Header

Vi har nu varit två dagar på island, men det känns mycket längre. Vi har sett och gjort så mycket och jag tar in så otroligt mycket intryck varje dag, varje timme, varje minut att det nästan är lite jobbigt och rörigt ibland. Man ser så mycket vackert under så kort tid och ofta samtidigt och naturen slutar aldrig att häpna. Och jag menar aldrig. Enda sedan vi åkte från Keflaviks flygplats har vi inte kört på en enda "tråkig" väg, det har varit fin natur all the day och den är så omväxlande och det kommer nya saker hela tiden att man blir alldeles matt. Jag kan ofta stå och titta länge på något jag tycker är fint, men nu svischar det mesta förbi utanför fönstret och jag hinner inte riktigt ta in, andas ur och få reflektera över det innan nästa grej befinner sig framför ögonen på mig.

Overwhelmed. Det är absolut rätt ord.

Men det är helt fantastiskt faktiskt. Allt. Jag älskar vår lilla hyrbil Jimny och det är så jävla mysigt att få roadtrippa, åka vart, när och hur man vill, sitta och munsa färdkost och beundra vyerna och lyssna på musik (fast Marcus föredrar att inte lyssna på mitt DJande...).

Jag känner bara att det går så jävla fort också. Allt det här med intrycken, sevärdheterna och att åka från punkt A till punkt B. Många gånger när vi stannat har jag behövt sitta kvar i bilen några minuter bara för att samla mig på något vis.

På två dagar har vi sett otroligt mycket och imorgon har vi ett fullspäckat schema. Vi ska försöka hinna till en glacier lagoon innan frukost imorgon, så det blir tidigt, tidigt. Vi kanske till och med hinner fånga en glimt av soluppgången. Frukost vid 7 på hotellet som jag har höga förhoppningar på, för vi bor på ett väldigt fint hotell, och sen väntar en 6h lång biltur på F-vägar över en nationalpark som ska ha hur häftig natur som helst. Woop woop! 🙌

Dagen slutar inte där, utan efter vi korsat nationalparken ska vi till ett superstort vattenfall som heter Gullfoss. Superkänt. Man ska tydligen kunna äta där uppe, och efter 6h bil och en hike upp till ett superstort vattenfall borde ju ha byggt upp en aptit! Så ganska mycket som ska hinnas med imorrn, jag hoppas att det inte blir stressigt eller att alla intryck känns forcerade.

Jag känner redan nu att jag lätt kunnat göra om detta, och typ haft dubbelt så la g tid på mig. Fått stanna bilen ett par gånger, sätta mig och bara ta in allt.

Men, nu har jag skrivit av mig lite och hoppas att jag kan sova något inatt.

Jag orkar inte korrekturläsa och jag bara skrev vad som kom to mind. Jag har sååå mycket att berätta, skriva om och få ur mig, men tonight is not the night. Too much going on.

Tar lite random, oredigerade bilder också. nu får stå ut.

#bloggafrånmobilen #serknapptbilderna #island #älskart #stay #hurrdurr

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hoppsan hejsan och så har man varit i mora för andra gången i år. Ovanligt må jag säga, och tyvärr hade vi inte lika tur med vädret, men har haft det bra endå. Sju hela dagar blev det och jag vill nog påstå att det kändes mer tillräckligt än förra gången jag var upp.
Vi hann med en hel del, och jag är väldigt nöjd med besöket, nu är det lite midsommarfirande som väntar och sen blir det att packa väskorna igen för då bär det iväg till island! 👐✈

