Header
View tracker

December kommer att bli en hektisk månad. Jag har två hemtentor att göra plus att jag har en hemtenta från förra kursen som jag inte klarade, svensk grammatik, aa jag vet... Skitsvårt!
Det är mycket annat roligt som kommer att ske också, jag ska medverka i två julkonserter plus att jag ska sjunga på ett dop om två veckor. Jag ser mycket fram emot detta trots att jag är väldigt trött och ständigt hungrig. 


Julkonsert 15/12

Ordenshuset i Skutskär, Fjärde Tvärgatan 18:00


Julkonsert 24/12

Skutskärs kyrka 23:00


Jag och Henrik har börjat träna och äta nyttigare. Vi använder oss av en app som heter Lifesum som jag starkt måste rekommendera!
Hittills (två månader) har jag gått ner 6 kilo och Henrik har gått ner 12 kilo. Vi har inte varit tok strikta men ändå valt det nyttigare alternativet. Henriks syster Frida Harju har hjälpt oss med kostschema osv, hon jobbar på Lifesum och är utbildad kostvetare. Ni hittar henne snabbt genom att googla: Frida Harju.

Det är jobbigt ibland att alltid behöva tänka på vad man stoppar i sig. Men efter ett tag blir det en vana, automatiskt fyller man i kalorier och väger mat osv. Jobbigt i början men nu är det en vardag och det har funkat otroligt bra för mig i alla fall. Jag simmar en till två ggr i veckan och går ut och går en hel del även om jag fuskat lite i två veckor. Ska dock ta en promis i morgon!

Host* host*

Henrik har byggt ett eget berg i sängen som irriterande nog alltid hamnar på min sida av sängen när vi somnat... Gissa vems sida som är vems 😂😂😂😂

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

När man väl känner att man börjar må bättre drabbas man av något nytt. Jag slutade äta mina hjärtklappningsmediciner och jag mådde dåligt i ca 3 dagar sen dess har jag mått väldigt bra, tills för tre veckor sedan. Jag tänker vara öppen och berätta sanningen om hur läget har varit.

Jag började känna en smärta långt nere i magen och trodde att det var mensvärk. Men efter att det gått två veckor och jag inte fick min mens började jag fundera över om jag var gravid. Det skulle dock vara ganska konstigt om jag var det eftersom att jag äter mini-piller så jag tog två graviditetstest och båda var negativa. Mina smärtor blev värre för varje dag som gick och jag förstod inte varför jag hade så ont. Jag var till barnmorskan och gjorde ännu ett test som även det var negativt. Gjorde en gynundersökning som inge visade något konstigt förutom att jag hade väldigt ont i livmodern. Barnmorskan bad mig avvakta tills några dagar senare utifall att jag skulle på mens men den kom aldrig.
Jag valde att akut åka in till Gävle då jag i tisdags denna vecka fick fruktansvärda smärtor. Jag har aldrig varit med om något liknande. Smärtorna var så fruktansvärda så jag ville kräkas. Jag åkte in till Gävle och efter en lång väntan fick jag träffa en gynläkare. Det gjordes en undersökning och de kunde inte hitta någon smärtkälla men de hittade en systa på 3 cm på livmoderns vänstra sida. Jag blev så klart orolig men fick veta att detta är normalt för fertila kvinnor och speciellt dom som äter mini-piller. Alla andra prover såg bra ut!

Två dagar senare fortfarande med smärta i magen, dock inte alls lika jobbig smärta fick jag från ingenstans jätteont i magen, högre upp i magen. Jag går in på toa och börjar bli kallsvettig. Första tanken var att nu blir jag magsjuk eller något. Jag tar av mig morgonrocken och för tillfället kändes obekväm och satte istället på mig en t-shirt. Får ont i magen igen och går in på toa, när jag väl sitter där börjar jag känna att jag mår illa, jätte illa. Jag tar tag i hinken som står inne på toan och ropar på min sambo Henrik. När han kommer in på toan börjar jag känna mig svag, jag börjar tappa hörseln och synen och jag gör allt jag kan för att prata med Henrik men jag hör inte längre vad han säger. 2-3 minuter senare vaknar jag upp på golvet och möter min sambos skräckslagna blick. Jag säger att jag mår bra och frågar hur jag hamnade på golvet och han berättar att jag svimmat.
Henriks kusin körde in oss till akuten i Gävle där de konstaterade att systan gjort att jag har för många vita blodkroppar i kroppen och att smärtan i magen gjort att kroppen var tvungen att göra en omstart. Som en dator som inte orkar mer, den behövde snabbt stängas av för att startas om på nytt.

