View tracker

En fråga jag ofta har funderat kring är om man kan säga att jag och Adam är en familj, även fast det bara är vi två i vårt hushåll. Ofta upplever jag att man blir en familj om du och din partner skaffar barn. När jag har funderat kring detta och bollat frågan med vänner och min fråga till dem är; "Kan man säga att jag och Adam är en familj?" Svaret har då alltid varit "Ja". Men ändå upplever jag det inte som så självklart att jag och Adam är vår egna lilla familj.

Idag hade vi en föreläsning som handlade om blanda annat kön, sexualitet, makt och normer. Överallt i vårt samhälle, i vår värld finns det olika normer. Normer är oundvikligt. Men det vi behöver tänka på är att vi granskar normerna och inte tar allt för givet. Innan du hasplar ur dig "har du någon kille" till exempelvis en kvinnlig kollega, tänk då ett varv till och fråga istället om hon har en partner. Föreläsaren visade en bild på en "familjeparkering". I parkeringsrutan är det målat en man, en kvinna och en barnvagn. Normen är en mamma och pappa med ett barn, enligt parkeringsarkitekten. Vi alla vet att familjer kan se ut på så många olika sätt. Det är faktiskt dags att vi öppnar upp ögonen och inte tar allt så för givet och tänker till en extra gång...

Jag skulle kunna diskutera detta ytterligare och ta det till nya nivåer och infallsvinklar, men jag stannar här. Tillbaka till mitt liv, min värld. Jag och Adam är en familj, Jag, Adam, mamma, pappa och mina två storebröder med respektive och barn är en familj. Adams föräldrar och syskon är också en familj. Vi är som en enda stor familj... skulle jag kunna avsluta lite klyschigt, men nej. jag och Adam är en familj som tillhör andra familjer.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Då är det dags att ännu en gång packa ner mitt liv i tomma flyttkartonger. Omsorgsfullt slå in mina ömtåliga föremål med reklamen som strömmat in i min brevlåda sedan jag vände på skylten "Reklam, nej tack". Det är med vemod jag denna gång packar. En klump i halsen och en röst inom mig som skriker nej. Jag vill inte, jag vill inte flytta! Jag orkar inte att leva detta rotlösa liv som andrahandskontrakt innebär. Denna oro att aldrig veta hur länge man får bo i lägenheten, aldrig känna att detta är vår lägenhet.

Samtidigt som jag känner dessa känslor är jag ändå oerhört glad över att jag har så fina människor i min närhet som förser mig och Adam med lägenheter. Ja, det känns nästan så, lägenheter har nästan serverats på fat. Vi har haft en otrolig tur jag och Adam.

Det jag ser fram emot mest med den lägenheten vi ska flytta till är att vi kommer att ha en helt fantastisk innergård. Jag ska verkligen utnyttja detta till fullo! Redan nu känns det lättare i mitt hjärta! Så, nu får jag allt rycka upp mig. Lägenheten i Johanneberg kommer att vara saknad men nu är tiden inne för en ny stadsdel att undersöka och en ny lägenhet att inreda.

Dags att packa! Ny lägenhet, nya utmaningar.

Likes

Comments

View tracker

Jag känner solens varma strålar mot min hud och jag måste kisa. Kisa för att solen skiner rakt in på mig genom mitt alldeles för smutsiga fönster. Hörde ni?! Solen lyser genom mitt fönster. Rekordtemperaturer för mars månad i veckan och jag sitter inne, inne och pluggar på den förbannade engelsktentan som jag har failat två gånger. Men hey, tredje gången gillt?

Jag ska verkligen inte klaga på att jag måste sitta inne och plugga, den största delen av Sveriges befolkning jobbar ju faktiskt inne på dagarna, trots att solen skiner, himlen är blå och fåglarna kvittrar. Vi måste ju få Sverige att gå runt!

Men jag hade önskat att jag iallafall hade haft en balkong för då kunde jag kombinera både plugg och sol. Men så är inte fallet, utan nu bor vi en etta med smutsiga fönster och utan uteplats, balkong eller vacker innergård. Lite senare i livet, då sitter jag och Adam där i vår herrgård med havsutsikt, vänta bara.. Ska bara plugga klart till lärare, sen så!

Sluta dröm om det ljuva livet, tillbaks till auxiliary verbs och sketna fönster!

