Little Big Fellas står som värdar för "LittleBigLeauge" där man samlar sin bästa elva i Premier League för 100 miljoner kronor. Hur spelarna presterar i verkligheten avgör poängen för spelarna du har i ditt lag och således även hur bra det går för dig i ligan. De hundra miljonerna är tyvärr också fiktiva, så du kan inte spara dom.

Vi utropar oss kaxigt till proffs på fantasy-ligor – tror du att du har en chans mot oss? Gå med nu!

Senast torsdag vill vi att du har signat upp.

Följande steg krävs för att vara med.

1. Gå in på hemsidan för Fantasy Premier League och skapa ett lag
2. Klicka på "Join a privte league" och slå in koden: 2592522-608499
3. Get your ass kicked

Över och ut
/P,W,J
Olika platser (Ej i trafik)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag och Emma har varit på Storsjöyran i Östersund, en stad som är dubbelt så liten som vår hemstad Sundsvall, men som trots det har kommit ungefär dubbelt så långt på idrotts– och nöjesfronten.

Över 30 000 personer brukar besöka "Yran", en folkfest som Sundsvall, åtminstone till synes, inte mäktade med trots att man klämde in Sensommar, Thai-festivalen och den Italienska matmarknaden under samma helg.

Östersunds fotbollslag har sprungit ikapp, hälsat på och kutat förbi Sundsvalls dito och är med stormsteg på väg ut mot Europa. Således väntades en publiksiffra uppemot fina 5 000 när bottengänget Halmstad under söndagen gästade Östersund. Att jämföra med "Giffarnas" dryga 4 000 mot flerfaldiga mästarna Malmö FF.

Men nog med gnäll, Sundsvall är en finfin stad på många sätt och vis. Ni kanske fattar min poäng ändå.

Yran bjöd på många akter – några bättre än andra.

Här kommer några mat– och musikrecensioner från festen.

Per Gessle, stora scenen
Betyg: 🍀🍀🍀
Bäst: Sommartider
Sämst: Marie Fredrikssons "ersättare"
Älgwrapen: 🍀🍀 (Aftonbladets femplussare var som alltid när Aftonbladet femplussar: inte så bra som man tror)

Kommentar:
Per Gessle är en speciell svensk artist. Han går hem både hos den äldre och den yngre generationen. Så när han entrar Stora scenen runt halv tio på fredagskvällen är det en blandad skara människor som ser på. Och Gessle levererar en "best of"-setlist med de största hitsen från såväl Roxette-eran som Gyllene Tiders glansdagar och sin egen solokarriär. Och det är harmoniskt och dynamiskt. Dessutom bidrar hela bandet med en skyhög energinivå. Men sedan blir det inte så mycket mer. Låtarna lirar sig själva och är perfekta för en danskväll på stan – som i alla ära kan vara riktigt bra emellanåt. Men djupare än så når aldrig Gessles hitmaskin.

Pet Shop Boys, Stora scenen
Betyg: 🍀🍀
Bäst: West End Girls och discokulorna på medlemmarnas huvuden
Sämst: Energin och övriga låtar
Älgwrapen: Skippade

Kommentar:
Cirka tjugo minuter efter utsatt rullar superstjärnorna in. Eller ska man kanske kalla dem för supergamlingarna? För nu har Neil Tennant och Chris Lowe blivit som vilka pensionärer som helst. "En ljusshow som aldrig tidigare skådats på våra breddgrader" stod det i festivalmagasinet. Men bara en stenkast ned, i Badhusparken leverade Alan Walker en fetare show. Pet Shop Boys må har varit upphovsmän till EDM-musiken, men den här kvällen blir de inte mer än ett par trötta föredettingar, tyvärr.

