Header

Januari månad går mot sitt slut och det kan inte gå snabbt nog.
Om 12 dagar är det äntligen dags att lasta bilen och ta oss till vår nya bostad.
Jag har flyttat många gånger de senaste åren och aldrig känt mig hemma någonstans och det har alltid varit tillfälliga boplatser. Platser där jag vetat att jag inte kommer bli långvarig.
Denna gång är det annorlunda. Detta ska bli vårat, gemensamma hem.
Mitt hem. Min trygghet.
Nu har ett nytt år kommit, en ny termin med nya, svåra utmaningar och snart har vi en nystart med lägenheten.
Det känns så himla bra att det är på gång. Nu är det verkligen dags att vända blad ordentligt, öppna ett nytt kapitel och äntligen stänga det gamla. Jag kommer närmare mina vänner, hamnar i en stad av mitt val med massor av nya möjligheter och det bästa är att det känns så himla bra.
Det känns som detta är det jag behöver, den sista pusselbiten som faller på plats för att jag ska kunna andas luften lätt och känna att jag mår bra, här vill jag vara och idag mår jag bra.
Jag är redan kär i känslan som ännu inte kommit, och även fast saker sällan (aldrig) blir som jag tänkt, och jag har ständigt fått jobba i motvind och spöregn, så känns detta så rätt. Känns som det kommer bli så bra.

It's my time to shine🌟

Likes

Comments

Jag har upptäckt ett nytt spel; ARK.

Man vaknar upp på en strand, ensam, kall, naken och med ett chip inopererat i handleden på en mystisk ö full med dinosaurier och djur från istiden. Det finns ingen förklaring till varför man har hamnat här eller hur man kom hit, det enda som är säkert är att man måste kämpa för att överleva, och oddsen är inte på sin sida.
Till en början måste man samla bär, flint, trä och fiber för att dämpa den värsta hungern, skapa fiberkläder och göra upp en eld för att överleva natten. Bygga en halmhydda för att gömma sig från alla faror som smyger omkring därute.

Ganska snart börjar man hitta i omgivningar, man lär sig fånga fisk och får kunskap om vilka bär som ätliga och inte, man lär sig skapa bättre gear och vapen. Efter att ha utforskat ön så långt man vågar och hittat ett bra ställe för ett läger har man snart en stadig och trygg bas, man kan odla grönsaker, skapa tribes med andra survivors, samla artifacts och undersöka grottor runtomkring ön, tämja, rida och slåss med dinosaurier och andra djur.

So far; I like it!
Det är open world och ön är väldigt stor, med olika terränger och klimat. Det finns snölandskap där man måste ha furgear för att vistas, fullt med Dire Wolf, Mammuts och Pingviner. Det finns ett helt Swamp som är freaking livsfarligt som kryllar av titanboaormar, krokodiler och giftiga insekter, och så har vi regnskog, sandiga stränder med palmer och barrskogar fyllda med skogsdjur. Det är en stor karta och att explora fritt är hur roligt som helst. Att dessutom kunna rida på en raptor, eller varför inte på en uråldrig bälta känns pretty badass.

Vi är ett gäng som spelar, vi spelar dock på privat server, för att slippa bli nedklubbade av andra tribes med T-Rex och kulsprutor, vi ville få starta från scratch och få uppleva en "ren" värld själva, i vår egen takt, and it's been awesome!
Det är ännu ett early access spel, och trots det är det inte så buggigt.

Nu drar skolan snart igång, så jag vet inte hur mycket tid jag kommer att ha för att spela det, men jag har nött det under julledigheten och är förvånad att jag tycker så bra om det.
Om jag har tid att fortfarande spela det när skolan drar igång, rekommenderar jag mina gaming-friends att skaffa det och lira med oss på vår server!

