Kleerup.
Så länge som jag gått och bara letat och letat efter något som jag inte ens vet vad jag söker efter.
Så kollar jag ett avsnitt, en timme, där det är kleerups dag och där fanns det. Det fanns något.
Jag kan inte än säga till 100 % vad det exakta är som kändes så rätt och klockrent, men bara hela han inspirerade mig så.

Han känns så fruktansvärt fri på något sätt.
För det första Kleerup.
Så länge som jag gått och bara letat och letat efter något som jag inte ens vet vad jag söker efter.
Så kollar jag ett avsnitt, en timme, där det är kleerups dag och där fanns det. Det fanns något.
Jag kan inte än säga till 100 % vad det exakta är som kändes så rätt och klockrent, men bara hela han inspirerade mig så.

Han känns så fruktansvärt fri på något sätt.
För det första älskar jag musik och kan leva mig in i det på alla sätt och vis. Rösten, det musikaliska, vad låten vill få fram.
Men det är bara hela han. Så många olika låtar på alla sina fina olika sätt.
Det är svenskt, det är house, det är pop, det är rock på så många olika sätt. Det är brett. Det är inte bara en genre.
Men i alla olika låtar så hör man han där nånstans, något som jag vill få fram i mitt arbete. Det var där tror jag.
Och då pratar vi bara om hans karriär. Han gör musiken som han inte hittar någon annanstans. Han tar sina finaste bitar från alla möjliga håll och kanter och pusslar ihop det till något eget. Det spelar ingen roll vart han plockar bitarna från. Han tar precis det som han vill ha med och få fram. Alltifrån olika musikstilar, folk i hans omgivning osv osv.
Han verkar likadan i det personliga. Dom frågade han vart han hittade sin lugna plats han kunde komma till ibland och han svarade bara "just nu har jag frid"
Just det här med här och nu, inte vart och när.
Det fanns inte den där speciella platsen som man måste hitta.
Hade han frid så hade han. Hade han inte nån frid, nä då kände han något annat och då var det okej med det.
Han hade även en helt normal uppväxt men ändå var det något annat som formade honom. Saker och ting kan gå fel ändå. Det spelar ingen roll om det är en bra eller dålig uppväxt.
Den där regelboken på hur man skall vara, må och känna finns inte. Man bara känner och agerar. Och nånstans i allt kaos har han hittat sitt sätt att få fram hans unika.
För jag tror alla på något sätt har något unikt.

Så vad vill jag nå fram till?
Vad är det som jag letar efter?
Jag vill visa mina unika saker. Mina nära och kära runt omkring mig för ändå väljer jag ju själv ut vilka jag vill va med.
Min musiksmak, tv, mina kunder, mitt yrke, citat, mina erfarenheter?
Hur är jag?

Jag behöver inte allting i en sak eller person eller låt. Jag hittar gärna något unikt i helheten. Mina småbitar runt omkring mig.
Precis som kleerup.
Man måste inte vara så inramad i just en sak som många är idag. Att man kan bara vara en sak.
Man kan vara bra på så många saker, men inte vara bäst på allt.
Jag vill få fram mina saker i det jag gör och har runt omkring mig för att nånstans sen kunna pussla ihop det på något sätt. Som blir jag? Inte allt kanske men vissa saker ihop med varandra? Är det då jag kanske kan få fram mitt unika där man helt själv väljer att tycka om det eller inte.
Jag vill inte följa med i strömmen. Jag vill hitta min egen ström där folk får hänga på om de vill.
Oj va jag har mycket att jobba på, men ändå så sjukt grymt att jag hittat en väg att följa och börja på iaf.
Jag vet inte ens i vilket syfte jag pratar om? Jag tror nog för det mesta det är mitt jobb och min framtid. Mig själv också för den delen. Jag är trött på att vara rädd att vara mig själv.
Jag är så beroende av alla andra runtomkring mig, vad dom tycker och tänker. Vill alltid kolla om alla andra tycker det är okej eller inte? Men alla tycker ju olika så i slutändan vill det aldrig bli som jag vill ändå. Jag kan aldrig göra alla jag har i mitt liv nöjda, varje beslut jag tar?
Jag måste börja gå min egen väg och våga lyssna på mig själv! Ibland blir det bra, ibland mindre bra.

Likes

Comments