View tracker


Så nu är det väl verkligen dags att uppdatera här lite igen. Nu har jag varit hemma i hela fem veckor. Så galet att för det första att tiden gått så snabbt här hemma men samtidigt inte. Känns som en evighet sen jag satt och lekte med barnen på babyhemmet. Och som jag saknar dom. Men jag har det fantastiskt bra här hemma, njuter varje dag (även om jag hade hoppats att jag skulle jobba lite mer ;) ) men det är ju ganska skönt att få vara lite ledig och fixa och dona med sådant man inte hinner med annars. Och att bara få smälta allt man varit med om tar också mycket tid och energi.

Så innan jag åkte hem tänkte jag verkligen att jag skulle fortsätta blogga när jag kom hem, men ni ser ju hur duktig jag varit på det, har tagit mig fem veckor att knåpa ihop ett litet ynka inlägg. Jag kan i och för sig skylla på en viss person som tagit upp all min tankeverksamhet, men trots det så känner jag att det kanske är dumt att ge er förhoppningar om framtida inlägg även om de kanske kommer, man vet ju aldrig ;) och i så fall kommer jag dela på facebook så ni kan ju hålla ögonen öppna där om ni känner för att läsa om mina tankar och funderingar kring livet.

​Kärlek och respekt /L

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

I fredags var en himla bra dag!

Alla vi fem volontärer åkte till Kampala tillsammans för shopping! Hur kul som helst att vi alla fick en dag tillsammans, det händer inte så ofta så när det väl händer är det riktigt kul. Vi åkte först till craftmarknaden för att köpa en massa craft till oss själva men främst till craftshopen vi har i cafeét.

Craftmarknaden


Allt började väldigt bra, jag och Beinta shoppade loss (mest Beinta, och jag höll alla påsarna ;) ) sen efter ett tag började jag bli illamående (inte så kul när både Johanne och Carina spytt tidigare i veckan), men tog en ipren och försökte att bara ignorera det. Hoppades att jag bara var hungrig eller nått. Sen en stund senare känner jag hur allt bara snurrar. Jag satte mig ner bland alla människor och svetten pärlades i ansiktet. Jag fick vatten av Beinta och gick och satte mig ett tag i den kokheta bilen. När de andra sen var färdiga och vi skulle köra vidare så var jag faktiskt nästan helt återställd. Tack och lov!

Sen var vi (läs: de andra, jag var fortfarande illamående) galet hungriga och åt på en god pizzeria.

Efter lunchen så gick vi till ett supermarket och köpte HUR MYCKET MAT som helst till cafeét. Det var en fight att få in allt i bilen efter att vi köpt allt craft dessutom, men mästerpackaren Johanne fixade det galant.

Sen gjorde vi det som jag velat göra varje gång vi varit i Kampala. Att stanna på ekvatorn och ta lite bilder. Vi gjorde det samma dag som jag kom men då var jag så sliten att jag inte orkade ta några bilder. Men hallå, man måste faktiskt ha bildbevis på att man varit på ekvatorn, så nu fick jag dom äntligen.

Så här är vi, känns så konstigt att jag snart ska lämna denna sköna skara av tjejer.


Så glad att vi fick en sån här dag, det var nog precis vad vi alla behövde. 

​Kärlek och respekt /L

Likes

Comments

View tracker

Kezia (UCC sjuksköterska) har startat ett nytt projekt. Att ha "tjejsnack" med alla tjejer på de skolor som UCC samarbetar med. Att prata om pubertet, sex och graviditet. Något som, jag i alla fall, tog för givet att deras mammor eller åtminstone skolan pratade med tjejerna om. Men icke.

Så häromdagen fick jag och Johanne chansen att följa med henne ut och höra, observera och även bidra lite till hennes workshop. Vi samlade ca 25 tjejer mellan 12-16 år och pratade om det som vi absolut trodde de visste, menstruationscykeln, vad som händer i kroppen och så vidare. Sen fick de chansen att ställa frågor, och vi bara insåg att dessa tjejerna inte vet någonting. De undrade om det var farligt att få ont, vad en binda var och om man behöver gå till sjukhuset.. Sånt som för oss är helt självklart. Vi frågade också vad de använde för skydd och då sa de deras egna kläder. Så galet.

Så nu har Carina (vår tyska volontär) startat en insamling så att alla tjejer på skolorna kan få två tygbindor var. Så om du vill hjälpa oss (och framförallt dessa unga tjejer!!) ekonomiskt så kan du höra av dig till mig på facebook eller skicka ett mail till lisa_stiberg@hotmail.com. Så ska jag tala om för dig hur du går tillväga.



