Header
View tracker

-



-




Sandstrandens parasoll täcker solen från att nå mitt huvud, skyddar mig från solsting och utslag. Utsikt mot havet och horisonten, klibbig hud och sand runt bikinilinjen. Turkost ljus och efterhängsna köpmän, billig öl och turistljud. Promenader blir till timslånga utflykter och solen går aldrig ner. Konstnärer, tiggare och trollkarlar står längs varje gata och jag gråter tyst för varje person vi möter. Ingen vill klappa ett lortigt, hemlöst djur. Hundar och katter kommer fram och hälsar, men vi går bara förbi. Det står en palm för var tredje meter, himlen är klarblå och oj kvällsshowen ska börja nu. Jag beställer en kokosdrink för solen går aldrig ner och armbanden på våra handleder ger oss allt vi vill ha. Det blir fler och solen går upp, nej vänta den gick ju aldrig ner. Innegården är trygg, poolen städas och vattenyogan ska snart sätta igång. Storkbettet i min nacke är sårigt och hårstrån ligger på hög bredvid min solstol. Några landar i mitt glas, blandas med apelsinjuice och några solblekta toppar klyvs av. Nacken är kal och jag håller andan tills jag nästan sprängs under vattnet. En unge med cyklop iakttar hur jag sätter naglarna i mina lår. Ingen handduk behövs, det är 26 grader varmt och jag återgår till min bok. Det blir cheesecake till efterrätt och gymmet är öppet dygnet runt och solen går aldrig ner,






Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

-



-



Ivans föräldrar spenderade dagen med min familj igår. Vi fikade, åt mat, gick promenad och pratade mycket om vikten i att livet ska kännas bra. Att ens finaste minnen och viktigaste delar av det är just sådana tillfällen som just då. Gemenskap och kärleeeek.

Jag fick en julklapp, iittala ljus, marimekko, av Erik och Gunnel. Blev så himla glad. De betyder så mycket!!


Åh, vad jag tycker att det är skönt att jag går så bra ihop med hans familj och han med min. Och våra familjer tillsammans.




Likes

Comments

View tracker



Det blir sol, du ska få se.



,



.



.




Helgen var tre saker: kärlek frustration kompiskärlek

Kärlek för att min älskade är en klippa, alltid så säker på att vi är allt och att jag klarar allt. För att han har de mjukaste kyssarna och fluffigt lent hår som lägger sig mot min kind.

Frustration för att jag är så elak mot mig själv när det inte känns prick som förut alla gånger, eller i början och jag tänker att det är mitt fel bara för att jag mår som jag mår. För att jag gräver och gräver tills jag begravt mig själv och säger saker som inte är sant bara för att få en kippa luft. För att jag inte vågar lita på att jag är bra fin duktig rolig snäll älskvärd, oavsätt hur många gånger jag hör det sägas. För att jag ibland inte fattar att det utvecklas jämt och ständigt, tiden står aldrig still.

Kompiskärlek för att två personer har kommit att betyda mycket för mig och att vi kan prata om allt- trots att vi inte varit vänner så länge. När en fika med två andra värmer hela min kropp, en hälsning på facebook bara för att se varandras namn och vännen som alltid ringer, även fast jag aldrig hör av mig. För att hon inte ger upp och för att hon ger mig tilliten i att allt kommer bli bra och att jag kommer komma tillbaks.







Likes

Comments

.


-




-




-





Jag vaknar, stiger upp och sätter på Spotify och Lisa Ekdahl sjunger ur högtalarna. Kan inte hjälpa att ta åt mig av varenda ord i hennes sånger.

Väljer kläder och går ner till köket och gör i ordning en skål med soygurt och jag häller i granola med smak av hallon och kakao. När jag ätit upp tar jag fram min stickning som jag började på igår som ska bli en tröja, tänkte jag.

Nonno ringer och frågar om jag ska komma över och fika och sticka med henne. Det vill jag.

Jag går över åkern så att Mimmi får springa fritt och rulla sig i förfrusen jord.
Ser deras hus så fort vi kommer ut på traktoruppkörda vägen med platt och öppet landskap omkring mig. Luften är krispig och god att andas och jag springer allt vad jag kan bredvid Mimmi, sedan framför och bakom. Vi turas om att jaga varandra i intervaller.







Likes

Comments


Det var en fin sommar i år, en bra sommar till och med. Bra väder, ledighet och tid med dem jag tycker om mest. Men jag kunde inte andas helt enkelt, trots utomlandsresa och pojkvänsfamn.

Det är så skönt att ha mitt liv dokumenterat, för nu i efterhand kan jag se att jag inte känner sådär längre. Jag mår så himla mycket bättre.




19/7-16

Jag vill skapa saker ingen annan skapat och jag vill visa mig själv, ingen annan egentligen, bara kunna säga till mig själv att jag visste det hela tiden.




20/7-16

Han är alltid på vakt. Förberedd och orolig för att hon ska ta vägen någon annanstans.




