Header

Jag måste bara få säga att jag har haft en bra jävla dag. Solen sken och det kändes som våren verkligen kommit, jag satt bredvid Virreburr och trots att jag inte fick ett skit gjort, så var det fan roligt och avslappnat som fan. Kändes som jag var på högstadiet igen när man bara sitter och flummar ur på lektionerna. Victor är fan rätt skön.
Tvättmaskinen blev inkopplad idag som vi väntat på i fan fyra veckors tid, vi hämtade ut paket på posten med våra nya glas och posters till tavelväggen, jag har nästintill kirrat praktikplats till hösten, har bokat in Dr Bombay med gamla buds, jag har plötsligt fått tillbaka lite gnista för skolan OCH jag tar fanimig helg idag.
Ledig i fucking fyra dagar, efter denna mysiga, soliga dag. Feels good man.

Dessutom har vi äntligen börjat fått ordning hemma och jag tror fan att det kommer bli en skitbra vår.
Jag ska boka in ett plugghelg med Mira inkluderat vin, snack och pamper, jag ska träffa efterlängtade Joel, laga veganskt och mixa drinkar, jag ska gå på Afternoon Tea i Sthlm och som en fancy little miss, jag ska supa med mina polersh, äta gott och dricka kaffe i morgonsolen på balkongen, jag ska boka in en lunch med Veronica, mysa med mitt gudbarn Stella och köpa ett Nintendo64. Jag ska bara börja njuta av livet igen.
It's my fucking time to shine, bitches. ✌

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Vi lever idag i en värld där jämställdhet och likabehandling har kommit att bli en kärnfråga i samhället. Vilket jag tycker är hur bra som helst. Men i och med dessa ämnen har även någon slags hysteri väckts var gällande kvinnors rättigheter och segregering av minoritetsgrupper, där vi inte längre för diskussionen på en rationell nivå utan vågen har tippat över åt andra hållet. Ur denna urläckta pöl föddes en kränk generation. En generation där man ska vara annorlunda för att passa in och överkänslighet har felaktigt sammanflätats med att stå upp för sig själv.

Förstå mig rätt, jag tycker jämställdhet är en viktigt fråga, och jag är otroligt glad att mycket resurser läggs ner för att skapa en mer balanserad och jämlik plattform för oss att agera på, men ibland går det för långt och istället för att skapa en jämbördig tillvaro så ger vi privilegium till dem vi anser har en sämre position.
Ett praktexempel är inkvotering av olika slag.
Många företag, skolor, föreningar etc ser positivt på mångfald, och det i sig är ju hur bra som helst, men att sedan välja bort mer lämpade och kvalificerade kandidater som ett sätt att främja mångfalden är bara fel.
På polisskolan sker inkvotering rätt hårt, både gällande kvinnor och människor av en annan etnicitet, men nu pratar vi om ett yrke som ska funktionera som en säkerhet för hela samhället. Jag tycker personligen inte att det är rätt ställe att kvota in människor.
Även om en kandidat då gör bättre ifrån sig på såväl fysiska, psykiska och kunskapsmässiga prov så kan hen bli bortvald på grund av någon som samhället anser vara "missgynnade" får den platsen, uteslutande på grund av sitt kön eller etnicitet. Detta, är precis vad diskriminering, som ni så desperat säger att ni vill utplåna, grundar sig i; att man har bättre förutsättningar på grund av sin bakgrund, sexuella läggning eller kön. Vilket är precis vad som händer vid inkvotering. Så berätta varför det är okej med omvänd diskriminering?

Jämställdhet handlar inte om att gynna vissa grupper. Det handlar om att alla ska ha precis samma förutsättningar. När det gäller t.ex. antagning till en utbildningen är den förutsättningen proven. Alla prover och tester ska vara likadant utformade och samma villkor ska gälla för alla.
Sen hur resultaten ser ut är vad individen ska stå för, där de med högst poäng och resultat ska vara dem som blir antagna. Inte att de med högst poäng kommer in och om det inte är tillräckligt många från dessa "missgynnade" grupper, ska dom slumpmässigt slängas med för att främja den fina jämställdheten i vårt avlånga land.
Det enda vi främjar med detta beteende är att vi uppmuntrar till särbehandling. Det är okej att behandla människor olika, bara du behandlar dom som anses ha privilegier sämre.

