View tracker

"Våra bröst är ganska lika", konstaterar hon där hon står framför spegeln i mitt rum och betraktar sina bröst från alla möjliga vinklar. "Fast jag har mer i mitten och du på sidorna, alltså, jag får mer pushup av en bh medans du får värsta fina runda formen utan", säger hon och knäpper bh:n igen och går och sätter sig på min säng. Hon ligger på mage och kollar ner på mig som ligger på golvet och stirrar upp i taket. "Klara", säger jag, " kan man dö vid sexton års ålder av att man är uttråkad och hjärtekrossad?"
“ Raring, man kan dö av vad som helst. Akne, fel val av pojkvän, en tråkig kurs i skolan, skolmaten"

Lite senare den kvällen tog vi oss ut ett tag, och gick som vanligt Folkungagatan ner, svängde in vänster vid Katarina Norra, korsade Katarinakyrkans kyrkogård och gick ner till Cornelisparken och våran vanliga parkbänk med utsikt över Djurgården.
Klara drog upp ett paket Lucky Strike röda och gav mig en. "Någon gång ska vi komma härifrån" säger hon och tänder ciggen. "Och vet du? Det kommer vara så jävla bra."
Jag tänkte att det är ganska lång tid kvar innan vi kan förverkliga den drömmen, och andades ut rök genom näsan.

"Vi kommer sitta i en bil, med fladdrande hår och du kommer skratta åt någonting på radion", fortsatte hon. "En bensinmack flyger förbi utanför, och en ung kille tittar förvånat på den orangea något gamla bilen som precis kört förbi. På skylten längre fram på höger sida så står det "New Orleans 64". Vi kör in till vägkanten och nu står vi där och skrattar och kollar förvirrat på kartan, som vi märker är upp och ner. Du hämtar våra tandborstar och nu står vi här, mitt emellan New Orleans och Houston. Vi vet inte vart vi är påväg och klockan är fem på morgonen, men det kommer inte att spela någon jävla roll för det kommer att vara du och jag."

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Slussen 02.10, perrongen mot Fruängen.

Han tar min hand och snurrar runt mig, drar mig tätt intill honom för att sedan försöka få mig att skratta genom att börja dansa någon valsliknande dans. Han lyckas alltid, jag skrattar, han snurrar runt mig en gång till och kysser mig sedan på kinden.
Tunnelbanefärden hem är fylld med fulla människor, jobbiga snubbar och skrikiga tjejgäng.
På något sätt så lyckas allt
det oljudet stängas ute när han sitter med sin hand i min och pratar exalterat om något som jag märker att han verkligen är intresserad av och lägger sina tankar på.

Tjugo minuter senare ligger han på rygg bredvid mig och säger " jag tror inte att du förstår hur galen du gör mig."
Jag tror inte att DU förstår hur galen DU gör mig, tänker jag.
Jag kysser honom på halsen, precis bredvid födelsemärket som jag älskar.
"Du är så vacker. Hela tiden, från huvudet ner till tårna. Du är vacker på morgonen, dagen, kvällen, när du är bakis, arg, glad, ledsen och trött. Hela tiden."
Vad svarar man på det? Jag blir som stum, för att citera Daniel Adams-Ray. Han vänder huvudet åt sidan och ser på mig och säger "när vi är ute bland massa folk, så tänker jag alltid att "shit, jag fick tag på den där tjejen. Jag."
Jag slänger mig över honom, klamrar mig fast och borrar ner ansiktet i nacken på honom och drar in hans lukt. Jag ligger där en stund och tänker fan, varför hittade vi inte varandra tidigare istället för nu när jag om tre månader flyttar bort i tre år? Jävla skit. Han tar mitt ansikte i sina händer, ser in i mina ögon och säger:

"Och jag vet att jag kommer att komma till den punkten då jag kommer att göra vad fan som helst för att få vara med dig"


