Header

Renovering av vardagsrum och hallen går sådär, först krånglade det med hallen så vi fick köpa renoveringstapet och slå upp, och målningen i vardagsrummet blev sådär. Vi tyckte att vi gjort ett bra grundarbete, och det har vi gjort, men i och med att släpljuset från det stora fönstret framhäver alla skavanker och ojämnheter och jag är bara inte nöjd.
Det är inget fel på det egentligen, men jag vill ha det bättre.
Så nu har vi bestämt oss för att tapetsera, var och köpte alla grejjer idag och köpte även silikonfog, som är helt underbart att jobba med! Täcker alla springor, glipor och mellanrum bland lister, dörrkarmar etc. Blir supersnyggt 👌
Men ja, det har tagit mer tid och kostat mer än vi räknat med, och även om det kommer bli bra när det väl är klart blir man lite trött.
Vi har en superfin lägenhet, men jag börjar bli trött på att det ser ut som ett renoveringsprojekt och man kan aldrig riktigt slappna av, det blir dessutom svårt att fokusera på plugget när detta hänger över en.
Dock har jag varit rätt duktig under helgen med skolarbetet, har repetera ekonomi och gjort massor av uppgifter från boken, har börjat jobba ordentligt på grupparbetet och imorrn måste jag börja läsa in det som ska läsas inför arbetsrätten. Sen har jag sökt LiA-platser under helgen och sommarjobb, dessutom har jag hunnit tvätta och stryka under kvällen och fixat matlåda så jag slipper äta keso. Måste fan säga att jag varit produktiv!
Synd att helgen alltid går så fort bara. Imorrn ska jag till Enköping efter skolan, på tisdag ska jag försöka hinna med att träffa Max som jag typ längtar ihjäl mig efter, på onsdag ska vi jobba på grupparbetet efter skolan och på torsdag är jag ledig, antar att jag måste plugga då också, men vore nice att få tillfredsställa mitt sociala behov med en fika eller lunch med någon typ Joel, Mojje eller Vevve. Det hade varit nice.
Sen på fredag har jag redan bestämt att jag ska dricka. Jag vet inte när, hur eller vart, men jag tror jag kommer vara förtjänt av lite alkohol efter denna vecka. 🍸👐



Likes

Comments

"Hur gammal är du nu?"

See, our world is slowly dying
I'm not wasting no more time
Don't think I could believe you,

our hands will get more wrinkled,
and our hair, it will be grey
Don't think I could forgive you.

Likes

Comments

Först sa vi att vi skulle vänta med att måla om och fixa det lilla som behövs fixas, men när vi såg alla skruvhål och defekter, och tapeten lossnade för att ägarna innan superlimmat fast kabellister upp på alla väggar och längs både golv- och taklister bestämde vi oss att det är lika bra att ta tag i det på en gång.
Marcus ska dessutom inte börja sitt nya jobb förrän i slutet av månaden, så det passar bra att sätta igång nu.
Sen är det skönt att få det gjort innan vi ska börja införskaffa nya möbler och sätta upp tavlor, hyllor, gardiner etc.
Vi har rivit ner tapeterna i vardagsrummet, vilket gick hur smidigt som helst.
I hallen var det dock svårare, där var det först målat över en strukturtapet och under fanns ytterligare flera lager med tapet, i olika utföranden och tjocklek, sedan längst in är det betong.
I och med att tapeterna är så gamla och suttit så länge sitter de nästan ihop med varandra och det är svårt att veta vilket lager som är vilket, men nu är vi inne på innersta lagret som verkar vara någon slags täckt/grundtapet.
Vi kommer nog få både spackla och slipa väggen i hallen, men det blir bra när det är klart.
När man är inställd på att bo på ett ställe länge, finns det både ork och motivation att göra om och göra det ordentligt.
Att måla om är dessutom relativt lätt, och förhoppningsvis går det lagom fort också.
Så skönt att vara igång med vårt egna hem!

Efter fem lager tapet tittade denna fram🌺🐦

Likes

Comments

Vi har äntligen flyttat!
Jag kan inte beskriva hur otroligt bra det känns, jag kan inte ens riktigt sätta ord på det. Jag tror att man måste ha varit lika vilsen, rädd, bortkommen och emotionellt hemlös som jag varit för att verkligen förstå.