Alan Walker, Badhusparken
Betyg: 🍀🍀
Bäst: Alla låtar lät likadant
Sämst: Alla låtar lät likadant
Älgwrapen: Skippade

Kommentar:
Alan Walker har blivit streamad miljontals gånger på Spotify. Förra året var "Faded" en av de mest populära låtarna i hela världen. Men den omtalade EDM-musikern blir inte så särskilt mycket mer än sitt bås när han spelar live. Han trycker febrilt på olika knappar för att få den galna publiken att hoppa så högt och länge som möjligt. Och det är just det som räddar den här spelningen från underkänt – glädjen och energin som publiken bjuder på.

Laleh, Stora scenen
Betyg: 🍀🍀🍀🍀🍀
Bäst: Some die young och Kristaller
Sämst: Ge tillbaks det du tagit
Älgkebaben: 🍀🍀🍀🍀 (ett anonymt stånd långt in i Yran-träsket levererar högklassig kebab på norrländska. Klart bättre en den upphaussade wrapen)

Kommentar:
Laleh har alltid var en artist som förekommer i olika musiksammanhang mest för att fylla en lucka här och var. Hon gör covers i "Så mycket bättre", hon sjunger pop och ballader på både engelska och svenska. Hon ställer sällan upp på intervjuer intervjuer för hon vill värna om sitt privatliv så inte många vet särskilt mycket om henne. Men var säker på att det kommer bli ändring på Lalehs anonymitet i framtiden. Lördagskvällen i Östersund förvandlades till en enda stor dröm där fåglarna på Lalehs storbildsskärm flög ikapp med fåglarna ute i riktiga världen. Friheten, kärleken och drömmen kom påtagligt nära och när Some Die Young övergick i Kristaller förstod man att en sak var på riktigt: Laleh är redo för att utmana de största svenska artisterna – och triumfera. Är hon nästa Stadion-artist?

Henrik Berggren, Badhusparken
Betyg: 🍀🍀
Bäst: Shoreline, for sure
Sämst: Ljudet
Snacksen: 🍀 (Svinkalla och smakade dessutom som saltvatten)

Kommentar:
Henrik Berggrens nya album har fått idel positivt mottagande bland kritiker. Men det spelar ingen roll ikväll, det är fortfarande "Shoreline" som regerar. I live-comebacken strular både ljudet och Berggrens röst. Men ett moment av magi får vi alla fall, for sure.

Storsjöyran är en festival som håller ihop hela vägen. Personal i och runt omkring evenemanget är samspelta och polisen är konstant närvarande. Priserna är tillräckligt höga för att Östersundsborna och fler därtill är beredda att betala för att "rädda" fortsatt verksamhet samtidigt som det är valuta för slantarna. Ett koncept som är svårt att utrota. I tider med festivalhärdsmälta – usel ekonomi och hemska brott – får Yran ses som en av de sista fanbärarna för den svenska festivaltraditionen.

Dag 1: 🍀🍀🍀🍀
Dag 2: 🍀🍀🍀🍀🍀

(Jury: Jakob och Emma)

På återseende
P,W,J
Olika platser (Ej i trafik)


Likes

Comments

Så var vi återigen tillbaka med vad vi gjort på sistone i text– och bildform.

Först och främst så har vi jobbat. Det är förklaringen till varför bloggen just nu ligger inlagd med dropp. Men än så länge med huvudet över vattenytan i alla fall. Förhoppningsvis blir det lite tajtare mellan inläggen kommande veckor.

Just nu befinner vi oss alltså på olika platser, Pontus och Wille i Stockholm och jag i Sundsvall.

Men till helgen ser det ut att bli en fantastisk reunion när herrarna, plus Pontus flickvän Anita beger sig till nordligare breddgrader.

Innan vi berättar om vad vi gjort var för sig så kommer en recension från Sensommar, där två av våra små stora fellas befunnit sig.