Sen är jag inte heller fyrkantig och trångsynt, jag förstår och accepterar att vissa fysiska antagningsprov kan skilja sig mellan kvinnor och män, då vi har olika fysik av naturliga skäl. Men det finns en gräns som vi passerade för länge sen.
Lika lön för alla som gör samma jobb är en fucking självklarhet, men att neka någon med bra resultat för att någon med en annan bakgrund ska kvotas in för att "det ser bra ut" för företaget/skolan är inte schyst.

En annan sak men den nykläckta gnällspiksgenerationen är att allt kan uppfattas som diskriminering och rasism. Men bara det när det handlar om vissa, utsatta folkgrupper.
Att säga att vi svenskar är tystlåta, tillbakadragna, sillätande blekfisar är helt okej, men att påstå att araber är högljudda och bär turban, då är man rasist.
Jag fattar att man inte säger vad som helst, och speciellt inte till en kanske redan utsatt folkgrupp, men åsikter eller generalisering behöver automatiskt inte betyda rasism.

När jag var i Ghana under tre månader råkade jag ut för otroligt hårda kulturkrockar. T.ex. när man åker buss i Sverige sätter man sig på sin plats, sen sitter man där tyst och stilla under hela färden tills man lugn och snällt kliver av på sin station. I Ghana är det kaos på bussen, alla pratar med varandra, fast ingen känner någon och träffar man någon man känner man man skrika rätt över hela bussen en hel resa istället för att gå och sätta sig bredvid varandra, barnen får springa runt som dom vill, klättra och hoppa mellan säten och det spelar musik från fem olika mobiltelefoner ur sprakande högtalare. Har ni fått er en riktigt fin bild i huvudet nu?
Det är skillnad på hur vi är som folkslag, på hur man agerar i olika kulturer, därför upplever vi tysta och tråkiga svenskar många andra folkgrupper som högljudda, häriga och blir irriterade när kidsen springer runt och river i hyllorna på ICA eller skriker på bussen.

"Man får väll anpassa mig dit man kommer!"
Jag tror inte det är så lätt, Kurt 68 år. De flesta med utländsk påbrå har inte valt att kommit hit, och även fast det är krav på att rätta sig efter det svenska regelsystemet så kanske det inte är så lätt att släppa sin egna kultur, ändra på sin personlighet och "anpassa" sig.
Kurt har levt en stabilt liv, jobbat hårt och bor nu på landet min sin fru Agda som han träffade när han var 17, han kanske inte har rätt att be någon annan anpassa sig. Det kanske inte du heller har.

Det stämmer att många invandrare hamnar i fel kretsar, kanske brukar droger och hamnar på andra sidan lagen, men om du för en sekund kunde bara försöka titta utanför dina jävla skyddslappar och tänka till. Om du, bara för den där millisekunden kunde svälja din oförtjänta svenska stolthet och plocka ur vaxet ur öronen så kanske du skulle se att det inte är svårt att förstå.
För det första; att vara svensk är inget att vara stolt över. Det är inget du har jobbat för eller åstadkommit, du råkade bara, helt jävla slumpmässig, bli född på den är ytan av jordklotet som blivit namngett Sverige. Är det en sak du känner att du kan vara stolt över antar jag att du inte har så mycket andra prestationer i bagaget. Du är stolt över den sak du hade exakt noll delaktighet i. Men grattis, verkligen. Bra jobbat?

För det andra; Tänk dig då att du mist allt, på grund av en konflikt du inte ens fucking vet vad den handlar om och du har inte heller valt sida. Men endå är det du som är på flykt, du kommer till ett nytt land, där dom säger att det finns möjligheter för dig. Du kan inte språket, du förstår inte kulturen, du känner inte igen sakerna som står på hyllorna i mataffären och du kan inte räkna pengarna. Du blir insatt i en lägenhet med tre andra familjer. Människor blänger på dig på stan, sätter sig så långt ifrån dig på bussen som det går, skriker saker efter dig på stan och du blir alltid refererad till som minoritet.
Tror du att det är lätt? Tror du att du skulle fixa det? Ingen vill anställa dig och ingen vill hjälpa dig. Och det enda du vet är att du borde anpassa dig, till en kultur du inte ens känner till. Du gör fel, men vet inte ens vad.
Jag tror det är jävligt fucking lätt att halka in på fel spår.
Jag är svensk, men när jag var ung och kände mig missförstådd tog jag dåliga beslut. Att vara missförstådd och hatat av ett helt jävla land, du inte ens valt själv, som du inte tycker om och du längtar hem till något som inte ens existerar längre, och andra säger att du ska anpassa dig, samtidigt som du borde åka hem för det är inte ditt land.
Men vet du, Kurt, pröva du. Om du tror du klarar dig bättre. I fucking dare you.
Kurt är rasist, Kan blänger på mörkhyade människor på bussen, han kallar dom apor inför sin familj och röstar på SD i smyg. Kurt har dålig människosyn.
Jag ser att vi är olika som folk, jag vågar påstå det och accepterar det. Jag anser inte att någon är mindre värd för det.