Likes

Comments

Jag tycker det går så jävla fort. Känns som det var igår som det var 2012 och alla trodde världen skulle gå under.
Men nu ringar vi in ännu ett år och som vanligt, blev det inte som jag hade tänkt.
Hela året har liksom gått i det tecknet och nu när vi är här, vid årets slut, känns det inte så märkvärdigt som det brukar.
Jag har sett Stockholms fantastiska fyrverkerier, druckit fint bubbel och fått en nyårskyss av min kärlek, men den där upprymda känslan av en nystart är inte med i år, jag tror inte att den kommit än bara.
Det känns fortfarande som vi är på hold, att livet står still. Många julklappar är inte uppackade, i väntan på vårt nya hem.
När vi har flyttat till vår nya lägenheten, då kommer det nog släppa. Då kommer lyckan, upprymdheten och alla förväntningar att gnistra. Då kommer vi skåla i champange, tända tomtebloss och fira det nya, det vackra.
Alla firar det nya året och den nya starten idag, vår nystart kommer om en månad, då ska vi fira med kropp, själ och hjärta.
Idag får ni alla fira, fira för det ni vill fira för, och kanske inte för att man måste.
Därför firar vi milt idag, det vi vill fira har inte ännu kommit.
Men jag önskar er en trevlig kväll och ett gott nytt år till alla mina fina vänner och familj.

Gott Nytt🎆

Likes

Comments

Det har länge funnits ett behov av att sålla. Sålla bland människorna i mitt liv.
Jag har insett mer och mer vilka personer och relationer som är viktiga för mig.
Jag har även insett att det är dags att lämna vissa personer bakom mig. Dags att vända blad.
Vissa av mina "vänner" försvinner när jag har en seriös relation.
Vänner som jag uppskattar, vänner jag sedan saknar och hoppas ska komma tillbaka. Men jag är trött på hoppas, trött på att vara den som försöker, trött på att vänta och trött på att bli behandlad som en gammal tröja.
Alltför ofta får jag the talk, ofta via sms och chatt, när jag ingår i en relation.
Samtalet att det är för jobbigt att "bara" vara vänner. Även fast inget annat någonsin existerat. Att det gör för ont. Att hen behöver tid. Space. Glömma. Gå vidare. Radera mig ur sitt liv.

Människor som jag delat så fina minnen med, människor som sagt "jag kommer alltid finnas där", människor som jag öppnat mig för, människor jag litat på, människor jag haft vid min sida i år. Och helt plötsligt ska jag bort. Out of sight, out of mind.

Så sitter jag där. Med telefonen i handen och känner mig tom, och tänker "Var det här allt den här relationen var värd?"

För ofta pratar vi inte igen, förrän jag är singel.
Då känner jag mig som den där gamla tröjan, som man bara kan kasta bort. Som inte är värd ett skit. För även om det bär emot, så hamnar jag där, i en container bland annat skräp. Och där får jag ligga och skämmas. Skämmas för att jag trodde jag var värd något mer. Skämmas för jag jag låtit mig blivit överkörd. Skämmas för att jag litade på någon som lämnade mig här, som valde bort mig som om jag faktiskt var ett gammalt klädesplagg som inte var intressant längre.

För jag är bara intressant om det kan leda till något mer.

När allt är sagt och gjort, när jag blivit avlastad på tippen och nermanglad till partiklar får jag skamset plocka upp mig själv och vänta. Vänta på att kanske bli framplockad igen. Vänta på att kanske få ett sms. Vänta på att bli värd något igen. Men jag har tröttnat på att vänta.

Jag förstår att det kan vara svårt att inte få vara med den man önskar, men jag tänker inte vara en gammal tröja längre.
Jag tänker inte bara vara tillgänglig när det passar den andre. För var relationen viktigt, hade jag inte blivit bortvald. Då hade jag inte blivit intryckt längst bak i garderoben för att plockas fram när det passar.
Jag är värd mer än så.