"Första kvällen var bäst, då vi hade Cabana tack vare Jeppe och hans familj. I början av första kvällen var det lite glest med folk, men det blev bättre och bättre, och allra bäst var det under Norlie & KKV. Andra kvällen var lik den första men då hade vi inte lika bra biljetter så det drog ner lite. Men som helhet var det en grym helg."
(Andreas och Jesper)

Sensommar 2017, Idrottsparken, Sundsvall
Dag 1: 🍀🍀🍀🍀🍀
Dag 2: 🍀🍀🍀🍀
Bäst: Norlie & KKV
Sämst: Inget, men Steve Angelo får minus för att han inte spelade vissa låtar
Korven: Drack bara skumpa
Skumpan: 🍀🍀🍀🍀🍀

(Jury: Andreas och Jesper)

Från de södra delarna av Stockholm hälsar Pontus följande:

"Jag har varit på grönan med Anita och farsan. Ska upp i ringen med McGregor och Mayweather om en och en halv månad så har tränat slå mitt hårdast. Sparringpartner var farsan. Även fått en ny campingstol som passar grymt i vardagsrummet."

Wille, som har flyttat till mindre yta tillfälligt, messade förtvivlat häromdagen:

"Jag har ju förfan inte gjort någonting som du kan skriva om på bloggen"

Men han har blivit antagen till företagsekonomiprogrammet vilket med stor sannolikhet gör att det blir väääääldigt mycket plugg till hösten. Men det ger också ett väääääldigt bra CV i kombo med fyra år på juristlinjen. Grattis säger vi alla till Wille.

Här nedan på en mur någonstans i Stockholm.


Hemma i Sundsvall har det bland annat blivit examensfest och VM i minigolf (Västernorrlandsmästerskapen i minigolf).


Här nedan kommer bilder från de evenemangen.

Och det var allt för denna gång
P,W,J
/Olika ställen (Ej i trafik)

Likes

Comments

I dagens inlägg kommer en recension från Coldplays andra kväll på Ullevi. Den blir möjligtvis något partisk, men det får ni leva med.

Coldplay, Ullevi 2017
Betyg: 🍀🍀🍀🍀🍀
Bäst: "Fix you", "Charlie Brown" och "Violet Hill"
Sämst: "Always in my head" och som vanligt – att konserten tog slut.
Godispåsen: 🍀🍀 (Gott & Blandat har blivit för sliskigt med åren)

Att som multimegafan besöka sina idolers konsert är en väldigt speciell känsla. Klyschorna om vad musik (oavsett musiksmak) betyder för människor haglar ofta ner runtomkring oss i vardagen. Här ska jag kort försöka beskriva lite mer ingående vad det betyder för mig att se Coldplay live, bandet som fyller mest plats i mitt musikhjärta.
Charmen och baksidan med det är pendlandet mellan äkthet och falskhet. De två timmar Coldplay spelar är så overkligt förtrollande att det både är på renaste och djupaste allvar men ibland känns det ändå som en illusion, för efter konserten är det vanliga livet tillbaka igen.

Coldplay har inte världens bästa sångare, inte världens bästa låtkatalog, inte världens mest spektakulära bandmedlemmar, uppfinner inte musiken på nytt eller stylar i snygga scenkostymer. Men de knarkar heller inte ihjäl sig, bryter upp under kaosartade förhållanden eller följer mallen för "trasiga konstnärsstjälar".

De är som du och jag. Dessutom med ett hjärta av guld. Och därför är de störst för mig.
/Jakob L


Allt gött
P,W,J,E
Olika platser (Ej i trafik)

Likes

Comments

...men vi börjar med HÅKAN HELLSTRÖM, som vi både sett i Stockholm och i Gävle på sistone.

I Stockholm fick vi precis vad som utlovades – rullande åska. Men Håkan, han var lika bra som alltid trots tjugo minuters avbrott, buller, brak och långvarigt skyfall. Han gled på knä på scenen, brände av några ackord på elgitarren och sjöng om "gbg-regn". Dessutom fick han hjälp av Erik Lundin, First Aid Kit, Silvana Imam och Veronica Maggio.