Sjukt god glutenfri pizza och glassbåten var det inge fel på #omnomfuckingnom

Blir lika amazed varje gång över hur fint det är

#pj&Tova #❤

Likes

Comments

Mitt absoluta all time favoritband, och lustigt är det att jag hittade dem genom en ren slump.
Jag kommer ihåg att jag satt hemma och spelade Burnout 3 Takedown på det då nya xboxet. Det gamla, första xbox, en svart klump med gröna detaljer och sladdar till kontrollerna.
Jag var väll 13år och livet var lite rörigt, jag drunknade lätt i takedown challenges och vet att jag tyckte så bra om musiken.
Så det slutade med att jag laddade ner hela Burnout 3 spellistan på min första egna speldator, vilket var en klumpig historia i form av en laptop, det fanns massor av band och bra låtar på den spellistan. Och endå stack den där låten ut. Paper Wings.
Kommer ihåg det lika tydligt idag som då.
Jag kommer ihåg att man kunde flippa mellan låtarna i spelet, och det var inte sällan som jag körde den på repeat.
Jag fastande för den, vilket ledde till att jag laddade ner ett helt album av Rise Against, and I got hooked.
Och på den vägen är det, Rise Against har alltid legat mig nära till hjärtat, och ni vet att vissa låtar/album/band får en att tänka tillbaka på specifika händelser, tillfällen eller perioder i livet?
Med Rise Against finns inte riktig sådan anknytning, för dom har alltid rullat i mina hörlurar. När man hade MP3 och iPods med begränsat utrymme var det alltid rise against som kom först in, en viss del av gigabyten var alltid öronmärkt för Tim och hans kollegor.
Jag tycker om deras sound, deras texter, budskap, energi, styrka och hur deras musik fick och får mig att må. Hur den pushar mig, hur den fyller mig med energi och hur den hjälper mig genom allt som varit. Det låter kanske fånigt, men deras musik är och har varit så jävla viktigt för mig och betytt och betyder gränslöst.
Jag vet inte om jag hade känt lika starkt idag om jag upptäckt dem nu, men deras musik var ju med mig genom allt. Good and bad.. När jag var ung, vilsen, rädd och trasig. På mina resor och äventyr, varje tågresa, alla mina dagar som pendlare, spelkvällar, förfester och hemmakvällar..
När jag satt på planet ner påväg till Ghana rullade Satellit på repeat..
This Is Letting Go - fick mig inte bara en, utan två gånger inse att det var dags. Släppa. Gå vidare. Det fanns inget mer att hämta där.
Ready to Fall - har inte bara beskrivit hur skör linje jag gått på under lång tid, utan fungerade även som en vindpust som blåste mig till rätt sida.
Swing life away - tänker på mina allra närmaste vänner och vad dom betyder för mig
Amber Changing - "your voice is wasted cause Im not listening"..
Survive - "How we survive, it's what makes us who we are" Mitt livs citat. Motto. Det finns så jävla mycket känslor, betydelse och innehåll i dom orden.
The good left undone är kanske min favorit låt..
Prayer of the refugee har gett mig så jävla mycket styrka..
Alltså, jag skulle kunna skriva uppsatser om låtar, om citat, texrrader, refränger..
Det finns inte ord så det räcker. Och skulle jag nämna alla låtar jag tycker "extra" mycket om, betydelsemässigt eller musikmässigt skulle det nog nästan bli alla.
Mitt liv skulle vara så tomt utan dem.
Och nu har dom släppt ett nytt album, och ska spela på Fryshuset den 27 oktober.
Min älskade, underbara Säl till bästa vän har redan ordnat biljett.
Jag har världens finaste vänner.. Och efter att ha panikat och flippat ur av glädje på tåget där jag sitter så kunde jag sätta mig och skriva det här.
Jag är så upprymd av vetskapen att jag äntligen, äntligen, äntligen ska få se dem igen, att jag dessutom har vänner som nästan är lika taggade som mig är ju helt jävla underbart.
Denna kvava fredag, med regnet hängandes i luften blev helt jävla underbar inom loppet av några sekunder.
Riktig lycka existerar. Otroligt bara att ett band och deras musik kan framkalla det.
Men det är just det.. Det är inte bara musik. Det är mitt liv.
Det är jag.

Likes

Comments

Det finns små stunder i livet då allt bara känns bra. Små tillfällen, som i sig inte är något speciellt, men man bara njuter i tillvaron. Såna stunder är underbara och dom dröjer sig gärna kvar i minnet.
Sittandes i solskenet på balkongen med en kopp kaffe och en skål med frukt kändes livet bara fint. Jag mådde bra, tog in allt en stund, slöt ögonen medan en gammal skiva av Veronica Maggio spelades i mina hörlurar som tog minnena tillbaka till livet som varit.
Jag mindes tillbaka, the good and the bad, solen brände på mina kindben och kaffekoppen värme mitt ben. Som ett litet stänk av solsken på livets gråa canvasduk känns dessa stunder.
Omfamna det lilla. Må bra i ingenting. Då mår man bra på riktigt.

