OKEJ. Ska jag slå till på en kamera snart eller? Det kanske är dags. Känns som att varenda kotte äger en bra kamera nuförtiden och har fina instagramflöden. Jag vill ju också ha!!! Kan ju köpa nu när jag har egna pengar och hit och dit. Men frågan är vilken? Jag kan INGENTING om kameror, vet knappt hur man använder en. Skulle verkligen behöva hjälp. Vill ha en relativt lättanvänd kamera med bra kvalité på bilder och video och som inte kostar hur mycket som helst. Ett rimligt pris liksom. Tips?

Har googlat runt lite på bäst i test och sådant och många sidor har valt Canon EOS 700D som bästa kamera. Någon som har en sådan?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Musik

Såg på fifty shades i helgen och har väl inte så mycket att säga om filmen. Dom är ju rätt dåliga bara att man måste se dom liksom. Men låtarna däremot? Så satans bra. Dessa tre är mina favoriter. I don't wanna live forever är en låt jag aldrig någonsin kommer tröttna på eller ogilla. Code blue är bara så bra. Helium har jag precis börjat lyssna på och igår kväll när jag egentligen skulle ha sussat låg jag och lyssnade på den säkert 15 gånger i rad. Kunde inte sluta. Det är något med den. Det är något med Sia, så jävla duktig. Lyssna om ni inte har hört dom!

Likes

Comments

Jag och Jenny har känt varandra sen vi gick i fyran. Ända fram till nian har vi varit vänner, aldrig varit osams eller haft något emot varandra. Vi har inte heller varit världens närmsta och umgicks inte jättemycket. Sommaren till gymnasiet var då vi hittade varandra. Förstår inte hur fan vi har kunnat gått i samma klass i 5 år utan att ha insett att det var vi som var meant to be? Men det var då vi fann varandra på riktigt och lärde känna varandra och umgås mer och mer. Är jävligt glad att det hände. Är även oerhört nöjd över mitt sistasekundengymnasieval. Ändrade i sista sekund till rönninge och det var nog en av anledningarna till att vi började umgås så mycket just denna sommar. Men det sjuka är att vår relation bara har växt sig starkare och starkare efter detta? Vi gick i olika klasser första året, i ettan. Träffades på rasterna och satt i 750:s busskur varje fredag och sammanfattade veckan. Hade så jävla kul.

Sommaren till tvåan pluggade denna sjuka människa hela lovet för att komma in till min klass. Och självklart kom hon in, fan. Skoja. Ett år av hur sjuka saker som helst, saker jag bara kan prata med henne om. Ni vill fan inte veta. Vi nördade det där busschaffisfiltret på snapchat, helt ärligt levde vi våra liv på snapchat. Vet inte om någon kan slå våra mystorys? Kändes som att Jenny hade gått i vår klass sen dag ett, det var liksom givet. Vi fyllde 18 sommaren till trean och vi hade en 18årsfest tillsammans samt gjorde vår första utgång på madafaka Marquise, som jag fortfarande ångrar. Ett par veckor senare åkte vi till Gotland och bodde i Jennys sommarhus. Åkte in till Visby, gjorde vår debut på Kallis. Levde LIVET. Smörjde in oss i the body shop green tea och lyssnade på good life.

TREAN. Ett år av massa kärlek. Startade vårat UF-företag tillsammans med Hugo och Calle, Lash Life UF. Våra mystorys med Lash Life blev omtalade på skolan, pga sjuka videos. Jag och Jenny upptäckte Caesars och var där hela tiden. Vi valde till och med att stanna där hela mösspåtagningskvällen medan alla andra drog till stan. Det var alltså ett år sedan vår kärlek för Caesars dök upp. Ända sen dess har vi hängt där nästan varje helg. Hela våren höll vi på att samla poäng till utspringet och la ner våra själar i det. Vilket resulterade i att vår klass sen fick springa ut först (enkel vinst). Sedan hade vi vår studentskiva, som egentligen var jävligt lyckad. Fullproppat och massa glädje. Så stolt över min "klassens" som Jenny och Hugo hade skrivit till mig. Dom gjorde ett riktigt bra jobb kan jag lova. Sedan var det massa ledighet fram till studenten den 3 juni. Den dagen hade inte varit något utan Jenny. Att vi firade den tillsammans var det bästa som kunde hända. Världens bästa gymnasium och världens bästa Jenny 💍