Håkan Hellström, Stadion
Betyg: 🍀🍀🍀🍀
Bäst: "Hela huset", "Jag utan dig"
Sämst: "Det tog så lång tid att bli ung" och skyfallet
Halloumiburgaren: 🍀🍀🍀

I Gävle och Gasklockorna (där endast undertecknad såg honom) var förväntningarna inte så höga. Och det var kanske därför hakan föll mot backen när Håkan exploderade både låt- och energimässigt inför den 10 000 personer stora publiken. Efter en trevande inledning hände något som är svårt att förklara. Hitsen avlöste varandra och Gävleborna fick uppleva något de sent kommer att glömma.

Håkan Hellström, Gasklockorna
Betyg: 🍀🍀🍀🍀🍀
Bäst: "Valborg", "Man måste dö några gånger.." "Fri till slut"
Sämst: Inledningen
Halloumiburgaren: Åt inte




Rubriken vittnar om att vi har något spännande att berätta. Och det har vi.


Vi har som många vet (och de flesta inte vet) flyttat ur vår lägenhet på Lidingö.

Diskussionerna mellan oss och nära och kära har ofta handlat om huruvida det verkligen var smart att säga upp en fyra på 102 kvm2 i de tider vi lever i nu med skyhöga andrahandshyror osv.

Och nu har vi fått ett svar på frågeställningen: Det var smart. För till hösten har vi lyckats knipa en trea i "skatteskrapan" på Medis till ungefär samma pris. Så bloggen kommer alltså i högsta grad leva vidare till hösten då vi som tidigare nämnt kommer att tillbringa den terminen i Stockholm, alla tre.

Coldplay-specialen

Och nu är det slut på det roliga för många av er som (kanske) har läser det här inlägget, för nu är vi framme vid Coldplay-specialen. Bandet som endast gör "bögmusik" eller i bästa fall "bakgrundsmusik" har, när de kommer Ullevi i midsommarhelgen lirat inför 3,5 miljoner människor världen runt och har bara kommit halvvägs på sin turné.

Men jag och mina kompisar, vi tycker att de är rätt bra ändå. Här kommer några bilder från (näst) senast det begav sig. Wembley 2016. Sedan följer Coldplays fem bästa låtar.



COLDPLAYS FEM BÄSTA LÅTAR

PLATS 5: See you soon
Vår kommentar: En nätt, avskalad akustisk låt från -99 om att inte tappa modet. Suverän i sin enkelhet.

PLATS 4: Green Eyes
Vår kommentar: En av få låtar med Coldplay där relationsdilemmat får ett lyckligt slut.

PLATS 3: Yellow
Vår kommentar: Ska man slå igenom, så ska man göra det med "Yellow".

PLATS 2: The Scientist
Vår kommentar: En tidlös klassiker om ånger och kärlek.

PLATS 1: Fix You
Vår kommentar: Tidernas bästa låt.

Och det var allt för denna gång
P,W,J
Olika platser (Ej i trafik)


Likes

Comments

Hej och välkomna till Håkan-specialen.

Här kommer vi att ranka Håkans (enligt vårt tycke) bästa låtar inför helgens två konserter på Stockholms stadion. På lördag är vi ett helt gäng som ska gå nämligen. Här kommer först några sköna bilder från senast det begav sig. Ullevi 2016.

oooops, sista bilden tyckte Nouw passade bättre upp- och ner. Men eftersom hela resan var lite upp- och ner så kör vi så.

DÅSÅ. HÄR KOMMER HÅKAN HELLSTRÖMS FEM BÄSTA LÅTAR.

PLATS 5: Tro och tvivel

Vår kommentar: En fantastisk Springsteendoftande dänga om att lämna all skit bakom sig.

PLATS 4: Vid protesfabrikens stängsel

Vår kommentar: Man vill ju gärna vara vid protesfabrikens stängsel, helt enkelt. För att uppleva stämningen.