Jag vet fortfarande inte varför jag mår som jag mår och jag vill lita på doktorerna, de vet ju vad de talar om men ändå blir man rädd utifall man skulle bli utsatt för ÄNNU en sjukdom. Om någon av er som läser detta varit med om samma sak och fått andra svar får ni gärna kommentera under inlägget för jag känner mig ändå på något vis ovetande.

Kramar Lisa 💕

Likes

Comments

View tracker

Är inte ett dugg trött och klockan är tio på kvällen. Jag ska åka till Arlanda kl 01:30 för att hämta syrran och kusinen som varit i Turkiet i ca två veckor. Jag behöver ju sova lite innan jag ska åka, men måste bara titta på Paradise hotel eftersom att Jennifer är med där.
Så får försöka sova mellan 23 och 01. Man vill ju inte sova för länge heller för då blir man ju jättetrött istället. Suck, ska bli kul att träffa syrran igen i alla fall 😍

  • 86 readers

Likes

Comments

Idag var jag och gjorde fransar hos Elin som jag måste säga är en av dom trevligaste tjejer jag träffat! Fransarna blev jätte bra och jag var mycket nöjd när jag gick där ifrån.
Idag har jag känt mig lite trött, det var varit en jobbig och intensiv vecka och jag tror att detta har tagit mycket på krafterna tyvärr. Så idag får jag njuta två gånger på en dag! 😍

  • 93 readers

Likes

Comments

Jag vet att det är mycket text, men ta er tid och läs!

27/6 2014

Det folk inte förstår med sjukdomar eller sjukskrivningar...

När man pratar om att vara sjuk, alltså på allvar tänker många på cancer eller liknande. Men det finns andra sjukdomar som också ger en förändring i livet. Som Parkinsons, MS, Diabetes mm. Men det finns även något som heter Hypertyreos. Det låter kanske läskigare än vad det är tror jag. Hypertyreos är ingen direkt sjukdom, utan att sköldkötteln producerar för mycket hormon och detta gör att kroppen inte mår som den ska. I mitt fall har jag fått en motsatt effekt av denna "sjukdom" och detta gör att jag inte kan gå ner i vikt utan går upp i vikt. Tack för det liksom, här har man kämpat fram och tillbaka i 2,5 år och nästan ingenting har hänt.. Man blir yr i huvudet och illamående. Detta gör också att jag har problem med att gå i trappor eller i backar då jag får hjärtklappning. Hjärtklappning får jag även om jag gör annat och ligger stilla eller går lugnt. Mot det äter jag en medicin som tydligt inte hjälper. Detta ger även en dålig inverkan på min arbetsinsats då jag just nu varit sjukskriven i en månad och kommer att vara sjukskriven till i alla fall den 31/7 om jag inte får min tid till akademiska tidigare och få börja med min nya medicinering.

Det absolut jobbigaste med att vara sjukskriven är att jag är galet rastlös och eftersom att jag inte kan ut och springa eller gå speciellt fort får jag gör andra saker som att träffa folk eller åka hem till min moster och ligga vid poolen. Kanske bada lite också om inte kroppen får en chock av för hastigt växlande av varmt och kallt. Många människor förstår inte riktigt att man kan göra saker fast man är sjukskriven. Många tror att det betyder att man ska ligga i sängen och inte göra ett skit för annars så har man typ "hittat på" hur sjuk man är med mera. Detta gör att jag kan tycka att det är jobbigt att vara ute eller bland folk då jag är sjukskriven, för folk har så mycket förutfattade meningar. Det är ju fruktansvärt. Men jag jobbar med säkerhet på mitt jobb och skulle det hända något för att jag svimmar på jobbet eller måste sitta ner eller spy så kan människors liv stå på spel i värsta fall. Jag hoppas att alla puckon där ute fattar vad jag pratar om!

