Tävling, Vardag

Hej!

Var ett bra tag sedan jag skrev här på bloggen nu, så kände att det var dax!

Igår så var vi på Nina och Sissi Liljas Ridanläggning i Mantorp och tävlade dressyr. Vi red en LB:1 och en LA:1 som båda var lokala, en lite mindre tävling alltså där det var både en lagomgång och individuella starter. Till att börja med, så var domarna oerhört snåla med procenten till ALLA ryttare kan jag tycka, nästan ingen fick över 70%, skalan låg väl mer kring 50-68%.. I första klassen så var hon ganska spänd, och något stissig inne på banan då det var massa blommor och andra fina dekorationer. Så jag fick arbeta otroligt mycket med halvhalter på ytter och med innerskänkeln. Den ritten var kanske inte bland de bästa, men det blev ändå dryga 62% som räckte till en vinst! Trots att jag inte var helnöjd med ritten, så tycker jag ändå vi borde fått något högre poäng än vad vi fick. Men när hon inte arbetar sig igenom hela kroppen och med bakbenen och mer trippar fram så var det ändå gaaanska rättvist.

Inför framridningen i A:1 så var Oksana HELT magisk, hon gjorde så otroligt fina skänkelvikningar och förvända galopper som hon aldrig gjort förut! Väl inne på banan så ville jag få henne helt lugn och mjuk vilket jag tycker gick jättebra, hela ritten var helt perfekt, enligt både mig och mamma. Men, procenten sa tyvärr inte detsamma, trots endast nästan 63% så tog vi andraplatsen! Jag är i vilket fall helnöjd med både min och speciellt Oksanas insats, vi börjar verkligen hitta alla knappar nu!! Bästa Oksana <3'

Som ni såg på rubriken, så är vi i jakt på en ny hoppsadel åt Oksana. Den som vi haft ett tag nu har vi märkt börjat glappa lite på senaste när Oksana satt nya muskler osv då sadeln är för vid. Så nu på onsdag så kommer en person från Charlies Häst & Hund i Jönköping hem till oss och ska prova ut en ny sadel! Vi är inne på en Prestige Versailles, som Oksana har haft innan och som legat väldigt bra. Kommer att skriva mer om sadeln sedan på onsdag och hur det gick på utprovningen :D

// Lisa

Några fina bilder från igår som min kompis Justina var med och fotade!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Åsikter
Ibland kan jag känna mig oerhört frustrerad. Varför glädjer det egentligen någon annan att ha kontakt med mig eller känna mig? Varför?

Bara för att jag just heter Lisa Lundberg, har en ponny som heter Oksana och bor på en stor gård betyder det att jag är en person som man väldigt gärna vill lära känna. Betyder det verkligen så mycket? Tre uppgifter om mig? Jag accepterar många och svarar de flesta som skriver till mig, jag blir glad att folk vill lära känna mig mer och vill ses någon dag. Det tackar jag nästan aldrig nej till. Men har man bara sett personens flöde och följer en på Instagram, är man verkligen så snäll och rolig som det beskrivs? Det vet dessa personer tydligen. Jag ser detta som roligt, att folk hör av sig och skriver till mig och frågar om vi kan rida den eller den dagen. Men ju fler jag tar emot och verkligen är schyssta mot fastän jag inte känner personen allt väl. Så börjas det hela tiden prata om mig, vad jag har och vad jag tycker om och vem jag egentligen är. Jag finner en obehaglig känsla i detta, vill folk verkligen lära känna mig på grund utav den personlighet och den jag egentligen är? Eller är de bara glada att ha kontakt med just den där Lisa Lundberg? Oavsett vem hon egentligen är i verkligheten.

Sedan finns det en annan typ av människor, och nu pratar jag allmänt och allmänna situationer som må ha hänt de flesta. Det finns så människor som är så generösa till en början, men sedan drar allt ståhej igång. En notis kommer i mobilen och en elak kommentar dyker upp, från samma person man nyss "lärt känna". Vad är det för äkta vänskap? Jo, det är bara ren jäkla avundsjuka. Jag säger bara tänk till, tänk till lite innan man klickar på skicka-knappen. En liten incident kan första någons självförtroende och personlighet för alltid. Likadant som personen som nyss skickade den elaka kommentaren.

