USA, Vardag, Skillnader

Hej, hej!

Idag är jag uppe lite längre än vanligt. Skolan har nämligen 2 timmars delayed opening imorgon, pga isiga vägar. I tisdags hade jag faktiskt min allra första, och förmodligen sista snowday. Den spenderades huvudsakligen i sängen, men även några timmar hemma hos Sarah. Där såg på film, spelade brädspel och bara njöt av den oplanerade ledigheten.

Annars har det inte hänt så mycket sen senast. Förra helgen var jag hemma hos Emma igen och på Lördagseftermiddagen gick jag på bio med värdfamiljen för att (äntligen) få se La La Land. Den levde definitivt upp till mina förväntningar. En stark 8!

Apropå Emma och mina andra amerikanska kompisar har jag allt eftersom vi kommit närmre varann fått en tydligare bild av hur våra kulturer skiljer sig från varandra. En av de största är definitivt hur de resonerar kring killar och relationer/sex. Jag tänker inte gå in allt för mycket i detalj, men låt oss säga att jag fick en hel del fördomar besvarade efter några rundor "jag har aldrig" (obs!!! utan alkohol). Men, med det sagt - Jag gillar dem lika mycket oavsett. Det känns ärligt talat bara nyttigt att få höra hur folk med olika åsikter ser på saker och ting. En av mina kompisar är för övrigt en stenhård republikan och ägare till den mytomspunna "republikan-toan"... Skall jag vara helt ärlig hade jag nog aldrig ens försökt bli vän med en person med så olika åsikter i Sverige. Alltså har jag lärt mig något nytt. En läxa för livet till och med. Visst, jag kommer aldrig ta upp vissa saker med den just den här tjejen, men vi kan vara nära vänner utan en hätsk debatt om kvinnors rättigheter. Sen har jag såklart mina gränser. Om någon i min vänkrets skulle visa sig vara aktiv Nazist, skulle jag definitivt ta avstånd. Och bara för att jag inte skulle starta en debatt, betyder det inte att jag skulle ljuga, eller ändra min åsikt för att vara till lags. Om det nu är något man känner sig tvungen att göra i ett visst umgänge är det nog dags att se över den vänskapen som det är... Jag menar, allt går kommer väl ändå tillbaks till en form av ömsesidig respekt? Oberoende av åsikt?

Okej. Det där blev en aning längre och mer "babbligt" än vad jag planerat. Men, men. Det var bara lite tankar.

Nu skall jag läsa lite bok, ingen mindre än "The Handmaiden's tale", eller "Tjänarinnars berättelse på svenska, av Margaret Atwood. Det är för övrigt 6:e boken i ordningen. Med andra ord känner jag att jag borde "up my game" om jag vill nå 25+ innan året är slut.

Mitt år här känns som det går alldeles för fort mot sitt slut. Visst är det än stor del av mig som inte vill hem, men one doesn't cancel out the other,

Nä, nu får jag lägga av så jag inte slösar bort mina extra 2 timmar sömn.

Massa kramar,

/Lisa

Angående toan: Tro mig, det är lika svårt att tro sina ögon när man är där på riktigt. På handfatet står det till och med en liten skylt med texten "Donald is my homeboy". Atleast they're a nice family..

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

USA

Hej, hej!

Det här blir inget långt inlägg, men jag ville bara vissa lite bilder och berätta lite om helgen innan det känns alldeles för avlägset.

Som jag nämnde senaste gången hade jag tävling i lördags. Det här var ju andra gången för mig och trots några tabbar gick (och kändes) det verkligen 100x bättre än den första. Tyvärr fick jag inga bilder på de andras framträdanden då vi var sist att uppträda och timmarna innan man är ute på golvet är fullspäckade av hår, smink, uppackning och uppvärmning.

Efter vi var klara och jag haft ett par timmar hemma för att duscha åkte jag hem till Emma för min första amerikanska sleep-over. Spoiler-alert, man gör samma saker som i Sverige. Äter chips, ser på film, skrattar... Ja, allt utom att sova.

Allt som allt var vi 5 stycken. Jag, Emma, Vivian, Sarah & Jessalyn. När jag åkte hem på söndagen var jag dötrött, men mest av allt glad. Man inser nog inte hur mycket man saknar den typen av umgänge förrän man varit utan i ett halvår.

Nu skall jag promenixa till Giant. Sarah fyller nämligen 16 idag och lovade henne att köpa Cheez-its (små kex med cheddar-smak, ett av de mest amerikanska "mellanmålen".) Sen har jag vanlig rehearsal från 18-21.

Kram!

Från höger: Anna, Alex, jag, Jessalyn, Sarah, Christabell, Madi, Vivian, TJ, Emma & Anna (i mitten)

Bilder från Lördag. Sista bilden är vår "avslutnings-pose". Jag uppe på sängen, till vänster + mitt senaste "konstverk". Det är scratchboard, alltså ett svart kort, där vi använder en liten skrapare för att få fram det vita. Och ja, det är ett självporträtt!

Likes

Comments

Sightseeing, USA, Vardag

Hej!

Det här inlägget har legat oskrivet bland mina utkast i drygt en vecka nu. Förlåt! Jag har varit med om så mycket sen sist. Eller det känns som det i alla fall. Såhär började inlägget jag började skriva igår:

Klockan är 17:15 på en fredagseftermiddag och jag sitter för närvarande på en bänk i skolan. "Varför då?" Kanske ni undrar. Jo, jag var nämligen på min första field trip idag och kom inte tillbaks till skolan förrän ganska sent. Alltså valde jag att bespara min värdpappa 15*4min skjutsande fram och tillbaks och stanna här tills min winter guard börjar kl. 18. Själva utflykten anordnades av min lärare i Studio Art & Design och destinationen var The American Craft Council i Baltimore. För att förklara det kort var det som stor mässa med massa små bås/montrar där konstnärer visade upp och sålde sin konst. Eller "crafts" (hantverk) för att vara mer specifik. Enligt min lärare är skillnaden på "vanlig konst" och "hantverk" att hantverket skall fylla någon slags funktion. Med andra ord var det mesta som ställdes ut smycken, decór och minst sagt intressanta kläder. Allt som allt var vi ca 25 pers som följde med; både från skolans konst- och fotografikurser.

Och kort efter jag avslutat den meningen kom några av mina WG-kompisar och inlägget fick skjutas upp ytterligare en dag...

Så, nu är vi här. Lördag kväll/natt. Mer än 2 veckor sen sist. Suck. Men, men. Det får helt enkelt bli rejäl summering av vad jag sysslat med medan jag varit borta. Tackar mig själv för att jag varit såpass ihärdig med min kalender. Det underlättar minst sagt när man vill dubbelkolla var/när man gjorde något.


