View tracker

Happiness is just outside my window
I thought it crashed, blowing 80 miles an hour
Happiness a little more like knocking
On your door, and you just let it in

Happiness feels a lot like sorrow
Let it be, you can't make it come or go
But you are gone- not for good but for now
Gone for now feels a lot like gone for good

Happiness is a firecracker sitting on my headboard
Happiness was never mine to hold
Careful child, light the fuse and get away
'Cause happiness throws a shower of sparks

Happiness damn near destroys you
Breaks your faith to pieces on the floor
So you tell yourself, that's enough for now
Happiness has a violent roar

Happiness is like the old man told me
Look for it, and you'll never find it all
But let it go, live your life and leave it
Then one day, you'll wake up and she'll be home, home

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

30 Juni

Idag kännerjag mig verkligen ensaam, deprimerad och tom. Vet inte hur jag skallförklara det iktigt, men jag vill verkligen inte vara kvar här. Vetinte riktigt vad jag vill längre, jag känner mig bara mer å mertom... Tror Putte har något fuffens för sig, det har debiteratspengar från hans konto, något som heter date4you, det säger ju enhel del, inte för att jag blir sårad av det, men jag saknar den därfjärillar i magen känslan, känslan att vara så där underbartnykär, kan nog vara det som gör att jag är så exremt tom påinsidan, att jag saknar att sakna den jag älskar, att bli glad såfort de plingar till i telefonen och det är utav min partner. Puttetar mig för mycket för givet, jag skall diska, städa, tvätta osvosv. Han jobbar ca 12 timmar om dygnet, och sover resterande 12, åkvar blir jag som får göra allting ensam. Vi har en son på snart 4månader, det tar på krafterna att få ta hand om honom helt själv,utan någon större hjälp ifrån honom. I ett förhållande skallman hjälpas åt, inte låta mig få ta hand om allting, visst hanjobbar å betalar hyra, men de innebär inte att jag är någonhemmafru, som skall sköta allting själv. Hade gärna jobbat, menvågar verkligen inte börja jobba riktigt ännu då patrik intevaknar när julle gråter, så han skulle få ligga hungrig i timmaroch det vågar jag absolut inte riskera. Jag saknar att arbeta, kommaut och träffa folk, då jag inte har någon här i min närhet.Ensamvarg som jag blivit. Jag hade tillomed svårt att kolla floffi iögonen när vi firade midsommar hos brorsan. Floffi å jag har käntvarandra i många herrans år. Så det gör extra ont när man har envän som man älskar otroligt mycket, men känner att man gliditifrån henne pga min ensamhet :(

Usch jag villha mitt liv tillbaka, vill få vara den glada tjejen jag en gångvar, vem är jag nu ? Inte vet jag, jag har faktiskt ingen aning omdet. Och det gör riktigt ont.

Det finns såmånga som jag saknar. Att lyssna på deppmusik är ingen bra ideheller, men de verkar vara de enda som duger just nu. Älskar demlåtarna, även om dem gör mig deppigare.


Min bästa vänidag är Netflix, dreamfilm samt spotify, hur kul är det?


Jag vill inteha de såhär längre.


Save me!

Likes

Comments

View tracker

29 Juni

Ända sedan jagvar liten har jag alltid känt mig som en ensamvarg. Saknat de därsanna vännerna i mitt liv som får en att må riktigt bra, som mankan berätta allt för och fortfarande vilja vara din vän. Jagflyttade hemifrån när jag var 16 år tillsammans med min dåvarandepojkvän. Vi var tillsammans i 3,5 år, han var min första storakärlek, tyvärr räckte inte de till. Jag hade vänner, men viumgicks inte speciellt mycket. Gick ur gymnasiet och jag träffade enny kille, flyttade till herrljunga och var lycklig, men förlorade istort sett kontakt med alla. Det fanns mkt jag saknade och en storhemlängtan till mitt älskade trollhättan. I augusti 2010 såbörjade jag på lärcentrum i trillhättan. Läste tillundersköterska, och fick en helt underbar vän, den där vännen somjag verkligen saknat att ha i mitt liv, den där vännen jag kundeberätta allt för, som hjälpte mig genom vått å torrt, men 2014förlorade vi i stort sett kontakten helt och hållet, jag saknarhenne som fanken, sommaren 2015 blev jag gravid, och blev riktigtdålig, det visade sig att jag led av gallsten och graviditetenförvärrade gallstensanfallen extremt. Jag bodde i stort sett påakuten och jag trode verkligen att hon skulle visa större engagemangi mig än vad hon gjorde, jag behövde henne verkligen mer ännågonsin nu. Men vart fanns hon? Hur jag än försökte, skriva tillhenne så fick jag nästan aldrig svar, jag kämpade, men fick minamisstankar besvarade, vi har glidit ifån varandra. Något jagabsolut inte vill, hon var ju min stampe, är min stampe och kommeralltid att vara. Det går inte en dag jag tänker på henne ochsaknar henne, jag vill så gärna få tillbaka kontakten med henne,men det verkar inte gå då jag bor fr långt bort från henne,väntar fortfarande på att hon skall komma och se hur jag bor, menden dagen kommer nog aldrig att komma. Månaderna gick och jag blevstörre å större, tillslut kom dagen då det var dags för mig attföda, jag la ut på snapchat att lilleman har anlänt, daagen efterringer Cicci och gråter, frågar varför jag inte gråter och honvet ju hur känslan är, när man ligger med sitt barn på sittbröst, sen frågar hon när han anlände, de visade sig vara påhennes förstfödda dotters dag, den 8 Mars, vilket sammanträffande.

