Header

De första veckorna efter jag hade tagit den där powerwalken rätt in i väggen och vaknade på morgonen kände jag på riktigt ingen lust till livet alls. Det var inte så att jag ville dö, men jag vaknade och det första jag kände var att jag ville att dagen skulle ta slut. Jag somnade om. Och om, och om igen. Tills dagen var slut. Då somnade jag om igen.

Efter att i princip ha sovit i två veckor i sträck så känner jag ändå att lite energi börjar komma tillbaka. Jag orkar tänka, jag sover inte riktigt lika mycket som innan, fortfarande mycket dock och jag blir trött av inget alls. Att ta sig ur sängen för att laga frukost kan ta 1-2 timmar och sen efter frukosten behöver jag vila lite igen. Men det känns ändå bättre. Det känns som att jag har fått tillbaka någon form av hopp. Hopplösheten har försvunnit och jag vet innerst inne att jag kommer inte må såhär för alltid, även om de tankarna ibland kommer försöker man sparka bort dem med en osmidig ninjaspark. Jag försöker iallafall. Och det känns bättre. Och det är bra.

Både idag och igår har jag kommit ur sängen i hyfsad tid. Igår kl 12:30 och idag klockan 10. Jag har ätit frukost lunch och middag två dagar i rad. För mig är det ett framsteg.

Idag har jag även ringt en miljon samtal för att få någon form av klartecken inför den planerade Gran Canaria resan. Häromdagen trodde jag inte ens att jag skulle kunna åka med men idag känns det inte omöjligt. Har även börjat packa lite, även om det inte går fort så är det ändå något att pyssla med.

Planen var ju en cykelresa i 14 dagar. Det kommer inte bli något cyklande för mig men som det ser ut nu så kommer jag åka med (läs: bli apatiskt teleporterad) och bara ligga rakt ut i en solstol i två veckor. Jag tror det kan vara bra, och läkaren trodde också det kunde vara bra. Att komma bort, släppa allt och få lite sol.

Jag tänker inte ge upp. Men det får ta den tiden det tar.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

9 mars:

Jag vaknar vid 9 tiden, samma tid som jag gjort de senaste dagarna. Att jag vaknar 9 beror inte på att jag inte kan sova mer, för det kan jag. Egentligen skulle jag kunna sova dygnet runt. Det tar som vanligt 2 timmar innan jag ens kommer ur sängen, stirrades i taket, svarar på något meddelande jag orkar svara på, fortsätter stirra. Telefonen ringer, tittar vem det är, orkar inte svara, den får fortsätta ringa.

Det är dags för dagen där jag kommer få reda på om det är någon fysisk sjukdom som ligger bakom detta. Att blodproven visat något galet, att jag kan få en sjukdom att ta på. Jag ska vara hos läkaren klockan 2. Innan det ska jag försöka få i mig lite mat och ta en sväng in i duschen. Det känns som att jag ska bestiga mount everest, naken, utan mat. Små saker som man gör i vardagen när man är frisk är inte längre lika självklara..

Jag är i god tid till läkaren. Jag vet att jag inte skulle palla det extra stresspåslaget som skulle inträffa om det hände något på vägen, så det är lika bra att vara ute i god tid. Jag är där 30 minuter innan jag ska träffa läkaren. Jag somnar en stund i fåtöljen, orkar inte vara vaken. Det är en privat mottagning, det är ingen annan där och det är lugnt och skönt.

Läkaren berättar att de inte hittar något i blodproverna och att jag är frisk som en nötkärna. De har tagit alla fem sköldkörtelprov och det finns inget som avviker där. När jag var hos läkaren förra veckan sade han att jag eventuellt kan ha drabbats av utmattningssyndrom om det är så att proverna inte visar något med tanke på hur jag mår. Och ju längre tiden gått sen jag var där sist så känner jag att det är nog faktiskt det som har hänt. Jag är helt slut, kroppen har sagt nej. Diagnosen lyder utmattningssyndrom.