Jag fick på riktigt en chock när jag förstod hur illa det faktiskt är och jag tycker så synd om dem.

Kärlek och respekt /L

Likes

Comments

Sååå för ca två månader sen var jag på safari med Johanne och hennes föräldrar och nu kommer äntligen lite bilder på hur vi hade det. Enjoy!

Första dagen var en lång dag. Vi åkte i en kokhet bil i ca 10 timmar för att komma till Murchison Falls och det var fantastiskt fint.

Som alltid blir det aldrig rättvist på bild, men ni får en uppfattning i alla fall,
Jag var på riktigt mållös.

Vi kom fram till campen där vi skulle bo och tog en minst sagt välbehövd dusch. Senare på kvällen fick dessutom besök av både vildsvin och en flodhäst. Helt galet! Dock var det förbjudet att fota dem för att de kunde bli aggressiva. Även om jag var sugen på att ta bild så kände jag att det inte var riktigt värt att få en aggressiva flodhäst efter mig.

Omänskligt tidigt morgonen därpå så var vi redo för vår första game drive och fick se en fantastisk soluppgång.

Första (och vi trodde enda) elefanten vi såg. Innan vi åkte hade vi hört att man aldrig såg några elefanter i Murchison Falls, men vi måste vara lyckligt lottade för vi såg hur många som helst.

Riktigt ballt o se på så nära håll.

Så galet vackra.

Slitna, exalterade och glada beskriver nog oss ganska bra

Så otroligt fula men kan inte låta bli att tycka om dom haha

Det jag gillade så mycket var att man kom så nära djuren och att det var "som man tänkt sig" fast tio ggr bättre.

Som jag skrev innan så måste vi varit lyckligt lottade. För vi såg även en hyena och en leopard som är oerhört sällsynt. Så jag kan säga att vi var riktigt nöjda efter andra dagen.

Vi åkte tillbaka till campen och vilade oss några timmar och sen var det dags för en båttur på Nilen, och wow! säger jag bara.

Det var sjukt häftigt, jag är helt såld på elefanter. Jag älskar dom.

Vi fick se vattenfallet från en annan vinkel, och wow! SÅ vackert.

Tredje dagen var det game drive på schemat igen. Även denna morgonen möttes vi av den sjukaste soluppgången.

Fräckaste på länge!

Så otroligt fula hahaha

På vägen hem så stannade vi även till för att se Murchison Falls från ännu en vinkel.
Så maffigt

​Sista kvällen, så vackert.

Så för att sammanfatta, det var fantastiskt! Jag var inte supertaggad innan vi åkte, för det kostar mycket pengar och jag är ingen djurvän precis. Men det var värt varenda krona, det var helt otroligt att få se djuren på så nära håll! 

Om du kommer till Afrika, åk för allt i världen på safari. Det är värt allt.

​Kärlek och respekt /L

Likes

Comments

Idag skulle både Simon Henry och lilla baby Gift vaccineras och jag fick frågan om jag ville följa med och självklart ville jag det. Alltid lika spännande!

Så jag och Mariam (en mamma från babyhemmet) tog båda bebisarna och gick den 15 min biten till "vårdcentralen" för att vaccinera de små liven.

Vi kom dit och fick hjälp direkt (miracles do still happen!!) och vi började med att väga dem och det är inte som hemma kan jag tala om. Som ni ser på bilden så hänger man dem i en slags gunga, lite som en sån resväskevåg ni vet. Och sen vet jag inte varför men efteråt så kastar och slänger sjuksköterskan med bebisarna. Jag var mer än nervös när baby Gift på 2.4 kg kastades upp i luften.

Sen blev vi inkallade i ett rum med tre andra kvinnor och deras barn. Barnen fick sina vaccinationer av en sköterska utan handskar och utan att de rengjorde huden innan de stack in sprutan. Det verkade också som att de hade en huskatt som fick lov att vara uppe på bordet bland alla sprutor osv. Undrar om det hade varit tillåtet i Sverige..?

Kan säga att det var en upplevelse och annorlunda från hemma i Sverige. Och nu hönni har jag bara 12 dagar kvar här nere. Hur sjukt?!

Kärlek och respekt /L

Likes

Comments


Något jag har tänkt en del på senaste är att vi ofta tänker att "åh jag önskar att jag var mer som jag var för två år sedan." Eller att när vi sätter träningsmål så är det att komma i byxorna som satt perfekt för tre år sedan. Men jag tror att det är fel.

Vi är inte samma person som förr. Vi är annorlunda, vi förändras, våra upplevelser och erfarenheter förändrar oss. Vi borde istället för att titta bakåt titta framåt.