Lördag 11/2, "Hair & Make up-party"

Förra inlägget avslutade jag ju med att informera om att jag skulle på ett så kallat hair and make up party med mina kära guard-vänner. Vi hade en jätterolig kväll som avslutades med hela gänget på Kung Fu tea - I vårt showsmink. Efter den kvällen kände jag verkligen att jag kommit hela gänget närmare.


Lördag 18/2, Min första tävling

För en vecka sedan tävlade jag för första gången. Två ord. Fy. fan.

Fy fan vad jobbigt.

Och fy fan vad roligt.

Det var längesen jag kom hem så fullständigt slutkörd - både på ett fysiskt och psykisk plan. Den psykiska utmattningen berodde främst på frustration, men också glädje. För ja, även fast det var omtumlande dag med späckat schema från 9 på morgonen till 7 på kvällen, kan jag inte förneka att jag hade riktigt roligt. Hela atmosfären på tävligen var definitivt över förväntan. Varje gång man passerade en fellow winter guard-utövare möttes man alltid av ett leende antingen önskades lycka till eller berömdes för sin utstyrsel. PLUS, jag fick äntligen se andras gruppers framträdanden LIVE! De allra sista lagen, med medlemmar i 18-25 årsåldern var så löjligt bra. Jag satt, utan att överdriva, helt förstummad när de var klara. Med andra ord har det blivit offciellt. Jag har blivit ett äkta guard-freak. Blir allvarligt talat genuint ledsen när jag tänker på att det inte ens finns i Sverige.

Sjäva showen - vår egen show alltså - gick väl sådär. Eller ja. Jag var inte nöjd med min personliga insats. Då jag gjorde en hel del dumma missar jag kunde ha undvikit om jag bara tränat mer hemma. Mer om det sen.

Tyvärr fick jag knappt en enda bild från tävlingen, då min mobil var på dö-gränsen sen tidigt på morgonen. Men nästa gång lovar jag att försöka ta MÅNGA.

Söndag 19/2, Old Town Alexandria

I söndags var jag och min värdpappa "ensamma hemma", då min värdmamma och barnen utnyttjade 3-dagarshelgen genom att åka upp till NY för att hänga med släkten. Jag hade några veckor innan uttryckt en önskan om att åka in till Old Town Alexandria, så efter en lång (välbehövd) sovmorgon åkte vi dit. Väl där strosade vi omkring bland de gamla husen, gick längs vattnet och besökte en gammal torpedfabrik som numera är ett konstutställning/studio. Alltså, varje konstnär som ställde ut hade varsitt rum där de både skapade och visade upp sin konst. Riktigt fint ställe och mycket intressant konst! Kände mig riktigt kulturell. Efter vi vandrat omkring ett tag gick vi till Whole Foods och plockade ihop sallad/färdigmat. Sen körde vi till Gravelly Point, en picknick-plats precis intill Ronald Reagan Internationals landningsbana, för att äta. Det kanske inte låter särskilt fridfullt, men det var superhäftigt att ha planen så nära + utsikten över Potomac-floden samt Washington monument är rätt maffig.

När vi kom hem spenderade jag några timmar med mitt stilleben. (SOM JAG TILLSLUT BLEV KLAR MED!!!) Sedan avslutade vi kvällen med att se filmen Arrival. Hyfsat ny, sci-fi. Intressant - 8/10.

Allt som allt, en toppendag. Jag och min värdpappa pratade på bra som vanligt. Så glad att vi kommer bra överens.


, det var tre lite större händelser från den senaste tiden. Idag skulle jag egentligen haft min andra tävling, men halvvägs igenom dagens rehearsal, där en lagmedlem fick åka och sy sitt ögonbryn mitt i allt, kände vår coach att det var bäst att vi stod över den här gången. Personligen kände jag mig, till skillnad från förra helgen, faktiskt ganska redo att tävla. Efter förra veckans "misslyckande" har jag under veckan sett till att ligga i mer med hemmaträningen - något som defintivt märktes av när vi körde våra första run-throughs imorse. Det vill säga, ja kände mig 100 gånger mer bekväm med koreografin.

Lesson learned. Repetition is key.

Men ja, att stå över var nog fortfarande rätt beslut, sett till Guarden som en enhet. Vi tävlar ju faktiskt nästa Lördag igen och då tror jag verkligen vi kommer göra riktigt bra ifrån oss.

Dessutom hade jag en sjukt rolig dag ändå. Efter vi var klara med dagens rehearsal, vi åkt hem och tagit en dusch, mötte jag upp Alex, Sarah, Christabell & Vivian på Kung Fu Tea (igen) för att dricka bubble tea. Sen hängde vi hos Alex till klockan var omkring 6-7, då vi åkte och käkade sushi-middag. När de släppte av mig här hemma igen vid halv 10 sa allihopa "Hej då" (ja, jag har lärt dem lite svenska) och i det ögonblicket kände jag inget annat än lycka. En känsla jag känner oftare nuförtiden. För saker har verkligen gått emot det bättre sen jag skrev det där väldigt nedstämda inlägget. Det känns som jag har fått skratta mer sen sist. Sånna där genuina magskratt. Något jag inte upplevde en enda gång mina första månader här.

Nä nu får jag ge mig. Hur långt blev inte det här inlägget egentligen?

Aja, vad gör man när man kommer in i ett "flow"?

Hursomhelst,

Kram på er! Hörs om mindre än 2 veckor *fingers crossed*


Sminkade vänner + Jag i glasögon poserandes med min guard jacket

Smakprov från Baltimore

Alexandria. Notera skylten som säger "no photos", heh.

Mina amerikanska vänner <3 + mat lol

Likes

Comments

AFS, USA

Hej!

...Och förlåt för den dåliga uppdateringen. Än en gång har jag väntat mer än vecka (nästan 2) med att skriva, vilket bara gör det svårare att komma igång. Men, men...

Till att börja med var jag, samt majoriteten av alla andra AFS-studenter på utbytesår runt om i världen, på min Mid-year orientation i helgen. Klockan 11-12 på Fredagen började resan ner till Sandbrigde i Virginia Beach. Huset vi bodde i var ett autentiskt "beach house"; bara några meter från havet och inrett i surftema. Lyckligtvis fick vi (20 utbytesstudenter + volontärer) bo där gratis, då ägaren själv är AFS-volontär (både kontaktperson och f.d. värdfamilj). Tydligen hyr hon ut det för 11 000 dollar/vecka under högsäsong...

Sååå, vad gjorde vi där egentligen? På fredagen blev det bara häng, mat & film i och med att vi inte kom fram förrän halv 6 på eftermiddagen.