Nej, jag är inte schizofren. Jag har delade åsikter om det mesta. Jag gillar inte när människor dömer varandra baserat på bakgrund, men jag gillar heller inte när ultrafeminister och kränkningsgenerationen sätter på sig offerkoftan och puschar så hårt att lagförslag om inkvotering av kvinnor i bolagsstyrelser kommer upp på bordet.
För i helvete, det är väll upp till varje enskilt jävla bolag att få bestämma vem eller vilka som ska sitta i styrelsen. Precis som det är arbetsgivarens rätt att få välja den kandidat som hanterar språket bäst om hen anser att det underlättar för företaget.
Sen är det fan inte okej att be en läkare städa biolokaler, erbjud då svenskakurser så att kompetensen kan användas. Bara för att vi pratar bättre svenska, betyder inte det att vi gör ett bättre jobb.
Här är förutsättningen språket, låt att som vill få en chans att anpassa sig.

Jag skrev en bok, lev med det. Orkar inte ens korrekturläsa.

Ville bara be folket sluta sticka offerkoftor och se skillnaden mellan jämställdhet, diskriminering och rasism.

Likes

Comments

Jag är helt slut idag.
Ekonomin i skolan äter fan upp mig inifrån, grupparbetet känns inget annat än tungt som bly och helt jävla meningslöst, samtidigt som vi ska läsa en hel jäkla bok tills nästa vecka tillsammans med en hel hög andra läsanvisningar. Samtidigt står vårt hem fortfarande med täckplast i dörröppningarna och färgstänkt skyddspapp på golven och en oinstallerad tvättmaskin mitt i vardagsrummet bredvid en inplastad soffa vi inte suttit i på två veckor medans ouppackade lådor står i varje hörn. LiA platser ska sökas, sommarjobb ska letas, dopklänning och en perfekt present ska fixas och företaget ska ständigt ha tillsyn.
Det känns också som jag dras åt alla möjliga håll, telefonen går på högvarv, brorsan ringer och vill att jag häller upp vatten på dopet, och läser en till dikt och jag kanske kan hjälpa till med förberedelser? Lasse undrar om jag kan komma och hjälpa Jonte med hans dator ASAP, helst imorrn och om jag kanske kan vara barnvakt nästnästa helg? Patrik hetsar om allt från bio till museeum, kompisar surnar när jag säger att jag inte har tid, varför kommer jag inte hit, varför åker jag inte dit, när får man se lägenheten, skulle vi inte ses när du flyttat, en liten stund kan du völl avvara?
Jag är helt dränerad. Chilla lite.
Jag behöver bara få ta ett steg tillbaka och få en chans att andas ut lite, utan att få dåligt samvete.
Jag hinner knappt med mig själv atm, hur ska jag hinna med alla andra också?

Likes

Comments

70 år hade du blivit idag, och det är så tomt utan dig.
Jag önskar att du fanns hos oss idag. Jag önskar att du fick lukta på Gustavs lilla dotter Stella, jag önskar du kunde se hur duktig Hannes är på sitt jobb och se småpojkarna växa upp.
Jag önskar du fanns här och kunde se att jag ordnade upp mitt liv, hur bra jag har det nu och att du kunde träffa Marcus. Jag tror du skulle gilla honom. Jag önskar du fanns här den dagen jag får en liten flicka eller pojke. Bjudit dig på kaffe och sockerbitar vid vårt köksbord medan ditt barnbarnbarns låg i din famn.
Jag önskar att du kunde finnas här och stötta mamma. Hon behöver dig.
Vi alla behöver dig. Mer än du någonsin förstått. Vi är nog alla lite vilsna utan dig.
Du försvann för tidigt från oss. Du var värd att finnas här. Var det någon i hela världen som förtjänade att finnas hos oss så är det du och Lilli.
Jag antar att ni behövdes någon annanstans.
Det är bara inte rättvis, för vi behöver er också.