Som tur är, så har jag en hel del ÄKTA vänner. De sprider ren kärlek utan att överösa någon med massa schyssta kommentarer en efter en. Relationen jag har till mina vänner, är inte tack vare att hon heter si och så och att jag just heter Lisa. Man kan skämta om allt, prata om allt och göra nästan allting utan att skämmas. Vänskap är inte 10 000 emojis på rad efter varann, vänskap är ett band som inte går av tack vare att man får lov att vara den personen man verkligen är. Jag har väldigt svårt att finna mig själv i vissa situationer med vissa personer, ett sms inkluderat med 10 emojis och 10 meningar är ingen förlåtelse. En förlåtelse för mig, är att säga få fram sanningen i vartenda ord man säger till mig, och framförallt VARA en sann människa.

Tar man kontakt med mig för mitt namn och för de JAG känner? Vill man vara vän med mig för att skapa en relation till någon annan? Nej.

Jag är så sjukt glad att ha äkta vänner vid min sida, det betyder allt. Ni vet vilka ni är! <3

Likes

Comments

Vardag, Team Oksana

Hej!

Nu är alla dagar på Elmia Scandinavian Horse Show över för min del, nästa gång blir inte förens om ett år.
Jag har haft väldigt roligt med alla vänner, mycket lärorika clinics, träffat och hängt med underbara människor och såklart shoppat lite!

Onsdagen fick jag förfrågan om att följa med min kompis Frida dit, vi åt på Max och såg på en jätterolig show där b.l.a. Tobbe Larsson uppträdde med sina fina hästar.

I torsdags så var vi endast där på kvällen med hela SIH ridsport, för att se på en clinic med Jan Brink. Den var väldigt intressant och jag tycker verkligen Jan gör ett otroligt bra jobb med sina hästar!

Fredag så var vi där hela dagen med alla på SIH ridsport, i 12 h 🙊 vi gick en del på mässan, chillade i softybags, testade vibirationsplattor och en hel del annat. Höjdpunkten var givetvis clinicen med Peder och Henrik, så grymt bra bara!

Och idag (lördag) så jag bussen in till Jönköping med ytterligare en kompis för att se på Oksanas förra ryttare Esther hoppa och shoppa lite sista sekunden såklart!

Köpte ett Equestrian Stockholm schabrak i modellen Pink, helt kär! Tack bästa mamma <3

Designade även två kepsar, en till mig och en till mamma.

Är väldigt nöjd med dagarna på Elmia, väldigt roligt!


Nu ska jag ägna mig åt att sätta igång Oksana lite mer då hon fått vila alla dagar jag vart på Elmia. Idag joggades hon lite, kändes väldigt fin och otroligt pigg o glad! Imorgon åker vi till Motala för att träna terräng för grymma Tord, ska bli så kul 💕

Likes

Comments

Vardag, Träning

Är väldigt glad över att gå på en skola med inrikting ridsport så man får tid till att ägna sig mer åt sin sport och det man utövar på fritiden. Inte nog med att man får vara hemma en halv dag i veckan och rida, utan vi ska även till Elmia Scandinavian Horse Show hela SIH inriktning ridsport!! Det ska bli grymt kul att få gå Jan Brink-clinicen torsdag kväll samt hela fredagen med ledighet från ”vanliga” skolan 😃 på Elmia ska jag även träffa Oksanas förra ägare som ska tävla bland ponnyryttarna på ESHS! Ska bli grymt roligt att få umgås med alla vänner och hästar i flera dagar.

Som om schemat inte är späckat nog, så har vi även två träningar inbokade denna veckan. Imorgon, tisdag, så ska vi testa att träna dressyr för en tränare som kallas Piven. Kul att testa något nytt!