Ju mer jag tänker på det, ju mer verkligt blir det. Det har egentligen gått i ett sedan förra våren då jag började få magkatarr väldigt mycket. Under perioden mars-maj hade jag magkatarr 7 gånger, och när jag får magkatarr är det på nivån att jag inte kan stå upp och ofta betyder det att jag spyr som en gris. Den sista gången jag hade magkatarr (trodde jag) visade det sig att det var blindtarmen som hade gett upp. Det började högt upp i magen men sen vandrade det neråt.

Jag blev då sjukskriven i 2v och efter det skulle jag gå på två veckors semester. Likfan skulle jag ändå in och jobba 22h övertid i skarven där. Jag var uppe på cykeln efter 1v som blindtarmsopererad, kanske inte så smart här i efterhand.

Sen matade det bara på. Kroppen eller hjärnan har inte fått återhämta sig tillräckligt på väldigt länge. Och det får kroppen sota för nu. 24 år och utmattad.

10 mars:

12 timmar sömn, med mardrömmar, uppvaknande av hjärtklappning och en släng av halsont. Jag inser att det var för mycket för kroppen under gårdagen. Tar ytterligare 3 timmar innan jag ens orkar gå ur sängen trots jag ör så kissenödig så jag vill avlida. Det går lixom bara inte.

Har fått 25 miljoner sms, ett gäng missade samtal. Orkar inte. Rensar skärmen och svarar på de två viktigaste meddelanden från de två personerna jag behöver mest igenom detta. Lägger undan telefonen igen. Orkar inte. Hör att jobbtelefonen plingar i form av mail. Den skulle jag stängt av igår men uppenbarligen inte kommit så långt än.

En sak i taget, en dag i taget.


Likes

Comments

Jag har nog egentligen känt sedan i höstas att det inte står riktigt rätt till i denna kroppen. Jag har tänkt att det har vart på grund av att det just är höst och att det var en vår och sommar med mycket på både jobbet och privat. Har därför tänkt att det blir snart bättre, bara det blir vår. Denna vintern har handlat om att överleva vintern. I slutet av Januari blev jag sjuk för första gången, sen en gång till veckan efter det. Veckan efter det när jag jobbade satt jag bara och stirrade, jag hade ingen energi kvar alls i kroppen. Jag orkade knappt prata med kollegan, orkade knappt utföra mina arbetsuppgifter och frös något så fruktansvärt. Sista kvällen jag jobbade hade jag 4 tröjor på mig varav 2 tjocktröjor plus jacka när jag jobbade. Ändå frös jag något så frukansvärt trots att det enbart låg på nollan ute. Jag har alltid vart frusen, men denna vintern har det vart extremt. Mina händer och fötter är alltid som isbitar även om jag ligger hemma i soffan under täcke och filtar. Kollegan ifrågasatte om jag var på väg att bli sjuk, och jag svarade bara med en suck ”nej, inte igen”. Det var här detta helvetet började på riktigt och kroppen sade nej.

Lördag 25 februari: Vaknar vid 11 tiden, känner mig på riktigt överkörd. Tänker att det är för att jag jobbat sent och kroppen inte är van med det när jag vart sjuk så mycket. Äter frukost och har som plan att åka upp och köra axlar på gymmet innan det är dags för ett nytt jobbpass.

Efter jag fått i mig frukosten lägger jag mig i soffan under en filt för jag fryser så oerhört mycket. Somnar, vaknar 3 timmar senare. Jaha, det var den träningen det. Inser att det är 2 timmar kvar tills jag börjar jobba och får i mig lite mat igen. Ska börja sminka mig för att ens se lite mänsklig ut. Allt är jobbigt, sminka sig är jobbigt, borsta håret är jobbigt, det är jobbigt att stå upp. Kroppen är tom. Den orkar inte. När jag borstar tänderna har jag problem med att ens genomföra det för det är jobbigt att hålla uppe armen. Inser att detta kommer fan inte gå. Smsar mamma ”Det är något fel på min kropp” hon frågar vad det är och jag beskriver mina 200 sympton. Hon ringer upp och jag fullständigt bryter ihop. Jag gråter så mycket så jag inte kan andas och inser att nu har kroppen sagt nej på riktigt. Hon säger till mig att ringa vårdcentralen på måndag pga det kan vara något med sköldkörteln. Jag ringer och sjukskriver mig och somnar om. Sover mellan 16-18 och går upp och får i mig lite mat igen.