Jag blev såglad då hon var så glad för min skull och tycker att Julius var enriktigt fin bebis.


Nu är han minögonsten, mitt allt här i livet. Men jag känner mig såfruktansvärt ensam, jag saknar att ha socialiteten i mitt liv. Attha någon att dela min vardag med, som ringer mig för att kolla omjag mår bra, eller om jag kan komma på fika. Jag saknar rösten itelefonen som alltid låter så glad. Som alltid fick mig att le, somalltid fick mig att känna mig hel, nu känner jag mig bara som etttomt skal, som får ta hand om allting här hemma bara. Jag vill hamin trogna underbara vän tillbaka,hon som gjorde att jag kändelivsglädje,som gjorde att jag orkade ta ag i dagarna som dem kommer. Jag vet att hon verkligen har haft de tufft hon med,och jag vill fåvara den som finns däär för henne. Men tyvärr så vill hon inteatt jag skall vara den personen längre. Vi har många underbaraminnen ihop så jag får vara glad för dem istället.


Just nu mårjag riktigt uselt, putte jobbar 12 timmar om dygnet och soverresterande 12, jag får handskas med Julius ensam och ddet börjarbli väldigt tufft.

Jag känner migså jäkla ensam, min mobiltelefon är alltid tyst, jag stänger innemig själv. Jag känner mig otroligt ful, mina tänder är katastrofoch jag vill inget hellre än att få ordning på mina tänder, vågakunna le utan att vara rädd för att bli utstirrad eller någonskall fråga vad som hänt, men att gå hemma på föräldrapenningär ju inget som gör att jag har direkt råd att gå till tandläkaren som troligtvis kommer kosta flera tusen 20-30000 skullejag tippa på. Det är inget som man direkt pungar upp. Jag börjarkänna mindre livslust.

Jag har ingenatt prata med och jag lever framför tvn, framför en serie som heterpretty little liars.

Å bara önskaratt jag kunde få ha åtminstonde en sådan vän som Emily, Aria,Spencer och Hanna är mot varandra, ställer upp för varandra helatiden. Det är något jag vill ha, men aldrig kommer att få.

Likes

Comments

Tiden har bara rusat iväg sen jag startade denna bloggen!

Nu har min älskade son anlänt, var dock snart 7 veckor sedan!

Den 8 mars anlände mitt älskade barn!
Klockan 23.36
3440 tung och 50 cm lång!
Den bästa dagen i mitt liv!
Sen Julius anlände har dagarna bara rusat iväg!

Kärleken går verkligen inte beskriva, jag älskar dig Julius, mer än livet. Du är min stolthet, min stora glädje i livet!

  • 9 readers

Likes

Comments

Sjukt illamående, ont i mellangärdet, vill spy!

Hoppas detta kan vara tecken på förlossningen, å inte magsjuka eller något sådant!

Vill verkligen inte bli sjuk när jag har 4 dagar kvar till bf, sen om bebis tittar ut då är en annan 5:a

Men trycket känslan i mellangärdet får väldigt gärna försvinna, får panik när jag känner av detta!
😢

  • 10 readers

Likes

Comments

Ja, tänkte jag skulle börja blogga på nytt!
Jag är just nu väldigt trött på gravidlivet, har 7 dagar till bf, 7 fjutta dagar, sen är det ju vårat första barn så risken är ju stor att jag går över tiden! Hoppas på att slippa gå över allt för länge! Jag längtar efter lilla pyret nu, att få ha bebis i famnen, att få ha dig hos oss istället för i min livmoder, så jag har lätt för å röra mig igen!

Magen är bara ivägen trots att de små rörelserna är super mysiga 😍

  • 11 readers

Likes

Comments