Det var som väntat jättekul att återförenas med alla igen. Det var ju över 3 månader sen jag senast såg de som bor i södra Virginia. På lördagen hade vi själva "mötet" där vi satt i grupper och diskuterade saker från ett AFS-häfte. För att vara lite mer specifik handlade det mycket om vad vi upplevt för kulturkrockar det senaste halvåret och vad vi lärt oss av dem. Visst var det intressant och så, men personligen hade jag mina mest givande samtal utanför diskussionsgrupperna. Främst med andra utbytisar, men även några av volontärerna. Efter lunch vad det dags för vårt bad... Något vi alla hade minst sagt blandade känslor inför. Men, som skandinav får man ju inte lov att fega ur. Så ja, jag har nu äntligen fått bada i Atlanten - från den andra sidan! Trots att det var både blåsigt och kallt (ca 2 grader celsius) har jag mirakulöst nog inte blivit förkyld.

Senare på kvällen, någon timme efter middagen, hade volontärerna anordnat en slags kombo av ett födelsedag- och Mardi Gras-firande, vilket innebar födelsedagssång och diverse leker. Innan jag kom till USA visste jag ingenting om var Mardi Gras var, men nu har jag äntligen fått det förklarat för mig. Om ni inte redan visste betyder Mardi Gras "Fettisdagen" på franska och firas av samma anledningen som vi svenskar äter semlor typ hela Februari - Jo, för att fira dagen innan Fastan (fastelagstiden eller the Lent som det heter på engelska) inleds. Egentligen infaller inte 2017 Mardi Gras förrän den 28:onde Februari, men precis som med svenskars flexibla inställning till när semlor får börja konsumeras, verkar det inte vara ett datum folk anser vara ristat i sten. Vi hade ju kul icke desto mindre.

På söndagen gjorde vi inte mycket mer än att äta frukost och städa innan vi tog farväl, satte oss i bilar och åkte hem.

Vet inte vad mer det finns att ha med? Eller jo, vädret kan man ju alltid prata lite om. Just den här veckan har det varit helt galet. I Onsdags var det 22 grader och solsken; Torsdag minus 3 och snö. Alltså????

Sist men inte minst jobbar jag på årets 4:e bok för tillfället. Och så var det ju det här med sömnen... Just idag har jag inte följt min nya, något hälsosammare sov-vana. Antar att det är den typen av uppoffringar man får göra som bloggare. Skall jag vara ärligt började jag faktiskt på det här inlägget igår, fast avbröts några meningar in av att min mobil ringde. Avbröt kanske är fel ord? Det får det att låta som något negativt, vilket det absolut inte var. Tvärtom - det ett riktigt bra samtal! Personen på andra änden var ingen mindre än Rebecca, som också är utbytesstudent i sydöstra delen av New York. Då pratar vi alltså staten, inte staden. Ironiskt nog har jag faktiskt kortare till NYC än henne.

Tack och hej!

PS. Imorgon blir det, som vanligt, Winter Guard 08-12, men även mitt första "Hair & make up"-party på lite senare på kvällen. Tanken är att hela "laget" samlas hemma hos någon, där vi med hjälp ut av vår tränares kompis (som bara råkar vara make up-artist) skall lära oss sminket för vår show. Tagga!!!

Ja, ni kommer få bilder... DS.


Måndagens studiedag spenderades i ett soligt DC! Bilder från resturang-bokaffären "Busboys & Poets" där vi käkade lunch (och jag för en gångs skull blev överväldigad alla veganska alternativ), samt en lightversion av Göteborgs Universeum.

Uppdatering på mitt stille-ben + Jag i lite Winter Guard-action (OBS! Det här är inte ett bra uppkast, men cool bild ändå!!) + En kartbild på vart Sandbridge ligger. Tänk att ha ett sommarhus på den beachen.. Dröm

Blandade bilder från helgen i Virginia Beach!

Likes

Comments

USA, Vardag

Hej, hej!

Jag kom precis hem från min första high school musical. Det var musikalen Carousel, som satts upp av Lake Braddocks (skolan min värdsyster går på) musical theathre-elever. De var så himla talangfulla! Inte bara huvudrollsinnehavarna - hela bunten! Och då snackar vi ändå en ensemble på typ 40 pers.

Annars då? Jo, idag (Lördag) var det ju lunar new year, vilket innebär första dagen i januaris måncykel. Eftersom min värdmamma har kinesiskt ursprung finns det lite dekorationer utspridda i huset, men mycket mer än så gör de inte för att fira. Eller jo, vi åt en traditionsenlig riskaka (bestående av rismjöl & socker) efter middagen.

Om ni läste mitt senaste inlägg kanske ni vet om att jag inte var särskilt glad förra helgen. Efter jag hade skrivit färdigt gick jag och la mig för att sova på saken. I ärlighetens namn tror jag att jag "overdid the sleeping part", för jag sov i princip bort hela Söndagen... Men, till det väsentliga - hur jag mår i dag. Till att börja med följde jag på Måndagskvällen råden jag fått från hemmaplan och berättade för min värdpappa hur läget var och att jag kände mig rätt kass. Det visade sig vara en av de bästa sakerna jag kunde göra, då han var väldigt förstående. Det hela slutade faktiskt i ett riktigt givande samtal och tack vare det kändes allt mycket bättre efteråt. Sen, försökte jag under veckans gång ta vara på mina skolluncher och inte vara rädd för att sätta mig vid några nya i kafeterian istället för att vara själv (vilket kan kännas som den lättaste utvägen ibland). Än en gång; ett bra val, då jag satte mig vid några som dagen efter bjöd in mig att sitta där igen.

Apropå skolan... Kommande vecka har jag mina första mid-terms (ämnespecifika test på allt material man gått igenom senaste terminen) vilket markerar att halva skolåret snart är avklarat. Kommer väl inte plugga ihjäl direkt. Det är ju trots allt multiple choice, alltså typ "1 X 2"-test.

På fredag kommer jag att ta ledigt för att åka söderut till Virginia Beach för min mid-year orientation med AFS. Jag ser verkligen framemot att träffa alla igen och enligt Nancy brukar det vara under den här träffen man verkligen blir vänner för livet. Dessutom vet jag att vi kommer ha en så kallad "Polar Bear Swin", när tanken är att alla utbytisar skall bada... i havet. Antar att man inte har något annat val än att vara helt iskall och bara göra det i och med att man är skandinav. Som viking förväntas man ju klara kyla...

Det var allt jag hade för idag,

Kram! ♡

PS. Precis innan jag skulle klicka på publicera kom jag på att jag glömt en sak som bokstavligt talat är mitt framför ögonen på mig - Mina nya glasögon. Jag behöver inte längre sitta och kisa skoldagarna i ända. Fast störst av allt var ändå att kunna se naturen och framförallt människor i HD. Blev nästan lite rörd första busresan till skolan när jag kunde se alla småsmå grenar i träden, samt någons tidigare okända fräknar. Gud vad jag är blödig... DS.

Kvällens musikal

En randig morgonhimmel över Sparta, bilder från min art class och mitt stilleben. Eller "stille-ben"...

