eller att barn bara kan leka med en viss leksak på grund av sitt kön. Vuxna. Endast vuxna, fördomar och våra egna föreställningar om hur saker borde vara.

Varför säger folk "upp och hoppa" om en pojke slår sig, men gullar mer med flickan som slår sig? Varför är flickor söta och pojkar tuffa? Varför är det synd om en pojke som bär rosa men häftigt med en flicka som bär blått? Varför ses det så kallat manliga som bättre än det så kallat kvinnliga? Varför kallas små pojkar som gråter för tjejiga och flickor som är lite tuffare för "pojkflickor"? (okej, detta är klart inte så överallt, men tyvärr en sanning i många fall).

Det är bara vi som föräldrar som kan styra hur världen skall se ut i framtiden. hur våra barn skall bli uppfostrade och vilka möjligheter de skall få. Det vi väljer till dem som barn kommer att ge dem deras syn på livet i framtiden.

Jag har valt att ge mitt barn de möjligheter jag kan. Att alltid finnas där, att han kan ha alla kläder och alla leksaker. Att ingen får ta honom för given eller lägga orden i hans mun på hur han skall vara eller vad han bör göra. Att han leker lika mycket med sitt lego som han vill ha en tofs i håret. Att Mimmi är lika favoriserad som Musse. Att nagellack är vardag om en vill ha, likväl som att kepsen skall vara bakochfram konstant. Att kläderna väljs efter humör och kan vara helblå ena dagen., regnsbågsfärgade nästa och helrosa en tredje dag.

Jag väljer att ryta ifrån om någon kommenterar tofsen negativt. Säger att "det är nog dags att klippa honom nu, han ser ut som en tjej" (och vad skulle vara negativt med att vara tjej? Eller långhårig? Eller se ut som sig själv?"). När någon säger att det är synd om honom för han bär rosa (nej det är synd om dig som är trångsynt) eller att han borde välja bilen istället för dockan då han är pojke (nej han väljer precis det han vill för att han är ett barn.

Jo men ni ser, det är ju inte märkligt att barn gör de "valen" de gör när vuxna redan sätter dem i ett fack och väljer åt dem. Kan vi inte bara låta barnen välja precis som de vill?

Det behöver inte vara svårare än så för att komma en bit på vägen.

Likes

Comments

Hur fint är det inte att göra en jordgubbspaj på alldeles egenplockade bär? Det är något speciellt med att göra det på egenplockat, smaken blir magisk på något sätt. Vi har ett himla fint ställe med ekologiskt självplock en bit bort från oss där jag och M plockade (trampade ner, käkade, jagade katten osv) jordgubbar tills det inte gick mer. Halvt höggravid med vild tvååring är kanske inte den enklaste kombinationen, men klart en av de roligaste!

Förutom att bara mumsa i oss så alldeles naturella, så gjorde vi goda smoothies, hade i frukostskålen, gjorde glass på - och sedan denna ljuvligt goda sommarpajen med vaniljsås till. Ljuvligt, ljuvligt gott! Till det drack vi hemgjord flädersaft, för det om något påminner mig om min barndoms somrar!

Hur som glömde jag ta bild när den gjordes med jordgubbar, men vi har provat denna med både rabarber och som här med blåbär och hallon.

Smulpaj:
4-500 gram hallon/blåbär
125 gram kokosolja/riktigt smör
2 dl havregryn
1/2 dl kokosmjöl
1 dl mandelmjöl
1.5 dl brun sukrin/kokossocker
ev potatismjöl (om en använder frusna bär eller vill ha det mer fast)

Rör samman alla de torra ingredienserna, smält olja/smör och rör sedan samman men de torra ingredienserna. Lägg bären i en form och strö lite potatismjöl över för att slippa att det rinner. Jag använder ingen sötning då jag vill ha den naturliga smaken av bär, men en kan eventuellt tillsätta lite för att slippa den lite sura bärsmaken (som är det bästa med hela pajen enligt mig).

Smula degen över bären och sätt in i mitten av ugnen cirka tjugo minuter. Låt svalna och servera sedan gärna med kokosgrädde vispad med vaniljpulver.

Likes

Comments

Enkelt, gott och snabbt om en bortser från frystiden. Och mini älskar det. Jag menar, vilka barn älskar inte glass? Vi gör gärna vanlig hederlig bananglass´, men det är än lite roligare när en kan hålla glassen i handen.

Dessa två är lika men ändå olika. En baserad på endast bär och frukt, medan en är lite mer matig med kokosmjölk i.

Nummer ETT
Två deciliter frusna bär (hallon & jordgubb)
En deciliter frusen mango
Lite kokosvatten (för att hjälpa i mixningen)

Nummer TVÅ
En deciliter kokosmjölk (garants rosa)
en halv banan
fyra dadlar
två deciliter hallon

Mixa vardera blandning och frys in i formar. Om en inte har glassformar går det bra att frysa in i mindre glas och sticka en pinne i mitten på dem. Isglassen med bara bär och kokosmjölk är en fantastisk favorit i sommar!

