Header

morning! jag ställde kl på 07.30 för jag tänkte mig en lång PW och en lugn frukost utan några ihopstressade knäckebröd, men jag ligger kvar under täcket med kramp i käkbenet. Jag hinner fan inte hämta andan mellan varje gäsp. Jag får inte igång någon form av cirkulation i övriga kroppen heller och humöret har flyttat till djävulen en stund. Hoppas på hemflyttning snart igen.

jag får strypa mitt tålamod och vänta på kroppen lite till. Sen jävlar ska vi igång. Göra fransar, skriva kontrakt, ta bilder, packa kartonger. Och lite kaffe och sol på balkongen på det..kanske. jag har ju börjat packa ihop sommarkläder och manipulerat tankarna mot höst. Men det fick jag ju käka upp igår. Så lite till kanske den här sommaren ska ge oss, lite mer d-vitamin och nakenbad på natten.

Likes

Comments

Alltså! Jag slår mig själv snart i huvudet. Engelska. Jävla engelska. Världens enklaste grej egentligen. Man har läst språket hela livet. Man har ju tryckt in varenda jävla glosa. Typ alla ord som finns. Kollar typ bara på engelska på tv. Läser på engelska. Och man fattar allt. Vet vad allting betyder och hör klart och tydligt. Förstår alla sammanhang. Tänker att man lätt som en plätt på engelska skulle kunna föra en diskussion i amerikanska regeringen.

Men. Så kommer det där lilla sista biten. Som man kanske egentligen behöver mest av allt. TALET. SPRÅKET. FRAMFÖRANDET. När man ska öppna käften och prata själv. Varför blev tungan förlamad nu? Varför kan jag plötsligt inte säga vad jag heter? Varför har jag tappat exakt vart enda ord? Vad är grammatik? vad är engelska?

Varenda jävla gång. Jag får tunghäfta. Löser inte det. Panikropar på någon annan. I bästa fall får jag ur mig något osäkert leende och trycker fram ett "excuse me" högröd i ansiktet och letar upp någon annan som kan leka tolk åt mig. Jag har aldrig känt mig så förminskad. Totalt jävla urdålig som när jag ska prata på engelska. Stabbig. Stammig. Trög. Jag har kanske någon aning om i huvudet hur jag ska svara eller säga, men hela systemet har liksom klappat ihop. Fällt ner bommarna. Tungan gick på rast och läpparna tog ett sömnpiller.

Sen finns ju det där lilla fina (läs förjääääävliga) undantaget. När man ska prata engelska på fyllan. Efter fyra drinkar. När en engelsktalande människa vill föra ett samtal. Då är jag tillbaka på amerikanska regeringen igen. Står framme vid tavlan och ska hålla konferens inför femhundra högt uppsatta ledare i världen. Jag kan plötsligt alla ord. Hittar till och med på egna som låter passande. Grammatiskt korrekt. Stenkoll på formulering. Pratar högt och tydligt. Sätter ihop långa meningar. Would och should och had och has och sånt spelar inte så stor roll längre. Det är lika bra att ta in alla orden i samma mening istället för att missa något. YOU ROOOCK GIIIRL. typ. Någon gång tyckte jag det gick så bra att jag tror jag drog till med att jag kom ifrån new york. Det var väl tänkt som ett skämt, men jag missade nog att tala om den detaljen. Och personen log. Med så snälla ögon. Låtsades tro på mig och föra konversationen vidare. Jag tryckte såklart plattan i mattan och fortsatte. Hade ju höjt mitt självförtroende till tusen grader på språkfronten.

Sen sa vi hejdå och jag blev förmodligen idiotförklarad av den människan för resten av livet.

Kappa från GANNI på girl next door! Den lär ju rocka hösten. Min nya favoritfärg ✌🏽

Likes

Comments

Igår var vi ute och dansade lite. 90 % av mina tankar löd ungefär såhär "hur i helvetes mushål tänkte jag när jag valde röda byxor som sitter lite tight i röven" och gärna gnider sig in i springan så man måste dra ut dom hela tiden. JAG KOMMER FÅ SVETTFLÄCKAR I HELA RUMPEN. Det är jävligt trångt på hermans dansgolv och kommer det på en låt man kan är man ju inte sen på att köra ett aerobicpass på typ den snabbaste nivån.