Likes

Comments

View tracker

​Det var soligt när jag vaknade imorse. Solen sken genom det stora fönstret in på mig i den stora dubbelsäng jag hade bokat för lite för mycket pengar några dagar innan. När jag insåg att jag hade bokat ett rum där "smoking is allowed" så satte jag mig i fönstret och tog en cigarett. Det påminde mig om den gången vi var fjorton år gamla. Vi satt i fönstret i mitt planschbeklädda rum i lägenheten på Folkungagatan och rökte, även fast mamma hatade röklukt mer än något annat. Lukten satte sig speciellt i gardinerna sa hon. Iallafall, när vi satt där i fönstret så var du väldigt ledsen. Vi pratade mycket om det problem du hade, och hur man lättast skulle överleva en situation som denna. Vi kom fram till att det inte går. Ganska trist, konstaterade vi, och tog ett till bloss på cigaretten. Våra brunbrända ben dinglade ut över fönsterkarmen, och den enda utsikt vi hade var takåsen på huset mitt emot. Och varandra såklart. Du har alltid varit en av mina favoritutsikter.
​ Du grät en skvätt till och tog ett försök till ett bloss emellan två hulkningar, jag höll dig i handen varpå du viskade fram
​ " Embla jag orkar inte", och jag sa;

"Nej, men vem fan gör det egentligen?" 



 

Likes

Comments

Ditt födelsemärke såg ut som en kontinent. Afrika, tycker jag. Små små födelsemärken, som nästan såg ut som fräknar, målade upp Afrikas kontinent på din rygg. Kände mig nästan världsvan när jag drog fingrarna över det, när du sov bredvid mig helt blixt stilla och tung. Det var bara några timmar innan du sa att du inte var kär i mig längre och jag slutade andas.

Sekunden efter att vi hade pratat klart på gräsmattan vi satt på, när jag hade hållt ditt ansikte i mina händer, totalt blött ner det med mina tårar, och berättat för dig att du är den mest inspirerande och fantastiska människa jag har mött, så slängde jag min skinnjacka över axeln och gick rakryggat därifrån. Efter att jag hade rundat hörnet, och inte längre kände dina ögon bränna i ryggen på mig, så sjönk jag ihop totalt igen. Längre fram vid tunnelbanan väntade mina bästisar, som i tystnad tog emot mig när jag inte orkade stå längre.
Den kvällen kom två till bästisar hem till mig, satt med mig på balkongen så att vi kunde dricka upp all champagne jag hade fått på studenten. Jag skrattade lite, tog en till cigarett, drack en klunk champagne, började snyfta, och så höll det på. Jag gick igenom senaste tiden om och om igen i mitt huvud, och tillslut orkade inte huvudet mer så jag slutade helt enkelt att andas. En av mina finaste höll i mig hårt i säkert 20 minuter, klappade mig på huvudet och försökte få mig att andas i hennes lugna takt. Efter en promenad och två paket Marlboro Gold senare så somnade jag till första avsnittet på säsong 3 av Sex and the City.
Dagen efter upprepades allt i princip, bara att då satt jag och drack öl ute med pappa och gick igenom allt för vad som kändes vara 48 000 gånger tills han sa att jag måste sluta tänka på det där nu och frågade om jag ville ha en shot Jäger istället. Det ville jag.

Alla har vi våra sätt att processa saker. Vissa vill vara ensamma, andra inte, vissa vill supa skallen av sig, andra vill ha så mycket sex som möjligt med så många som möjligt. Vi alla har olika sätt att tysta ner vår tystnad.

Det som är så häftigt, är att helt plötsligt så sitter jag här och kommer på att jag inte ens tänker på dig. Jag kan komma på mig själv med att ibland glömma bort dig. Det är fantastiskt, att man gång på gång efter varje breakup tror att man ska dö/alternativt leva ensam hela livet med massa katter, men att man faktiskt överlever det trots allt och mår extremt bra.

Det är klart - ibland saknar jag att få slå upp ögonen och se Afrika varje morgon. Men jag blir nog snart van vid någon annan kontinent.


Likes

Comments

00.51 på en Torsdag. Satt nyss och drack vin i soffan och pratade med min bästis i telefon. Vi pratade om en kille som hon dejtar/har dejtat (oklart på den fronten) och försökte reda ut några frågetecken. Egentligen inte endast om just denna kille, utan allmänt om alla killar som jag och alla andra dejtar eller har dejtat.