PLATS 3: Man måste dö några gånger innan man kan leva

Vår kommentar: Ja, ibland behöver man säcka ihop några gånger för att palla med livet.

PLATS 2: När lyktorna tänds

Vår kommentar: Till och med vrede och ilska gör sig bra i en av Håkans allra bästa kompositioner.

PLATS 1: Du är snart där

Vår kommentar: Vi tror att när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än.


Allt gott/
P,W,J
Lidinghellström

Likes

Comments

Vi är framme vid vägs ände. Där bäcken tar slut, där stupet uppenbarar sig vid bergskanten och där regnbågen beslutat sig för att dyka ner under jorden.

Igår dansade vi för allra sista gången på trägolvet i vardagsrummet på Källängsvägen 35. Vemodet låg tungt som dimma över oss, men det hindrade inte kvällen från att bli oförglömlig en sista gång. Vi vill tacka er som kom för att ni återigen levde det lyckorusiga studentlivet med oss.

Även om framtiden är oviss, är en sak klar: bloggen kommer att leva vidare. Till hösten kommer vi alla att befinna oss i huvudstaden igen, men hur vi bor då är morgondagens problem.

Här kommer några bilder från den sista festen.

Det har varit en väldigt speciell tid för oss, och den skriker lycka i öronen på oss även om för tillfället är hörselskadade av nuet. Vi är otroligt tacksamma mot alla fantastiska människor som cirkulerat runt oss med energi, motivation och kärlek.

Men nog med bitterljuvlighet nu. Bloggen kommer som sagt att drivas vidare och alla tre kommer på något att skriva ned sina tankar, berättelser och känslor här titt som tätt trots utflytten.

På det senaste har vi varit rätt upptagna i det verkliga livet. Det beror på att jag och Pontus tagit examen. Och det är ju inte varje dag man gör det. Pontus i politik och statsvetenskap, jag i journalistik. Wille har fixat 1,5 år i juridikens värld och kallar sig numer för "tredjedelsjurist". Dessutom har han börjat arbeta som inom sitt område, i sommar heltid dessutom.

På kultur– och nöjesfronten kan vi meddela att vi har en recension från Veronica Maggio att dela med oss av.

Veronica Maggio, stora scenen
Betyg: 🍀🍀🍀
Bäst: "Trädgården en fredag" och "Välkommen in"
Sämst: Alibilåtarna från senaste plattan
Korven: 🍀🍀🍀

"En gedigen konsert där Maggio verkligen visar tvivlarna att rösten håller live. Hon inleder starkt, men kommer av sig med några relativt okända låtar från den senaste plattan. Efter dryga 45 minuter laddar hon på ett koppel hits igen och de dryga 17 000 i publiken hoppar och sjunger för full hals. Maggio har en viss melankoli som genomsyrar hennes låtar vilket i periferin gör sig bäst i ett mer dystert väder inför liten publik, men trots det passar de lika fint en sommardag på grönan. Det är bara att inse – Maggio är en av Sveriges största aktiva artister."


Övrig intressant fakta från konserten: Vi blev lurade på 115 spänn i insläppet för att sedan behöva köa i en dryg timme. Efter att vi kommit igenom säkerhetskontrollen bommade grönan igen och dryga 2000 personer fick vända om trava hemåt igen. Väl inne på grönan tog det en timme att köa till toaletterna och köpa två kokta med bröd. Och som grädde på moset blev vi spottade i håret av de som åkte fritt fall över oss.

Trots det var det en förtrollad kväll. En sådan som man lever för att få uppleva helt enkelt. Men det av andra skäl.


Och det var allt för den här gången. I veckan kommer en Håkan-special inför konserten på stadion. Beroende på andra omständigheter kan det vara så att vi släpper en riktig bomb i helgen. Men mer om det en annan gång. Gillar ni Håkan – håll utkik.