Likes

Comments

Sommar är en härlig tid, vare sig det är sommarvärme eller inte. Jag hör ständigt omgivningen beklaga sig över att solen och värmen kommer - istället för att fokusera på hur härligt det är med ljusa morgnar och långa ljusa kvällar. Smarrig vattenmelon och väder där en slipper vinterjacka. Nyplockade jordgubbar och hemgjord glass.

Vi hänger hemskt gärna i trädgården tillsammans och käkar vinbär, jordgubbar och smultron tills det sprutar ur öronen (mest på barnet då). Även om gräset ofta är regnvått så vi får rusa i gummistövlar - men hur härligt är det inte att kunna springa runt i stövlar och underkläder utan att frysa? Vad gör det då att regnet nyss hälsat på?

En kan vara utomhus. Mycket, ofta och länge. Även om det betyder att ta skydd från alldeles för mycket blåst och att en kanske behöver ta en sväng inomhus när regnet kommer.

Det är en perfekt årstid för att springa utomhus. Ofta och mycket! För att köra backintervaller tills benen inte orkar mer och bara ligga utmattad på gräsmattan och pusta ut efteråt. Det är en perfekt årstid för att sitta på uteserveringar, för att äta glass och att springa med barnen i lekparken hur många timmar som helst.

För egen del har jag dessutom ett par fina sista ensammånader med min stora kärlek innan nästa stora kärlek anländer till världen. Bara det är värt att fira - och det gör vi varje dag. Genom att umgås, busa, kramar och bara hänga tillsammans så mycket vi kan.

Ju mer vi fokuserar på det positiva, desto bättre blir det!

Likes

Comments

Vem älskar inte kladdkaka? Okej, det finns säkert någon därute som inte gör det, själv älskar jag ju choklad, Älskar kladdkaka. Dock är det många år sedan jag slutade med socker, så vanlig kladdkaka känns som klister i munnen på mig. Men en med stärkande ingredienser i går jag igång på vilken dag i veckan som helst.

Ingredienser:
3 ägg
2 dl kokosolja
2.5 dl kokossocker/brun sukrin
5 msk kakao
3 dl mandelmjöl
1 krm vaniljpulver
2 krm salt

1 frp kokosgrädde
hallon

Sätt ugnen på 175 grader. Börja med att smälta kokosoljan och rör samman ägg och kokossocker under tiden. Häll sedan i kokosolja och blanda noga. rör samman alla de torra ingredienserna för sig själv och blanda sedan samman de båda - lite i taget. Häll smeten i en springform (cirka 20-22 cm i diameter) och sätt i mitten av ugnen i cirka 11 minuter.

Ta ut, låt svalna och dekorera med vispad kokosgrädde.

Likes

Comments

Om ni kommer från min gamla blogg vet ni sannolikt om de svårigheter vi hade att skaffa barn. I tre års tid fick vi olika mediciner, IVF-behandligar och nederlag där inget hjälpte. Sedan gjorde jag en radikal förändring i min kost och på ynka tre månader hade jag plötsligt min första ägglossning (som inte ens vården kunde hjälpa mig med) och på den lyckades vi bli gravida med Milio.

Nio månader senare kom han och vände upp och ner på livet - fullkomligt. Som jag (vi) hade längtat och väntat. Och allt blev faktiskt alldeles sådär rosenrött som en bara kan önska (om en bortser från att barnet inte sov sådär värst på natten i 18 månader men det har vi i princip glömt nu).

Under graviditeten hittade jag till det som kallas för "Nära föräldrarskap" och jag insåg att jag hittat rätt. I två år nu har vi levt efter det och det känns rätt för oss. Förståelse, gemensamt bestämmande, tid, utforskande och ett liv på lika villkor med en ledande (inte auktoritärt bestämmande) förälder. En harmonisk, men vansinnigt vild liten kille som jag mer än gärna spenderar dygnet om tillsammans med.

Vi lagar mat, busar, leker, tränar och myser tillsammans så mycket vi bara kan. Den där egentiden som folk pratar om känner jag faktiskt inte så värst mycket behov av. Kanske med tanke på all tid vi la på att få honom till oss. Kanske för att jag hunnit göra det mesta jag och vi vill ensamma sedan innan. Kanske för att jag bara är sådär tokigt förälskad som en kan bli. Kanske för att jag vet att det inte är alldeles för många år tills dess att han själv kommer att välja att inte vilja vara med mig lika mycket längre.

Hur som väntar vi nummer två om bara två månader - och jag är fullkomligt vettskrämd. Inte för att föda eller ha två barn, men för att jag inte förstår hur en kan älska någon lika mycket. Eller hur en kan ha tid att ge båda samma tid, uppmärksamhet och kärlek. För hur jag än vänder på det så kommer nya bebisen få mindre tid än M hade som liten. Och M kommer få mindre tid nu än innan bebis kommit till världen.

Likes

Comments