Min "sjukdom" är ganska vanlig. Eller ja vanlig och vanlig, jag är ju alldeles för ung för att få detta än. Min husläkare sa att detta är normalt att få när man är över 40. Kul liv... Detta betyder i värsta fall att jag får äta medicin resten av livet eller operera. Men just nu är inte mina värden skyhöga så operation blir det inte. Hoppas alla ni som har förutfattade meningar kanske förstår lite bättre nu. Det är ju sjukt att man ska behöva förklara sig så här..

22/8 2014

Ja vad ska man säga? Doktorn ringde idag angående mina prover som jag lämnat in och de värden som tagits skulle ligga på 50 men mina låg på 260.. Vilket tydligen betyder att jag troligtvis har Krons sjukdom vilket är en tarmsjukdom. Jag vet ingenting om detta med ska få mer info om detta i veckan. Blev lite less med tanke på att jag nyligen fick besked om att jag har sköldkörtel fel.. Vilket bra år.... Inte nog med det så var jag tvungen att trösta en vän pga en tragisk händelse..

​2/12 2014

Efter att ha väntat i vad som känns som 30 år (6 månader) är det äntligen bestämt.

Doktorn ringde igår och berättade om mina provsvar, tidigare har proverna varit ca 40 ggr fördubblade och man har i typ panik kämpat för att få ner värdena. Min doktor på Akademiska sjukhuset i Uppsala sa att värdena såg mycket bättre ut och att på de senaste veckorna hade gått från 35 till 29 vilket han tyckte var bra. Tog flera prover idag och nästa vecka ska ännu flera tas.

För att återgå till nyheten. Jag har ätit koncentrerade cellgifter i ca 6 månader. Det är absolut inte samma mediciner man tar när man har cancer vilket många har trott. Koncentrerade cellgifter, och speciellt det som jag äter påverkar enbart i mitt fall sköldköteln. Eller ja, de ska bara påverka sköldköteln. Men just i mitt fall och säkert många andras har de påverkat mer än så. Min kropp har också tagit stryk, vilket har lett till att jag har problem med tarmarna, jag har gått upp i vikt, ser både suddigt och har en yrsel från helvetet. Men det slutar inte där. Illamåendet kommer inte längre och går utan jag mår illa 24/7. Detta har påverkat min vardag enormt eftersom att jag inte klarar av att göra något som jag gjort innan. Att gå ut och gå är omöjligt, inte heller kan jag gyma vilket är det näst största intresset jag har. Jag klarar inte av att sjunga en längre tid då jag blir yr och svettig. Jag kan inte längre äta kött, fisk och kyckling (om det inte är i en gryta) och tycka att det är gått. Mår illa av tanken på mat mm. 

Jag vet att jag är en av vääääldigt många som har det så här och jag kan absolut inte jämföra mig med andra eftersom att alla känner och är olika. Men jag hoppas verkligen att andra med denna sjukdom mår bättre än vad jag gör, för det här är inget liv. 

Nyheten är i alla fall att efter mycket om och men så ska jag få opereras och det känns så jäkla bra! Jag kan inte vara lyckligare än vad jag är nu. Dock kan väntetiden vara lång som det brukar vara i många fall, men har jag stått ut i 6 månader ka jag stå ut i alla fall 6 månader till. Jag hoppas verkligen att det kommer att gå fort att få en tid. OCH nu till orosmomentet. Det finns en liten risk att man kan förstöra rösten, många får en skrovlig röst efter operationen och det brukar i nästan alla fall försvinna efter någon vecka. Men det har hänt att några personer fått skador för livet. Om det blir så (vilket jag inte tror) så kan jag bara säga: Hej då sångkarriären!! Men jag tror att allt kommer att gå både fort och bra :)

Jag hoppas verkligen att jag kommer att vara som återställd efter denna operation. Jag kommer nästan inte igår hur jag mådde innan jag blev sjuk. Nu är man så van att vara sjuk så man gnäller inte längre. För att det blir en vardag, man tänker inte på skillnaden längre och det känns inte som att det är någon idé i vilket fall eftersom att jag tydligen "tappat minnet" och glömt bort livet innan denna vidriga period. 