Och sist men inte minst... min outfit till vår kommande show!! Visst, guld är kanske inte min färg och armarna skall kortas, men utöver det kände jag mig faktiskt ganska fin. Har aldrig haft på mig något liknande...

Likes

Comments

USA, Vardag

Hej,

Jag har ont i magen. Inte för att jag är sjuk eller hungrig, utan för att jag är ledsen. Jag önskar att jag varit såpass bekväm med mina värdföräldrar att jag hade kunnat gråta ut hos dem, men vi har inte riktigt nått de stadiet än. Om vi någonsin gör det. Jag menar, potentialen finns där. Dock finns ju fortfarande de som bara obekväma runt folk som gråter, så det känns mest tryggt att hålla sig på rummet för stunden. Med det sagt hade det inte suttit fel med en kram nu. Eller typ 20.

Det är inget speciellt som har hänt, eller jo, nu ljög jag. Ni vet NOVA-gänget jag nämnt innan? Igår kväll träffades de. Alla utom jag. Vi hade pratade om att göra något, i och med att vi var lediga från skolan pga av The Inauguration (mer om det sen..), men när det väl kom till kritan bestämdes något utan min vetskap. Jag får det säkert att låta mer dramatiskt än vad det är nu. Det var nog inte ens ett aktivt val att inte bjuda med mig. De kunde ha glömt. Oavsett vad, blev jag inte särskilt glad när jag kom hem efter dagens 7-timmars Winter Guard rehearsal och möttes av bilder när de åt middag på Chipotle, såg på film och gick runt tillsammans i old town Alexandria.

Finns det något värre än att bli/känna sig exkluderad??? Svar: Vet ej??

Hursomhelst, efter "det där", utlösningsfaktorn - Ja, kalla det vad ni vill, har jag haft svårt att tänka glada tankar. Instinktivt fick jag ju självklart för mig att ta kontakt med hemlandet, bara för att halvvägs in i ett sms inse att det bara gjorde saken värre. NU HADE JAG JU TRIGGAT IGÅNG HEMLÄNGTAN OCKSÅ.

En nästan främmande känsla vid det här laget; Bara för någon dag sedan kände jag ingen alls.

Tvärtom! När jag pratade med min kontaktperson Nancy i veckan var till och med vårt "main topic of discussion" hur jag hade börjat inse hur jobbigt det skulle bli att säga hejdå till mitt liv här om 5 månader. För det kommer det ju bli.

Sammanfattningsvis känner jag mig lite ensam i världen just nu. Ensam i "min" säng. I ett hus, I en amerikansk förort, sisodär 640 mil hemifrån. Konstigt.

Men hörni, jag vägrar avsluta ett inlägg såhär melankoliskt och tråkigt. Så, jag kommer ge er några bilder på några saker som gör mig glad.

Kram ♡

PS. Höll på att glömma!! Som rubriken lyder har jag passerat milstolpen "halva utbytesåret avklarat"! Tror det var i onsdags som det gått 160 dagar sedan jag kom hit i Augusti och 160 tills programmet är slut den 26:e. Hjälp vad tiden har gått fort ändå... DS.

Himlen när jag går (springer) till skolbussen varje morgon. Min nya Guard-jacka!!! Min bullet journal. Lagt många timmar på den, men det gör mig glad så tycker definitivt det är värt det.

Ticket to ride. 'Nuff said. Mina psykologi-anteckningar, favoritämnet med favoritläraren ♡ Och alla Obama, samt Joe Biden-tributes därute. Kommer sakna dem!

Och ja.. apropå det här med utbytet av president. Ni hörde säkert talas om den stora demonstrationen som ägde rum i Washington D.C. idag. Lite synd att jag inte kunde vara där, särskilt eftersom jag bor så nära, men oavsett vad blir jag superglad av att se så många människor engagera sig. För även om de inte kan avsätta Trump är det ett viktigt statement. Det finns hopp! + en till bild på min jacka hehehe...

Likes

Comments

USA, Vardag

Hej, hej!

Då vart de dags för ett nytt inlägg... igen. Så, vad har jag gjort sen senast?

Börjat skolan och winter guardandet... Ja, skall jag vara ärlig, inte så mycket mer än det. Med andra ord tänkte jag fylla upp inlägget med lite annat. När jag kom hem från skolan idag fick jag nämligen för mig att se dokumentären "The true cost" som handlar om klädindustrin och det så kallade "fast fashion"-fenomenet. Den fokuserar främst på de hemska förhållanden de flesta fabriksarbetare jobbar under; dvs långa arbetsdagar, låg eller ingen lön, exponering för farliga kemikalier etc. Dessutom går de in på hur vår tids shoppingberoende/konsumtionsmani (black friday... *host* *host*) påverkar miljön. Visste ni att vi köper hela 400% mer kläder nu än för bara 20 år sedan?

Självklart fick den här filmen något att klicka uppe i mitt huvud och jag har kommit fram till ytterligare ett nyårslöfte. Eller ny livsfilosofi kanske? Jag vet inte...

Hur som helst vill jag sluta stötta oetiska klädkedjor och satsa mer på second hand och etiska märken. Tyvärr är just det här med fairtrade-kläder varken är så särskilt lätthittat eller snällt mot plånboken, men det är åtminstone något jag skulle kunna ha gott samvete för. Jag känner redan hur det kan bli en stor utmaning, då alla kläder jag för närvarande äger kommer ifrån stora klädjättar, såsom H&M och Topshop. Then again, är en billig, ny t-shirt verkligen värd det man indirekt finansierar? Slaveri, miljöförstöring... listan kan göras lång. Jag vill känna att jag lever ett liv efter mina värderingar.

Det var nog det lilla jag hade idag. Den här veckan är inget speciellt planerat, men nästa är bara 3 dagar i skolan pga Martin Luther King day på måndag och Inauguration day på fredag. I Winter Guard har vi precis börjat med lite av vår koreografi för vårt tävlingsnummer. Om jag inte minns fel är min första tävling den 12 eller 13 februari, så det börjar närma sig (!!!!). Nu har vi förresten fått lite snö också, så när jag går ut för att öva min tosses (alltså när man snurrar flaggan.. i luften...) är det i kängor. Det är väl inte äkta Winter Guard på riktigt utan snö antar jag?

Utöver det fortsätter jakten på glasögon, samt mitt läsande. Tror faktiskt att jag kommer läsa ut årets första bok efter jag är klar med det här inlägget. Boken är ingen mindre än The Da Vince Code av Dan Brown. Jag lånade den på skolans bibliotek i onsdags och den är verkligen så himla bra!! Eller ja, hittills i alla fall. Ett dåligt slut kan ju verkligen förstöra en bok helt.

På återseende!

