View tracker

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag känner hur tårarna bränner under ögonlocken innan de faller.
Att riva i gamla minnen och känslor är svårt, jobbigt och underbart.

Men som i låten så är jag här på nåder..och du går nu.

Likes

Comments

View tracker

Folk frågar ofta hur man vet om man har en depression, hur det känns och så.
Jag antar att det är olika för alla, men för mig har det varit ungefär såhär:

Ni vet känslan man har då man är så full så man bara ser svart? Och man minns inte mycket från den perioden..
Ungefär så känns det jag äter mediciner mot.

Innan jag började med läkemedel kunde jag sitta i timmar på mitt rum, ingen musik, ingen tv, ingenting. Jag kunde sitta i timmar och bara andas utan att reagera över vad jag gör.
Hjärnan var helt tom, jag tänkte inte på någonting alls, inte ens hur jag mådde.
Jag minns inget från den perioden själv, det jag vet har jag fått höra av andra.
Jag var helt tom.

Det bästa man kan göra är att prata om hur man mår och hur man känner. Stänger man det inne och trycker ner det så exploderar man till slut. Att prata med vänner, föräldrar och psykolog är det absolut bästa man kan göra. Då kan även andra hålla koll runt om en då de märker att man börjar sjunka ner i mörkret igen.

Det jag gör nu för tiden då jag mår som sämst är att måla. Jag målar vad som helst. Bara jag gör något så går den negativa känslan ofta över relativt fort.

Sen har jag upptäckt att det mörkret är en väldigt unik och vacker upplevelse.
När man är så nedstämd, försök ta vara på det.
Skriv en låttext, gör en sminkning, måla.. Få ur känslorna och spara dem.
När jag ser tillbaka på det jag ritat tidigare blir jag helt varm i kroppen, det syns så tydligt då hur långt jag kommit.

(Klicka på bilderna för att se hela).

​Extrema sminkningar som dessa ovanför är ytterst sällan jag har ork att göra..men det är så skönt och för mig är det ett fantastiskt sätt att få ut mina känslor och kunna förklara för andra hur jag mår, och ge dem en ärlig chans att förstå. 

Jag skriver inte allt om mig själv för att få sympati eller dylikt heller, jag skriver ENDAST för att det blir en slags terapi. Jag får ur mig tankar på ett effektivt sätt och det hjälper mig på min ytterst krokiga väg..ville bara ha det sagt. 

Jag hade inte så mycket mer att skriva just nu, undrar ni något om bilderna eller så så är det bara att fråga. Jag har både sminkat och fotat själv, men vill ni veta hur eller whatever så skriv! 

Ha en fortsatt bra dag/kväll. 

Likes

Comments

Hej, minns du mig?
Jag är den där tjejen som var påväg tillbaka till en fest i Brunflo.
Det var Januari, jag hade blåa täckbyxor på mig.
Jag gick ensam, som jag hört att man inte ska göra som tjej..men jag trodde bättre än så om människor.

Det var mig du slet omkull, drog av täckbyxorna på och slet sönder mina strumpbyxor som fanns där under tills det inte var mer än trådar kvar av dem..jag hade just köpt dem.
Det var jag, jag för snart ett år sedan, trots att jag skrek nej, trots att jag grät..som du våldtog.

Det hände nedanför Kastalskolan, en kall natt i Januari 2015.

Jag vill att du ska veta lite saker.,
Jag anmälde dig inte, det kändes meningslöst då jag varken vet namn eller ålder på dig, jag vet inte ens om du bor här.
Du fick mig att må så pass dåligt så jag försökte ta mitt liv en gång.
Du fick mig att må så dåligt att jag skar mig i låret.
Du fick mig att bli så rädd så jag aldrig går utomhus ensam..jag har alltid någon med mig eller i telefonen.
Du fick mig att må så dåligt så jag fortfarande äter dyra mediciner mot min depression.
Du fick mig att må så dåligt..så när jag ser mig i spegeln så ser jag ingen människa, jag ser ingen alls.

Du förstörde mig.
Jag insåg det inte då, men nu ser jag det.
Du förstörde mig.

Du gjorde så jag blev grym på att ljuga om hur jag mådde, till slut ljög jag även för mig själv.
Du gjorde så jag stängde alla ute, inklusive min familj. Ingen fick veta hur trasig jag var.
Du gjorde så jag än idag har svårt att lita på folk. Att älska, att skratta och att förlåta.

