Mitt rum är de ända stället här på boendet som jag känner mig trygg på. De ända stället där jag kan koppla bort allting som är utanför min dörr och där jag kan känna hur kroppen finner sig i ett slags lugn.

Jag har bott på hemmet i dryga två och en halv månad nu och den tiden har gått låångsamt. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att jag bor på ett hem. Jag som alltid hade varit den där glada och utåtriktade killen som alltid ville allas bästa. Jag som alltid visste vad jag ville och så nu, nu sitter jag på ett hem utanför Uppsala och ställer ofta själv frågan "Varför är jag här". Jag är 17 år och skulle börjar andra året på gymnasiet, inriktning stylist. Jag hade ett lagom antal vänner som alltid skrattade och uppskattade ens närhet. Vi hade verkligen så sjukt roligt när vi umgicks, festade och åt bakis-pizza på Staffans i Skutskär som också är min hemort.

Mitt hälsotillstånd idag är väl svajande och skiftar från dag till dag. Vissa dagar har jag sjukt mycket energi och andra inte. Vissa dagar vill jag göra någonting hela tiden, medans andra dagar så vill jag bara sova länge, gå med en personal till Ica och köpa chips för att sen gå hem igen. Inte speciellt nyttigt eller hälsosamt, men de är vad jag orkar just den dagen. Under dagen hemma så vill jag inte ha några intryck överhuvudtaget. Jag vill kunna vila hjärnan och låta den återhämta sig ifred. De känns på riktigt som om hjärnan sprungit ett maratonlopp och bara lagt sig ned för att dö.

Idag har jag varit på praktiken som nu under vintertid tar extremt mycket energi då de är såå kallt ute. jag tycker personligen att jag klär mig tillräckligt, men uppenbarligen inte. men som sagt så va jag på praktiken idag och hade fått i uppgift att frisera en av stallägarens tävlingshästar. Men så tyvärr så fick hästen genomgå en operation och ska inom snar framtid sättas igång igen. Väl efter friseringen så red jag den hästen som jag har hand om och som är under igångsättning efter en hälta som han haft under sommaren. De gick bra men han är så väldans pigg och ska skjuta in rumpan innanför spåret och trippa fram istället för att skritta på i normal och avslappnad takt. Men som tur är han en så vänlig kille och jag har svårt att tro att han skulle göra något mer än bara de. Efter ridpasset fick han stå under solariet i ca 25 min då han blev så sjukt svettig. Ska även tillägga att han är orakad och jag måste ta tag i de.

Här nedan så är den en bild på honom. Alltså han är verkligen min ögonsten, samt min bästa vän. <3

Likes

Comments

@lisotalus@lisotalus