Och på söndag så ska vi åka till Motala för att träna terräng för grymma Tord Westergren!

Så en minst sagt rolig vecka blir det!!
Vilka träffar man på Elmia i veckan?

Enda bra bilden jag fick från idag när vi trimmade i ridhuset, arbetade lite lösgörande och övade skolorna mycket. Oksana skötte sig super, som vanligt ungefär 🙊

Likes

Comments

Tävling, Team Oksana

Idag var vi med Oksana i Tranås på utställning. Det var en så kallade exteriörkurs där det skulle utbildas nya domare, och då fick vi förfrågan om vi ville ställa upp och samtidigt få en bedömning på hästen.

Själv så tycker jag Oksana engagerade sig mycket mer idag till skillnad från vad hon gjorde på New Forest-mästerskapen i Laholm i somras. Hon hade mycket finare skritt och trav och var pigg och glad! Dock så blev poängen inte mycket högre än sist, som sagt tycker de inte att Oksana är särskilt rastypisk och väldigt nätt för att vara en New Forest. Hennes exteriör och byggnad är inte alls som de flesta andra NF-ponnyer.

Men det var ändå bra träning inför nästa års mästerskap! Särskilt kul också att min kompis Tindra var där med sin superfina ponny Simba, som också vann själva utställningen <3


Likes

Comments

Tävling, Vardag

Hej!!
Som de allra flesta vet så var jag för nästan en veckan sedan nu och tävlade på Jönköpings Fältrittklubb med Oksana, LC och LB som en liten pepp inför Änglahoppet som vi hade anmält till. Till att börja med, så hade vi känt oss väldigt osäkra hela veckan och inte så samspelta. Detta efter när vi var i Mantorp, och Oksana vägrade hoppa pga det rent ut sagt hemska underlaget..
Jag funderade om vi skulle avanmäla LB och bara ta en LD istället, för att bygga lite mer självförtroende bara. Men vi tänkte att det kunde vara bra att ta en LB så vi får med oss lite god erfarenhet till Borås och Änglahoppet.

Till att börja med, så kändes allt super på framridningen och framhoppningen, hon har aldrig känts så fin på en framridning innan! Allting satt, hon var lösgjord och kändes inte ett dugg osäker på hinderna som hon gjort tidigare. Och väl inne på banan i LC då, så glömmer jag svängen till sjuan tror jag. Då blev det världens största volt i halva ridhuset, och sedan på den där sjuan igen.. blev så besviken på mig själv så det nästan inte fanns. Usch.

Och till LB:n så kändes sprången på framhoppningen minst lika bra som i LC. Kan ni gissa vad som händer sen inne på banan? Jo, jag glömmer samma hinder och samma sväng igen och styr på fel hinder i omhoppningen.
Kan någon ens fatta hur besviken jag vart på mig själv?? Detta var första och sista gången kan jag lova.

Men som hur var så hoppade Oksana helt fantastiskt i både LC och LB, vilket är ett stort framsteg från tävlingen innan denna! Jag är väldigt glad över att hon kändes så fin och så villig att hoppa.

Vi hade ju anmält till Änglahoppet i Borås, som verkligen var höjdpunkten på hela denna säsongen. Men istället så bestämde vi oss för att avanmäla efter denna tävlingen, då vi helt enkelt behöver mer rutin både jag och Oksana tillsammans. Jag vill inte stressa upp med henne i högre klasser och sätta press på oss båda som vi egentligen inte kapabla till just nu. Istället ska vi ta ett antal träningar för grymma Tord Westergren, både terräng och hoppning, så vi kan debutera fälttävlan nästa år och kvala lag-SM förhoppningsvis. Ibland så måste man ta träningar före tävlingar, eftersom att det är väldigt viktigt att ha bra rutin på en viss höjd innan man klättra vidare uppåt i klasserna, så man inte helt plötsligt behöver trappa ner igen pga att man gått för fort framåt.