Vem vill jag vara? Vad vill jag klara av? Och sen tänka; vad behöver jag gör för att nå dit?

Då tror jag att det är lättare att finna motivation och glädje i det man gör.



Bild från nästan precis ett år sedan - nu väljer jag att se framåt.

Det var en liten söndagstanke,

Kärlek och respekt /L

Likes

Comments

Man vet då aldrig vad som kan hända! Idag trodde jag det var en helt vanlig dag på babyhemmet som väntade. Men icke! 

Beinta fick åka till sjukhuset med Hope och Yasin (två barn på babyhemmet som är handikappade) för en vanlig kontroll och jag, Line och Carina (vår nya volontär från Tyskland!) stannade på babyhemmet och tog hand om och mös med resten av barnen. Det var sannerligen en utmaning för mig, kände att tålamodet inte riktigt fanns där idag. Vilket var lite tråkigt. Men så när vi tänkte ta en bodaboda hem för lunch så försvinner alla barnen ut och vi hör dom ropa "motorcar! Motorcar!" (det är så roligt att se för det finns inget mer spännande för barnen när de kommer en bil haha) men så vi går ut och ser vem det är som kommer. Det är Ruth och hon har den sötaste lilla bebisen med sig! 

Baby Gift är en vecka gammal och blev lämnad på sjukhuset av sin mamma. Så nu ska hon bo på babyhemmet tills polisen hittat hennes föräldrar och sen får vi se vad som händer. Även om det är otroligt tråkigt att hennes mamma övergivit henne så är det så kul att vi fått en till liten flicka! Så nu är det fullt upp där ute med sex bebisar!


Sötaste på länge, baby Gift

Btw jag har ju helt glömt att uppdatera er kring baby Bosco! Han har blivit SÅ stor och är en riktigt glad kille. Ligger allt som ofta och skrattar för sig själv på golvet. Jag är så glad att se de framsteg han gör, från att väga mindre än två kg och kämpa för sitt liv till 5.5 kg och vara en glad och hur söt kille som helst. Det är lycka att se!

Och glöm inte...

Kärlek och respekt /L

Likes

Comments

Jag får frågan titt som tätt vad jag gör här nere. Och ja det är en ganska bra fråga, så jag tänkte skriva hur en vecka för mig kan se ut:

Måndag: gör frukost till mig och resten av volontärerna (nybakta bullar, ost, ägg, fruktsallad, te och kaffe). Gör oss iordning för att gå ner till UCC kontoret för att ha ett måndagsmöte med Ruth och Carsten och göra ett schema för hur veckan kommer att se ut. Sen hem och äter lunch med den danska skolan och klockan tre så tar jag en bodaboda till babyhemmet och myser med barnen hela eftermiddagen. Runt klockan 19 så är Johanne färdig med middagen och vi äter en god pizza tillsammans. Efter middagen kollar jag facebook och bloggar, 21.30 sover jag gott i min säng.

Tisdag: klockan ringer 6.30 och jag drar på mig löparkläderna och springer min morgonrunda. Äter frukost och duschar lite snabbt för att sedan ta mig ner till kontoret där jag ska åka med Gavin till olika skolor och mäta och väga de fadderbarn vi har på skolorna. Vi är färdiga runt klockan 14 och då släpper han av mig vid volontärhuset och jag äter lunch. Sen går jag ner till poolen för att njuta av det fina vädret. Kommer hem vid kl 17 och lagar middag (köttbullar och spaghetti med tomatsås). Sen efter att middagen är uppäten och diskad så sätter jag mig med mitt broderi och lyssnar på musik tills klockan slår 21.15 och jag är helt slut och går och lägger mig.

Onsdag: går upp och äter frukost, gör mig iordning och tar en bodaboda ut till babyhemmet. Vi kommer dit och badar barnen och ser till att de får på sig hela och rena kläder (en riktig utmaning faktiskt!) och sen är det lek och bus för hela slanten. 11.30 åker vi hemåt igen för att äta lunch med den danska skolan. Eftermiddagen går vi upp till Ruth och Carstens hus och gör datorarbete (vilket innebär att kanske översätta dokument, fixa med inbetalningar eller skriva i vår volontärblogg, som du hittar här.) Klockan 17 är det middag för att vi sen ska hinna till bibelstudiet 17.30. Efter det kommer vi hem, förbereder lite frukt och te och sen går jag och lägger mig tidigt.