Nu då? Nu jobbar vi heltid båda två och försöker träffas varje helg. Stor skillnad till hur det var förut. Från att träffas varje dag till att försöka planera in det när vi båda har tid. Men det finns alltid tid för oss! Vem vet hur det ser ut för oss i framtiden? Vi lär bo på två olika platser under en period och det gör ont i hjärtat, men sen när vi väl är hemma igen ska vi fasen bo tillsammans, bli sambos på riktigt. Du och jag vi ser världen i samma nyans.

Likes

Comments

Tankar & funderingar, Vardag

HEEEJ! Klockan är 22.20 och jag sitter i min säng och tänkte skriva vad som pågår i mitt makalösa liv. Seriöst, ni som väntar på att det ska komma upp fina bilder och inspirerande grejer, det kommer aldrig komma. Det enda jag gör med denna lilla blogg är att skriva saker jag inte har någon annanstans att skriva på. Som jag inte vill skriva på instagram, snapchat och twitter. Så om det är någon som är intresserad av vad som försiggår i mitt huvud, fortsätt kolla in här. Resten kan lägga ner tid på något annat vettigt istället, tex tvätta håret eller klippa naglarna.
I alla fall, just nu är det sportlov, vilket inte påverkar alla oss som jobbar. Men det är skönt att dagarna bara består av fritids, det enda vi gör är att titta på film, leka, baka osv. Bara massa mys! Och en del barn är lediga så vi har det rätt lugnt. Nu har jag skrivit på till 30 juni, men efter det tänkte jag ta ledigt juli och augusti och säga att jag eventuellt kommer tillbaka om inget annat dyker upp. Tänkte ju egentligen börja plugga till hösten men nu har jag ändrat planerna igen. Tänkte stanna hemma åtminstone ett år till, sen får vi se vad som händer. Vill ju plugga i annan stad vilket gör det till ett större projekt liksom. Men det löser sig nog till slut!

I dag blev jag bjuden till min kollegas bröllop som är i slutet av maj! Ska bli så himla kul, ser verkligen fram emot det. Ska dessutom kanske på ett annat bröllop till en annan kompis på samma dag. Alltså SAMMA DAG. Det är ju helt sinnes. Möhippa helgen innan också. Jag kommer ju vara helt slut. Sen funderar jag också på att ta ledigt typ två dagar i slutet av april för att åka upp till Dalarna med mamma och Olle om han vill med. Vi gjorde alltid det med mormor varje vår, vi hade det som en tradition vi fyra. Det är då det är som allra finast där uppe, när alla vårblommor är framme och det börjar bli varmare. Skulle vara så skönt att åka upp dit i 4 dagar och bara ta det lugnt.

Till en helt annan sak, jag har klippt av mitt hår??? Var hos frisören förra veckan och jag tänkte slinga det i en kallare ton. Sen när de skulle klippa så frågade dom om jag vågar klippa av en decimeter och jag svalde klumpen i halsen och nickade. Så nu är jag i princip korthårig. Trivs rätt bra, känner mig duktig som har gjort en större förändring. Har aldrig haft såhär kort hår någonsin, kanske är min nya grej.





Likes

Comments

Tankar & funderingar, Vardag

Fan va jag är trött. Känner mig så jädrans töntig och liten när jag klagar på att jag är trött och inte orkar. Vet inte om det är att vår generation är allmänt ovana att slita och kämpa eller om jag faktiskt har en jobbig vardag? Svårt att säga, beror ju alltid på vad man jämför med också. Jag börjar klockan 08.00 varje dag och slutar runt 16.30, ganska bekväma tider egentligen. Men att vakna innan 07.00 varje dag när jag kommer hem från träning 22.30 kvällen innan tär på krafterna. Jag behöver lite mer sömn för att orka. Mitt jobb i sig tycker jag inte är jättejobbigt, det är mest kul och jag kan slappna av utan att ha en kö med kunder som väntar på en om man säger så. Däremot är ljudnivån helt sjuk vissa dagar, jag får upprepa mig hur många gånger som helst, tjata och ständigt lösa konflikter. Det, däremot, tär på krafterna. Att tjata, klarar ej av det. Men som sagt, älskar jobbet ändå. Det enda negativa är att jag vaknar varje dag och känner ett sånt jävla stort behov av att sova i alla fall en timme till.