Varför är det så att allting går så bra i början, man ses regelbundet och ofta och allt känns super. Sen efter ett tag så släpper det, dom blir mer och mer distanserade, men hör fortfarande av sig hela tiden och är lika gulliga som vanligt, men kan/vill aldrig ses. Det finns så många ursäkter, tillexempel att dom inte har sett meddelandet, att dom glömde svara, att dom somnade, att telefonen var död. Varför fortsätta prata, höra av sig hela tiden och vara fantastisk mot en annan människa om man inte vill träffa den personen?
Vi pratade länge om detta och kom fram till att det kanske undermedvetet, för dom, handlar om maktpositioner och överlägsenhet. I början flyter allt på, men när det sen blir bekvämt, när vi blir bekväma, så märker dom det och blir själva obekväma. Jag undrar vad det är som händer där. Hur går det till? Det måste vara så att de känner att bollen inte längre ligger på deras planhalva, och att dom då måste backa för att känna sig säkra. Det jag stör mig mest på i denna situation är att de flesta inte kan säga till tjejen de dejtar hur läget faktiskt ligger till. It's like, I'm a big girl just tell me the truth? PLUS att bara för att man säger att man tycker om någon så betyder det INTE att man vill gifta sig med den personen, guys chill out. 

Säg bara som det är. Var ärlig. Säg vad ni vill få ut av situationen. Vi taggar till och rakar till och med benen för eran skull, då vill vi ha någonting tillbaka. Otherwise, byebye!


Likes

Comments

Klockan är 03.06 och jag har nyss utan problem tryckt i mig ett paket glass i sängen och kollat igenom dagboksanteckningar från gymnasiet. Mina dagböcker innehåller mycket dramatik och olycka, men i slutet av nästan varje kapitel så står det något om en girlfriend som var extra fantastisk, bra, eller förstående i just den situationen.
Det är jag så otroligt glad över.

Jag har en extremt nära relation med mina tjejkompisar. Var och en av dom har egenskaper som jag både älskar och blir galen på.
När det väl går åt helvete, så är det dom jag vill vara med.

Vi skrattar, gråter, klämmer varandras pormaskar, jämför bröst, badar badkar tillsammans, stoppar varandra från att göra extremt dumma saker som man iförsig ändå gör, dansar till hög musik i vardagsrummet, har terapisessions med mängder av vin/öl/drinkar. Jag vet saker om mina girlfriends som är så intima att vem som helst annars skulle tycka att det var superkonstigt att ha sån information om en människa.
Om jag inte hade haft mina girls så hade jag inte vetat något om någonting. Det är svårt att få dom att försöka förstå det, hur galet mycket jag uppskattar deras konstanta närvaro.


Likes

Comments

En breakup är lite som när telefonen dör på tunnelbanan mitt i en svinbra låt, när det är ganska lång tid kvar innan man är framme vid den stationen man ska av vid. Man blir lack och frågar sig själv "WHY? WHY ME?". 
När telefonen har lagt av så blir det otroligt tråkigt att sitta på tunnelbanan själv utan musik. Men, helt plötsligt så hör man faktiskt människorna runt omkring sig, vad dom pratar om till exempel, och man blir medveten om att dom faktiskt finns där. Vilket kanske är en bra sak, eftersom man ibland kan höra sjukt roliga konversationer från några bredvid. 

Efter ett tag så vänjer man sig vid tystnaden, kanske till och med tycker att det är rätt skönt. Och när man sen har åkt ett tag, vant sig vid tystnaden, och går av tunnelbanan; så kanske man är redo att ladda upp batteriet och sätta på musiken igen.

Likes

Comments

Likes

Comments

​Jag ska nu skriva om secret single behaviors, saker man endast gör när man är ensam. Ens singelbeteenden/vanor alltså. Vi alla har dom. Exempel på mina: Sitta i sängen, kolla serier och äta chokladbollssmet ur en stor skål och när det är slut så går jag på pärlsockret och äter bara pärlsocker med fingrarna. Eller så sitter jag med en spegel framför mig och studerar alla porer i ansiktet och klämmer alla pormaskar jag kan hitta. Det kan jag hålla på med hur länge som helst. Jag brukar ibland också sitta framför spegeln och kolla på mig själv hur jag ser ut när jag tex pratar, skrattar och gör olika uttryck osv.

Jag har samlat flera av mina vänners secret single behaviors här nedanför, ganska intressant att höra alla olika saker folk gör. 