Torsdag: sticker ut och springer innan frukost. Duschar och sen drar jag mig till Ruth och Carsten för att packa presenter som faddrar köpt till sina fadderbarn. Går hem och äter lunch runt kl 13. Lägger mig och tar en eftermiddagslur och är redo för att leka med barnen på babyhemmet kl 15. Sen 18 är det middag hemma hos Ruth och Carsten som väntar för alla volontärer och lärarna på den danska skolan. 22.00 är jag galet trött och somnar gott i min säng.

Fredag: går upp och gör frukost. Gör mig iordning och förbereder en lätt lunch. 8.30 är jag nere på kontoret och packar bilen med allt vi behöver för vår mobila klinik i flyktinglägret Sango Bay. Vi anländer till Sango Bay och då är det ett tält fyllt med folk som är sjuka. Vi packar upp allt och anordnar ett kösystem. Sen tar jag malaria test och Johanne agerar sekreterare till Kezia (vår sjuksköterska) som behandlar patienter. Runt klockan 15 är vi färdiga och åker hemåt. Vid klockan 17 somnar jag skönt i soffan till middagen är klar klockan 19. Vi äter och sen kollar vi på en trevlig film tillsammans.


Så typ såhär ser en vecka ut. Tycker det är så otroligt skönt att ha så varierat schema med olika uppgifter osv, för man hinner aldrig riktigt tröttna på något utan tycker det är (oftast iaf) roligt och spännande. Här kommer massa fina bilder Hanna och Jeppe tog i januari på babyhemmet när de besökte mig. Enjoy!

Insåg ikväll hur mycket jag vill ha en bra kamera! Dessa bilderna är guld (och aningen bättre kvalle än dom som är tagna med en iPhone4 ;) )


Ha en riktigt skön kväll nu hönni!

Kärlek och respekt /L

Likes

Comments

I onsdags var det en bra dag.

Gavin hämtade upp mig och vi åkte till lite olika skolor och vägde och mätte alla fadderbarn. Sen klockan elva hämtade vi upp Shakirah (mammas fadderbarn) för att shoppa lite med henne.

Här kommer bilder som får berätta mer om dagen.


Hämtade Shakirah för lite shopping

Provade tshirts

Köpte en metallbox som alla som går seondary school behöver

Vi blev hungriga och hade matpaus, jag åt kyckling, ris och chapati. och Shakirah matooke (varma mosade bananer) och kyckling. Det var välbehövt!

Sen fortsatte vi och köpte, madrass, täcke, sängkläder, mat, skolväska, strumpor, trosor osv.

När vi var färdighandlade åkte vi hem till Shakirahs mamma och lämnade allt

Sen blev det kramkalas

Det är så otroligt roligt att hjälpa och se tacksamheten i deras ögon. Det går inte att beskriva riktigt. Men när jag kom hem igen, så kände jag mitt lite hopplös. Nu har vi hjälpt en familj. Av flera tusen. Tänk på alla andra som behöver minst lika mycket hjälp. Javisst jag vet att man ska tänka att "det är bra att du gjorde något i alla fall." Men jag känner mig inte tillfreds. Jag kan inte om en månad åka hem till Sverige och leva livet när jag sett detta. Förstår ni att det är SÅ många som behöver hjälp? och det är nu.

Om du har möjlighet åk ner och gör skillnad, om inte det så bli i alla fall fadder för ett barn/familj. Det är det minsta vi kan göra. Hjälp dina medmänniskor. Vi lever på samma jord och vi borde hjälpa varandra, bli ett team och inte bara blunda för det som är sanning.

Kärlek och respekt /L

Likes

Comments

I måndags hämtade Ruth fyra föräldralösa syskon som fick flytta in till barnhemmet White Angel. Igår så åkte vi för att träffa och leka med dom och de andra barnen. Hur mysigt som helst! Vi hade med massa presenter dels till de fyra syskonen men även de andra barnen på barnhemmet och det var hur uppskattat som helst. Lite julaftonskänsla fick till och med jag!


Skolväskor, kläder, spel, pennor m.m från olika sponsorer delades ut till alla barnen

Prossy och Fred fick fin fina presenter av moster Tea och Sven

Sötare kille får man ju leta efter

Prossy visade stolt upp sin väska som hon gjort

Beinta spelade yatzy med ca femton barn

Jag blev även fadder för denna pinglan, Wajola är väldigt busig och har alltid ett leende på läpparna


Så ja, det var en lyckad dag måste jag säga! Mycket lek och bus som sedan avrundades med att Joan kom och bjöd på chokladkaka. Kan säga att jag ser framemot att åka dit igen!

Ha nu en riktigt skön söndag!

​Kärlek och respekt /L

Likes

Comments