Jag har räckt ut en sista hand till de som jag haft en relation till jag uppskattat och mått bra av tidigare. Men jag är trött på att vara den som försöker, trött på att hoppas och så jävla trött på att hamna här.
Och i tröttheten, frustrationen och uppgivenheten insåg jag att det faktiskt inte är värt att kämpa för. För jag har insett att det inte är jag som inte var värd mer. Det var inte hos mig det låg att jag behandlades som ett plagg. Det var den andre. De är de som inte är värda mer. Inte värda att lägga ner tid, energi och omsorg på. Inte värd att bli sårad för.
Jag vill ha människor omkring mig som ger mig energi, som finns där när jag behöver och inte bara när det passar dom.
Människor som är lika viktiga för mig, som jag är för dom.

Så jag går vidare nu. Vänder blad, öppnar ett nytt kapitel och lämnar kvar allt det där som endå inte var på riktigt.

För jag tänker fan inte vara en gammal tröja.


"Why should she be sad?

She have lost someone who didn't care for her,
But he's lost someone who cared for him."

Likes

Comments

Jag är glutenintolerant och varit det så länge jag kan minnas. När jag var ett spädbarn var jag alltid sjuk, undernärd och hade ont i magen. Efter en lång tid av sjukhusbesök, undersökningar och stick, som jag inte kommer ihåg någonting av men tydligen var så dramatisk att jag än idag är stickrädd, så konstaterades det att jag hade glutenintolerans eller celiaki som det också heter.
Gluten är ett proteinliknande ämne som finns i vete, korn och råg. Havre innehåller inte gluten per se, men behandlas ofta i samma fabriker och odlas på samma eller närliggande fält, så havre brukar klassas som gluteninnehåll. Det finns dock glutenfritt havre för oss med celiaki, såkallat "renodlat".
Idag är detta inte ovanligt, och inte är det heller ovanligt att frivilligt välja en glutenfri kost, vilket har varit både positivt och negativt.
När jag var liten var det väldigt ovanligt, så jag fick ut en klumpsumma som kompensation från försäkringen och jag hämtade ut bröd och mjöl via recept på apoteket.
Nu kan man köpa glutenfritt vanligt i mataffären på välfyllda hyllor och det finns ofta många alternativ när man ska äta ute, och folk vet vad glutenintolerans är. Nästan.
Men den här trenden med glutenfri kost har inte endast gynnat.
Det känns inte som intoleransen tas på allvar längre och många antar att det är ett val och inte ett måste.
Jag har blivit oftare och oftare dålig efter att ätit ute, och det tror jag beror på att man inte är lika noga längre. En gång blev jag serverad bröd med "låg glutenhalt" fast jag informerat om att jag hade intolerans och när jag påpekade det så fick jag svaret "men det är ju liksom inte så mycket, ungefär som låg GI".
Nu var tjejen som svarade mig detta inte den skarpaste kniven i lådan och det vore vänligt att kalla henne korkad. Men principen finns på många ställen. Det känns inte lika viktigt längre.

Alla människor med special snowflake komplex eller wannabe hipsters som är omständiga och fått en släng av vegetarian-syndromet (berätta så fort chans finns), sabbar liksom det för oss som måste äta glutenfritt för att inte må skit.
Och det stör mig.