Somnar om vid 21 och därefter sover jag i 17 timmar i sträck. 17 timmar. Det är för fan nästan ett helt dygn. Söndagen pendlar mellan vakenhet och sömn.

Måndag 27 februari: Ringer vårdcentralen det första jag gör när jag vaknar och de ringer upp ett par timmar senare. Jag får prata med en allmänt ointresserad person som ger mig en tid om 15 dagar. Hon påstår att det inte är akut att jag inte kan ta mig ur sängen. Jag får här åter igen fullständig panik, ska jag behöva må såhär i två veckor. Får genom en kollega tips att ringa vår egen sjukvårdsupplysning genom försäkringen genom facket. Sagt och gjort, får en tid till en privatläkare i grannstaden samma eftermiddag. Kämpar mig in i duschen och samlar mina sista krafter att åka de 6 milen. Det var ett helvete.

Läkaren tror direkt att det är något med sköldkörteln. Och om det inte är det någon form av utmattning. De tar en miljon provet och jag får en ny tid nästa gång läkaren är på plats, som är nu i veckan. Hem igen och bädda ner mig och hoppas på att dagarna ska gå undan. Vilket det inte gjort.

De nästkommande dagarna bestod av sömn och netflix. Världens bästa mamma kom hit på torsdag kväll och stannade tills på söndag. Utan henne vet jag inte vad jag hade gjort.

Nu är det mindre än 48 timmar kvar tills jag förhoppningsvis får reda på vad det är för fel på mig för såhär kan jag inte må. Om 11 dagar ska jag till Gran Canaria för två veckors cykling. Det känns långt borta just nu.

Likes

Comments

Nu när jag vart hemma dessa dagarna så har jag bränt av endel podcastavsnitt när jag helt enkelt blivit för trött på att netflixa. Pauline Nordin var med för några avsnitt sedan och började prata om vitkål. Jag fick direkt SJUKA vitkålscravings i fredags och krånglade mig iväg till ICA för att inhandla detta. Som ett spöke satte jag mig i bilen med fokuset inställt på VITKÅL. Jag ska ha vitkål NU!

Slängde ihop detta när jag kom hem så detta har också blivit ett beroende de senaste dagarna. Riktigt gott och mättande samtidigt som det är fullt av bra vitaminer. Kalkonbacon, Vitkål, Brysselkål, Broccoli, Bladspenat och Körsbärstomater. Jätteenkelt och går fort att göra.

Likes

Comments

Som jag nämnde innan skulle jag slänga upp receptet på den sats av pannkakor som hittills blivit bäst. Alla gångerna de 3 senaste dagarna jag käkat det har det blivit riktigt bra men dessa var top notch!

Proteinpannkakor:

100 ml mandelmjölk
100 g äggvita (har alltid flytande på dunk hemma)
1 helt ägg
1 skopa Tyngre Kasein Vaniljdrömmar
Lite salt

Vispa ihop och stek sedan i tex. kokosolja.


Bilden är dock ifrån igår morse. De blev lite finare idag :)

Likes

Comments

Jaaa-aaa… Som rubriken lyder så åkte jag på årets förkylning IGEN. En vecka fick jag vara frisk iallafall, man tackar för det lilla. Så otroligt TRÖTT på detta nu. Det var förra söndagen, alltså en vecka sedan nu som jag kände att jag började få ont i halsen. Det kom bara pang bom på och blev bara värre och värre. Vaknade med feber på måndag morgon och den fortsatte fram tills torsdag kväll/natt. Jättekul, verkligen. Var hos doktorn på tisdagen och de konstaterade att det inte var halsfluss utan en vanlig döds-virusinfektion. Så det var bara att vandra hem till sängen igen och låta skiten läka ut.

Nu är det söndag igen och efter en vecka med denna skiten känner jag mig rätt pigg. Vart sjukskriven de 4 passen jag skulle jobbat i veckan och börjar bli duktigt rastlös nu. Imorse hade jag bara lite ont i halsen men kroppen känns överkörd än.

Har iallafall bombat kroppen med vitaminer och proteinpannkakor i mängder. Har efter 3 dagars käkande kommit fram till det bästa receptet hittills och det kommer i ett annat inlägg.