Just nu känner jag att jag jobbar fram till sommaren och sen säger jag upp mig, tar lov och slappar tills jag kommer på något nytt att göra. Skulle jättegärna vilja plugga men vet inte vad, var eller hur. Har kollat runt på allt som går att läsa men hittar inget som passar mig riktigt. Sen vill jag inte plugga för långt bort heller. Men detta spelar ingen roll för jag vet fortfarande inte hur fan jag ska komma in på något program. Har inte betygen som krävs för det jag kan tänka mig att plugga. Lär bli ett år till med jobb. Hjälp mig någon.

Likes

Comments

Tankar & funderingar

Hej alla fina fina fina människor. Nu ligger jag här innan läggdags och tänker. Jag har insett en sak, en helt ny grej för mig. Jag har cravings efter någon. Har sjuka cravings efter att mysa med någon och ha en trygg person med sig hela tiden. Har självklart mina vänner som alltid kommer att vara ett stöd och trygghet men jag vill ha något annat och har aldrig tidigare känt ett behov av det. Antingen så är jag trött på att flörta och hålla på eller så har jag haft detta inom mig hela tiden men gömt undan det, fan vet jag. Vet att det är lite konstigt när jag nyss har skrivit ett långt inlägg om att jag inte pallar att folk inte alltid accepterar att man väljer att inte vilja ha en pojkvän. Men har lite ändrat mig efter helgen. Vill ha någon bara men vet inte vem. Det är ju det jobbigaste, man vill inte bara ta någon för att det är den som finns på marknaden just här och nu utan man vill ha den man vill ha på riktigt. Det är det jävligaste. Dom som jag tror jag skulle kunna få ihop det med befinner sig i en annan del av Sverige och det suger ju. Sen har jag ju en hemma som jag verkligen tycker om men som jag ändå inte vill skaffa något med för jag är rädd att jag en dag kommer att vilja ha någon annan, hur dumt det än låter så är det så. Vill ha den jag verkligen vill ha och inte någon bara för att. Vill inte känna att jag ska vara rädd för att vilja ha någon annan när möjligheten kommer liksom, redan här är det ju "fel" kille för mig. Eller? Vet verkligen inte och så lär det ju förbli. Men om jag bara släpper honom så är jag rädd att någon annan ska få honom, vilket såklart kommer hända.
Det som gör mig mest rädd med dessa tankar är att jag har så svårt att tro att jag blir en lyckligare människa med en pojkvän i mitt liv. Jag tror tvärtom, att det kommer att göra mig mer stressad och orolig. Jag hör så mycket om personers förhållanden, svartsjuka och massa bråk, att jag har börjat tro att jag sparar mig en massa stress. Jag skulle inte klara av att tjafsa om saker eller att vara orolig över att min partner skulle såra mig. Så ska det ju inte vara, men just nu litar jag inte på någon. Blir inte förvånad över något längre.
Men mina cravings försvinner inte trots det, kommer alltid söka efter närhet och trygghet på det sättet en pojkvän ger en och kommer alltid tveka på att det verkligen gynnar mig.