det var inte mina brallor, svettfläckar eller dans jag skulle diskutera. det var mer människor. alla vet att små städer är lika med att alla plötsligt tar sig rätten och tror dom är människokännare som vet exakt allt om alla. I detalj. Som bläddrar igenom varandras instagram konton och ut efter bilderna så öppnar man sin lilla kräk-bok och skriver noga upp alla detaljer för att sen kunna döma ut. Dra referenser. Han gilla hennes bild? Har dom på g? Vem fan var hon som kommentera hans bild? DOM LIGGER SÄKERT! Sen tror man stenhårt på det. Trycker in det i det lilla hopknycklade sannings-förrådet i hjärnan. Så blir det nog bra. Gärna sprida vidare också. Så kanske vi till och med kan fitta till det för någon annan. Eller stå och viska med sin lilla liga. Safe Card. Få lite bekräftelse av varandra. Det försvinner nog inte med åldern. Den där grejen med att stå och viska. Det håller på livet ut. Om man inte någon gång får tanken att det kanske är någon liten brist man själv bär runt på i sin ryggsäck och kanske får för sig att köpa en ny ryggsäck som man fyller med lite respekt och tankar full med ny bensin till sitt inre. Till sin egen självkänsla. Det hade väl varit bra, att spara lite av energin till sig själv och kanske bygga upp någon känslig punkt. Och slippa tycka och tänka. Slippa leta upp. Slippa glo tills ögonen ramlat rätt ner på golvet och någon trampar på dom. Slippa dra massa jävla ogrundade analyser. Hjärnan måste ju vridas sönder och samman. Det är inte så farligt med lite urringade kläder. Lite höga klackar. Korta shorts. Lite fylla på dansgolvet. Lite gapflabb och någon utspilld öl. Man måste inte vara otrogen för att man kramade om en kille eller tjej. Det måste inte var ett sikte man hade i kikaren som man tänker riskera allt som betyder någonting för. Det kanske bara var en gammal vän. Eller kusin. Snipp snap snut så tog det roliga slut. Då fanns det inget att spä vidare på. Mattan brann upp som man tänkte dra bort under fötterna på någon.

Det är så jävla märkligt beteende. Och jävligt ofta av tjejer. Speciellt på krogen. Och ganska ofta lyser det rätt igenom. Det är plötsligt dom som ligger på gränsen och seglar. Som inte vågar, kanske bara nöjer sig istället så man inte råka trampa snett någon gång. För då jävlar går det inte att laga och testa på nytt. Då är foten stukad forever. Kanske vill, men är rädda för vad folk ska tycka. Lever hellre trivselnisse livet till fullo. Alltid glada och trevliga. Pokerface forever för att garantera sig att vara omtyckta av hela världens befolkning. Svart rak klänning som går till knäna och absolut inte för mycket smink. Inga höga klackar eller någon spexig frilla. lite naturliga lockar som faller längst med ansiktet. Så sticker det till när de ser någon som inte bryr sig. Som gör samma sak om och om igen. Fortsätter framåt och ser bara vad som betyder något på riktigt. Energin svävar där den ska och håller sig intill själen och doneras bara till dem man bryr sig om på riktigt.

Det kommer aldrig fylla det där lilla hålet. Det är jag helt säker på. Det är inte rätt nyckel till låset och det kommer inte gå att få upp dörren genom att försöka kräka galla över någon annan. Det kommer bara samlas i en pöl utanför där man kommer halka varenda gång man försöker bryta upp dörren. Det är en jävla frid för själen att ge fan i hur andra väljer att leva sitt. Att slippa jämföra sig. Du kanske får på dig ett par styltor för stunden när du försökt hamra ner någon annan, höjer dig. Kan ha huvudet högt och glo ner. Men så tar man två steg och tappar balansen. För den satt inte fast i märgen. Den kom bara på besök i fem minuter när du gjorde dig stor och trodde dig känna någon för att du kan se skinnet. Så vida det inte finns några linser som man kan se rätt igenom med. Hela vägen in till hjärta och hjärna. Men vad jag vet så är utveckligen 2017 inte där ännu. Så man kanske bara ska knipa käft istället. Respektera. Går inte det så får man väl flytta till en öde ö istället.

Jag tror man behöver påminnas ibland. Ödmjukhet brukar passa i många lås. Att ha kvar fotfästet på jorden. Leta upp något bra inuti sig själv istället för att leta upp dåligt hos andra. Hålla hastigheten och ögonen framåt på sin egen motorväg. Det är ju så in i helvetes lätt att krocka om man börja köra över på fel bana.