Igår krånglade jag mig iallafall ut i solen på en timmes promenad efter att ha legat i soffan och sängen alldeles för mycket, vädret var verkligen magiskt!

Ja, nu hoppas jag verkligen att detta är sista dagen med denna skiten. Vill komma igång och träna igen för har verkligen inte tid att vara sjuk mer nu när det bara är en månad kvar till Gran Canaria.


1, Hamnen här i stan bjöd på magiskt vårväder 2. Utsikten de senaste dagarna

Likes

Comments

Godkväll!

I morse var det 75 minuter på cykeln som gällde. Lugnt pass i pulzon 2 framför serien ”Sherlock Holmes”. Trampade igenom mig det och det kändes helt okej.

På eftermiddagen var det dags för ett benpass. Mina baksida lår kändes inte helt okej sen benpasset för nästan en vecka sedan, fortfarande lite träningsvärk och värre stelhet än Agda 85. Men jag bet ihop, och OJ vilket bra pass det blev. Tror det gjorde jävligt gott att jag laddade på med lite extra kolhydrater till både frukost och lunch idag.

Började med böj upp till 65kg. Vågade inte gå högre eftersom benen inte kändes helt 100. Men kändes sjukt bra ändå. Sen plockade jag av 5kg åt gången och körde 3 sett på till fail på 60, 55, 50, 45, 40 och 30 kg. Benen var duktigt möra efter det och framsida lår krampade duktigt.

Efter det blev det ett gäng höftlyft, tror det blev 7 sett totalt. Riktigt bra kontakt. Fortsatte med benspark där jag satte en trea på 65kg, vilket är pers. Sen droppade jag inför varje sett ner till typ 25 kg och tog ut allt som fanns. Efter det lårcurl, samma sak där, upp till 40 och sen ner igen, varvat med lite vader som jag i princip aldrig kör så de kommer väll vara stendöda imorgon.

Sen var det dags för veckans största prövning. Handla mat efter ett benpass och hungrigare än 45 hungriga. Att jag inte hade ihjäl någon är ett under, men det gick bra och efter 100 varv apatiskt snurrande hade jag handlat allt jag behövde till kvällens middag, kycklingburgare. Har aldrig lagat det innan men det blev riktigt bra.


Kycklingburgare:
500g kycklingfärs

1 ägg

1 tsk sambal olek

0,5 tesked salt

2 kryddmått svartpeppar

Lite cayennepeppar på känsla


Bröd:

250 gram lättkesella

1,5 dl majsmjöl

2 ägg

1 msk fiberhusk

2 tsk bakpulver

0,5 tsk salt

1 matsked smör

Släng ihop allt i en bunke, lät det svälla ihop lite när ungen blev varm. Klickade ut 4st degklumpar på en plåt och penslade med äggvita (enbart för jag hade det på dunk och orkade inte vispa upp ett ägg) och hade på sesamfrön. Sen hade jag dem i ugnen i ungefär 20 minuter på 200 grader. MYCKET bra blev dem.

Till detta hade jag sötpotatispommes som är superenkla att göra. Skivade upp sötpotatis och lade dem på en plåt med bakplåtspapper, hade på lite rapsolja och in i ugnen, först på ca 150 grader och sedan höjde jag de sista 10 min till 200 grader. Som dressing hade jag creme fraishe med vitlök, vitlökskryddor, salt och peppar.

Rekommenderas verkligen och detta kommer det definitivt bli fler gånger.

Likes

Comments

Godmorgon världen!

Har precis avnjutit en god frukost bestående av gröt, bär och lite frön framför nyhetsmorgon. Ställde klockan på 7 imorse trotts att jag var ledig, ska upp tidigt imorgon så för att det inte ska bli lika jobbigt imorgon får det vara lite jobbigt i två dagar. Låg kvar i sängen i ca 10 minuter innan jag gick upp och satte på mig cykelkläder och gjorde iordning allt inför en timme på cykeln innan frukost. Lite seg i benen sen gårdagens bravader men kämpade mig igenom timmen utan några värre motivationsdippar.