1/8-16

Min kropp är som bedövad likgiltig apatisk
Organ efter organ stänger av
Medan jag uppnår gränsen av meningslöshet




2/8-16

Det här sommarlovet är vad jag behöver; gräva runt i känslor och hitta mig själv igen.



4/8-16

kollar på FRIENDS
fryser lite
sa nyss godnatt i telefonen
känner mig älskad
lite ledsen
men inte för
känns som jag kommer sova



-



19/8-16

Jag och bästis hade huset för oss själva och vi satte på oss morfars kalsonger och ställde varsin stol i deras pool.
Vi hade fika med oss: kakor på poolkanten och muggar med vin i handen.
Skrattade så mycket att kroppen och magen VEK SIG.

På riktigt alltså.




22/8-16

Ligger på ett lakan ute i sommargräset. Lyssnar på vapenbröder.

Har gråtit förtvivlat och känt att är det verkligen värt det.
Livet alltså.

Jag vände upp och ner på det, sminkade mig, åt sallad och kollade på sex and the city-
för det funkar alltid.

Nu glittrar jag och är redo för kvällen.



26/8-16

Sommaren är snäll mot mig. Låter mig vara ledsen och vilsen, klappar mig med sol och fräknar.



-




11/9-16

"Sen kommer vi inte ses på flera flera veckor."

- Vi kan älska varandra lika mycket ändå, så det gör inget.

<3




16/9-16

Nu har han flyttat och jag ville inte somna igår, för då skulle han bara åka ifrån mig fortare.
Jag vaknade sju minuter innan larmet skulle starta.
Sju minuter, tänkte jag.
Sju minuter extra att hålla fast vid.




13/9-16

Det här har varit den deppigaste sommaren någonsin

och jag vill så gärna att det ska vända så att jag kan avsluta den bra.





Likes

Comments


I helgen blev jag klar med min poncho!! Det är mitt första stora stickprojekt någonsin och jag är jättenöjd! Det blir även mitt bidrag till sypeppen tillsammans med min virkade kanin. Fick världens lyckorus när jag hade fäst sista fransen och ponchon blev klar! Det tog mig fem veckor och sticka denna, vilket är ganska lite? Men jag har ju kunnat lägga väldigt mycket tid på mina stickningar nu när jag är hemma om dagarna- vilket är det bästa med sjukskrivningen!

Den är så mjuk och skön och varm och jag kommer ha den på mig hela vintern lång.
Jag använder den redan flitigt!


.


-




Likes

Comments


Vi har just lagt på efter ett långt telefonsamtal, det är det bästa med helgerna. Det finns TID att prata, liksom på riktigt. Inte bara "hej hur har din dag varit vad har du gjort bra okej måste sova nu" som det annars lätt blir på vardagar.

Helg-prat är nästan som att sitta bredvid varandra. Och om fem dagar kommer han hem hit och det känns såååå bra. Då behöver vi inte ens prata, eller jo, men mest bara vara nära nära nära nära.



Saker man kan sakna som mest när man har ett långdistansförhållande:

-Hålla hand

-Kyssas

-Närhet?? !!

-Sitta tysta bredvid varandra och ha gemensam ensamtid

-Sova tillsammans!! (mycket denna punkt pga mina sömnsvårigheter. Sover som en STOCK med honom)

-Kramas

-Veta att den andre är nära. Det känns liksom bättre om han är ett par mil bort än typ 70??

-Närhet igen


Men närhet är inte allt! Närhet är inte poängen ju. Poängen är att man älskar och vill vara med varandra. Då spelar när och var inte den största rollen! Dock är det ca det bästa som finns att träffas efter flera flera veckor isär!! Längtaaaar <3





Likes

Comments


Det är tisdag och jag sitter framför tv:n och tittar på Gilmore Girls. Har ätit soygurt och mackor med marmelad till både frukost och lunch. Klockan är drygt fem och det enda värdiga jag gjort idag är att gå en långpromenad med hunden.

Idag orkar jag inget, inte ens min stickning. Jag har anledningar såklart till att jag har det såhär, men det känns som att de använder mig och att jag har slutat att orka på grund av dem.

Det kan vara pms som har erövrat min kropp igen, eller medicinerna som orsakar ändlösa drömmar och sömnfobi. Tanken av att saker tar slut, eller bara det faktum att livet måste börja någon gång och våndan när det står still.



Jag vaknar ibland på nätterna av frånvaron av min älskades kropp bredvid mig. När jag drömmer att han ligger bredvid och jag vänder mig för att omfamna, men vaknar till ensamhet.

Man pratar om att komma över någon och att det är det värsta som finns, men det är ingen som pratar om att komma över sig själv. Inte nödvändigtvis släppa och glömma sin personlighet eller bli någon annan, bara att jobba med att acceptera de egenskaper som gör en till sig själv.
Att inse och leva med att livet ser ut såhär för mig nu och det är för det bästa.

Att komma över mig själv är det svåraste och jobbigaste jag någonsin behövt göra.




Likes

Comments