Hej på er! Idag har en liten rolig historia att berätta för er. Läs och njut.

Det var vårligt och soligt, det var torsdag och jag och Signe träffades hemma hos hennes mamma innan vi tillsammans skulle ta bussen till fiolen. Vi hade det jättemysigt, satt i hennes säng, pratade skrattade och lyssnade på våran favoritpodcast Creepypodden med Jack Werner. Den skrämde inte upp oss något särskilt trots att historierna var läskiga, utan vi fortsatte vara fnittriga och vårglada. Vi gick och satte oss i hallen för att snöra på oss våra skor, fortfarande ganska fnittriga. (Det kan vara av vikt att känna till att Signes mamma bor i lägenhet) Bäst som vi sitter där och flabbar hör vi konstiga ljud utifrån trappuppgången. Vi hör steg och ljudet som av en pinne som slår i marken, såsom om någon med käpp gick ner för trapporna. Signe blir tyst och tittar storögt på mig. "Det är vår granne." säger hon "Kommer du ihåg honom?" Och visst gör jag det. En sur äldre gubbe, med käpp som senaste gången jag mötte honom betedde sig allmänt skumt. Signe håller andan men jag som känner mig på lite mer farligt humör hojtar: "Hallå, hallå!" precis när gubben befinner sig utanför dörren. Det är det som händer härnäst som får oss att freaka ur. Ljudet av stegen och pinnen som stöter i golvet tystnar. Jag känner en liten ilning i magen, blandad skräck och förtjusning.Tydligen hade podcasten visst satt sig i huvudet på mig och jag kommer och tänka på läskiga historier om tjuvar, rånare och övernaturliga väsen. Han stannade precis utanför dörren! Men det är då vi hör ett annat ljud, ett skrapade ljud som letar sig längst golvet upp mot dörren, vi hör också hur något hårt stöter i, och jag tror vi båda tänker samma tanke: Han försöker ta sig in! Vi sitter helt tysta i flera sekunder med ljuden fortsätter. Jag som sitter närmast dörren klarar inte längre klarar av adrenalinet i kroppen i spritter ljudlöst upp och med två stora kliv kommer in i vardagsrummet samtidigt som Signe ger ifrån sig ett halvkvävt gny. I flera minuter står vi där, vi kan fortfarande höra ljudet, men det befinner sig inte längre precis utanför just våran dörr utan jobbar sig sakta upp och ner i trapphuset. "Vi kan inte gå ut om han är där!" säger Signe halvt panikslaget. Vi går in i köket och kollar ut genom fönstret precis ovanför ingången till trappuppgången. När vi tittar ner ser vi en liten städvagn och en liten städtant som ställer ut en knallröd, sopborste med skyffel. Det tar oss en sekund att fatta innan vi brister ut i skratt. 

Akta er för gubbar med käpp, och skrik inte på folk i trappuppgången. Simma lugnt / Elin​

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej! det var ett tag sen vi skrev, men här är en liten vardags händelse.

Tisdagar är den dagen då jag och Elin är med varandra och äter hos min mamma. (En viktig detalj jag har en katt hos min pappa). Det började som en vanlig tisdag jag kommer hem dock en timme tidigare, gör min läxor och kollar på netflix. Elin kommer hem ett tag senare och gör sina läxor hon med. Vi snapar och hon skickar att hon är klar, jag skickar en bild på min katt och skriver samma sak. jag väntar i kanske 20 min, börjar smått undra vart hon är. Min mobil ringer och jag svara.

- Ehmm, vart är du?,frågar min mamma.

-Jag är hemma och väntar på Elin hurså?,svarar jag.

-Ja hon är här och vi väntar på dig,sa mamma.

-Jaha,sa jag.

-Skynda dig,sa mamma.

Jag satte på mig mina ytter kläder och fixade i ordning allt och gick. Vanligt vis tar jag bussen till min mamma, men eftersom när jag är lite stressad får jag för mig massa saker så jag gick hela vägen i minusgrader. Jag gick hela vägen i det kalla vädret genom krykogården som nästan aldrig är i och gick typ halvt vilse. När jag väl kom hem till min mamma var jag helt förfrusen och näsan och ögonen var röda eftersom jag var så smart att jag inte tog något mer en jacka och skor i minusgrader och hade h.året uppsatt.

Kompihåg titta alltid noga på bilderna folk skickar!

/Signe

Likes

Comments

På vintern är det många som längtar efter ett varmt bad, eller en varm kopp te. Idag var en sån dag. Kall. Badlängtansframhävande.

Så jag och Signe bestämde oss för att göra något åt våra kalla fötter och tappade upp ett bad. Vi gjorde det riktigt mysigt med ljus och podcast. Det luktade gott i hela badrummet och vi satt i mörkret och bara myste. När podavsnittet ledde mot sitt slut så sträckte jag mig upp för att torka min hand på en handduk som hängde där, så att mobilen inte skulle bli blöt när jag bytte avsnitt. Jag reste mig upp lite och släppte greppet om badkarets kant. Badkaret var halt och jag halkade. Det måste sett roligt ut för Signe började skratta men jag var envis och sträckte mig ännu en gång ut efter handduken. Jag halkade åter igen och ett hörde denna gången ett fräsande ljud. Det var mitt hår. I ljuset. Lukten av bränt hår spred sig snabbt. Jag fick panik och ställde mig skrämt upp. Vi satt helt tysta och det ända som hördes var podcasten.

När vi sedan kollade igenom mitt hår var det som tur inget som syntes och jag duschade ur det för att bli av med den fräna lukten av bränt hår. Nästa gång vi badar blir det utan ljus och med en handduk som skulle hänga lite mer lättillgängligt.

Simma lungt / Elin

Likes

Comments