Likes

Comments

Renovering av vardagsrum och hallen går sådär, först krånglade det med hallen så vi fick köpa renoveringstapet och slå upp, och målningen i vardagsrummet blev sådär. Vi tyckte att vi gjort ett bra grundarbete, och det har vi gjort, men i och med att släpljuset från det stora fönstret framhäver alla skavanker och ojämnheter och jag är bara inte nöjd.
Det är inget fel på det egentligen, men jag vill ha det bättre.
Så nu har vi bestämt oss för att tapetsera, var och köpte alla grejjer idag och köpte även silikonfog, som är helt underbart att jobba med! Täcker alla springor, glipor och mellanrum bland lister, dörrkarmar etc. Blir supersnyggt 👌
Men ja, det har tagit mer tid och kostat mer än vi räknat med, och även om det kommer bli bra när det väl är klart blir man lite trött.
Vi har en superfin lägenhet, men jag börjar bli trött på att det ser ut som ett renoveringsprojekt och man kan aldrig riktigt slappna av, det blir dessutom svårt att fokusera på plugget när detta hänger över en.
Dock har jag varit rätt duktig under helgen med skolarbetet, har repetera ekonomi och gjort massor av uppgifter från boken, har börjat jobba ordentligt på grupparbetet och imorrn måste jag börja läsa in det som ska läsas inför arbetsrätten. Sen har jag sökt LiA-platser under helgen och sommarjobb, dessutom har jag hunnit tvätta och stryka under kvällen och fixat matlåda så jag slipper äta keso. Måste fan säga att jag varit produktiv!
Synd att helgen alltid går så fort bara. Imorrn ska jag till Enköping efter skolan, på tisdag ska jag försöka hinna med att träffa Max som jag typ längtar ihjäl mig efter, på onsdag ska vi jobba på grupparbetet efter skolan och på torsdag är jag ledig, antar att jag måste plugga då också, men vore nice att få tillfredsställa mitt sociala behov med en fika eller lunch med någon typ Joel, Mojje eller Vevve. Det hade varit nice.
Sen på fredag har jag redan bestämt att jag ska dricka. Jag vet inte när, hur eller vart, men jag tror jag kommer vara förtjänt av lite alkohol efter denna vecka. 🍸👐



Likes

Comments

"Hur gammal är du nu?"

See, our world is slowly dying
I'm not wasting no more time
Don't think I could believe you,

our hands will get more wrinkled,
and our hair, it will be grey
Don't think I could forgive you.

Likes

Comments

Först sa vi att vi skulle vänta med att måla om och fixa det lilla som behövs fixas, men när vi såg alla skruvhål och defekter, och tapeten lossnade för att ägarna innan superlimmat fast kabellister upp på alla väggar och längs både golv- och taklister bestämde vi oss att det är lika bra att ta tag i det på en gång.
Marcus ska dessutom inte börja sitt nya jobb förrän i slutet av månaden, så det passar bra att sätta igång nu.
Sen är det skönt att få det gjort innan vi ska börja införskaffa nya möbler och sätta upp tavlor, hyllor, gardiner etc.
Vi har rivit ner tapeterna i vardagsrummet, vilket gick hur smidigt som helst.
I hallen var det dock svårare, där var det först målat över en strukturtapet och under fanns ytterligare flera lager med tapet, i olika utföranden och tjocklek, sedan längst in är det betong.
I och med att tapeterna är så gamla och suttit så länge sitter de nästan ihop med varandra och det är svårt att veta vilket lager som är vilket, men nu är vi inne på innersta lagret som verkar vara någon slags täckt/grundtapet.
Vi kommer nog få både spackla och slipa väggen i hallen, men det blir bra när det är klart.
När man är inställd på att bo på ett ställe länge, finns det både ork och motivation att göra om och göra det ordentligt.
Att måla om är dessutom relativt lätt, och förhoppningsvis går det lagom fort också.
Så skönt att vara igång med vårt egna hem!

Efter fem lager tapet tittade denna fram🌺🐦

Likes

Comments

Vi har äntligen flyttat!
Jag kan inte beskriva hur otroligt bra det känns, jag kan inte ens riktigt sätta ord på det. Jag tror att man måste ha varit lika vilsen, rädd, bortkommen och emotionellt hemlös som jag varit för att verkligen förstå.

Efter att jag flyttade från mitt barndomshem har jag aldrig känt mig hemma någonstans, det har bara varit någonstans jag bott. Jag har dessutom flyttat runt en hel del, både när jag bodde hemma, men men också i mitt vuxna liv.
Det har varit lite överallt i Enköping och sedan har jag farit runt både i och utanför Sverige, och jag har aldrig blivit långvarig någonstans.

