Jag har en stundent som går termin 4, hon är sjuksköterska i Ukraina, men måste göra on sin utbildning då hon flyttat till Sverige.

Jag har gett allt under dessa 3 veckor som hon varit med mig, men under mittbedömningen så blev de tråkigheter.

Det som gör mig så frustrerad är att hon varit till kursläraren, och sagt att jag är osäker (de bygger hon på att jag inte jag ett svar på en gång, utan var tvungen att tänka) att det är min första student jag har, vilket inte är sant, att jag inte vågar säga emot Kliniska adjunkten mm

Efter att hört detta och mycket mer, så är min spontana tanke, att denna kvinna inte ser sin egen del, skyller sina brister på mig, var finns självkännedomen??????

1 vecka till och därefter kommer jag aldrig mer att ha en student, denna kvinna har bränt mig från alla håll

Nu ser jag fram emot en ledig helg 👍🏻

Likes

Comments

​Idag är en bra dag för mig, solen skiner på himlen, lite kallt och bitit i kinderna. På morgonen hade jag ett besök bokat till min terapeut, som jag inte besökt på länge.  

Att höra henne säga att hon ser mig, Lisbeth, lugnare och mer harmonisk i sinnet än hon sett mig någonsin tidigare, under den tid jag gått hos henne. Jag har gråtit av ilska, visat känslor av hopplöshet, uppgivenhet över saker....... Mig kommer hon aldrig att glömma, säger denna människa jag lärt mig att uppskatta, men framförallt har jag bara fått vara den lilla flicka jag en gång var. 

Det är många gånger som tanken kommit, att hon ej kan hjälpa mig, för vem kan hjälpa en sargad och sårad själ som mig???? Och de har jag även uttryckt till min make, men samtidigt måste jag ju ha trott att jag kan komma ut ur detta mörker som omgett mig så länge. 

Nu står jag här, jag ska flytta min bror till eget boende (jag är förvaltare till honom) men jag är medveten om att de kan bli skilsmässa mellan mig och min mamma, och känner mig trygg i mig själv. Om det skulle sluta så, vet jag att det är min lillebror jag hjälper, och att de är mamma som förlorar på ett sånt senario....... 

Jag klarar mig, men de gör inte hon 

Börjar och tycka  om mig själv 🙈🙈🙈


Likes

Comments

Ja eller nej, det är frågan...... utmaning eller trygghet 🙈 Jag har varit på anställningsintervju igår, och intresse finns från deras sida. Frågan är ju nu, var står jag??!

För första gången i mitt liv, så tvekar jag att anta en utmaning, det känns lättare att ta tryggheten 😜 Vad har hänt med mig????

Tryggheten betyder att jag blir kvar var jag är idag, trots oreda, rutiner saknas och hög personalomsättning.

Jag blir rädd för min egen tanke 😉 Upp och nervända världen, alltså 🙃 eller kanske har terapin gett mig verktyg att våga stanna kvar, det finns ju faktiskt människor som tycker om mg och uppskattar mig för den jag är 😇

Är det jag spm skriver detta??? Främmande tanke, men en skön känsla, jag vågar landa var jag är 💫 Om än bara i tanken, men tankens kraft är stor

Nu väntar spa bad med ❤ och skotertur med våra nya vrålåk, och sen är det bara och jobba resten av helgen.

🙏🏻🙏🏻🙏🏻🙏🏻 Är tacksam över livet och allt som ingår 🙏🏻🙏🏻🙏🏻🙏🏻

Likes

Comments

​Då är det dags igen, jag har beslutat mig att jobba enbart natt, jag behöver tid för återhämtning. Min kropp har börjat gå på tomgång, igen. Jag orkar bara jobba, och har ingen energi kvar till ngt annat. 

Det är inte mycket som känns roligt, men att lyssna på kroppen, den läxan har jag lärt mig iallafall. Det är positivt. 

Jag har tagit beslut att sluta jobba var jag är idag, Min hälsa håller inte för den stress och hårda arbetsbelstning som råder på kvällar och helger. Jag känner ingen arbetsglädje heller, och de gör att jag måste flytta på mig. Jag tillbringar så stor del av min vakna tid jobbet, och vill känna att jag trivs med de jag gör. 

Idag fick vi grundläggande utbildning i EKG tolkning, det var roligt men svårt, vilken utmaning att lära mig de bättre 👍🏻👍🏻👍🏻 

På måndag kommer våra nyinköpta skotrar, häftigt att vi har skoter, som inte ägt en på minst 20 år. 

Nu säger jag godnatt och var ledig dag imorgon 😄😄


Likes

Comments

Sitter ute på terassen, vilken härlig ljum kväll med varma vindar som kommer och går. Vi har haft härligt soliga dagar, senaste veckan.

Men kroppen känns inte som tidigare, är trött, har sovit de senaste dagarna, otroligt mycket. Jag har somnat i solstolen, vilket inte har hänt tidigare. Att umgås med folk känns också otroligt jobbigt, och det är så svårt att berätta det för någon av de som aldrig varit deprimerad.

