Sedan jag i måndags skickade in alla papper för ansökan om internationellt körkort har jag inte haft speciellt mycket att göra kopplat till de pappersförberedelser som måste ordnas innan avresa. Nu är jag, rent formellt, redo att åka! Eftersom beslutet togs relativt tätt inpå beräknat avresedatum så har allt verkligen gått i ett de senaste veckorna. Hälsoundersökning, lungröntgen, ambassadbesök och otaliga underskrifter på diverse papper har skett på löpande band och med kort varsel till alla inblandade. Men nu är jag alltså i mål med allt sådant och det känns skönt. Det är därmed först nu som jag kan fokusera på resterande förberedelser, såsom vilka kläder jag egentligen vill och behöver ta med mig, om möjligheten att ha någon form av avskedstillställning för mina vänner finns eller inte och hur tusan man ska göra med sitt telefonabonnemang när man är utomlands en längre period.

Gällande packningen är jag dock inte särskilt orolig. Efter att under de tre senaste åren skiftat boende varje vecka så vill jag påstå att jag är en rätt så rutinerad packare, varpå just den biten inte bör vara något problem. Av det jag läst på andra au-pair bloggar ska man snarare vara sparsam med vilka kläder man tar med sig, än tänka sig "packa för ett år" (dvs typ allt man äger i klädväg), då det lär bli en del shopping under året. Och apropå shopping så verkar just kläder (dessvärre även skräpmat) vara en av få produkter som är relativt billiga i USA, så jag lär som sagt klara mig. Just shoppingen är förövrigt en av de främsta sakerna jag ser fram emot med att komma till USA. Mina klädinköp har under det senaste året nämligen varit mycket få, så nu jäklar!

Den evighetslånga kön till amerikanska ambassaden inför min visumintervju.

Och by the way, nu är det bara 11 dagar kvar till jag hoppar på ett plan vid terminal 5 på Arlanda med destination New York. Pirr!

Likes

Comments

Måndag 7 augusti. Idag är det exakt 2 veckor kvar tills jag lämnar Sverige för 365 dagar och en ny vardag på andra sidan Atlanten. Tankarna snurrar men jag är för stunden förvånansvärt lugn. Ena dagen ser jag positivt på det nya som väntar, andra knyter det sig i magen, hjärtat rusar, kallsvetten blir ett faktum och det enda jag vill är att avboka flighten och stanna kvar hemma i tryggheten för all framtid. Det är en märklig känsla. Det är som att befinna sig i ett vakuum. Att bara gå och vänta på att få åka iväg men samtidigt försöka ta vara på de sista 14 dagarna av havregrynsgröt till frukost, ta cykeln vart jag än ska, långa hundpromenader i skogen och det outtröttliga föräldratjatet som aldrig tycks upphöra.

Jag vet inte exakt vad som väntar mig och kan omöjligt heller göra. Det är skrämmande, men mest är det befriande. Jag vill gå in i detta utan varken några förväntningar eller krav. Jag skall ta allt som det kommer och för vad det är. Övertygad om att det blir bäst så.

Det närmar sig. Snart åker jag. Tjoho

Bildresultat för new york

Likes

Comments