Tack för allt, och när allt ska sammanfattas så säger vi som Bo Kaspers Orkester:

"För vi har varann, för vi har varann
Det finns dom som säger, jag tror det är sant.
Det finns ingenting, det finns ingenting vi inte kan"

​/P,W,J
Lidingtorget

Likes

Comments

Som rubriken säger så är det vad som kommer utgöra detta blogginlägg.
Vi börjar med förra helgen då Pontus och Anita hade inflyttningsfest. Kvällen slutade på Kristall, och fint var det eftersom alla verkade ha en helt fantastisk kväll.

Här kommer några bilder...


Sedan har det blivit en hel del fotboll. Vi har bland annat lirat match med Lidingö Gazoliners, som håller till i Stockholm lägre (väldigt låga) divisioner. Det gick sådär. En magnetröntgen (med befarat korsband/ledband), en stukad fot, en tam insats och torsk med 5-7 blev facit. En pyts av undertecknad räcker inte för att slippa skäms– och gråtkudden.


Med stukat manskap bestämde vi oss ändå för att ställa upp i Champs of Campus, universitetets årliga turnering – och det gick bättre. Med ett par skånska nyförvärv lyckades vi ta oss hela vägen till final i mixturneringen där vi tyvärr fick se oss besegrade med siffrorna 1-3. Men en silverpeng är inte så pjåkigt ändå, tycker vi.

Och sist men inte minst.... vi är tillbaka med ett nytt poddavsnitt, som ni kan lyssna på här nedan. Denna gång är det ett minst sagt knivigt i-landsproblem vi har stått (och står) inför.

Vi ses igen
P,W,J
Lidingstavik

Likes

Comments

Valborg, grillning och konsertrecension. Det är några av de grejer vi sysslat med på sistone.

Och vi börjar i Uppsala den 30e april. Vi satt i den mytomspunna Ekonomikumparken och drack öl och vin mellan 13 och 17. Hög musik, godkänd mat, lång kö till toaletterna och fantastiskt sällskap är en bra summering av kvällen/natten. Här kommer några bilder från spektaklet.

Som ni ser så hade vi "a good time", som man säger på engelska. Språket där man faktiskt kan uttrycka sig stiligt och därmed slippa vända och vrida på svenskans alla svulstiga adjektiv.

Extra stort tack till: Nils Ådahl och Simon Huss. ​​


Sa vi grilla? Ja, det sa vi! Mitt i snöyran och den annalkande istiden fick en glimt av sommaren. Då passade vi på. Och gott, det blev det.

Kvällens höjdpunkt enligt Ante, för att citera: "Fan vad gott det är med majskolv, det är nog min favoriträtt."

Och sedan kommer en gästrecension! Denna gång är det vår kompis Simon Mases Hayek, som varit och sett ingen mindre än John Mayer live.

Foto: Saxat från John Mayers facebook.

Foto: Simon Mases Hayek.


John Mayer, Globen 2017
Betyg: 🍀🍀🍀🍀🍀
Bäst: In the Blood, Why Georgia, Slow dancing in a Burning Room och Neon
Sämst: -
Korven: Åt inte

"En hägring, en dröm. Ja, jag vet inte vad jag ska kalla det. Att få se sin största idol, en otroligt talangfull låtskrivare, och en av de främsta gitarristerna i vår historia live, det är något jag har svårt att finna ord för. Att jag var nervös och darrade innan han kom upp på scen var bara början på euforin innan han klev upp, tog tag i sin gitarr, och började spela låten 'Waiting on the World to change'. Sedan var det ungefär 2 timmar av ren njutning. John's inlevelse när han spelade gitarr måste vars svår att imitera, och då och då fick jag lyfta på hakan samtidigt som jag funderade på hur det skulle vara att ha den förmågan att spela en gitarr och sjunga på det viset han gör. Det är obeskrivligt. Nu för tiden finns tyvärr inte många låtskrivare med denna råa, genuina talang som John Mayer har. Visst, man minns Jimi Hendrix, Eric Clapton, Steven Ray Vaughan, och The Rollong Stones.