Man behöver inte vara omtyckt av alla. Veta allt. Ha koll. Man behöver inte bry sig om alla. Spara den energin till de som finns närmst i hjärtat. Använd den till att vårda och bevara relationerna som man blivit berikad med. Man behöver inte le mot alla. Det gör verkligen inte jag. Men jag hittar inte på grejer om dig. Jag glor inte på dig från topp till tå och tycker till och startar någon visklek med mina kompisar. Jag dömer inte dig för att du är annorlunda från mig. För att vi tycker om olika saker. Kör på olika vägar och gör olika val. Jag drar ingen jävla analys i min hjärna om ditt liv och klär ut mig till någon mus som tassar runt och viskar i folks öron. Testa se allting lite renare. Klättra ur den där trånga jävla grottan och testa flyta med lite mer. Käka lite antibiotika och bota jämförelsesjukdomen. Man har ju ingen aning. Alla har sitt och är olika. Påminn dig själv.

Likes

Comments

söndag och världens mysigaste sett från BIKBOK.

Om det är okej att säga högt att jag älskar höst så släpper jag bomben nu. Håll för öronen. Det är skönt att sommaren lite långsamt glider ut. Jag älskar sol, värme shorts och den biten. Men nu har det gjort sitt. Tre dagar eller något sånt fick vi. Med risk för att låta som en bitterifitta så får man plats med lite egentid igen. När stan långsamt sipprar till sitt vanliga läge. Ibland mysigt och ibland helt jävla dött. Det går lugnt att köra genom stan. Man behöver inte få tio psykbryt när man måste växla till ettan trehundra gånger och tvärbromsa i varje rondell. Vi ses om ett år igen. Jag kommer säkert sakna dig när jag ska sätta mig i bilen 07.00 en morgon i december och har fått skrapa rutorna utan handskar. Men nu ska jag njuta lite under tiden. Få tid till mitt. En jävla massa återhämtningstid. Jag känner ofta att jag behöver ta igen ca sex år av min ungdom som jag i princip har sovit bort. Eller krigat bort. Ett jävla letande och sökande efter svar som ingen jävel kunde få fram. Mycket dimmig tid. Till och med sörja lite. Sörja lite bråk och missförstånd. Som när alla lärare trodde att jag satt uppe och spelade dator på nätterna. Att det var därför jag somnade varje lektion. Och jag fick förklara och försvara mig. Jag spelade givetvis ingen dator. Sov minst 10 timmar men var lika förbannat hjärntrött ändå. Allting var alltid ett jävla tvivel och gick ut på att sätta upp en försvarsköld mot alla pilar som skulle skjutas. Hypokondrisk. Spelar dator på natten. Äter skit. Tränar inte. Lat. Alltid sjuk. Jävla tonårströtthet. Tänk om man bara hade vetat då. Läkare, lärare, arbetsgivare, vänner, JAG. Jag behöver gå igenom ibland, minnen, plocka fram och sortera. Nu kan jag göra det med lite harmoni på axeln som stöd. Veta att det inte kommer bli så igen. Att det inte var något fel på mig, att jag inte var lat eller en trött jävla tonåring. Att det var ett litet taskigt vaccin som sköts in och passade på att döda lite celler i min ryggmärg och hjärna. Och sen vaknade dom aldrig igen. Tack gud att någon hittade svaret. Att någon sa "nu är dina sex år av ett jävla kämpande slut, nu ska vi lägga ditt pussel och du ska få leva ett värdigt liv" det är kroniskt men man kan medicinera symptomen. det var första gången på länge jag vågade luta min axel. Fylla magen med syre och lita på livet igen. Tröttheten kommer säkert göra sitt och ta sin plats då och då, men ingen mer tid ska dö bort eller suddas ut. Gevären i kroppen har skjutit färdigt. Wikipedia och Google i hjärtat har klappat igen. Kraschat. Frågorna är slut. Kriget är färdigt. Ingen dog och ingen ska dö.

Nu ska jag söndagsnjuta❤ ni också hoppas jag.

Likes

Comments

Don't forget to use the code LISASEVHOLT to get 15% discount at www.chimieyewear.com

glöm inte gå in & beställ hem grymma brillor från www.chimieyewear.com och använd LISASEVHOLT som kod för att få 15 % rabatt!

Likes

Comments

tittut fågeltjut💗 DRÖMprodukt har flugit in på girl next door i Falkenberg.

Jag går (tyvärr) hellre med skrynkliga kläder än att bröta fram min strykbräda och sätta igång strykjärnet som är alldeles för brötigt och tar alltid för lång tid. Så OM jag blev glad när den här magiska (och snygga) grejen dök upp. Häng upp ditt plagg på en galge, fyll på vatten i din nya steamer och sen sköter ångan jobbet. Och kläderna blir finare än vad något slags järn har lyckats med.

Kommer garanterat bli en av mina mest använda och favoritprylar hemma. Och helt perfekt att ta med sig i resväskan när man ska iväg. 🤷🏼‍♀️



Likes

Comments

  • Blogkeen
  • Nouw