Jag försöker verkligen vara på tårna, hela tiden, men jag räcker inte till 🙁

Men snart är vi tillbaka till vardag och jobb, då knyter vi nävarna på nytt, mot nya mål 

Likes

Comments

Nu är det dags att skriva bokslut på 2016, vad har varit bra, mindre bra, händelser som varit......

Det är inte lätt att göra ett bokslut, på ett år som varit som en känslomässig berg-och dalbana.

Det positiva är att jag fått behandling för underproduktion i sköldskörteln, vilket har gjort att jag inte är lika trött som tidigare, men har fortsatt låg sinnesstämning. Men det som är positivt är att jag och min make är ett grymt par/lag. Vi stöttar varandra, på många olika sätt. Men det svåraste för mig när min man blev sjuk, inlagd på sjukhus, då kom alla svarta tankar, usch!!! Vad jag mådde dåligt, försökte hålla god min inför andra, men i min ensamhet grät och skrek jag ut min frustration.

Men nu öppnas en ny bok, med oskrivna blad, och jag hoppas på ett bra år för mina nära och kära.


Likes

Comments

Det är julafton idag, en dag som ska vara fylld med förväntan och värme. Vi är i stugan på GC, men jag saknar vår dotter, som arbetar i Egypten. Och just idag är saknaden enorm 😔😔

Jag trodde, i min enfald att juletiden skulle bli bättre här, långt från föräldrar och svärföräldrar, men såblev det inte. Just idag, julafton kom bara allt över mig, allt det svarta som varit tog tag i mig,, som en virvelvind. Jag vill bara att dagen ska övergå till natt, och en ny dag kommer utan tankar på den tragiska familjesituation vi har, som gör att vi ej kan umgås med våra föräldrar och syskon.

Det är svårt att beskriva de ärr som känns mer vid högtider och födelsedagar. Jag kan idag förstå varför julen har för mig varit oviktig, oprioriterad.

Idag är en ny dag, med förhoppningsvis sol och värme, och inga ärr som kliar och ger jobbiga flaschbacks och tråkiga tankar.

Ha en fortsatt trevlig jul 🙈🙈

Likes

Comments

Idag följde jag med min make till läkaren, beskedet vi fick är att inflammationen i lungorna är på tillbakagång, mest troligt orsakad av allergi. De kan ej säga i nuläget om funktionen i lungornakommer alltid att vara nedsatt. 

Skönt med positiva besked, iallafall 😀

Jobbar 4 nätter till, sen blir det semester i stugan, i tre veckor 😎😎 kan inte beskriva hur skönt det ska bli. 

Det blir att tvätta kläder hos mamma, då reservdelen till våran tvättmaskin inte har kommit 😐 Lite less att vänta och vänta, har nu varit utan tvättmaskin i 3 veckor 😖 

Nu ska vi handla mat, och jag ska skriva årsredovisning för den jag är förvaltare åt, nå roligare saker ha jag gjort 

Ha en trevlig helg 

Likes

Comments

Oj!!! Vilken känsla att vara pigg, vaknar vid 7 tiden, och har inget behov att gå och vila, eller sova för den delen. Idag ska arbeta eftermiddag, ska tilläggas 😱

Det känns som en vinst att kroppen börjar kännas normal, vilket jag inte har upplevt de senaste 6 åren, och som jag kämpat, otaliga läkarbesök, massa provtagningar, och jag har tjatat att ngt är fel, och till slut efter nästan 1 år, med allt detta, så säger min läkare -vi testar ett halvt år med medicin för sköldkörteln, gissa att hjärtat sjöng glädjesång. Min förhoppning var att min trötthet skulle ge med sig, och nu efter 3 månaders behandling, är proverna bra och jag känner mig pigg 😄😄😄 och jag sover bra, utan att ta insomningstabletter varje kväll.

Nu ska jag arbeta med mina hjärnspöken 👻

Min älskade make mår inte bra, är orolig för hans hälsa, om 1 vecka ska han till läkaren, igen 😢 Jag måste må bra, för att kunna och orka stötta honom, och är därför lycklig över att jag mår bättre 😀

Om mindre än 2 veckor åker vi till stugan 😎😎😎 ska bli underbart skööööönt

Likes

Comments

Sitter i soffan, har bara pojken hemma. Mannen i mitt liv är på julfest med jobbet. Efter hans sjukhusvistelse, känns det bra, att han orkar vara med.

Varje dag känner jag oro, jag vet att han blir lätt andfådd, en trappa är mer än nog, jag vet att han upplever att Mount Everest ska bestigas varje dag.

Vi har promenerat nästan varje kväll i veckan, han är en kämpe, efter varje promenad, måste jan sitta ner länge i trappan för att kunna andas normalt 😐 Jag lider med mitt ❤️, för 2 år sedan promenerade vi varje km på ca 9 minuter, tiderna förändras....

Idag vill jag bara ta till ara på tiden tillsammans, vet inte hur många år vi får tillsammans.

Att vara tacksam över hälsan och livet, tack för varje dag jag får tillsammans med min stöttepelare och livskamrat 😍😍

Mitt liv är inte värt något utan mina barn och min make, ingen bryr sig om oss, varken föräldrar eller syskon, vi står själv. Tack gode Gud för den familj jag fått ❤️💞❤️


Likes

Comments