Tillbaka till kvällen mannen i fokus! Det bästa med just den här konserten var att han spelade några av sina främsta låtar han skrivit, tillsammans med låtar från hans senaste skiva 'The Search for Everything', som jag inte tror att han hade kunnat gjort bättre ifrån sig på. Det var underbart att se att han spelade tre olika stilar; akustiskt solo, blues med sin trio (med Steve Jordan & Pino Palladino) och pop med sitt band. Precis så som han gjorde i LA 2008 på konserten 'Where the Light Is'.


Detta blir utan tvekan ett av mina absolut bästa minnen från en konsert. Namnet på hans nyligen släppts album passar perfekt för att beskriva innehållet i både albumet och kvällen; The Search for Everything. Kvällen hade allt, och de som letat, de hittade det verkligen ikväll."

/Simon Mases

Fotnot: Pontus såg också konserten, och även han verkade ha haft en trevlig kväll. "Du borde ha varit där" blev hans svar när undertecknad frågade hur bra det var i vår chattgrupp.



Och med det tackar vi för oss för denna gång. Och var inte besvikna! Podden dyker strax upp igen här på bloggen.
/P,W,J
Lidingbyhöjden

Likes

Comments

Vi är tillbaka efter en något längre pausvila än tidigare. Lite tilltufsade, efter Pontus utflytt, det fruktansvärda terrordådet och andra tråkiga incidenter, kan vi meddela att bloggen kommer att leva vidare för alla som aldrig någonsin undrat över det. (och framförallt för er som ev. har funderat över det).

För lite drygt två veckor sedan packade lägenhetens Paolo Maldini sina grejer och stack. Men innan han gjorde det hann vi med en sista kvalitetsstund med grillning, champagne, bildspel från våra hyss tillsammans och bra musik. Här kommer några bilder från vår sista dag som sambos på Lidingö. Som ni ser till vänster på den översta bilden så visste sorgen inga gränser för Wille när det till slut slog honom att Pontus faktiskt skulle flytta.... Hur som, så tror vi att Pontus och Anita kommer att trivas ypperligt på Hammarbyhöjden och Pontus tillhör naturligtvis fortfarande LittleBigFellas.


Pontys flyttade ut den sjätte april. Den sjunde april 14.53 satt Wille på gärdet och granskade styrdokument och undertecknad satte sig tillrätta på ett tåg mot Sundsvall på T-Centralen samtidigt som Rakhmat Akilov* körde ihjäl fyra personer och skadade 15 på Drottninggatan i ett fruktansvärt terrordåd.


Ord om detta känns överflödiga, jordens alla journalister och majoriteten av Facebooks mest ihärdiga aktivister har redan skrivit långa texter om detta i olika syften.

Vi nöjer oss med att skicka alla våra styrkekramar och tankar till de familjer som förlorade någon, eller nästan förlorade någon i attacken.

*Rahkmat Akilov är ännu inte dömd för att ha utfört attacken, men är på sannolika skäl misstänkt. 


Samtliga foton: Fredrik Svensson.


Vi avslutar lite mer muntert. Klyschan säger ju att solsken kommer efter regn. Jag sysslar just nu med TV i plugget så vi bestämde oss för att spela in ett nyhetsinslag med hjälp av mina klasskamrater. Det inslaget kan ni kika på här nedan och fungerar denna gång som ett replacement för podden vi brukar köra. Podden är dock inte nedlagd utan återkommer troligen redan i nästa blogginlägg!

Inslaget ni ser här nedan är naturligtvis en parodi, och inget som sägs eller påstås är sant.

​Tack för oss, och på återhörande
P,W,J
Lidingbyhöjden

Likes

Comments