Jag är dock glad att jag har en fantastisk familj och underbara vänner runt omkring mig som stöttar och pushar mig. För det behövs ibland. 

15/3 2015

Hej på er!

Operationen är slutförd, äntligen! Som jag hade längtat efter detta. Eller ja, så kände jag ju inte när jag vaknade upp på sjukhuset i måndags eftermiddag. Men nu känner jag så i alla fall.

Doktorn berättade att operationen gått skapligt, skapligt? Han menade på att han hade tagit bort hela sköldkörteln som han skulle men att en utan de 4 bisköldkörtlarna blivit skadad. Jaha, vad betyder det här då? Jo, det betyder att min kropp saknar en hel del kalcium och därför måste jag äta B-vitamin varje dag och även kalktabletter om jag känner stickningar/domningar i händer eller i ansiktet. Vad händer annars då? Jo, annars kan jag få oregelbunden hjärtrytm och det kan i värsta fall leda till hjärtstillestånd. Jag kan även så kramper i kroppen som är i form av epilepsikramper. Vet inte hur dessa är och jag tänker inte heller ta redan på det!

Jag måste alltså ALLTID ha kalciumtabletterna med mig, vart jag än går och även måste jag ha med mig B-vitaminerna som ska tar morgon och kväll. SÅDAN TUR ÄR kommer bisköldkörteln att bli "frisk" igen om någon månad. Så där kunde jag pusta ut!! Annars mår jag förhållandevis väldigt bra. Det är ju klart att det känns att man har opererat sig, ärret kliar och sångrösten kommer nog inte tillbaka på ett bra tag. Men det är bara att gilla läget!

Så här har mitt liv sett ut under en väldigt lång tid även fast jag bara tagit med inlägg från ett års tid. Idag har jag inga hjärtklappningar trots att jag haft stora problem med det efter operationen. Jag har ingen magvärk trots att detta också varit ett stort problem efter operationen!

Jag kan gå i trappor utan att hålla på att svimma TROTS att även DETTA varit en problem efter operationen. Alla besvär som jag hade innan jag opererade mig fanns kvar efteråt. Jag har mått väldigt dåligt och trott att jag aldrig skulle bli bättre. Men jag hade så himla fel, för sedan kom vändningen !!!

Alltså jag mår så bra idag. Jag vill att hela världen ska få veta hur fantastiskt man kan må! Älskade, älskade Kyäni, jag älskar dig 💕

Likes

Comments

Hej på er!

Operationen är slutförd, äntligen! Som jag hade längtat efter detta. Eller ja, så kände jag ju inte när jag vaknade upp på sjukhuset i måndags eftermiddag. Men nu känner jag så i alla fall.

Doktorn berättade att operationen gått skapligt, skapligt? Han menade på att han hade tagit bort hela sköldkörteln som han skulle men att en utan de 4 bisköldkörtlarna blivit skadad. Jaha, vad betyder det här då? Jo, det betyder att min kropp saknar en hel del kalcium och därför måste jag äta B-vitamin varje dag och även kalktabletter om jag känner stickningar/domningar i händer eller i ansiktet. Vad händer annars då? Jo, annars kan jag få oregelbunden hjärtrytm och det kan i värsta fall leda till hjärtstillestånd. Jag kan även så kramper i kroppen som är i form av epilepsikramper. Vet inte hur dessa är och jag tänker inte heller ta redan på det!

Jag måste alltså ALLTID ha kalciumtabletterna med mig, vart jag än går och även måste jag ha med mig B-vitaminerna som ska tar morgon och kväll. SÅDAN TUR ÄR kommer bisköldkörteln att bli "frisk" igen om någon månad. Så där kunde jag pusta ut!! Annars mår jag förhållandevis väldigt bra. Det är ju klart att det känns att man har opererat sig, ärret kliar och sångrösten kommer nog inte tillbaka på ett bra tag. Men det är bara att gilla läget!

