Att sommaren närmar sig ger mig lite blandade känslor, jag gillar solen, sena kvällar och nya underbara människor. Men det värsta är att jag måste visa upp min kropp, mina ärr. Ursh.
Jag försöker att inte skämmas över det, men det är svårt. Sjukt jävla svårt.

Bild från förra sommaren

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Kvinnodagen. Detta är dagen på året som jag känner mig som stoltast att vara kvinna av alla dagar. Det är lite synd, jag önskar att vi kvinnor kunde få vara såhär stolta varje dag och vår röst hörd på resterande 364 dagar. Men tyvärr är välden inte så.
Grattis till oss tjejer, vi ska fortsätta kämpa för jämställdhet, våra rättigheter och mot sexuella övergrepp, right?


Likes

Comments

Wow. Vilken vändning. Jag märker av själv att jag mår bättre, jag har inte känt såhär på så jävla länge. Mina panikattacker har jag lärt mig att hantera, jag tycker själv att jag kind of slayar sönder och jag ser fan ett hopp i mitt liv.

Jag är fortfarande i chock, men lite orolig för att jag ska falla tillbaka till gamla vanor och tankar. Men dethär blir bra. Det blir bra.
Jag vet inte vad mer som finns att säga helt ärligt.



KRAM

Likes

Comments

Tw


Ursäkta. Mitt huvud är helt fuckt up och jag är sååå stressad. Bloggen har liksom inte vart mitt förstahandsval, jag försökte snarare fokusera på att överleva, men det var knappt att jag gjorde det heller. I söndags gjorde jag mitt (förhoppningsvis) sista självmordsförsök. Det blev ambulans till akuten, men de bedömde redan nästa dag att det inte var något farligt. Det är snarare i huvudet som livsfaran sitter, inte i kroppen.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är rädd. Mamma, pappa och jag är ständigt rädda och jag själv är anledningen.
Jag har inga ord för hur mycket min familj och mina vänner betyder. Speciellt nu när min ångest nästan dödar mig så finns de hos mig och stöttar mig i varje steg jag tar. Det är fantastiskt fint.

Ang titeln så tänker ni säkert vadå två steg framåt? Lisa, allt vi ser är dig försöka ta livet av dig.
Men egentligen skulle jag säga att det faktist går lite uppåt. Det kanske låter konstigt, men jag tror (och hoppas) att det faktiskt är sant. Mina tankar minskar successivt, men däremot när de väl kommer så är de starkare än någonsin.



Och hörni, föresten. Tusen tack för att ni läser mina inlägg trots den dåliga uppdateringen och min negativitet. Det betyder verkligen mycket. Kram

Likes

Comments

21:01
Okej. Varför är jag så jävla negativ hela tiden? Idag ska jag vara positiv. Det har faktist vart en bra dag. Jag har vart i stallet, jag har vart med familjen och ätit middag och jag har städat mitt rum (applåder).
Imorgon börjar min ångestbehandlingskurs, en intensivkurs på 3 veckor sex timmar, 5 dagar i veckan. Det är lite blandade känslor inför det helt ärligt.
Jag har inget mer att säga idag. Inget har fått frammåt, och inget har gått bakåt.

Hon gör mig faktist glad. Min fina medryttarhäst

Likes

Comments

Skrivet: 3/2 och 4/2

23:08
Idag har vart en tuff dag. Det har vart riktigt jävla kämpigt att ens stay alive. But I did it once again. Eftersom jag fortfarande har rätt mycket ångest kan jag inte säga att jag är stolt över mig själv som klarade det. Vilket är ganska synd, men jag vet iallfall att jag kan det, det är något jag har bevisat för mig själv flera gånger om.


16:24
Är det inte skrämmande vad ett leende kan gömma? Så mycket känslor, så mycket smärta, men ingen kommer märka om du bara ler. Right?
Jag har jävligt med komplex över mitt leende, eller framförallt tänderna. Men jag ska få tandställning snart, så de blir bättre. Men trots mina komplex tar jag alltid ett leende framför att se ledsen ut. Jag vill vara stark, starkare än vad jag är. Jag vill inte att andra människor ska få se den ledsna, svaga Lisa.

Likes

Comments

11:35
Vad ska jag säga? Gårdagen gick väll precis som alla läkare säger. Jag mådde inte bra, men jag gjorde något annat än att skada mig själv.
Jag tycker väll att det hjälpte till viss del, men jag är såpass uppgiven att det mesta känns som bullshit helt ärligt. Men jag ska inte ge upp, jag ska ge det en månad. En månad utan självskada, med "skola" om psykisk ohälsa där jag sak få nya tekniker och värktyg som jag kan använda vid ångest. Jag ska inte bara lyssna, utan även försöka att använda mig av det som behandlarna säger.

