PTSD, Svenska

Jag kan inte sluta gråta. Jag kan inte trösta mig själv för jag försöker inte reda ut vad som är fel. Jag vet vad som är fel men det kommer inga tankar, de är blockerade. Jag har bara känslor. Känslor jag inte vill ha men som jag måste känna. Jag vet att det är ok men jag vill inte känna dem. Min kropp vill känna dem, oja.

Min hjärna har nu tagit över så mycket att jag inte känner något men jag gråter fortfarande, jag kan inte sluta. Jag hatar det, eller nej det gör jag inte, jag känner inget alls om det eller någonting annat. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill fly. Jag vill så himla gärna fly. Varför måste jag känna? Varför måste jag gråta? Varför måste det vara så här?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

English

I just wish everything wasn’t so hard. I’m sounding so dramatic. To be honest I’m doing quite fine in life right now. About to start my senior year, pretty calm because of the long summer break. My day’s been alright, life’s pretty alright now and still it takes so much out of me. Just going through an ordinary day is exhausting.

These are my thoughts on a Wednesday night/Thursday morning crying softly and listening to Sam Smith.

Likes

Comments