Älskar min Oksana över allt annat❤️

Just nu så är jag faktiskt i Danmark och bor på "hotell" med la familia. Det är väldigt mysigt här nere och vi bor i en nybyggd "stuga" med jacuzzi 200 m från Lalandia, superlyxigt! Nu är det frukost som gäller och sedan bad hela dagen o kanske lite shopping också.

Kram Lisa Lundberg

Likes

Comments

Tävling

Eftersom att så många frågade om gårdagen, vad som hände osv så tänker jag att jag tar upp detta i ett blogginlägg.

Vi var då i Mantorp och tävlade igår, vi skulle göra debut i LA. Allt hade känts toppen hela veckan och vi var mer redo än någonsin.

Inför LB:n så kändes allt super på framridningen, helt magisk att rida som vanligt. Dock så tyckte jag att hon inte bjöd så mycket på framhoppningen och det kändes inte riktigt som det brukade göra. Väl inne på banan så stannade hon på ettan och tvåan, och sen fick vi med oss några tidsfel också. Hon kändes så himla försiktig och vågade inte galoppera på eller ta av rätt på hinderna alls. Allt kändes bara så konstigt, hon kändes inte som hon brukade alls och jag kunde förmodligen inte hålla nerverna i styr heller för den delen. Hur mycket jag än drev henne, hur mycket jag än smackade och försökte ge henne självförtroende så vågade hon inte gå fram för mina hjälper alls.


Men vi bestämde oss för att starta LA ändå bara för att vi var där och att det alltid brukar gå lite bättre i andra klassen. På framhoppningen till LA så kändes hon super och bara helt fantastisk, som det brukar kännas. Sedan stannade hon på första hindret i LA:n, rev trean och nådde inte fram i kombinationen och då blev vi uteslutna.


Tror jag tänkte för mycket på LA:n hela dagen, och så blev allt bara fel. Oksana har alltid känts lite osäker i Mantorp, underlaget är hårt och ridhuset är ljust och hinderna glansiga med lite konstiga färger. Är bara så besviken på både mig själv och Oksana. Jag red henne ordentligt men ändå ville hon inte gå fram och kändes jättekonstig i båda klasserna. Inget stämde idag.

Nu i efterhand tycker jag själv att jag har all rätt att skylla på underlaget och min nerver.

Som tur har jag världens bästa ponny som räddar mig i alla lägen och ändå alltid gör sitt bästa, trots hårt packat underlag som är gropigt och eländigt. ☹️👎❤

Likes

Comments

Team Oksana, Träning

För ca en vecka sedan så var vi i Motala på ett läger i fyra dagar för att testa på det här med terräng. Oksana är ju bara så grym i ALLA discipliner, så att starta en fälttävlan är ett måste med henne.

Första dagen vi hoppade terräng, både min och Okis livs första terränghoppning, så var väl Oksana kanske inte superintresserad utan var bara taggad och ivrig över att få springa på ett fält tillsammans med en massa andra hästar. Däremot, sista dagen på lägret, bara gled vi igenom en tenn P90 bana samt ett enstjärnigt hinder (?)!! Hur grym är hon inte lilla Oki?! Så himla kul att få testa på detta när Oksana gör det så sjukt bra. Älskade häst!

Så förmodligen gör vi debut i fälttävlan våren 2018. Om jag ska se på långsiktiga vägar, alltså mina mål i fälttävlan. Så är det att kvala lag SM nästa år, samt SM framöver om möjligt. Alla berömmer Oksana så mycket och säger att hon skulle kunna gå hur långt som helst i fälttävlan. Riktigt kul att höra <3


Här får ni en liten bildbomb från förra veckans läger 😍

Alla bilder tagna av @langleysphoto på instagram.

Likes

Comments

​Bjuder på några bilder från senaste dressyrträningen för Mikaela Alderin 😍

  • 511 Readers

Likes

Comments

Team Oksana

För en gång skull så bloggar jag nu från datorn och hade tänkt att dra hela historien om när vi tog beslutet att sälja min förra ponny Apache, eller Packe, och då ta steget vidare och hitta en ny ponny.