Efter att jag flyttade från mitt barndomshem har jag aldrig känt mig hemma någonstans, det har bara varit någonstans jag bott. Jag har dessutom flyttat runt en hel del, både när jag bodde hemma, men men också i mitt vuxna liv.
Det har varit lite överallt i Enköping och sedan har jag farit runt både i och utanför Sverige, och jag har aldrig blivit långvarig någonstans.

Nu hade jag valt en plats jag ville bli långvarig på. En stad nära vänner och familj, fylld med massor av möjligheter.
När jag hade lastat in de allra sista kartongerna i flytten och jag stod och andades in lägenheten blev jag helt varm i bröstet av lycka. Det kom som en våg och jag kunde inte låta bli att le så hårt att jag fick ont i kinderna.

Redan första natten sov jag som ett barn, vilket jag först berodde på att flytten pumpat ur all energi, men sen vi flyttade in har jag sovit hur bra som helst. Det har varit så himla skönt!
Jag trodde det skulle ta ett tag att komma iordning och att känna sig hemma, men en tog knappt ett dygn innan jag stortrivdes. Med allt.
Kanske beror det på att jag flyttade med en person som får mig att må så jäkla bra. Eller att jag faktiskt äntligen har mitt eget ställe, här är det mina regler som gäller och jag behöver inte anpassa mig efter någon annan. Kanske att jag äntligen är inom ett behagligt avstånd till mina vänner. Eller att den här platsen och lägenheten är helt självvalda.

Det fortfarande mycket som ska komma på plats, och det är mycket kvar att göra i lägenheten och många inköp som ska göras. Men detta är mitt hem nu. Jag vill vara här. Jag blir varm igen av att bara skriva om det

Nu börjar livet på nytt. Jag ska skapa mitt hem.

Likes

Comments

Nu har vårterminen dragit igång på riktigt. Vi började med ett ämne jag varit livrädd för sen i höstas: Ekonomi. Jag har alltid varit duktig i skolan, men matematik har varit min akilles häl. Därför satt jag som på nålar hela första ekonomilektionen, nervös som fan.
Min inställning har alltid varit jag kan inte. Vilket är helt sant.
Jag är askass på matte, långsam som fan på huvudräkning, har aldrig lärt mig ställa upp och räknar fortfarande på fingrarna. Jag har inte heller haft något intresse av att lära mig.
Needless to say att mattelektionerna alltid varit fyllda med ångest och frustration.
Men ekonomin känns inte så överväldig, man får använda miniräknare och vår lärare får mig äntligen att se det logiska i våra uträkningar. Håller vi oss på samma nivå som vi har gjort hittils tror jag faktiskt att jag kan klara det.
Eller så kommer jag crash and burn och hitta mig själv på samma jävla kurs nästa år.

Vi har också kommit igång med juridiken, vi har börjat med både familjerätt och associationsrätt och därmed jonglerar vi tre ämnen parallellt.
Tror det kommer bli en intensiv vår med mycket plugg, så redan nu har ARK fått vila medan lagboken blivit framplockad.

Skönt endå att komma igång, men jag hade uppskattat om vi hade ekonomi och ett juridikämne. Det hade varit lagom, just i och med att jag faktiskt är halvt livrädd för vad som komma skall inom ekonomi.

Men nu kör vi.