(Bilden visar den framtida havsutsikten  från min veranda. Har precis korkat upp en flaska skumpa och svalt ett ostron)


Likes

Comments

Jag har tänkt, tänkt i några dagar faktiskt.  Det jag har funderat på är att vi människor som vandrar på denna jord bör visa mer tacksamhet och uppskattning mot varandra. Det är inte svårt. Det räcker med ett leende, ett tack, ett hej... Bara något litet som faktiskt bekräftar andra människors existens. 

Nu när jag har gått och tänkt på detta i helgen och verkligen öppnat upp ögonen för hur människor är mot varandra har jag insett att en del människor som vandra omkring är otroligt tacksamma och visar sina medmänniskor detta. Exempelvis var det en man på bussen idag som fick springa för att hinna med den. Bussen väntade in mannen och när mannen klev ombord vinkade han glatt till chauffören för att visa sin tacksamhet för att han väntade på honom. En så enkel gest, men som ändå betyder så mycket. 



Likes

Comments

Vårens första dag och jag vill va' med och jag vill va' så med,..

Hela Göteborg är fylld av vår. Var och varannan person man möter har äntligen fått tagit på sig sina coola glajjor och glider runt på stan och de riktar sina bleka ansikten mot solen och känna in våren... och instagrammar, Om du inte har varit ute idag, men äger ett Instagramkonto har det förmodligen inte undgått dig att himlen är klarblå och solen har äntligen letat sig fram och värmt upp gator och torg. Mitt flöde på Instagram har idag fyllts av vackra vårbilder där alla människor är så otroligt lyckliga och glada för nu är den grå februari över och det sol och vår ute.

Men hallå.. Jag har levt lite mer än 22 jordsnurr. Nej jag är inte gammal, vis och har varit med om allt, eller vis är jag, men inte gammal. Men jag har i all fall varit med om 22 stycken vårar. Genomsnittet av dem jag följer på Instagram är runt 22 år, så vi har ungefär samma erfarenheter gällande fenomenet vår. Så varför blir alla så förvånade varje år? Ja, det är fantstiskt, skönt och härligt. Tro mig jag har längtat! Men visst är det märkligt... Det är märkligt att vi blir så påverkade.

Vad gör jag då när solen når mitt bleka vinteransikte? Jo jag lägger såklart uppe en bild på den härliga våren som äntligen kommit med en liten fin text till "vårens första dag".





Likes

Comments

Kom precis hem ifrån ett brutalt mördarpass. Det är knappt att jag ens orkar trycka ner tangenterna när jag skriver detta inlägg. Mina stackars armmuskler har inte fått känna på en sådan smärta på ett decennium. Bävar inför morgondagens träningsvärk... Tack för den Rasmus!

Idag när jag och Rasmus satt och pluggade lyssnade vi på Daniel's Joik av Jon Henrik Fjällgren. Min spontana tanke är nu att jag vill jobba som renskötare medans jag joikar för mina renar. Jag avslutar min utbildning till lärare och sadlar om! Norra Norrland, here I come!

Tänk dom armmusklerna jag nu införskaffat mig, kan ju fånga in vilken ren jag vill!


Likes

Comments

Du som har hittat hit, till min blogg Lisas Liv kommer att få ta del av mig och min vardag. Du kommer att att få läsa om tankar som snuddar vid en 22-årig tjejs hjärna och vad jag kan tyckas ha för intressant att säga om livets stora frågor. 

Jag har mina fötter i Göteborg men mitt  hjärta är kvar på "Varaslätta". Jag bor i en liten lägenhet med min pojkvän eller ja, sambo eller fästman kanske.. Vi är förlovade sedan Juli 2014, nog pratat om titlar. Adam heter han iallafall och han är min kärlek här i livet.

Jag studerar till lärare på Göteborgs Universitet och trivs verkligen superbra! Så underbara människor man har fått möjlighet att lära känna och det gör att i de svåra pluggtiderna blir livet lite enklare, lite roligare. Kort sagt. jag trivs verkligen med min utbildning och att plugga till lärare känns som ett helrätt val. 

Mitt mål med den här bloggen är att få skriva av mig mina tankar. Jag strävar inte efter att nå någon bloggtopp eller vad det nu kallas. Bara att få möjligheten att skriva utan att referera hit och dit känns för mig lyxigt. 

Så, välkommen till min blogg kära du. 


Likes

Comments