Till och börja med så är hela processen med att sälja sin ponny och då hitta ny ponny ytterst komplicerat. Varför sälja underbara Packe som vi bara hade haft i ETT år? Både jag och mamma är glada för att vi beslutade oss för att sälja honom, det kunde inte blivit bättre för varken mig eller Packe just då.

Till att börja med så köpte vi Packe sommaren 2015, alltså är det två år sedan nu. Jag hade inga större ambitioner för att komma ut och tävla eller hoppa några höjder. Och dressyren var inte ens ett alternativ i min hjärna just då, ursinnigt tråkigt och "onödigt", vad lilla Lisa som bara ridit shettis i hela sitt liv tyckte, på den tiden.

Under detta år hade vi inte upplevt mer än några uteslutningar och elimineringar i LE och LD. Kunde hända att vi hade en bra dag och kanske endast fick med oss ett stopp på hela banan. Det var stort, att ha fyra fel i LE, nästan som att rida SM för mig. Helt underbart var det. Men den där fyrafelsrundan räckte inte länge, för vips så vart vi uteslutna med tre stopp på 1:an i LD:n igen. Då kändes allt onödigt, varför red jag ens? Varför skulle just VI bli uteslutna den dagen? Att åka 1 h i bil till Aneby för att rida en lokal LD var stort då, det var en ny utmaning. En ny utmaning som vi hade tränat på så länge, så mycket. Och det skulle alltså krävas 10 gånger mer blod, svett och tårar, för att utföra en felfri LD i lilla Aneby. Inget kändes mer värt än det andra, allting kändes lika värdelöst. För mig så var Packe inte vatten värd efter den tävlingen.

Tog då beslutet att lägga ut honom på annons på Hästnet. Tufft men rätt beslut. Klokt beslut. Istället för att vi skulle fortsätta tampas på tävlingsbanorna gång efter gång med lika dåliga resultat, så blev detta bäst för både mig och Packe.

det ringde allt från ridskolor och rena nybörjare och ville komma och titta på honom. Inget av det kändes särskilt rätt. Tillslut så ringde ett par goda vänner till oss som bor i Dalsland på ett stort säteri. Det kändes så rätt att sälja lilla P till dem. En yngre tjej fick ta över honom, som varken hade tävlingsambitioner eller andra höga krav på honom. Dem rider honom nog inte mer än en gång i veckan, vilket jag tror är ett perfekt liv för Packe. En lite lat, 17-årig, söt liten charmig welshblandning som nästan bara får gå runt och lufsa i stora hagar tillsammans med kompisar och får komma ut och vara lite skogsmulle ibland. Älsklingen, saknar honom så mycket. Världens bästa, sötaste, underbaraste Packe. Trots att tävlingarna gick rent utsagt skit, så var han ändå värd det bästa. Det bästa livet för en ponny som han.


Och så började det mest spännande, men ändå det mest krävande projektet. Att hitta ny ponny.

Vi var och kollade på allt från ungponnyer på Öland till heta hopp-ponnyer som hatade att rida dressyr. Men vad var verkligen rätt? Vi hade ute både kiropraktor och veterinär till en av dem, men det kändes sådär. Ingen kändes 100% på varken det ena eller det andra sättet. Men TILLSLUT, så fick vi tips av mammas jobbarkompis om en superfin och välriden maxad C-ponny från Kungsbacka. Och visst blev det OKSANA?! <33 att rida henne är som en dröm, nästan som att flyga på rosa fluffiga moln. Provridningen kändes som vårt hundrade pass tillsammans, som om vi varit ett team i flera år tillbaka. Det var klockrent alltsammans. Vi ringde redan på vägen hem och sa att vi ville ha henne bara hon gick igenom besiktningen, och visst gjorde hon det!

Allt blev så perfekt, vi var perfect match redan från början. Underbara, lilla Oksana. Så glad att vi gav oss in i all denna röra, så värt det. Och att vi redan varit med om så sjukt mycket, när inte ens ett år gått. Älskade Oki <3


kramar

Lisa L

Likes

Comments