Förra veckans träning blev otroligt bra. Slutade på 13,5 timme totalt och är riktigt nöjd med veckan. Kommer nog inte bli direkt mindre denna veckan med tanke på att jag bara jobbar en dag, så kroppen kommer nog vara sådär mör och fin på söndag kväll.

Idag står ett ryggpass på schemat också. Kanske blir lite rumpa, biceps och mage på det också. Men framförallt ska det marklyftas. Var ett tag sedan sist då jag hade sån sjuk träningsvärk i benen under förra veckans ryggpass så marklyften fick utebli, kunde knappt gå.

Nåja, nu ska jag fortsätta kolla nyhetsmorgon och sedan åka och träna! Hörs då

Likes

Comments

Mitt 2016 har inte vart något år jag kommer hurra över i framtiden. Det har vart rätt mediokert. Det har funnits guldkorn utan dess like, men när jag ser tillbaka på året ser jag mest bitterhet blandat med omotivation. Året har präglats av mycket skador som gjort att träningen blev lidande, i alla fall fram till sommaren. En höftinflammation, en bruten stortå, ett ryggskott och en blindtarmsoperation var väll de största grejerna. Även en dunderförkyldning innan cykelvasan som gjorde att den uteblev. Hade 7 inplanerade tävlingar från maj-augusti. Det blev en som blev körd, ett lopp ställdes helt in på grund av att arrangörerna missat att skicka in tillståndet, men de andra har enbart vart för att jag vart skadad eller sjuk. Otroligt tråkigt.

Sommarn var trots en blindtarmsoperation helt fantastisk. Sen att augusti blev otroligt dålig var en annan femma. Det blev många fina timmar på cykeln, hade mamma på besök en vecka och de två veckorna jag hade semester hade jag tur med vädret.

Jobbmässigt var sommaren inte den bästa. Mycket dåliga beslut och stor bitterhet över lag infann sig på jobbet i princip ända fram till September/Oktober. Jag kom någonstans till en punkt där jag insåg att man inte kan påverka saker längre, och därför är det ingen som helst idé att vara arg och bitter längre, även om det ibland tar över ändå. Kände av en stor stress inombords under en period, det vill jag inte uppleva igen. Sömnlösa nätter och alldeles för mycket tankar i huvudet.

I slutet på september flyttade jag till en ny fantastisk lägenhet. Jag trivs så himla bra i den. Annars har hösten bara swishat förbi. Jag tänkte ett tag att december skulle bli min livs värsta månad hittills men den ordnade upp sig rätt bra den också, tack och lov.

2017 då? Vad kommer det att bjuda på? Jag vet inte, men jag har en otroligt bra känsla. Jag tror att det kommer bli ett riktigt bra år. Jag har någon form av plan att köra 50 timmar på trainern minst innan vi åker till Gran Canaria i två veckor i Mars. Sen är säsongen igång på riktigt. Dalslands XC står först på tur i tävlingsväg i alla fall. Sen får vi se. Jag kommer inte pressa mig själv på samma sätt om jag inte är sugen som jag gjort tidigare, jag tror att det kommer bli bättre så.

Innebandyn kommer jag fortsätta med så mycket jag hinner. Vi har skapat ett otroligt skönt gäng i nya klubben, vilket känns sjukt bra. Sen att motivationen och tiden till innebandyn inte riktigt funnits där under december månad, men efter dagens träning tror jag det kommer bli bättre.

Jag ska även (läs försöka) bli bättre på att skriva här. Hörs hej

Likes

Comments

19 oktober var här och det var dags för mig och mamma att åka till Gran Canaria för att fira hennes 50 års dag. Egentligen skulle vi haft sällskap med två till men de fick förhinder och kunde tyvärr inte åka med, därav blev det bara jag och morsan, inte så lite det i och för sig. Jag äkte hem till Dalsland på tisdagen, och färden mot Göteborg och Landvetter påbörjades vid 03 tiden natten mot onsdag.

Morsan var taggad och avnjöt sitt morgonkaffe på Landvetter innan vi gick på planet.

Flygresan ner gick bra, Jag brukar alltid sova på planet men dagen till ära gick det inte, kan bero på att jag sov i princip hela bilresan ner till Landvetter, Vi kom fram till en klarblå himmel och ca 27 grader varmt, helt okej. Vi svirade om till bikini direkt och gick ner till poolen där vi spenderade några timmar.