Jag såg det sjukaste i en Tara tidning idag, och undrade om det var ett skämt.
Gluten-tabletter, för att ätas i samband med glutenhaltiga sädesslag.
Först började jag skratta, och sen blev jag förbannad. Det är fan det mest ologiska och dummaste jag hört. Produkten påstås bryta ner aminosyror som finns i gluten, och det kanske det gör. Men det hjälper ju inte ett skit, och gör inte någon nytta överhuvudtaget.
Att det finns laktos-tabletter är logiskt. Det fungerar för de som är känsliga, och vill förtära något med en skvätt mjölk i. Laktos kan man även ha i olika grad och det kan komma plötsligt och man kan växa ifrån det.
Celiaki fungerar inte på samma sätt. Celiaki är obotligt och livslångt. Äter man gluten och har celiaki förstörs och försvinner tarmludden i tarmarna, vilket resulterar i, på lång sikt, att kroppen inte kan ta ubpp näring.
Det är ju inte så bra.
Kroppen tror själv att det är skadligt och börjar bekämpa gluten när man får i sig det.
Inte så bra det heller.
Detta kan ingen spruta, medicin eller jävla kosttablett förhindra eller påverka.
Det ger intrycket att det går att behandla.
Detta är sånt jävla BS.
Man är inte "känslig" mot gluten och man kan inte växa ifrån det. Vad än folk hävdar.
Det är många som påstår att dom mår bättre av att äta glutenfritt. Troligtvis inte.
Många mår bättre av att äta mindre kolhydrater och det är ofta där boven ligger. Inte i materialet gluten.
Bröd, pasta och mycket annat innehållande gluten har hög kolhydrathalt. Men jag ser ingen som anser att glutenfri kost får hen att må bättre hoppa över julmust, soyasås eller öl, som också innehåller gluten. Tydligen gäller det bara vissa saker.
Blir bara irriterad på skitsnack, idioter som vill vara speciella och företag som tjänar pengar på folks dumhet.

Jag gör inte min intolerans till en stor grej, varför ska människor som inte har glutenintolerans men väljer glutenfritt självvalt göra det?

Likes

Comments

View tracker

Nu är det snart jul, och även fast den inte blir riktigt som jag hade väntat mig och hoppats på, så känns det helt okej.
Jag är klar med alla mina klappar🎁! Nästan.
Det är ett paket som inte kommit på posten ännu, och tänkte köpta de allra sista klapparna dagen innan julafton påväg hem från jobbet.
Imorrn ska jag även posta lite julkort och paket som ska skickas iväg📫

Jag har även beställt hem en klänning från Nelly.com, som jag tycker ser himla söt ut. Hoppas bara den sitter lika bra när den väl kommer!💃

​Lite speciellt att få skriva Från Faster på paketen 😍

Här är klänningen jag beställde från Nelly.com, tycker den är supersöt och den ser väldigt skönt ut. Hoppas bara den passar och sitter bra 😊

Likes

Comments

Theif är ett annat av mina favoritspel, som jag fått av en av mina bästa kompisar bara för att han är bäst.

Spelet kom ut 2014 och är, precis som det låter, spelat ur perspektivet som The Master Theif. Det är ett stealth spel som tar plats någonstans mellan sena medeltiden och viktorianska tiden. Det ett inte helt open-world i samma utsträckning som Skyrim eller GTA t.ex, man vistas i en stor stad där man kan springa runt som man vill, i kloaker, på hustak, i gränder, i små, gömda utrymmen, bryta sig in i folks hem etc. Staden är sedan indelat i flera områden, varpå man måste gå igenom t.ex. en stor port, med loading screen och så öppnar sig en ny del av staden där man kan roama fritt igen.
Sedan finns det 8 kapitel, och kapiteln är mer utformade banor där man inte kan springa runt helt som man vill, men man kan välja olika vägar, hitta gömda utrymmen etc.
Jag tycker det är jätteroligt, speciellt att man kan smyga omkring och hitta de gömda platserna och hidden collectibels.
Det enda jag negativa med spelet är att jag tycker det är svårt att hitta, speciellt med de olika områdena i staden och ibland känns det bara som man springer runt i cirklar hur länge som helst, och vet vart man vill men hittar bara inte dit. Det kan driva mig till vansinne!
Men det borde man ju kunna lära sig, tycker man, jag har bara inte gjort det än...
Annars är det ett roligt spel, som jag rekommenderar varmt till alla gamers. Jag uppskattar även att grafiken är så pass bra, springer man runt i hus och ute i staden så är det många detaljer som är riktigt snygga. I like👌