Kram ♡

Senaste konstprojektet. Kan ni gissa er till vad uppgiften var? En ledtråd var att vi bara fick använda två valfria färger, samt svart och vitt, för att öva på att blanda färg. De andra två bilderna är från i Torsdagskväll, när jag och min värdfamilj åkte in till D.C. och the Howard Theatre för att se Savion Glover uppträda med sitt jazzband. Om ni precis som jag förra veckan, inte har hört talas om honom är han en av världens bästa steppare. Kanske inte låter jättespännande, men satan vilken show han bjöd på!!

Likes

Comments

USA

Gott nytt år!

Mmm.. Nyår.. Årets sista och kanske mest ångestladdade högtid. Men. Idag försöker jag lägga de känslorna åt sidan och fokusera på vilket givande år 2016 varit för mig. Visst, det blev lite extra jobbigt vid 6-tiden, när alla flöden fyllts av den svenska nyårn, men vafan, precis som med julen kommer det ju en ny nästa år igen.

Det kan vara lätt, i alla fall för mig, att förminska mina egna framsteg. Med det sagt, är väl den här dagen, om något, till för att blicka tillbaks på året och försöka vara tillfreds med sig själv. Jag tror faktiskt att jag aldrig lärt mig så mycket, både om mig själv och världen runt om kring mig som jag gjort under 2016. Och ja, jag är stolt över mig själv. Nyår 2015 kände jag mig vilse, men värst av allt att jag saknade mening. De känslorna bär jag inte längre med mig idag. För att jag tycker det är kul, tänker jag lista några av de saker som gjort mig till en lite bättre (tolkas fritt) person de senaste 12 månaderna.

  • USA - Den här kommer ju inte direkt som någon chock, men att åka hit har gett mig så många nya perspektiv på livet. Dessutom har jag fått lära känna och på sätt och vis bli en del av en ny familj, som jag förhoppningsvis kommer hålla kontakten med resten av livet.
  • Första jobbet - Innan jag åkte hit jobbade jag några månader på Burger King. Visst genererade det en del stress och klagande där hemma, men det vägdes upp tusenfalt av allt jag lärde mig av att jobba där. Sen fick man ju ett lager kund/medarbetar-anekdoter också.
  • Yoga - Redan från första passet på Nordic Wellness, föll jag pladask.. in i stående hund. Just det här att slappna av helt och rensa huvudet från alla tankar. Alltså, för mig är det verkligen helande, på både ett psykiskt och fysiskt plan. Riktigt glad att jag fick för mig att börja, och ser verkligen fram emot att ta upp det igen när jag kommer tillbaks till Sverige.
  • Vegan-grejen - Nu kanske vissa av er skakar på huvudet. Men låt mig förklara, det handlar inte om någon "tonårsfas" (aj, det där gjorde verkligen ont att skriva), utan snarare att jag känner att jag gör en bra sak = en känsla av meningsfullhet. Dessutom mår jag bra av att handla efter mina personliga värderingar. Makes sense?
  • Winter Guard - Så, denna konstiga sport som jag inte ens visste existerade för 4 månader sedan. Det har definitivt varit en bergochdalbana, men jag har lärt mig och kommer lära mig så mycket mer av det.
  • En väldans massa poddar - Varsågoda, skaka era huvuden igen. Men vet ni vad, jag har tagit det av så många inspirerande människoöden genom mina hörlurar under 2016. Främst via "Framgångspodden", som väckt mina drömmar om att bland annat bestiga mount Kilimanjaro, men också genom dokumentärer och sommarprat. Favoriten för årets både Sommar & Vinter i P1 var helt klart Emil Jensen!

Som ni kanske förstått, i och med att jag sitter här och skriver klockan 11 på kvällen, gör inte min värdfamilj något speciellt för nyårsafton. Lite tråkigt kanske, då jag är van vid att nyårsafton går hand i hand med någon typ av festlighet. Nu hade jag i och för sig väldigt roligt igår, så det känns ändå helt ok. Den här dagen är ju egentligen bara en extradag, i och med att 2016 var ett skottår... Som jag nämnde i förra inlägget fyllde en av utbytesstudenterna i området år, så gårdagskvällen och natten (hela 6 av 7 gäster sov över) spenderades hos honom. Vi spelade Cards Against Humanity (ett av mina favoritspel), badade utomhus i deras badtunna och tittade på film. Åååh, så hade han 3 "värdhundar" också, mys!!

En annan, kanske inte lika kul grej jag också gjorde igår var att.. bara-pa-pa-baaa.. kolla min syn. Och gissa vem som behöver glasögon? Ja, det var ju jag det.. -1.25 på vänster öga, samt -0.75 på höger med en släng brytningsfel. Eller oregelbundet krökt hornhinna. Det låter lite roligare tycker jag. Med andra ord är det inga stora grejer, men ett par glasögon i skolan är högst nödvändigt om jag vill sluta sitta och kisa på lektionerna. Optikern frågade förresten, mitt upp i allt, om jag var tysk. Jag svarade självklart "nej, svensk", vilket han tolkade som att jag var född här, med svenska rötter. Brytnings-goals!! Alltså, brytning som i dialekt, inte refraktion ;-))) (det var kul för att han var optiker)

För att knyta ihop säcken tänkte jag berätta mitt nyårslöfte inför 2017. Man kanske ska hålla sånt för sig själv, men personligen tycker jag det är lättare att hålla sig till något som man berättat för andra. Det blir liksom mer "konkret" då. Så, min plan är att läsa minst 20 böcker. Det kanske är nu man vill säga 52, men är det inte roligare att passera sitt mål än att lägga ribban för högt? 20 tycker jag ändå är realistiskt. Bok nummer 1 blir ingen mindre än 1984 av George Orwell. Ja, det kan hända att jag hämtade inspiration från en "100 books you need to read before you die"-lista. Kopian jag redan tjuvstartat med är en upplaga frpn 1961, köpt i en kalifornisk bokhandel.

Det var det; årets sista inlägg!

Nu satte mina värdföräldrar precis på TVn med direktsändning från Times Square-firandet! Det måste man ju ändå se. Imorgon blir det Nyårsdagsbrunch hos någon bekant. Toode-loo!

God fortsättning och massa kramar! ♡

Lyxig frukost serverad av Alessandros värdföräldrar. Så himla trevliga och gästvänliga!! Är så tacksam över alla fina människor jag fått träffa de senaste (snart 5!?!?!) månaderna.

Glasögon-kandidater + jag med 3.12kg kikärtor (sann kärlek ♡) inne på Costco, affären där allt är i bigpack :D

Likes

Comments

Sightseeing, Skillnader, USA

Hej, hej!

Igår kväll kom jag hemifrån New York, så dagens inlägg blir en summering av min vistelse där.