Nu hade jag valt en plats jag ville bli långvarig på. En stad nära vänner och familj, fylld med massor av möjligheter.
När jag hade lastat in de allra sista kartongerna i flytten och jag stod och andades in lägenheten blev jag helt varm i bröstet av lycka. Det kom som en våg och jag kunde inte låta bli att le så hårt att jag fick ont i kinderna.

Redan första natten sov jag som ett barn, vilket jag först berodde på att flytten pumpat ur all energi, men sen vi flyttade in har jag sovit hur bra som helst. Det har varit så himla skönt!
Jag trodde det skulle ta ett tag att komma iordning och att känna sig hemma, men en tog knappt ett dygn innan jag stortrivdes. Med allt.
Kanske beror det på att jag flyttade med en person som får mig att må så jäkla bra. Eller att jag faktiskt äntligen har mitt eget ställe, här är det mina regler som gäller och jag behöver inte anpassa mig efter någon annan. Kanske att jag äntligen är inom ett behagligt avstånd till mina vänner. Eller att den här platsen och lägenheten är helt självvalda.

Det fortfarande mycket som ska komma på plats, och det är mycket kvar att göra i lägenheten och många inköp som ska göras. Men detta är mitt hem nu. Jag vill vara här. Jag blir varm igen av att bara skriva om det

Nu börjar livet på nytt. Jag ska skapa mitt hem.

Likes

Comments

Nu har vårterminen dragit igång på riktigt. Vi började med ett ämne jag varit livrädd för sen i höstas: Ekonomi. Jag har alltid varit duktig i skolan, men matematik har varit min akilles häl. Därför satt jag som på nålar hela första ekonomilektionen, nervös som fan.
Min inställning har alltid varit jag kan inte. Vilket är helt sant.
Jag är askass på matte, långsam som fan på huvudräkning, har aldrig lärt mig ställa upp och räknar fortfarande på fingrarna. Jag har inte heller haft något intresse av att lära mig.
Needless to say att mattelektionerna alltid varit fyllda med ångest och frustration.
Men ekonomin känns inte så överväldig, man får använda miniräknare och vår lärare får mig äntligen att se det logiska i våra uträkningar. Håller vi oss på samma nivå som vi har gjort hittils tror jag faktiskt att jag kan klara det.
Eller så kommer jag crash and burn och hitta mig själv på samma jävla kurs nästa år.

Vi har också kommit igång med juridiken, vi har börjat med både familjerätt och associationsrätt och därmed jonglerar vi tre ämnen parallellt.
Tror det kommer bli en intensiv vår med mycket plugg, så redan nu har ARK fått vila medan lagboken blivit framplockad.

Skönt endå att komma igång, men jag hade uppskattat om vi hade ekonomi och ett juridikämne. Det hade varit lagom, just i och med att jag faktiskt är halvt livrädd för vad som komma skall inom ekonomi.

Men nu kör vi.

Likes

Comments

Januari månad går mot sitt slut och det kan inte gå snabbt nog.
Om 12 dagar är det äntligen dags att lasta bilen och ta oss till vår nya bostad.
Jag har flyttat många gånger de senaste åren och aldrig känt mig hemma någonstans och det har alltid varit tillfälliga boplatser. Platser där jag vetat att jag inte kommer bli långvarig.
Denna gång är det annorlunda. Detta ska bli vårat, gemensamma hem.
Mitt hem. Min trygghet.
Nu har ett nytt år kommit, en ny termin med nya, svåra utmaningar och snart har vi en nystart med lägenheten.
Det känns så himla bra att det är på gång. Nu är det verkligen dags att vända blad ordentligt, öppna ett nytt kapitel och äntligen stänga det gamla. Jag kommer närmare mina vänner, hamnar i en stad av mitt val med massor av nya möjligheter och det bästa är att det känns så himla bra.
Det känns som detta är det jag behöver, den sista pusselbiten som faller på plats för att jag ska kunna andas luften lätt och känna att jag mår bra, här vill jag vara och idag mår jag bra.
Jag är redan kär i känslan som ännu inte kommit, och även fast saker sällan (aldrig) blir som jag tänkt, och jag har ständigt fått jobba i motvind och spöregn, så känns detta så rätt. Känns som det kommer bli så bra.

It's my time to shine🌟

Likes

Comments