Även om det är menat att man ska smyga omkring i skuggorna, så kan man välja sitt spelsätt, antingen smyga förbi oupptäckt med hjälp av waterarrows och distractions eller så kan man använda firearrows och knockouts för en mer aggressiv spelstil.
Jag har spelat igenom det flera gånger, och den här gången är jag ute efter att plocka ett par achievements. Jag siktar speciellt på A Moral Victory, vilket innebär att klara spelet utan en enda kill eller knockout. Inkluderat chockearrows.
Predatory Drive, vilket innebär att klara spelet på 15 timmar eller mer. Samt Sleight of Hand då man ska pick 100 pockets innan spelet är avklarat.
15 timmar+ har jag redan kirrat, och A Moral Victory är också avklarad so far. Jag har spelat fram till kapitel 8, vilket är det sista kapitlet, och nu är jag ute och roamar i staden, mest för att pickpocketa 100 pers. De resterande achievements kan jag göra efter spelets slut, som att hitta alla hidden areas, complete all collectibles sets, spend 40,000 gold osv. Har totalt 9 achievements kvar, och den enda jag är orolig för om jag kan/orkar klara är Something to Prove, där man ska klara spelet med custom difficulty 700 points+.
Känns lite tungt, men vi får se om den sista trillar in någon gång.

Likes

Comments

Musikhjälpen är nu avslutad. Jag har följt den i år mer än något annat och jag är så glad att det är så många som har engagerat sig. Trots att så mycket hat, rasism, främlingsfientlighet och motstånd föddes med flyktingkrisen, så slogs rekordet med hästlängder.
Att vi, stora och små, barn och vuxna, privatpersoner och multinationell företag, går ihop som en gemensam styrka och åstadkommer det vi åstadkommit är helt otroligt.
Kodjos tårar säger allt.
Jag hoppas att alla jag känner i alla fall skänkte något, det kanske känns som en droppe i havet, och det är precis vad det är. Men det är varenda liten vattenskvätta som bildar något stort och mäktigt.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, och Musikhjälpen är ett praktexempel på att allas röst, alla hjälp och allas engagemang, räknas.
Men alla är inte nöjda, somliga tycker att Musikhjälpen borde fokusera på att hjälpa till i Sverige, andra anser att de är ett event för hycklare som bara bryr sig en vecka om året. Jag själv anser att vi som är födda och bor i Sverige, är lyckligt lottade nog, och det är väll inte mer än rätt att vi då hjälper utsatta människor i fattiga länder.
Att människor i alla fall bryr sig en vecka om året, och under den veckan kan tillsammans samla ihop 49 miljoner kronor, är väll helt otroligt?
Jag tycker det. Jag mår bra av att se det.
Tänk att få vara programledare i Musikhjälpen, att få vara i glasburen i en vecka och få ta del av allt det här, och verkligen få vara med, träffa alla otroliga människor och få bidra med allt man kan.
Det hade varit så himla häftigt.

Tack Musikhjälpen!