Lördag, 24 December - Julafton

Eftersom vi anlänt i Plainview, Long Island, runt klockan 03 inleddes julafton med en lång sovmorgon och Diner-brunch, bestående av Latkes (raggmunkar - fast friterade. Är man i USA så är man) med Äpplemos. När vi hade ätit delade sällskapet på sig; min värdmammans systers familj åkte för att spendera dagen med en annan del av släkten, medan vi stannade "hemma" i deras hus. Väl där gjorde vi inget speciellt, förutom pepparkakshusbygge (byggsats från IKEA) och kort facetime med släkten hemma i Sverige. Istället för julbord blev det utemiddag på en Thairestaurang i Woodside, Queens. Så ja, utöver pepparkakshusen, så var det inga likheter med den svenska julafton jag är van vid.

Söndag, 25 December - Juldagen

Så, julen här i USA firas ju den 25:e och på morgonen istället för kvällen/eftermiddagen. Min juldag började med att bli väckt av de upprymda, ja sådär juligt övertaggadde, barn som sprang runt redan tidigt på morgonen. Frågan "When can we open our presents?" ställdes sisodär en gång var 5:e minut tills klockan blivit halv 2 och resten av släkten (min värdmammas föräldrar + bror och hans fru) kom över med Dim Sum-brunch. Efter alla ätit och den pågående Knicks-matchen i bakgrunden satts på mute var det dags för paketöppningen. Enligt barnen, alldeles för sent. "I bet the kids i California have opened their gifts already."

Men ja, här i USA är det ju inte någon som går ut för att "köpa tidningen" eller "leta efter tomten", så det hela börjar helt enkelt med att alla vuxna i rummet utbyter några nickningar och vips så är alla i full fart med att dela ut och ta emot paket. Personligen kan jag uppleva just den här delen av julen något ångestfylld. Missförstå mig inte nu, jag tycker precis som vem som helst att det kan vara kul att få saker och blir alltid glad och tacksam över att någon tänk på mig, men jag får lika lätt dåligt samvete. Tankar som "ångrar de kanske att de lagt pengar på mig", "kanske tycker de jag verkar otacksam nu" eller "FÖRTJÄNAR JAG VERKLIGEN DET HÄR?" fyller huvudet, även fast inget i rummet sagt eller gjort något som indikerat varken det ena eller de andra. Blev det för personligt och mörkt nu? Äh.

Hursomhelst, efter den något intensiva presentutdelningen, tog alla det lugnt fram tills det var dags för middag. Det blev samma kinesiska resturang de hämtad Dim Sum från tidigare. En kosher och helvegetarisk, eller ja, Buddistiskt vegetarisk (inget vitlök, lök, salladslök, gräslök eller purjolök. Har för mig att att det har att göra med att de är "för upphetsande", smakmässigt alltså). Supergott var det i alla fall!! Tror aldrig jag ätit så övertygande "fejk-kött" förut. Eller melonsoppa för den delen. mmm...

Måndag, 26 December - Annandagen

På annandagen har, vad jag har förstått, de flesta amerikaner lika lite planer som de flesta svenskar. På sin höjd går man på mellandagsrean eller ser en av filmerna som hade premiär på juldagen. I vårt fall blev det Bowling. Det gick, precis som det brukar göra på bowling, bättre mot slutet. Lyckades faktiskt få en strike, men självklart var det efter en ett klot i rännan på första försöket. Så ja, det blev tekniskt sätt en spärr.

Tisdag, 27 December - Heldag i NYC

Dagen innan vi åkte hem tog min värdpappa mig in till NYC. Den här gången parkerade vi på Upper East Side och gick på designmuséet Cooper Hewitt. Efter de promenerade vi runt i Central Park. Vi passerade bland annat John Lennon's minnesmärke och platsen där mina värdföräldrar gifte sig. Ja, de gifte sig Central Park (!!!) så nice. När vi nått slutet av parken gick vi förbi Trump Tower och promenerade några ytterligare några kvarter ner till MoMA - Museum of Modern Art. Höjdpunkten där var självklart Vincent Van Goghs "Starry Night". Lovar att jag haft den som bakgrund på mobilen back in the day. Overall, en riktigt bra dag, med förvånansvärt bra väder för att vara December. Dessutom har jag alltid kul med min värdpappa. Just eftersom han tidigare bott i stan har han många NYC-relaterade anekdoter i bagaget, vilket jag uppskattar 100 gånger mer än vad jag fått ut av en typisk turist guide.

Vid 6 tiden var vi klara för dagen och jag fick åka min första gula taxi längs Park Avenue upp till garaget på 88th street.

Onsdag, 28 December - Hemfärd

På Onsdagen åkte vi hem till Springfield igen. Finns inte så mycket mer att säga om det. Ca 6-7 timmar i bilen, då vi hamnade i rusningstrafiken sista biten.


Där har ni min jul år 2016. Helt klart annorlunda, men bra ändå. Tycker gott att några kinesiska maträtter kan få komma i på det Svenska julbordet i framtiden. För ja, jag fick ju inte bara uppleva amerikansk jul, utan en kinesisk-amerikansk en.

Imorgon har jag både syntest och födelsedagsfest på schemat. Kul! Eller ja, det sistnämnda i alla fall... Jag vet inte om jag skrev det på bloggen, men jag blev kallad till en syntest i skolan för någon månad sen, vilket jag "Failade". Skolan vill nu att detta skall följas upp och mina värdföräldrar rådde mig att ta tag i det. Tyvärr lär det nog gå på en del, och i ärlighetens namn vill jag helst inte ha glasögon. Men, vad kan jag göra. Min kära mor tjatade ju på mig redan våras över att jag skulle kolla synen, men icke tog man chansen då. "Mama knows best".. eller vad säger man?

Födelsedagsfesten är förresten för och hos Alessandro, en av de italienska killarna här i NOVA. Alltid kul att träffa alla + på sätt och vis blir det lite som ett tidigt nyårsfirande, då min familj inte har något planerat för Nyårsafton.


Nästa inlägg blir en liten årsredovisning av mitt 2016. Lät jag som en riktig ekonomiare nu?

Kram & god fortsättning ♡

Om ni tittar riktigt noga kan ni hitta ett fel på mitt pepparkakshus. Det gör verkligen min inre perfektionist galen såhär i efterhand. Thaimat <3 Efterrätten består av varm kokosmjölk, svarta bönor och tapioca. Nej, det är inte grodägg. Efter den här middagen konstaterade min värdmamma att jag uppenbarligen föddes i fel världsdel, då jag tycks ha smak för allt asiatiskt. Jag håller med till 100%. Sorry Sverige, jag älskar fortfarande potatis....

Dim Sum!! Slår julbord alla gånger. Förlåt igen, Sverige. Sen har vi årets julklappar. Lush & Lakrits, alltså allt man behöver.

Not your traditional "Cookies for Santa"

Juldagsmiddag! Och ja, det där är vegetariska fejkräkor. Ingen aning hur de lyckades med det.