Likes

Comments

Januari månad går mot sitt slut och det kan inte gå snabbt nog.
Om 12 dagar är det äntligen dags att lasta bilen och ta oss till vår nya bostad.
Jag har flyttat många gånger de senaste åren och aldrig känt mig hemma någonstans och det har alltid varit tillfälliga boplatser. Platser där jag vetat att jag inte kommer bli långvarig.
Denna gång är det annorlunda. Detta ska bli vårat, gemensamma hem.
Mitt hem. Min trygghet.
Nu har ett nytt år kommit, en ny termin med nya, svåra utmaningar och snart har vi en nystart med lägenheten.
Det känns så himla bra att det är på gång. Nu är det verkligen dags att vända blad ordentligt, öppna ett nytt kapitel och äntligen stänga det gamla. Jag kommer närmare mina vänner, hamnar i en stad av mitt val med massor av nya möjligheter och det bästa är att det känns så himla bra.
Det känns som detta är det jag behöver, den sista pusselbiten som faller på plats för att jag ska kunna andas luften lätt och känna att jag mår bra, här vill jag vara och idag mår jag bra.
Jag är redan kär i känslan som ännu inte kommit, och även fast saker sällan (aldrig) blir som jag tänkt, och jag har ständigt fått jobba i motvind och spöregn, så känns detta så rätt. Känns som det kommer bli så bra.

It's my time to shine🌟

Likes

Comments

Jag har upptäckt ett nytt spel; ARK.

Man vaknar upp på en strand, ensam, kall, naken och med ett chip inopererat i handleden på en mystisk ö full med dinosaurier och djur från istiden. Det finns ingen förklaring till varför man har hamnat här eller hur man kom hit, det enda som är säkert är att man måste kämpa för att överleva, och oddsen är inte på sin sida.
Till en början måste man samla bär, flint, trä och fiber för att dämpa den värsta hungern, skapa fiberkläder och göra upp en eld för att överleva natten. Bygga en halmhydda för att gömma sig från alla faror som smyger omkring därute.

Ganska snart börjar man hitta i omgivningar, man lär sig fånga fisk och får kunskap om vilka bär som ätliga och inte, man lär sig skapa bättre gear och vapen. Efter att ha utforskat ön så långt man vågar och hittat ett bra ställe för ett läger har man snart en stadig och trygg bas, man kan odla grönsaker, skapa tribes med andra survivors, samla artifacts och undersöka grottor runtomkring ön, tämja, rida och slåss med dinosaurier och andra djur.

So far; I like it!
Det är open world och ön är väldigt stor, med olika terränger och klimat. Det finns snölandskap där man måste ha furgear för att vistas, fullt med Dire Wolf, Mammuts och Pingviner. Det finns ett helt Swamp som är freaking livsfarligt som kryllar av titanboaormar, krokodiler och giftiga insekter, och så har vi regnskog, sandiga stränder med palmer och barrskogar fyllda med skogsdjur. Det är en stor karta och att explora fritt är hur roligt som helst. Att dessutom kunna rida på en raptor, eller varför inte på en uråldrig bälta känns pretty badass.

Vi är ett gäng som spelar, vi spelar dock på privat server, för att slippa bli nedklubbade av andra tribes med T-Rex och kulsprutor, vi ville få starta från scratch och få uppleva en "ren" värld själva, i vår egen takt, and it's been awesome!
Det är ännu ett early access spel, och trots det är det inte så buggigt.

Nu drar skolan snart igång, så jag vet inte hur mycket tid jag kommer att ha för att spela det, men jag har nött det under julledigheten och är förvånad att jag tycker så bra om det.
Om jag har tid att fortfarande spela det när skolan drar igång, rekommenderar jag mina gaming-friends att skaffa det och lira med oss på vår server!

Likes

Comments

Jag tycker det går så jävla fort. Känns som det var igår som det var 2012 och alla trodde världen skulle gå under.
Men nu ringar vi in ännu ett år och som vanligt, blev det inte som jag hade tänkt.
Hela året har liksom gått i det tecknet och nu när vi är här, vid årets slut, känns det inte så märkvärdigt som det brukar.
Jag har sett Stockholms fantastiska fyrverkerier, druckit fint bubbel och fått en nyårskyss av min kärlek, men den där upprymda känslan av en nystart är inte med i år, jag tror inte att den kommit än bara.
Det känns fortfarande som vi är på hold, att livet står still. Många julklappar är inte uppackade, i väntan på vårt nya hem.
När vi har flyttat till vår nya lägenheten, då kommer det nog släppa. Då kommer lyckan, upprymdheten och alla förväntningar att gnistra. Då kommer vi skåla i champange, tända tomtebloss och fira det nya, det vackra.
Alla firar det nya året och den nya starten idag, vår nystart kommer om en månad, då ska vi fira med kropp, själ och hjärta.
Idag får ni alla fira, fira för det ni vill fira för, och kanske inte för att man måste.
Därför firar vi milt idag, det vi vill fira har inte ännu kommit.
Men jag önskar er en trevlig kväll och ett gott nytt år till alla mina fina vänner och familj.