Vill innan jag avslutar skänka en massa kärlek till mina släktingar som förlorat en mamma/syster/moster mm. All kärlek till er, jag tänker på er varje dag ❤

Likes

Comments

Wow, så här nervös har jag inte varit sen ja... jag vet inte när. Den 9 mars är det dags att ta bort det som hindrat mig från att leva ett normalt liv. Det som gjort mig svimfärdig varje gång jag gått upp för trappan. Hejdå sköldkörtel ;) Fan vad glad jag är nu!!

Ska till akademiska på fredag och träffa narkosläkaren och i morgon ska jag ta mina sista prover förhoppningsvis. Sen blir det bara prover en gång per år :D

Likes

Comments

​Hej på er..

Jag är lite less idag för att jag inte får tag på en person på Akademiska. Tydligen så har inte min remiss om operation skickats iväg än och jag blev lovad den 12/12 2014 att från och med den 1/1 2015 skulle jag inom tre månader få en operations tid. Men nu är det snart den sista februari och jag har ännu inte fått någon tid, plus att jag fick hem ett brev förra veckan där det stod att jag skulle ta nya prover i april, alltså va? Hur hänger det ihop?

Blir så less på alla sjukhus här i Sverige som inte kan hålla det dom lovar.. Jag vet att det säkert finns många där ute som MÅSTE opereras före mig och att fallet för dom är RIKTIGT akut men lilla jag då?

Likes

Comments

Jag sitter här som 22-åring och funderar om när det verkligen är "okej" att skaffa barn? Jag kommer att vara klar med mitt plugg på högskolan år 2018. Detta betyder att jag är ca 26 år när jag tar min examen. Efter att man har tagit examen från högskolan måste man fixa ett jobb för att kunna överleva. Det tar ca 2 år som lärare att få en fast tjänst. Detta betyder att jag är 28 år gammal. Jag är nu alltså 28 år gammal, har en fast tjänst på en gymnasieskola, bor kanske i hus och är kanske till och med gift.

Nu kanske jag väljer att skaffa barn och när jag är 29 år får jag och min man ett barn. Detta blir då första barnet. Jag vill nog ha tre barn med ca 3-4 års åldersskillnad. När mitt första barn är 20 år gammal kommer jag att vara 49 år gammal. Jag är alltså 1 år från att vara närmare 100 år än 0 år….. Om mitt första barn väljer att utbilda sig, lika som jag kommer även hen att få sitt första barn vid ca 30 års ålder. Detta betyder att jag kommer att vara 60 år gammal när mitt första barn får sitt första barn…

Mitt andra barn får jag när jag är ca 33 år.. När hen får barn är jag ca 63 år om hen följer samma spår som mig och barn nr 1…osv…. När mitt tredje barn får sitt första barn kommer jag att vara närmare 70 år gammal. Hur ska jag orka ta hand om mina barnbarn då? På riktigt? (nu känner jag 70-80åringar som är JÄTTE-pigga men det kanske inte jag blir)

Jag kan även välja att ta 1 års studieuppehåll om ett tag och skaffa barn. Detta betyder att jag blir klar i skolan 2019 och har ett barn som går på dagis. Jag behöver inte vara mammaledig första åren av mitt påbörjade yrke. Mitt barn kommer kunna gå på dagis när jag jobbar osv. Jag pluggar på distans vilket betyder att jag är hemma 24/7 och pluggar nästan endast på kvällarna.

Vad tycker ni är bäst för en ung tjej lika mig som pluggar men även vill starta familj?

Likes

Comments

Hej på er igen!
I morse blev jag totalt överraskad av Henrik, jag blir väckt av en kyss på kinden och frukost på sängen. Jag måste ju igen säga att jag har den finaste killen på jorden.
Efter frukosten gick vi ut med hunden, vi gick ner till havet så att han skulle få springa av sig. Har efter det legat i sängen typ hela dagen och nu väntar jag på att få gå ner till gymmet 😃


Likes

Comments