Likes

Comments

Tankar & funderingar

Okej. Har ni sett den här videon? Jon och Janni är ju sjukt fina och lever drömlivet, men det jag vill att ni ska se här är det där helt sjuka bröllopet? Det är sinnessjukt? Förstår ni hur mycket pengar som har gått åt till det där? Men det är ju verkligen en upplevelse för livet, hade velat vara en fluga på väggen - eller tjejen som gifter sig hihi. Nä skoja, är inte tjejen som ens har tankar på att gifta sig. Och det är lite det jag ville skriva av mig om. Jag är ju inte den mest romantiska som sitter och tittar på den här videon och planerar på mitt bröllop och drömman. För jag är inte så intresserad. Låter jättefel klart jag vill ha en mysig man att leva med, men såna tankar känner inte jag att jag behöver tänka nu. Och bröllop är verkligen inte ett måste i mitt liv. Vill min sambo gifta sig och det betyder mycket för honom så självklart. Men annars har jag inget behov av det alls. Det kan ju komma från mina föräldrar, dom är inte gifta. Tror inte att någon av mina mostrar eller morbror är gift heller. Giftermål och bröllopsfoton är liksom inget jag är van vid. Men den största anledningen är att jag bara känner att det inte betyder någonting speciellt. Kul att ha en tillställning för släkt och vänner, men mer än så är det inte. Tror att många ser mig som en "kall" person när det gäller sånt, kärlek och romantik. Det var faktiskt en av mina bästa vänner som sa det till mig igår, vi pratade om mig och mitt kärleksliv, som för tillfället inte existerar, och han beskrev mig som kall. Jag förstår det, för jag är inget fan av att prata om känslor och hit och dit. Men däremot känner jag hur mycket som helst. Det sa alltid min mormor till min mamma, att "Lisen tänker och känner mycket", och det har jag gjort sedan jag var liten. Tänker oerhört mycket och känner starka känslor. När jag är riktigt lycklig kan jag känna som kittel i magen och får ett lyckorus. Brukar lyssna på mina bästa låtar genom tiderna och titta mig själv i spegeln, hoppa ett skutt, le till mig själv och få rysningar genom kroppen. Samma är det när jag är ledsen, gråter till varje avsnitt av one tree hill och vampire diaries. Det tror jag inte att någon kan tänka sig, men gråter och hulkar när det är sorgligt i filmer/serier. När jag är arg blir jag så frustrerad att jag skriker "jävla k*k" högt på träningen eller sparkar upp en boll i taket (som dessutom ger gult kort). Jag är bara sån. Sen råkar det bara vara så att jag väljer att dölja mina mjuka sidor. Men dom finns verkligen där, lovar er.

Men är så trött på att allt ska handla om att hitta den rätte? NU? När man är 19 år och kan välja precis vad man vill göra, hur länge, och vart man vill. Jag förstår att vissa människor känner ett behov av att ha stöd av en flickvän/pojkvän. Men vafan? Jag tänker inte ägna min tid åt att hitta en kille. Det får bli senare när jag känner att det är dags, och tycker det upp något på vägen dit är det ju najs. Dessutom tycker jag att man måste testa alla sorter för att hitta den som passar en bäst, hihi. Oj läser igenom det här stycket och det låter som att jag är en känslolös och arg tjej som tycker alla gör fel. Men så är det inte. Man får göra det som känns bäst för en själv men tycker det är tråkigt när folk ska tycka att man är dålig bara för att man har ett annat tankesätt än dom. Jag tycker ju inte alla gör de rätta valen medan dom tycker detsamma om mig. Jag vill ju helst att alla mina vänner ska vara singlar och vi ska bara ha massa kuuuuul. Och nu tänker vissa "man blir inte tråkig bara för att man är i ett förhållande" men det är inte så jag menar heller. Menar mest att jag tror att man ändå har roligare om singel umgås med singel och upptagen umgås med upptagen. Är man singel pratar man om flirtar osv, medan upptagna pratar om pojk/flickvänsproblem osv. Eller? Självklart finns det massa undantag, det finns det alltid! Men jag tror ändå att det är generellt så det ligger till. Man lever två olika slags liv bara.

Ville bara skriva lite allmänt om vad jag tänker kring det där, tycker det är roligt att dela med sig av sina egna tankar. Jag vet inte varför jag innerst inne inte vill ha en pojkvän, det bara är så. Och ibland önskar jag att folk bara sa "jaha du kör det racet, najs u go girl" iställer för att övertala en till att tycka som dom. Aja, har inget emot att ha ett förhållande det är bara inget jag desperat letar efter för känner inte ett stort behov av det. Det kommer när det kommer. Älskar alla sorters människor och inga val är sämre än det andra, man tycker bara olika om saker!