Gott Nytt🎆

Likes

Comments

Det har länge funnits ett behov av att sålla. Sålla bland människorna i mitt liv.
Jag har insett mer och mer vilka personer och relationer som är viktiga för mig.
Jag har även insett att det är dags att lämna vissa personer bakom mig. Dags att vända blad.
Vissa av mina "vänner" försvinner när jag har en seriös relation.
Vänner som jag uppskattar, vänner jag sedan saknar och hoppas ska komma tillbaka. Men jag är trött på hoppas, trött på att vara den som försöker, trött på att vänta och trött på att bli behandlad som en gammal tröja.
Alltför ofta får jag the talk, ofta via sms och chatt, när jag ingår i en relation.
Samtalet att det är för jobbigt att "bara" vara vänner. Även fast inget annat någonsin existerat. Att det gör för ont. Att hen behöver tid. Space. Glömma. Gå vidare. Radera mig ur sitt liv.

Människor som jag delat så fina minnen med, människor som sagt "jag kommer alltid finnas där", människor som jag öppnat mig för, människor jag litat på, människor jag haft vid min sida i år. Och helt plötsligt ska jag bort. Out of sight, out of mind.

Så sitter jag där. Med telefonen i handen och känner mig tom, och tänker "Var det här allt den här relationen var värd?"

För ofta pratar vi inte igen, förrän jag är singel.
Då känner jag mig som den där gamla tröjan, som man bara kan kasta bort. Som inte är värd ett skit. För även om det bär emot, så hamnar jag där, i en container bland annat skräp. Och där får jag ligga och skämmas. Skämmas för att jag trodde jag var värd något mer. Skämmas för jag jag låtit mig blivit överkörd. Skämmas för att jag litade på någon som lämnade mig här, som valde bort mig som om jag faktiskt var ett gammalt klädesplagg som inte var intressant längre.

För jag är bara intressant om det kan leda till något mer.

När allt är sagt och gjort, när jag blivit avlastad på tippen och nermanglad till partiklar får jag skamset plocka upp mig själv och vänta. Vänta på att kanske bli framplockad igen. Vänta på att kanske få ett sms. Vänta på att bli värd något igen. Men jag har tröttnat på att vänta.

Jag förstår att det kan vara svårt att inte få vara med den man önskar, men jag tänker inte vara en gammal tröja längre.
Jag tänker inte bara vara tillgänglig när det passar den andre. För var relationen viktigt, hade jag inte blivit bortvald. Då hade jag inte blivit intryckt längst bak i garderoben för att plockas fram när det passar.
Jag är värd mer än så.

Jag har räckt ut en sista hand till de som jag haft en relation till jag uppskattat och mått bra av tidigare. Men jag är trött på att vara den som försöker, trött på att hoppas och så jävla trött på att hamna här.
Och i tröttheten, frustrationen och uppgivenheten insåg jag att det faktiskt inte är värt att kämpa för. För jag har insett att det inte är jag som inte var värd mer. Det var inte hos mig det låg att jag behandlades som ett plagg. Det var den andre. De är de som inte är värda mer. Inte värda att lägga ner tid, energi och omsorg på. Inte värd att bli sårad för.
Jag vill ha människor omkring mig som ger mig energi, som finns där när jag behöver och inte bara när det passar dom.
Människor som är lika viktiga för mig, som jag är för dom.

Så jag går vidare nu. Vänder blad, öppnar ett nytt kapitel och lämnar kvar allt det där som endå inte var på riktigt.

För jag tänker fan inte vara en gammal tröja.


"Why should she be sad?

She have lost someone who didn't care for her,
But he's lost someone who cared for him."