På kvällen gick vi en sväng. Efter att ha hittat vägen till Free-motion där vi skulle hyra våra cyklar fick vi oss en bit mat i magen. Båda var rätt trötta vid detta laget så efter det gick vi tillbaka till hotellet och gick och lade oss.

När vi vaknade på Torsdagen var det lika bra väder som på onsdagen. Vi fick oss frukost i magen och sen tog vi en taxi till Free-motion och hämtade ut cyklarna. Det krånglade dock med min cykeluthämtning och jag fick en för liten cykel, och de hade inga sadelstolpar tillgängliga så jag fick en annan cykel, som egentligen priset på var betydligt högre men det fixade dem utan extra kostnad eftersom jag skrivit i mina mått som jag skulle vid bokningen.


Idag var planen att cykla upp till Soria. Sagt och gjort började vi trampa, var väldigt varmt och vid klättringen upp var de verkligen som att cykla i en solvägg. Blåste ingenting och solen stekte. Morsan hade lite problem med värmen, men tillslut kom vi upp.

Såhär glad vad jag innan klättringen började. Den är relativt kort men den är väldigt brant bitvis.

Väl uppe i Soria där vi käkade lunch. Otroligt fint.
Nervägen tycker jag alltid är roligast! Detta blev cykeln för veckan. Aldrig kört med discbromsar innan på landsvägscykel men tyckte det var riktigt skönt då dem bet sjukt bra.
Lite vätskepaus när vi hade ca 1 mil hem.
Dag 2, mammas 50 års dag, Hon hade fått för sig att vi skulle cykla upp till Gran Canarias högsta topp dagen till ära. 1949 m. öh. Vi hade bara cyklat till San Bartalome innan och när man nått SB är det lika mycket klättring kvar. Och pannbenet fick verkligen jobba idag, tror det tog lite drygt 4h att klättra upp. De sista kilometrarna kändes det som att det aldrig tog slut och det blev bara kallare och kallare. När vi väl nådde toppen var det ca 12 grader varmt och det blåste. Eftersom att vi var rätt högt upp och det var molnigt så befann vi oss praktiskt taget i molnen och utsikten uteblev.


Bilden är tagen efter ca 1 timmes cykling, vi brukar säga att vi 'är vid "Napoleon" när vi når denna plats då det stod en levande staty där föreställande Napoleon när vi var här i våras. Morsan meckade sadel, vilket var det återkommande problem i veckan. Haha.


En lycklig Evelina på bilden överst och två trötta krigare på nedre bilden.

Sen började körningen nerför, hade vart jättekul om asfalten var bra och det var varmt, det var inget av de. Asfalten var bitvis väldigt bucklig och det skakade i hela cykeln och ben och händer krampade. Tillslut kom vi ner till varmare breddgrader efter några mils körning utför, gick betydligt snabbare än att ta sig upp på toppen.

Tillslut hittade vi ett ställe att äta på. Var rätt begränsat med det på nervägen. På toppen fanns enbart en vagn som sålde dricka och godis, men vi ville ha mat. Hittade en pizzeria i en stad på nervägen och detta fick bli vår lunch för dagen, efter lite mer än 5 timmars cykling. Då var jag duktigt sliten och batteriet på min pulsklocka började ta slut. Tillslut kom vi hem till hotellet och badade lite innan vi gick ut och käkade världens godaste kött.

Totalt hade jag 6h 40 min på cykeln och med stopp tog hela turen lite över 8 timmar. Det är bra lite drygt 10 mil men klättringen tar mycket tid på få mil. Sen körde vi rätt lugnt för att orka runt hela turen också. Vilken dag!

Dag 3 blev det en stund på stranden innan vi cyklade på eftermiddagen. Benen ville återhämta sig lite innan det var dags igen efter gårdagens låna pass. Blev en tur på lite drygt 2 timmar, tanken var att det skulle vara ett lugnt pass men det var rätt mycket klättring så kroppen fick jobba på rätt bra ändå.