Likes

Comments

Vardag

Hej igeeeeen. Just nu skriver jag inlägg utifrån bilderna jag har och fokuset i denna bild är på min brun utan sol-färgade hand. Helt sjukt, såg värre ut i verkligheten. Den är helt fläckig och flera nyanser mörkare än resten av kroppen. Inget fel på själva bus-en, den är skitbra, men det är det att handen suger upp så satans mycket färg. Så nästa gång jag smörjer in mig ska jag ta lotion innan så det inte suger upp lika mycket. Jajaaa nog om det. I dag var det snökaos = trafikkaos. Lämnade bilen hemma och tänkte åka kommunalt men det slutade med att pappa kom och skjutsade mig istället, bästa. Sista jobbdagen imorgon, sen är man ledig fredag hallelujah fking moment. Fredag ska jag bara ta det lugnt och sen på kvällen ska jag iväg till en kille på partaj. Lördag vara hemma och städa rummet, rensa garderoben, träna och laga mat med mamma på kvällen. Söndag morgon åker jag, mamma och pappa till Uppsala för att kolla på Grand Prix i volleyboll. Min lillebror samt några från mitt lag spelar så ska heja på dom. Perfekt helg! En bra helg ska innehålla: party, myskväll och umgås med familjen samt få lite saker gjort hemma.

Likes

Comments

Vardag

I dag var min första dag på jobbet efter mitt lilla lov under jul-nyår. Det var precis som vanligt och dagen gick hur fort som helst. Skulle egentligen till träningen nu men pappa kom hem och vägrade släppa iväg mig med bilen i det här snökaoset. Ska komma 15 cm snö ikväll? Sjukt. Så nu ligger jag här med feta cravings efter pringles-chips och vitlök. Det enda jag tänker på i princip. Försöker göra lite mer kreativa saker än att ligga och kolla på vampire diaries. Rita, blogga, lyssna på podcasts osv.

Likes

Comments

Vardag

Alltså HEJ. Vilket sjukt långt uppehåll jag har haft här. Men nu är jag kanske tillbaka igen! Tänkte börja skriva lite så fort jag har tid och lust. Det jag har sysslat med under tiden jag inte har uppdaterat er här är att jobba, träna och partaja. Från mån-fre 08.00-16.30 jobbar jag på förskola sedan tränar jag tre kvällar/veckan och har match nästan varje helg. Helgerna jag har matchledigt går jag ut och umgås med folk så mycket jag kan. Livet som working woman är väl rätt enformigt. Dock är dagarna i skolan aldrig likadana, alltid något nytt som dyker upp. Jag vet inte alltså. Saknar gymnasiet så mycket varje dag. Jag får pirr i magen när jag tänker på en vardag i skolan, hur fan kan jag ha tyckt det varit jobbigt? Jämfört med att jobba varje dag så var det där rena rama drömlivet fyfan vad man chillar. Men i alla fall så tycker jag att det är ganska kul att jobba med mina små söta barn. Även fast man har fått höra "jävla bitch", "hora", "jag ska döda dig" och andra fula saker komma ut ur en sexårings mun. Det är rätt sjukt, får ont i magen av att så små människor redan kan såna ord. Men det som gör att jag vill fortsätta jobba med dessa barn är att jag vill hjälpa dom. Vill ändå vara en som aldrig slutar tro på människor, oavsett hur dåligt man uppför sig, vilket jag vet är en av mina bra egenskaper. En annan faktor som gör att jag orkar med jobbiga dagar är mina kollegor. Så fort något har hänt får man en klapp på ryggen och får massa tips och stöd. Dessutom jobbar jag i princip vägg i vägg med en av mina bästa vänner (bortskämd som man är) vilket gör att ingen dag blir tråkig. Men nu har en termin gått och Linda ska åka bort i ett år kan man säga. Lämna mig med barnen. Vad jag kommer SAKNA henne. Finns ju ingen som kommer kunna fylla upp tomrummet efter henne. Men vet att hon kommer göra en resa för livet vilket gör att jag accepterar att hon drar. TACK för ett halvår av massa nya kunskaper, skvaller på rasterna och att ha haft turen att jobba med en riktigt bra människa varje dag ❤

Likes

Comments