1. Raggar alldeles för mycket på tinder utan någon kontroll

2. Tvättar mina lakan väldigt ofta så jag har något att se fram emot när jag ska lägga mig

3. Äter smet med min bästis 

4. Går ut mer än min plånbok tillåter mig att göra, och gör mig då så pass snygg att jag själv skulle ragga på mig själv

5. Alltså jag äter typ allt som finns hemma?!

6. Bakar mitt i natten och äter 

7.Kollar på glee/sex and The city naken i sängen hela dagen

8. Aktivt väljer att ej raka mig

9. Kedjeröker och lyssna på musik

10. Lyssnar på podcasts

11. Tar selfies.

12. Hänger och pratar med mina katter

13. Äter massor av chips och kollar serier

 14. Ligger på golvet och kollar upp i taket

15. Jag åker omvägar,
Istället för att åka raka vägen åker jag runt i hela Stockholm och går runt

16.När jag är hemma sitter jag ensam och kollar på olika live-spelningar på youtube och glömmer bort att äta. Sen sent på kvällen får jag tokryck och städar hela lägenheten

16.Jag äter oftast middag vid 22.15 och oftast blir det pasta utan någonting till

17. Klämmer pormaskar 

18. Bajsar med öppen dörr.

19. Äter skitmycket müsli till middag typ varje dag. 

20. Sjunger jättehögt

21. Fiser obegränsat

22. Spontandansar, helst till Beyonce

23. Tävlar mot mig själv om hur länge jag står ut att gå med otvättat hår

24. Äter ren smuldeg

25. Kollar på dåliga hajfilmer

26. Jag äter hela skafferiet, och när godiset, chipsen och kakorna är slut så äter jag massor av konserverad frukt

27. Jag "råkar" gilla massa gamla bilder på snygga killar. Väntar på att få likes tillbaka

28. Sitter och kollar serier/filmer och blir så inspirerad till förändring att jag blir dom. Typ Miley Cyrus i Lol osv. Alltså skojar ej

29. Tokrensar mitt rum och garderob på allting för att få en ny identitet

30. Dansar naken till catchy musik, och tycker själv att jag har världens bästa moves

31. Går runt naken, obehagligt mycket för mina grannar


Men varför är det så att vi har våra secret single behaviors? Har vi såpass mycket som vi inte vill visa för våra partners? Jag vet inte om det beror på att man skäms, eller om det är för att man inte vill visa hela en själv med alla konstiga saker man har för sig, för att det då kanske förstör den fantastiska bild som ens partner har av en. Vad tror ni? Och vilka är era secret single behaviors?

Likes

Comments

En gång sa min bästa vän till mig över några drinkar på en uteservering i Kreuzberg, att det är skillnad på att vara singel och att vara singel. Jag undrade då såklart vad hon menade med det. Hon förklarade att det är en sak att vara singel men ändå alltid ha någon att dejta, kanske ha sex med, eller bara flörta lite med, och så är det en sak att vara helt singel och inte dejta, ha sex, flörta eller något sådant. Jag hade vid det laget precis kommit ur mitt tredje och senaste förhållande, och tyckte att jag ändå var väldigt bra på att vara ensam. Tills hon sa att jag alltså är den förstnämnda versionen av en singel. Fake singel.

Och ja, jag erkänner nu att jag är just det. En fake-singel. Det var dock en väldigt bra insikt, för jag märkte att det fanns sidor hos mig själv som jag inte hade lärt känna än. Jag har inte riktigt gett mig själv den chansen att göra det. Räknade ut att under de tre förhållanden jag har haft på fyra år, så har jag sammanlagt vart singel ungefär fyra månader allt som allt. Den tiden har vart väldigt utspridd, och det har alltid gått snabbt för mig att hitta någon helt fantastisk och bli sådär sprängkär. Och när jag har vart singel så har jag alltid haft någon att prata med, ligga med, dejta osv. Så jag vet helt ärligt inte vem jag är som helt singel. För jag har inte vart där, vilket inte är bra. Jag har inte behövt åka hem sent på natten efter en utgång och inte haft någon speciell att säga godnatt till, och jag har alltid fått den bekräftelsen som man behöver få av någon. Men nu är jag så trött på allt.

Om ni känner igen er i detta scenario, försök skaka av er alla tinderhaff och flörtar. Det är supersvårt och jobbigt till en början, det vet jag eftersom jag är där just nu. Men FÖRSÖK att vara helt själv ett tag. FÖRSÖK att inte prata med någon ny hela tiden. FÖRSÖK att andas och FÖRSÖK att trivas med dig själv som sällskap.
Fokusera på att ta hand om dig själv, lär känna dig själv som den du är när du är ensam. Det är ju den du egentligen är.

Och framförallt, var stolt över att du är singel. Jag vet att tanken på att man är just singel och ensam kan få en att tappa andan lite ibland. Men kom igen, vi kan göra vad vill. Passa på.

Alla är vi ensamma och det är inget konstigt med det. Kom ihåg det, och kom ihåg om att du inte är ensam om att vara ensam.

Likes

Comments