Jag ska ändra på det du gjort mot mig.

Jag vet inte vem du är eller dylikt..men jag kan fortfarande anmäla händelsen.
Jag ska ta min trasiga själ i handen och göra det rätta.
Jag ska må bra igen för du ska inte få nöjet av att lyckas förstöra en underbar människa.



Jag önskar inte dig någonting ont..men jag hoppas innerligt att du får den hjälp du uppenbarligen behöver.


Likes

Comments

"Jag har insett att människans mörkaste del är insidan av hjärtat. Dit når aldrig något ljus.

Men hjärtat dunkar som det ska, så varför skulle jag gå under bara för att jag går en mörk väg i livet?" -Julia Malmberg

Likes

Comments

För länge sedan hade jag jag mitt liv under kontroll. (trodde jag)
Jag hade långt, välvårdat hår.
Jag var oskuld, inte "smutsig".
Jag var vacker, inte "sexig".
Jag var alltid glad och full av energi.
Jag var inte intresserad av folks åsikt om mig.

Någonting förändrades på vägen.
Någonting förstörde mig och den flickan jag en gång var.. Hon finns ej mer.

Nu är mitt liv kaos.
Jag har kort hårt som inte går att göra något med.
Jag är inte oskuld längre.
Jag har inte kvar det utseendet jag hade.
Jag är alltid trött och jag har en depression.
Folks åsikt om mig har blivit mitt bränsle.

Av någon anledning tappade jag taget om den fina, glada människan jag var.
Jag har tappat greppet om verkligheten jag levt i och vet inte längre vad som är sanning och ej.

Jag har blivit naiv. Jag tror att alla människor har något gott att erbjuda..så jag lättar på hjärtat..och allt för många gånger har det krossats av folk jag dagen innan litade blint på.


Jag har varit med om mycket. Mycket mer än vad jag tror någon skulle önskat för någon över huvud taget..men jag har överlevt.
Jag är inte här nu för att skriva vad jag gått igenom och få folks medlidande eller dylikt.
Jag är här för att visa vad jag är. Att jag är.

Faktum är att livets svårigheter är vad man minns, vad man tar lärdom av och vad man kommer lära vidare.
Jag är en starkare individ än vad jag någonsin varit.
Jag står starkt på mina två ben och vet att jag har en stor familj som älskar mig mer än vad ord kan beskriva.
Jag har tre fantastiska syskon som jag vet ser upp till mig.
Jag har två underbara föräldrar som under hela min uppväxt sett till att jag mått bra i mig själv, oavsett vem jag blivit.

Jag vet att jag har en bra kropp, jag vet att jag har ett fint leende..Men tro mig, det är inte allt jag är.

Det finns få människor som tagit sig tiden att lära känna den vrickade personen jag blivit.
Många som har lärt känna mig har stuckit för att jag är "psykopatisk" och så vidare..Ni ska veta, jag har trott era ord. Det har gjort ont.
Sen finns det även de som stannat kvar vid min sida genom allt..och ni är de vackraste människorna på jorden. Ni är öppensinnade, förstående och framförallt tålmodiga.

Jag ville bara tacka er få som klarar av mig, mig för den jag ÄR. Ni är brutalt uppskattade och jag tror ärligt talat inte att jag hade funnits kvar om det inte vore för er. Så..Tack!

Pontus Gavelin
Johanna Klemmé
Joel Malmberg
Sanna Gavelin
Barbro Gavelin
Gudrun Klemmé
(RESTEN I FAMILJEN)
Moa Olovsson
Jennifer Haglund
Moa Ihrén
Fannie Myrland
Lenita Hall
Julia Wennberg
Ulrika Wikberg

Här får ni lista ut era namn själva:
M.S
E.N
E.B
H.H
J.L
A-S.E
A.I
S.N
T.M
C.B


Tack igen, för allt!


Likes

Comments

Har inga ord som kan beskriva någonting för tillfället..i alla fall inget deep så att säga.
Kan säga så mycket som att jag piercade min navel idag. Det gjorde ont..men fint blev det!
29/9 ska jag tatuera mig igen.. Det blir tre stycken på samma gång. Det ser jag dram emot.

Lär uppdatera med bilder då allt läkt..både naveln och kommande tatueringar..haha, orkar inte göra det idag i alla fall..men det kommer med tiden, det lovar jag.

Puss så länge!

Likes

Comments