Mob ringer utan någon förvarning det är pappan till min dotter och ja känner hur jag får en klump i magen. Den klumpen som hade försvunnit just idag och så skulle den komma tillbaka, jag vill bara spy och få den att försvinna igen men det går inte. Hur kan en så bra dag som idag bara bli förstörd så fort. Ångesten hade släppt, gråten i halsen och tårarna allt var borta just bara idag men så skulle det inte förbli.

Faaan, att det skall vara så här! Jag trodde att det hade gått över eller att jag iallafall hade börjat bearbeta separationen och att morgon dagen skulle gå bra men så var inte fallet. Nu sitter jag här med ännu en sömnlös natt. 

Likes

Comments

Hur kunde allt gå så fel?
Var allting verkligen bara mitt fel?
Varför slutade vi prata, slutade skratta, slutade hitta på saker och hur kunde vi bara sluta uppskatta varandra och visa våran kärlek? Eller var det helt enkelt så att hans ord var falska? Hur kan man från ena dagen älska och nästa dag inte känna någonting annat än hat? Det borde väl ha pågått i flera veckor, månader eller kanske var det så att det aldrig var kärlek från hans sida? Kanske var man bara någon som skulle fylla upp?

Vem slutade älska först? Kanske var det mitt fel? De kanske var jag som slutade visa min kärlek som gjorde att det brakade loss till en separation. En separation som jag inte ens tar ställning till, en separation som jag helst hade sluppit, en separation som egentligen inte ens var genomtänk utan den bara eskalerade pang på, en separation utan någon förvarning.

Hur ska det gå, att behöva träffa mitt livs kärlek och pappan till min dotter vid lämning och hämtning. Ja det återstår att se, 1 dag kvar och vi har inte träffats sedan i lör då vi lämnade varandra som ovänner.

En separation som är helt färsk och det handlar inte bara om att lämna över dottern. En massa saker ska klaras upp och diskuteras, är det för tidigt ännu,kommer jag verkligen klara det här mötet eller kommer jag bryta ihop totalt?



Likes

Comments