Likes

Comments

Jag är glutenintolerant och varit det så länge jag kan minnas. När jag var ett spädbarn var jag alltid sjuk, undernärd och hade ont i magen. Efter en lång tid av sjukhusbesök, undersökningar och stick, som jag inte kommer ihåg någonting av men tydligen var så dramatisk att jag än idag är stickrädd, så konstaterades det att jag hade glutenintolerans eller celiaki som det också heter.
Gluten är ett proteinliknande ämne som finns i vete, korn och råg. Havre innehåller inte gluten per se, men behandlas ofta i samma fabriker och odlas på samma eller närliggande fält, så havre brukar klassas som gluteninnehåll. Det finns dock glutenfritt havre för oss med celiaki, såkallat "renodlat".
Idag är detta inte ovanligt, och inte är det heller ovanligt att frivilligt välja en glutenfri kost, vilket har varit både positivt och negativt.
När jag var liten var det väldigt ovanligt, så jag fick ut en klumpsumma som kompensation från försäkringen och jag hämtade ut bröd och mjöl via recept på apoteket.
Nu kan man köpa glutenfritt vanligt i mataffären på välfyllda hyllor och det finns ofta många alternativ när man ska äta ute, och folk vet vad glutenintolerans är. Nästan.
Men den här trenden med glutenfri kost har inte endast gynnat.
Det känns inte som intoleransen tas på allvar längre och många antar att det är ett val och inte ett måste.
Jag har blivit oftare och oftare dålig efter att ätit ute, och det tror jag beror på att man inte är lika noga längre. En gång blev jag serverad bröd med "låg glutenhalt" fast jag informerat om att jag hade intolerans och när jag påpekade det så fick jag svaret "men det är ju liksom inte så mycket, ungefär som låg GI".
Nu var tjejen som svarade mig detta inte den skarpaste kniven i lådan och det vore vänligt att kalla henne korkad. Men principen finns på många ställen. Det känns inte lika viktigt längre.

Alla människor med special snowflake komplex eller wannabe hipsters som är omständiga och fått en släng av vegetarian-syndromet (berätta så fort chans finns), sabbar liksom det för oss som måste äta glutenfritt för att inte må skit.
Och det stör mig.

Jag såg det sjukaste i en Tara tidning idag, och undrade om det var ett skämt.
Gluten-tabletter, för att ätas i samband med glutenhaltiga sädesslag.
Först började jag skratta, och sen blev jag förbannad. Det är fan det mest ologiska och dummaste jag hört. Produkten påstås bryta ner aminosyror som finns i gluten, och det kanske det gör. Men det hjälper ju inte ett skit, och gör inte någon nytta överhuvudtaget.
Att det finns laktos-tabletter är logiskt. Det fungerar för de som är känsliga, och vill förtära något med en skvätt mjölk i. Laktos kan man även ha i olika grad och det kan komma plötsligt och man kan växa ifrån det.
Celiaki fungerar inte på samma sätt. Celiaki är obotligt och livslångt. Äter man gluten och har celiaki förstörs och försvinner tarmludden i tarmarna, vilket resulterar i, på lång sikt, att kroppen inte kan ta ubpp näring.
Det är ju inte så bra.
Kroppen tror själv att det är skadligt och börjar bekämpa gluten när man får i sig det.
Inte så bra det heller.
Detta kan ingen spruta, medicin eller jävla kosttablett förhindra eller påverka.
Det ger intrycket att det går att behandla.
Detta är sånt jävla BS.
Man är inte "känslig" mot gluten och man kan inte växa ifrån det. Vad än folk hävdar.
Det är många som påstår att dom mår bättre av att äta glutenfritt. Troligtvis inte.
Många mår bättre av att äta mindre kolhydrater och det är ofta där boven ligger. Inte i materialet gluten.
Bröd, pasta och mycket annat innehållande gluten har hög kolhydrathalt. Men jag ser ingen som anser att glutenfri kost får hen att må bättre hoppa över julmust, soyasås eller öl, som också innehåller gluten. Tydligen gäller det bara vissa saker.
Blir bara irriterad på skitsnack, idioter som vill vara speciella och företag som tjänar pengar på folks dumhet.

Jag gör inte min intolerans till en stor grej, varför ska människor som inte har glutenintolerans men väljer glutenfritt självvalt göra det?

Likes

Comments