Likes

Comments

Jag var ute efter en ny vinterjacka när jag snubblade över denna pärla från Hollies, jag såg den redan för några månader sedan och tänkte att den vore snygg att ha till vintern men sen rann det liksom ut i sanden. Men nu var det dags, och tydligen var det fler som tyckt att den är snygg för den är väldigt populär, innan jag skulle beställa den läste jag om information om jackan och blev förvånad över att se att kragen var gjord av tvättbjörnspäls.
Jag fick en riktig obehagskänsla och tänkte att päls är väll lite tabu idag? Det tillhör väll endå det förflutna, men ack så fel jag hade. Det finns många, många vinterjackor med äkta päls och efter att jag surfat runt vidare på hemsidan fanns det hela ponchos och sjalar i både kaninpäls och minkpäls.
Jag kan inte påstå att jag är en djurrättsaktivist i den mån, och jag är varken vegetarian eller vegan, men detta tycker jag inte är okej. Jag trodde inte att man aktivt gjorde pälsplagg av denna sort längre, och inte trodde jag heller att det var så pass populärt.
Jag förstår inte heller att det är lagligt med pälsdjursfarmining i Sverige, när det inte är det i Nederländerna, Storbritannien, Bosnien- Hercegovina, Kroatien, Slovenien eller Österrike.​[1]
Sverige ligger i framkant i världen i så många kategorier när det kommer till rättigheter och välfärd, för såväl människor som djur. Vi köper endast kött från Sverige hemma hos oss, delvis för att det känns tryggare med vad det innehåller och att vi inte vill stödja en köttindustri med tvivelaktiga riktlinjer. I Sverige har djuren ändå det rätt så bra.
Men när det kommer till den svenska pälsindustrin kan vi tyvärr inte säga samma sak. För att vara ren krass så strider pälsindustrin mot djurskyddslagen §4,​[2]​ som säger att djur som hålls i fångenskap ska kunna utöva sina naturliga beteenden. Jag ska inte gå in ingående på hur djuren lever på en farm eller så, för det tror jag alla förstår och har hört. De bor hopträngda i små burar tills de är dags för avlivning, och det är inte så svårt att förstå att de inte får utlopp för sina instinkter och sina naturliga beteenden.
Jag blir bara ledsen att Sverige inte kommit längre än såhär. Jag blir också ledsen att vi människor som bor här inte heller har kommit längre. Vi ser på tv hur illa djur far i andra länder, medan vi själva sitter med pälsindustrier som är skyldiga till djurplågeri på miljontals djur varje år. Det är bara tragiskt.
Jag har nog inte riktigt reflekterat över att det sker här i Sverige, och att det så pass ofta förekommer pälsdetaljer på kläderna som finns i våra butiker. Den mesta päls som vi hittar på hyllorna är ju faktiskt importerad, där riktlinjerna är värre än i Sverige, så på så vis stöds även pälsindustri internationellt. Men hur är det med dun då?
Jag googlade, och inte är det mycket bättre där. Ofta plockas fåglarna levande, då man kan i detta fall plocka fåglarna flera gånger under deras livstid.​[3]​
Jag tycker bara inte det är okej att föda upp minkar, rävar, kaniner och chinchillor för att ha runt kragen eller som en liten pälsboll på stövlarna, och jag tycker inte det är okej att rycka av fjädrar och dun från levande fåglar för att stoppa in i våra kuddar och täcken.
Och jag tycker inte okej att det är status eller populärt att stödja det heller. ”Jag har äkta gåsdun i mitt täcke!” = "75 fåglar torterades för att jag ska sova gott."
Det finns ju syntetisk material idag, varför kan vi inte använda det? Jag menar, det är inte så jävla synd om oss om vi måste sluta flå djur. Jag tycker inte det.
Det går dessutom bevisligen att göra något åt det, 2001 infördes strängare regler angående hållningen av rävar och därav avvecklades den industrin, samma hände för chinchillafarmer 2014.[4] Dessutom är 8 av 10 svenskar emot pälsfarming,​[5]​ så jag förstår inte varför det står stilla.
Kanske ovissheten, den som jag besatt för bara några timmar sedan. Att jag inte heller visste att den ens fanns och var så illa som det är. Men nu vet jag ju.
Jag insåg här någonstans att jag inte vill köpa duntäcken, jackor med pälskragar eller läderplånböcker. Man behöver inte gå med i PETA eller demonstrera, eller ens skriva på papper för att vara emot djurplågeri. Välj bara ett annat alternativ.
Människor har vuxit mäktiga på jorden, och vi vanvårdar allt som hamnar inom vår räckvidd. Planeten, miljön, djuren och varandra.
Är man stor och stark, måste man vara snäll. Så enkla ord, gjorda för barn, sagda av världens starkaste björn. Men han finns inte. Inte detta tankesätt heller. Är man stor och stark kör man över allt i sin väg, och det är sorgligt.
Jag vill inte stödja denna typ av verksamhet, och väljer att ta avstånd från produkter som kommer från denna typ av produktion.

Är du inte en del av lösningen, är du en del av problemet.


Likes

Comments