Likes

Comments

Efter 10 intensiva dagar med att pumpa ut bakverk och styra upp personal var det äntligen dags att ta sig hemåt.. Jag var ganska redo att släppa bageriet och caféet för denna gång och få komma hem, slappa och göra lite nytta innan det blir dags att packa väskorna igen.
Som sagt har det varit ganska intensiva dag, jag har liksom inte fått använda något av de kläder jag packade ner, utan jag har bara varvat arbetskläder och pyjamas medans resten legat orört i väskan. Sista dagen, söndag, flöt allting på som fan och halv sex hoppade jag på tåget hem. Väl på tåget gjorde jag redan planer för måndag, en förmiddag i skola och sen åka och träffa storebror som behöver lite stöd på eftermiddagen. Tisdagen är redan uppbokad och klar och jag satt och försökte klämma in en träff med Max och Mojje innan jag drar iväg på fredag igen, och helt plötsligt kändes det som back in the days, när livet var ett pussel och alla dagar var fyllda till max och kalendern alltid glödde het.
Ibland saknar jag det. Jag är lite i mitt esse när det är fullt upp, ofta flyter det på och mitt nonexisterande behov av normal sömn och föda gifter sig väl med den livsstilen. Jag saknar såklart inte anledningen till mitt behov att hålla mig sysselsatt, men jag mår bra av att ha saker på G. Sitter jag hemma ett par dagar utan något vettigt att göra blir jag deppig och det kan mörkna rätt snabbt..
Men så kom jag hem, välkomnades varmt av katterna och som Pärlan har växt! Hon är snart större än Navi.. Hemmet var städat till perfektion och jag fick, efter lite om och men, krypa ner i en renbäddad säng.Och när jag låg där, och såg på Marcus, visste jag varför jag har lugnat ner mig. Jag mår så jävla bra idag. Jag trivs i mitt hem, jag trivs hemma en taco-fredag med en sovande katt på bröstet och hålla min sambo i handen under en dålig film. Jag trivs att bara få pyssla här hemma. Jag har inget behov av att boka upp varje dag och jag mår bra i mig själv och min situation, så jag kan vara hemma en dag i lugnan ro utan ångest. Därför fyller jag inte det tomrum jag en gång i tiden bävade för, utan jag väljer att omfamna det och må bra i det.. Jag vaknade fyra som vanligt av pärlan om vill gosa och vände mig om för att hålla om kärleken i mitt liv, och kände hur dagens planer bara rann av mig. Jag ville inte gå upp. Jag ville inte hetsa iväg. Och när Marcus kysste mig hejdå innan han gick till jobbet blev jag påmind om vilken underbar, snygg jävla kille jag har..Så nu sitter jag här, vid min älskade, saknade dator, med två spinnande katter som jag fan tycker om så mycket att det gör ont och pustar ut lite. Jag ska packa upp, tvätta, handla och kanske komma iväg och sola.
Ibland glömmer jag hur fint jag har fått det..💗

Likes

Comments

Efter ett par soliga, härliga dagar i Mora så drog ännu en skolvecka igång, jag framförde min sista muntliga presentation och i torsdags skickades hemtentan in. I samma stund som mitt mail for iväg, bifogat med terminens sista tentamen så klockade jag ut. Trots att terminen fortsätter fram till den 15e juni med en del lektioner så köptes inget nytt tågkort. Legal English får vänta till hösten.

Så jag tog ut sommarlovet i förskott, och redan dagen därpå hoppade jag på tåget mot Trosa och caféet, dit jag inte hunnit åka på flera månader för skolan har varit hektiskt och mitt eget liv fylls med annat.. Men nu är jag här igen, och ska stanna i över en vecka Det är en hel del event som händer under tiden jag är här och ny personal behöver läras upp innan sommaren drar igång på riktigt, så det är lite att stå i. Men idag har spenderats i bageriet och har inkluderat vår nykomling citronmarängpajen och blåbär/vaniljbullar som kommit att bli orginalare, och såklart klassiker som äppelpaj, kanelbullar, chokladbollar och rabarerpaj. Men fick inge flyt idag, det blev en hel del brända fingrar och trötta suckar, men imorrn tar vi nya tag, och gör ett nytt försök med baguetterna som misslyckades idag..🙈 Måste komma i form till nationaldagen, skolavslutning och Trosa marknad nästa vecka.

Hoppas att sommaren ska komma tillbaka snart..☀

Likes

Comments

Det var tre år sen jag var i Mora. Tre år sen jag träffade Patrik och nusnäspojkarna.
Tre år är för lång tid.