Väldigt snabbt gjord, den är långt ifrån fin, men jag fick åtminstone uttrycka mig


13:34
Fan. Jag hatar allt med mig själv. Jag fattar inte vart dessa ångestpåslag kommer ifrån ens. Jag går från att dansa runt till hög musik till att vilja låsa in mig på rummet och ligga och gråta över mitt patetiska liv i timmar. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, allting känns jobbigt och hopplöst. Det känns som "ljuset i tunneln" är ett tåg helt ärligt. Döden känns för tillfället som min enda utväg genom lidandet. Oroa er inte, jag är för feg för att göra något sånt och jag har alldeles för fina vänner och familj för att kunna skijas ifrån dem. Men vafan ska jag göra vid dessa tillfällen? Andas i en fyrkant? HAH.

Jag vet att hatar är ett starkt ord, men jag HATAR att dessa känslor kommer allt tidigare på dagen. Innan har morgonen, dagen och eftermiddagen vart helt okej. Nu kan jag vakna med ångest, ha en lite bättre förmiddag, och sen kommer ångesten vid 1/2 igen och håller i sig tills jag somnar inprincip. Fan då vad synd det ska vara om mig.

Jag vill spola tillbaka tiden, tiden utan självmordstankar, tiden utan massa ärr, tiden då livet fortfarande lekte. Jag var en glad, positiv och självsäker tjej. Vad hände? Tänk hur mycket som kan förändras på ett år.

Kolla vad lycklig och confident jag ser ut. Jag är verkligen inte samma Lisa idag.

Likes

Comments

Skrivet: 31 jan & 1 feb 2017

20:25
Kvällarna är alltid som värst. Trots att jag tar mediciner i förebyggande syfte så är det otroligt jobbigt. Jag vet om att jag inte är ensam om att ha svåra kvällar och det är ganska skönt, samtidigt som det är väldigt synd att fler mår såhär.
Jag kan inte styra över mina tankar, jag kan inte hjälpa att jag vill dö. En del av mig säger att allting kommer bli okej samtidigt som annan del av mig säger att jag förtjänar att må såhär. Det är lite som att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Oavsett hur mycket medicin jag äter, hur mycket jag pratar med folk, hur mycket distraktion jag får så finns fortfarande mitt mående kvar i bakhuvudet.

20:42
Att vara 14 år och sitta klockan kvart i nio på kvällen och planrea sitt självmord är inte positivt. Jag behöver hjälp. Men allt som går runt i mitt huvud just nu är hur mycket jag vill skada mig själv, och vem fan kan ändra på det?

22:00
Jag har förvånansvärt nog gjort chokladbollar. Varför? För att jag behövde choklad haha... Kvällen går lite bättre än förut. Mina tankar är uthärdliga iallafall.

22:40
Jag kan själv läsa mina upp och nedgångar, och jag var fullt medveten om dom redan sen innan. Men nu är jag faktist okej. Jag kan kontrollera mina känslor igen.

11:02
Kvällen igår fungerade. Jag tänkte väldigt mycket och var väldigt nära på att skada mig själv, men min trötta kropp somnade innan jag hann göra något. Tur det.
Jag läste att det finns något här på nouw som kallas 30DayChallenge och jag fick lite inspiration. Mitt mål ska inte vara att skapa en bättre blogg utan att inte skada mig själv på en månad. Så lång tid mellan mitt självskadebeteende har det inte gått på ett år säkert. Jag ska göra mitt bästa och försöka utveckas i mitt mående, att bli friskare. Självklart ska ni få vara med i minna upp och nedgångar och jag ska skriva "dagbok" om hur dagen har gått och vad jag vart nöjd med och vad som gick mindre bra.

Hoppas eran dag blir fantastisk. Kram

Likes

Comments

Hej mitt namn är Lisa och jag hade tänkt att starta en blogg. Mestadels kommer jag skriva om min depression, social fobi och ångestproblem men hade även tänkt att skriva lite om min vardag i allmänhet. Vad jag gör på fritiden, vad jag gillar, familj, vänner osv.

För att börja så kan jag presentera mig själv lite kort. Jag är 14 år gammal, född i en liten stad utanför Göteborg. Jag ägnar mycket av min tid i stallet eftersom där är ett ställe utan så mycket negativitet för mig. Just nu är jag också sjukskriven från skolan eftersom jag har vart inlagd på bupakuten några veckor. Jag tycker om att måla, kolla på film, vara med vänner och äta choklad.

Hoppas ni kommer vara lite intresserade av att följa mig genom detta.

Kram

Likes

Comments