Under det där lilla taket vigde sig mina värdföräldrar. När vi gick förbi berättade min värdpappa hur folk rodde närmare i sina små båtar och hur någon av de förbipasserande joggarna ropat "don't do it" medan hen sprang förbi. + en obligatorisk bild på Trump Tower. Suck... Ser ni förresten poliserna? De var bara mer runt hörnet

Likes

Comments

AFS, USA, Vardag

Hej, hej!

Tänk att det är jul i övermorgon? Personligen känner jag ingen julkänsla över huvudtaget. Det är inte direkt något jag är ledsen över, jag menar, bara för att det inte är "som det alltid varit" behöver det inte nödvändigtvis vara dåligt. Hallå!! Jag kommer ju förhoppningsvis få se NYC igen under någon av mellandagarna. Och säkert äta sjukt god Dim Sum. Visst, det är inte Kalle Anka klockan tre eller min kära moster utklädd till tomten, men det får jag ju nästa år. Vem vet, vid det laget kanske jag till och med drömmer mig tillbaks hit?

Apropå New York åker vi upp till Queens imorgon runt 22-tiden, för att undvika den värsta trafiken.

Idag var jag och åkte skridskor i Mount Vernon med mina värdsyskon och min värdpappa. Det var kul, men jag kände att jag inte riktigt kunde "ge allt", då skridskohjälm inte blivit en grej i USA än + att det var rätt mycket folk inklämda på en hockeyrink. Sen blev det lunch på det lokala Pho-stället. Seriöst, när jag är hemma igen kommer jag inte att ge mig tills jag hittat en bra Pho-resturang i Göteborg, samt blivit stammis...

Utöver det har jag inte gjort så mycket den här veckan. Jag fick ju jullov i fredags (från både Winter Guard och skola) så jag har mest försökt ta igen en hel del förlorad sömn. Sen har jag ju sett alla 3 säsonger av Skam också... Man måste ju keep up med vad som händer i Skandinavien. En sak är säker. Skam förtjänar verkligen all uppståndelse den har fått. Den är verkligen så jäkla bra på alla sätt. Rolig, realistisk och lär en så himla bra läxor om livet. För er som vet vad jag pratar om - Älskar ni inte också Sana? Och hur perfekt var inte skildring Isak + Even? Ett plus i kanten är att min norska vän tycker det är riktigt kul att jag lärt mig lite norska. DRITTSEKK!!

Höjdpunkten från förra veckan var definitivt Lördagen, då vi hade vår "International Potluck", som jag förklarade lite kort i mitt förra inlägg. Jag tog med mig Ikea-köttbullar, kokt potatis med dill, samt en burk lingonsylt. Det var så kul få se var de andra utbytesstudenterna tog med sig!!! Tyvärr var det många rätter med kött och sånt, men tillslut blev det ändå en väldigt intressant tallrik med bland annat Sydafrikansk dhal & sushi. Otippat bra kombo - Lingonsylt + inlagd ingefära.

En grej jag tyckte var lite intressant var det faktum att båda de italienska killarna slagit ihop varsin Lasagne (ni skulle hört hur de argumenterade om vems som var mest italiensk). Inget ont mot er svenska killar där ute, men jag har lite svårt att se de flesta av er göra något liknande. Lasagne är ju ändå lite utav er projekt.

Dagen efter, alltså på Söndagen, gick jag på mitt 5:e biobesök under min vistelse här i USA. Den här gången blev det den nyaste Star Wars-filmen, Rogue One. Helt ok film. Hade säkert tyckt om den mer om jag varit insatt i Star Wars.

Det var allt jag hade för idag. Kanske saknade jag helt röd tråd, men det blev i varje fall lite av varje i det här inlägget. Nästa gång jag skriver är jag förmodligen i New York. Vi hörs då!

Kram ♡

AFS-gänget, tyvärr saknas några :(

Pappa, om du varit mer av en brosch-person hade jag helt klart köpt den där golf-ängeln (notera bagen, bollen, kepsen, swingen och flaggan) till dig, bara så du vet. Sånt man bara hittar i en thriftstore...

Vad är julen utan pepparkakor? Gissa vem som blev överraskad men en stor burk Nyåkers på Lucia? JAG! Min värdpappa hade av en slump hittad några i en internationell mataffär. Sen dess har jag snittat på minst 2 om dagen. Mittenbilden är en annan grej jag blev överraskad med. Nämligen "Almond Nog", alltså vegansk Äggtoddy. Smakar gott, lite som en julig milkshake, men inget man dricker mer än ett glas av. Så sista bilden. När vi kom hem idag möttes jag av en liten påse hängandes på ytterdörren. Det var Nancy som hade lämnat en julklapp åt mig. Som ni ser är det ett armband med en berlock med "Virginia is for lovers", som är Virginias officiella slogan. Om ni precis som jag, för 10 sekunder sedan, undrar varför Virginia är för älskare, så brukade det vara "Virginia is for History lovers", vilket verkligen låter rimligt. Virginia var ju trots allt den första amerikanska kolonin.

Ni föräldrar och släktingar som kanske undrar var era julklappspengar spenderats på är det för närvarande:

  • En pyjamas från Victoria's Secret, som jag faktiskt har på mig i detta nu. Det är samma som på bilden, fast i blå.
  • Ett gäng pennor (bilden i mitten är ett bra exempel på hur de fungerar) & en bok om "Lettering". Jag vet inte vad som har hänt med mig, men jag har blivit smått besatt av pennor och det här med att skriva fint. Kom det samtidigt som jag började gå runt i Birkenstock-tofflor? Förmodligen, ja.


Likes

Comments

God kväll!

Hoppas ni där hemma har haft en bra tredje advent. För min del har det varit en ganska oproduktiv dag. Spenderade ett par timmar på Springfield Town Center i jakt på en mössa, men annars har jag bara chillat.

Sen jag skrev senast har saker varit väldigt upp och ner och istället för att skriva en lång löpande text tänkte jag lista några toppar, samt dalar från veckan.

Ikea, Lördag (3/12): Förra lördagen var det äntligen dags för första IKEA-besöken. Helt ärligt trodde jag aldrig att jag skulle bli så lycklig av att gå på IKEA. Jag log som ett fån medan vi gick igenom butiken, samtidigt som jag pekade på alla möbler vi har hemma. Sen shoppade vi självklart loss i deras Swedish food market också, vilket bland annat har inneburit några kardemummaskorpor under veckan. 

En oväntad svensk, Tisdag (6/12): I tisdags när jag skulle äta lunch med Leo introducerade han mig för en av sina kompisar från skolans track team. När vi skulle hälsa började han helt plötsligt prata svenska med mig. Förstår ni hur chockad jag blev? Först trodde jag att han bara körde med mig och bara läste upp något han övar in från google översätt, men det visade sig att han var född i Norrköping och hade bott där tills han var 6 år. Han undrade vad jag tyckte om USA och om Markoolio fortfarande var känd. Så roligt!! Han frågade dessutom efter mitt nummer och om jag ville sitta hos dem fler luncher framöver. Med andra ord, ett steg i rätt riktning när det kommer till införskaffandet av amerikanska vänner.