Och fyra dagar visade sig vara alldeles för kort. När jag stod på perrongen och skulle hoppa på tåget hem igen kändes det jobbigt, som om jag visste att jag inte kommer att komma tillbaka på länge.
Men jag vill inte att det blir så. Och jag antar att det är upp till mig att se till att det inte händer.

Men jag har haft det jättebra, solen har skinit och vi har fyllt dagarna.
Att träffa Patrik igen, som är en av mina absolut närmaste vänner är guld värt.
Nu är det hem till vardagen ett par veckor till, och ta lite beslut inför sommaren.

Likes

Comments

Sucks. Seriöst, det är ju bara en dålig film. Det är 2timmar och 2minuter av framtvingat, ihåligt och uttjatat crap. Hela filmen följer en röd tråd och det är en swirl av cringe och krystat.
Karaktärerna känns ju som rip-off efter rip-off, jag menar, groot är ju för fan Hodor och den där lilla tvättbjörnen är ett dåligt försökt att trycka in en häftig karaktär med sköna cacth-frases.
Att två karaktärer, som från början hatar varandra, blir störtförälskade i varann efter att ha känt varandra i typ en kvart är ju bara cringe.
Ett gäng bad guys, som slutar med att rädda galaxen? Orignellt.
I can not stress this enough, det är inte en bra film. Vilken är fan-basen egentligen? 12-åriga grabbar? Fine, kan sträcka mig so far att dom kanske gillar det, men det är fan inget för mig. När eftertexterna började rullade undrade jag vafan jag hade titta på, om jag hade laddad ner rätt film och eller om det var ett skämt.
Jag menar, kom igen.... Jag tänkte utveckla mig, men Wikipedia säger följande:
"Äventyraren Peter Quill, som gärna kallar sig Star-Lord, slår sig samman med Rocket, en vapengalen tvättbjörn, Groot, en trädlik humanoid, den gåtfulla Gamora och den hämndlystne Drax the Destroyer. Tillsammans bildar de ett futuristiskt team av superhjältar som skyddar galaxen mot faror."

Hade jag läst den här beskrivningen innan jag laddat ner filmen hade jag förmodligen låtit bli.. Jag tänkte basha den här fantasilösa, tryhard filmen, men känns som WikiP summerade det ganska fint.

Hata mig gärna, filmen suger.

Likes

Comments

Livet är inte så seriöst som många vill få det till. och det är bra för jävla kort och skört att inte leva som man själv vill. I slutänden, tragiskt nog, spelar det ingen roll.
Livet beskrivs ibland som en cirkel, men vi kommer aldrig igen och valen du gör idag är utan betydelse. Egentligen.
Det spelar det ingen roll vilken bil du kör, vilket jobb du har, vilka du umgås med, dina fritidsaktiviteter, examens, hur allmänbildad du är eller vilken musik du lyssnar på. När lamporna har slocknat, sätena gapar tomma och du står själv i mörkret av dina prestationer, vad känner du?
Det är så många som spenderar ett helt liv på att spackla upp en fasad, som inte är något annat än just det, en tom fasad.
Man kämpar sig upp varje morgon till ett mediokert jobb, för att leva ett liv som omvärlden ska inspektera och bedöma. Man spendera sina år med att försöka passa in i ett system som ska placera dig i ett önskat fack, så att andra ska se att du minsann har levt upp till de krav samhället har satt upp för att vara ansedd som lyckad.
Spendera ett helt liv, bara försöka passa in i alla ramar och oskrivna regler.

När din kropp är bränd och askan begravd, ska alla glömma det du åstadkommit, tårarna kommer att torka och blommorna kommer att vissna, och när tiden gjort sitt och tellus roterat ytterligare, i sin egen oundvikligt förutsägbara existens, kommer det inte ens finnas några minnen kvar.

