Återhämtning eller vila är något som jag har lärt mig att prioritera. Vi behöver vila, bara vara och känna oss rastlösa för att kunna finna ett lugn i kroppen. Att tanka energi är välbehövligt för att vi ska kunna orka med motgångar men också medgångar som dyker upp. Det är även bra för vårt immunförsvar att inte alltid vara uppe i varv, utan känna efter ibland "hur mår vi egentligen?". När det alltid är saker på gång så är det svårt att kunna sänka tempot utan det blir ofta att man tar på sig fler saker att göra för att slippa känna av rastlösheten. Men energin tar någon gång slut och det visar sig ofta fysiskt genom att man blir väldigt trött eller blir sjuk såsom förkylning.

När jag var liten tyckte jag att mina föräldrar var så tråkiga en fredagskväll när de inte ville göra någonting utan bara vara hemma och ta det lugnt. Mamma sa att det var nyttigt att inte göra någonting. Idag försöker jag också ibland ha kvällar då jag inte gör någonting men visst känner jag fortfarande av rastlösheten som kryper sig på rätt ofta. Jag kan ha svårt att slappna av och har inte ro att sitta still. Det behöver inte vara att jag måste åka iväg någonstans utan det kan bara vara att jag måste gå runt och småplocka lite hemma hos mig. Men när jag har haft tålamod med mig själv och äntligen känt att jag kommit ner i varv, då är det en väldigt skön känsla. Men det krävs några dagar innan den känslan infinner sig. Men jag är imponerad av min mamma som hade det tålamodet när vi var små, för jag kan tänka mig att det inte var så lätt!

Man får försöka tänka lite tvärtom. När energin är på topp och det känns som om man skulle kunna orka göra mycket saker. Ta en bok istället och sätt dig och läs eller kika lite på tv. Bara man försöker komma ner i varv en timme eller två. Ett uttryck som jag tycker om att säga, det är "nu tar jag kväll". Då är det bara fokus på att komma ner i varv till läggning och spara energin till morgondagen istället. Väldigt skönt!



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag vaknade jag med halsont och kände mig allmänt hängig. Hade redan känningar igår men försökte tänka bort det och jobbade mitt kvällspass som vanligt. Men idag kände jag att vila var det enda som gällde. Så det blev att sjukskriva sig från kvällens pass.

Inte så konstigt tycker man, det är ju en självklarhet att man ska sjukskriva sig när man inte känner sig pigg. Men för mig dyker alltid det dåliga samvetet upp. "Jag har ju inte tid att bli sjuk"!! Att man måste sätta in personal för mig, att pengarna inte tjänas in som de ska och framför allt, att jag inte är frisk och kan utföra det jobb som jag ska. Vilotiden blir då inte bara fokus på att bli frisk utan också att tänka en massa på värdelös man är som inte kan gå till jobbet. Jag vet själv att detta handlar mycket om höga krav som jag har på mig själv. Jag märker av att det är liknande krav sen jag gick i skolan, att man ville prestera och göra bra ifrån sig på proven. Det var mycket käppar i hjulet då ofta tankarna på att man skulle vara bäst gjorde att det gick helt åt det andra hållet istället. Men man klarade ändå skolgången med godkända betyg och efteråt när man tänker på det så var det ju onödigt att man la så mycket energi på att man aldrig var nöjd.

Men hursomhelst, om vi återgår till dagens dilemma. Allt detta återspeglas lite idag. När jag kikar på min rapportering och ser att sjukfrånvaron är på noll, då är jag nöjd och känner mig nöjd med mig själv. Det betyder att min kropp har orkat med. Men när jag ser att det lyser lila på skärmen och att jag har varit sjuk så är det ett misslyckande för mig, som att få ett IG på ett prov. För ett år sedan var jag inne i en period då det var väldigt stressigt på jobbet. När man jobbar med människor kan det vara väldigt krävande för sig själv ibland, och under den tiden jobbade jag även heltid. Detta pågick i ungefär ett halvår och jag var väldigt trött när jag kom hem men då ville man ju hinna göra andra saker, såsom att träna, laga mat och bara vara social hemma. Men ju längre tiden gick så kände jag hur jag blev tröttare och tröttare för varje dag och jag blev mer och mer på dåligt humör. Jag kunde ofta vakna på morgonen och ha sån fruktansvärd värk i käkarna och tänderna. Jag började få värk i mina armar och nacke samt magproblem. När jag kom hem från jobbet fick jag lägga mig och sova i en till två timmar för att bara orka göra något annat sen.

På jobbet gick man och tänkte att detta är nog inte så bra egentligen men det blir nog bättre snart. Men en dag när jag kom hem från jobbet så var jag så slutkörd så jag klappade ihop totalt. Grät hysteriskt och ville bara lägga mig i en grotta och få vakna efter ett halvår när jag hade fått vila. Jag var så trött och det enda jag ville var att få sova. Jag var hemma i två veckor efter detta och bara sov, låg på spikmattan fyra gånger om dagen för min i rygg och armar och gjorde absolut ingenting. Har alltid innan tänkt att gå in i väggen, det låter ju så konstigt, det är ju bara något man säger. Jag hade nog en väldig tur som tog beslutet att vara hemma lite "längre" rätt så fort. För resan tillbaka har varit ganska tumult och jag känner mig fortfarande inte riktigt hel än. Jag vågar inte ens tänka på hur det hade blivit om jag hade stoppat senare eller inte stoppat alls.

Likes

Comments

Sedan jag läste idrott/hälsa på gymnasiet så har ordet hälsa alltid varit ett ord som intresserat mig. Det är ett ord som kan tolkas väldigt olika och har olika mening beroende på vem man pratar med. Jag tänkte skriva lite om min uppfattning och varför jag tycker det är ett viktigt begrepp som vi måste ta hand om.

Balans är ett nyckelord inom hälsa för mig. Att hitta en balans i sin kropp genom att känna att kroppen fungerar och bidrar med ork men samtidigt känna lust till livet och motivation/inspiration till aktivitet. Detta är något som inte är så självklart. Båda dessa aspekter kan ha negativ inverkan på varandra. Det är en samverkan i sig själv och kroppen är som ett team som måste hålla ihop så alla pusselbitar sätts på plats. I ett team är det viktigt att man lyssnar på varandra och respekterar varandra. Detsamma gäller vår kropp. Det är viktigt att vi lyssnar och respekterar oss själva. När vi känner ett välbehag av fysisk aktivitet och ro i sinnet så upplever vi hälsa. Vår kropp är fantastisk och vi måste vara snälla mot den. 

Hälsa för många kan jag tänka mig är att man är frisk, äter nyttigt och orkar träna. Det är inget fel och det viktigaste tror jag är att man hittar det som känns bra för en själv. Det finns inget rätt eller fel. Att sitta i lugn och ro och lyssna på tystnad eller umgås med nära och kära som man tycker om är också hälsa. 

Ibland kan man känna att livet inte vill som man själv vill. Man upplever ohälsa och känner säkert på något sätt någon obalans i kroppen. Vi påverkas av vart vi är i livet och vad som sker utifrån. Det finns mycket vi inte kan kontrollera eller styra. Vi måste få känna sorg eller frustration för att få ta del av lycka i livet! 

Likes

Comments