På toppen av dagens klättring. Otrolig utsikt!
Om ni någon gång undrat hur man ser ut när man äter banan i farten och samtidigt börjar asgarva så är det såhär. Skrattar fortfarande åt denna bilden så jag bjuder på den.
Dag 4 var egentligen planen att vi skulle köra kustvägen till Puerto de mogan och tillbaka, den är rätt lugn men vi kände på kvällen innan att vi hade mer att ge. Så vi började med att cykla till Puerto de mogan och sedan upp till Mogan för att ta klättringen upp och komma ner till Soria. Vilken klättring det blev hörni, helt galen utsikt och även idag kändes det som att det aldrig skulle ta slut. När vi kommer upp till svängen där det är dags att svänga mot Soria stod det en "Cykling förbjuden" skylt och "End of the road for cyklists", därför tänkte vi att den riktiga svängen kommer nog senare, så vi fortsatte. Det visade sig senare att vi kört för långt och vi fick vända igen.
Bild från tillbaka vägen mot vägen till Soria. Det var rätt väg och vi kunde ta vägen till Soria och sedan ta oss tillbaka till hotellet. Dagens tur blev lite drygt 5 timmar.
Cykelbrännan var nu i detta stadiet.

Dag 5 var det dags för Santa Lucia turen över Fataga. Planen var lunch i Santa Lucia, Spaghetti och köttfärsås på resturangen till höger när man kör turen över Fataga dit. Vi visste att det eventuellt skulle komma lite regn dagen till ära men detta skulle inte stoppa oss, dock blev det värre än vad jag trodde. Det börjar regna när vi har ca 30 min kvar upp till toppen innan nedförskörnignen till Santa Lucia. När vi klättrade var det ingen fara men när vi skulle köra ner ösregnade det och hela jag var genomblöt- det blev ingen pasta i santa lucia då vi var totalt genomblöta och kände att vi skulle börja frysa ännu mer om kroppen blev kall. Jag var ungefär lika glad som på bilden ovan.

När vi kommer net till kusten igen var det dags för hyfsat platt körning tillbaka till Playa Del Ingles. På denna raksträckan blåser det oftast medvind men INTE idag. Tog säkert 20 min längre än vad det brukar och vi fick trampa som idioter för att ta oss framåt, ingen höjdartur med andra ord men det var skönt när den var gjord.

På kvällen blev det kött igen, tror vi käkade på denna resturang 4 kvällar på grund av att det var så OTROLIGT gott. Sjukt bra kött, bra service och den bakade potatisen som jag käkade var magisk.

Sista dagen blev det samma tur som den kortare vi gjorde dag 3, men vi lade till lite och turen blev på ca 2.45. Var meningen att det skulle regna även idag därför valde vi en kortare tur, men regnet kom inte förrän sent på kvällen. Denna dagen kände jag mig riktigt stark och kunde mata på bra i klättringen.


På eftermiddagen lämnade vi tillbaka cyklarna och på free-motion har de även cykelförsäljning. Då hittade jag min nästa kärlek. Planen var att köpa ny racer till våren men när jag såg och provkörde denna så blev det ett köp istället. Undrade lite efter "Vad hände precis" när jag insåg att jag köpt en cykel på Gran Canaria. Nojade bra mycket på kvällen hur jag skulle få med denna hem trots att free-motion hade garanterat att den kommer få åka med planet. De skulle dessutom hämta oss på hotellet och köra oss tillsammans med cykeln till flygplatsen.


Lite efter kl 11 på Onsdagen stod vi redo för att bli upphämtade av bilen från freemotion som skulle köra oss till flygplatsen. De kom tillsammans med min cykel och såg till att vi kom in på flygplatsen med den, sjukt bra service. Tog kontakt med fritidsresor direkt och de sade att jag får boka extra bagage direkt och allt löste sig suveränt. Stort tack till Sofia på fritidsresor som hjälpte oss med allt som skulle göras.


Nu står den här hemma i vardagsrummet, min nya pärla.

Skönt att vara hemma igen men hade gärna stannat en vecka till, men det är ju bara ca 5 månader tills det är dags igen och då blir vi borta två veckor, bra start på säsongen. Totalt blev det ca 45 mil cyklat under veckan och ca 25 timmar. Milen går lite segare där nere än hemma i platta Sörmland!

Likes

Comments