Jag säger inte att livet inte är värt att leva. Precis tvärtom. Det finns ingen mening att leva om du inte gör det för din skull.
Skit i allt det andra. I alla fack man ska passa in i, i hur omvärlden och alla andra vill att man ska vara. Den obegränsade hetsen av att bli något, att ha ett respekterat jobb och bekräftelser hängandes på väggen att du är värd något. Låt dig inte styras av systemets krav på dig som människa.
Livet är för dråpligt och skört för att leva upp till någon annans förväntningar. Lever du för att leva upp till någon annans ideal, lever du inte alls. Speciellt inte när "någon annan" inte ens har ett ansikte.
Man ska leva för att leva. Må bra, skratta, resa, älska, uppleva, se och känna.
Vill du göra något, så gör det bara och vet du inte vad du vill, så ta reda på det. Hitta vem du är, inte i ett jobb, i en titel eller i omständigheterna, hitta vem du är i dina handlingar, upplevelser och känslor. Fortsätt skapa dig själv tills du är nöjd.
Och bli aldrig nöjd. Gör saker för att du mår bra av det. Vill du utöva ett specifikt yrke, så är det inget fel med det, det är inget fel med att plugga i flera år, det är inget fel att kämpa och svettas för att nå dit man vill, så länge du gör det för din skull och ingen annans.
Jag tror det är lätt att glömma eller tappa bort sig själv i dagens samhälle. Ju äldre man blir, ju svårare blir det också, jag tror man slutar kämpa successivt, man faller tillbaka, man följer istället för att leda. Men gör inte det. Ingen kommer minnas dig om 100 år, så varför leva för att passa in?
Styr ditt eget liv, eller ge upp. Du måste välja.

Cause' f you don't play, you're going to lose.


Didn't make sense not to live for fun

Och fast ni flyttat till ett hus som är öppet, fräscht och ljust,
s
å kommer inga gäster minnas var det låg

Likes

Comments

I helgen skulle mina småkusiner komma på besök, och jag hade planerat och förberett, bakat lillkusinen favorit; kladdkaka, köpt chips och dipp och deras favoritgodis och kylen var full med läsk.
Pojkarna anlände och efter en lunch på Jensens nere på stan försökte jag locka med olika förslag, minigolf, bio, kokpunkten, yoump, glida på stan?
Men pojkarna ville bara hem, så vi åkte dit och så fort vi klev innanför dörren plockades egna möss fram och de bänkade sig framför varsin dator.
Jaha, det var det som lockade. ohwell, jag är inte den som klankar ner på ett spelintresse.
Men kvällen kom och det fanns inget intresse utöver datorerna, och det svarades knappt på tilltal. Jag ställde mig och bakade pizza och när det var dags för topping så stressades det så att osten flög åt alla håll, innan jag ens hunnit ställa in plåten var ungarna tillbaka i varsin stol.
ohwell, köket måste ju endå städas från deg, tomatsås och pizzakrydda.
När vi satt oss ner för att äta framför en film så kändes det fortfarande stressigt, och intresse att starta eller uppehålla en konversation var nonexisting, när tallrikarna var tomma så försvann pojkarna lika fort som innan, och inte ens så mycket som "tack för maten" yppades.
Jag sjönk ihop lite besviket i soffan, men vad gör man?
Under kvällen försökte jag locka med chips och godis till en film, eller någon kanske är sugen på en efterrätt jag förberett?
Men dippen blev orörd och ingen dessert gjordes, utan jag fick istället upprepade gånger be ungarna dämpa sig vi datorerna och när jag stod ännu en gång i köket och tog hand om disken kände jag mig som en morsa. great. inte precis what I had in mind.
Morgonen därpå behöver jag nog inte ens berätta vart jag hittade pojkarna, eller att dom knappt rörde brödet jag gått upp och bakat på morgonen, och mina frågor och försök till samtal kändes fruktlösa.
Pojkarna åkte hem innan jag hann servera lunch, och det kanske var lika bra.
Det stod hemmarullade köttbullar och hemgjort potatismos med brunsås och lingonsylt på menyn, och jag får nog säga att jag är lite glad att det blev matlådor istället.
Marcus blev helt lyrisk av maten, han älskar husmanskost. Made from scratch, och så länge det uppskattas, har jag inget emot att stöka i köket.
Desserten serverade jag också till Marcus på kvällen.
Teknologi tar väll kanske över, och jag har inget emot det, jag är själv en tvättäkta gamer som förmodligen spenderat alldeles för många timmar framför dator och tv-spel, men jag tror inte att intresset för annat utplånades. Jag tror att jag blev mest besviken på att dom inte ville komma för att umgås, utan för att använda våra datorer.
Men allt har sin tid, och just nu verkar tiden för mys i soffan och baka pizza ihop vara förbi.

Likes

Comments