Lite sömn, Hela veckan.. typ?: Än en gång har min sömn blivit drabbad av uppskjutet skolarbete. Att man aldrig lär sig...  En liten tröst i sömnbristen var dock att jag äntligen fick mitt första "excellent!" på en uppgift i Creative Writing. Tidigare har det bara varit "very good", så det var kul att arbetet lönat sig. 

Frustration, Fredag & Lördag (9-10/12): Både fredagens och gårdagens WG var lite av en pers. Vårt mål för veckan var att klara 50:54, vilket innebär 50 "dropspins" direkt följt av 54 "peggyspins" på flagga. Jag vet hur man gör, men efter ungefär 30 peggyspins klantade jag alltid till det. Så jäkla irriterande!! När vi presenterar det i grupp börjar vi dessutom om från början varje gång någon fuckar up, vilket alltså var jag - VARJE. GÅNG. Som om den mentala påfrestningen av att var den som drar ner gruppen inte var nog jobbig, blir det inte bättre av att det blir jobbigare fysiskt för varje nytt försök. Efter säkert 25 försök skakade mina händer av utmattning, medan jag kämpade för att hålla tillbaka tårarna av ren frustration.

Som tur var är gruppen väldigt förstående. Vår kapten, Anna, kom fram till mig innan vi skiljdes åt efter lördagens träning och sa att hon sett folk haft mycket större problem än mig och att jag kommer ta mig igenom det bara jag tränar. Alltså är jag inte helt hopplös, vilket kändes bra att höra.

+ JAG KAN NUMERA GÅ NER I SPAGAT!!! 

Julgran, Lördag (10/12): Igår köpte vi gran! Enligt mig var den ganska tidigt, men det finns folk i området som säkert haft sina granar i 2 veckor. Det som skiljer amerikanska och svenska granar är att det amerikanska granarna tätare, inte luktar lika mycket gran, samt har tjockare barr som inte sticks. Jag har också en känsla av att folk dekorerar sina granar mer personligt här. Nedan finns några exempel på vad som hänger i min värdfamiljs gran. 

Det var allt jag hade att berätta om idag. Nu är det middagsdags :)

Kram ♡

Ikea, ett av många blåmärken (what doesn't kill you makes you stronger eller?) + granar.

Granen + En Navy Carrier (stor båt), Obama, Godzilla & flyttkulan (en julkula täckt i klistermärken som sätts på ens grejer under en flytt. Olika färger för varje flyttbolag)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Halli-hallå!

Äntligen helg.. igen!! Det känns ju som om det var söndag i förrgår i och med att veckorna springer förbi, speciellt nu när det börjar närma sig jul. Det har ju redan hunnit bli december, vilket innebär mindre än en månad kvar av 2016. Som Mr. Spicer hade uttryckt sig, "I'm going to use some profanity here, so please be mature about it - what the HECK!!!". 2016 har verkligen varit ett speciellt år för mig. Kommer säkert bli ett lite längre inlägg om allt sånt där vid nyår. Men ja, tillbaks till nutiden. Jag har inte haft något speciellt för mig i veckan, men jag vill nämna några "highlights innan jag går och lägger mig. En har ju träning om sådär 7-8 timmar..

I måndags avbröts middagen av ett väldigt efterlängtat paket levererades. Den innehöll huvudsakligen mina vinterkläder, därav XL-lådan. Det kanske låter konstigt, men det första jag gjorde när jag öppnade vakuumpåsarna med kläder var att lukta på dem. Precis som jag hade väntat mig luktade de "hemma", speciellt halsduken. Förutom kläder innehöll den även lite "riktigt" godis. Personligen tycker jag det borde räcka som förklaring, men för er andra som inte uppskattar det bästa i godishyllan pratar jag om saltlakrits. Mer specifikt, djungelvrål & hallon- och lakritsskallar.

I skolan har vi precis börjar med the Civil War i US History och eftersom Mr. Spicer (som jag nämnde tidigare) älskar just det kapitlet mer än något annat har den här veckans historielektioner varit på en helt nivå. Jag som tyckte han var bra i början.. Nu är han verkligen i sitt esse. Titeln på det här inlägget har faktiskt med inbördeskriget att göra, så det är bara att gissa på vilken betydelse det kan ha. I mina andra ämnen flyter allt annat på bra. I matten har jag precis lärt mig lång division, vilket jag inte vet om man fortfarande lär ut i Sverige. Kapitlet heter i alla fall "Polynomial expressions and functions - Fundamental Theorem of Algebra", för den som är nyfiken. I Psykologin är det sensation och perception som gäller och även där har jag en fantastiskt bra lärare. Har förresten, apropå tankar, börjat läsa om Filosofi på egen hand. Innerst inne är jag verkligen är sucker för att lära mig nya saker. Det enda som krävs är egentligen bara en bra podd eller lite eget intresse.

Så, det var några saker från veckan. Imorgon är det tänkt att vi ska ta en tripp till IKEA efter lunch. Är sååå taggad. The international potluck dinner, ett AFS-arrangerat knytkalas där man skall ta med sig en maträtt från ens hemland, börjar ju närma sig. Jag behöver alltså lite svensk mat. Personligen, skulle jag inte känna mig bekväm med att t: ex rulla köttbullar själv, så med "Swedish meatballs" ute ur leken får man vara lite mer kreativ. Lingonsylten är däremot redan spikad :)

Tack och hej ♡

Paketet + Mitt senaste konstprojekt. Vi skulle måla framsidan på vår sketchbook och man skulle göra ett motiv som representerade ett intresse man har/något man gillar. Det finns två anledningar till varför jag valde att måla just en jordglob. För det första bryr jag mig mycket om miljön och för det andra har jag en dröm om att se världen.

En sån sak man bara ser här i USA. Påväg hem från kvällens WG visade min värdpappa mig en bensinmack i närheten. De hade en skylt utanför där det stod "plug in 89.7". Japp, de hade en radiokanal med musik som var synkroniserad med deras julbelysning. Satt och log i säkert 5 minuter när vi satt där i bilen mittemot och bara kollade. Här har ni en liten video!

Likes

Comments

Hej,

Det känns som om jag försökt påbörja det här inlägget i flera timmar nu (överdriver inte ens). Jag helt enkelt aldrig tillräckligt nöjd. Det är inte det att jag inte har något att skriva om -Tvärtom! Det har hänt en heldel sen mitt senaste inlägg, problemet är bara att sätta ord på allt. Jag har verkligen sjuk hat-kärlek till det här med att skriva. Det kan vara jätteroligt, samt riktigt jäkla skönt att få skriva av sig lite då och då. Dock finns det jude perioder när man fastnar, exempelvis JUST NU, då allt bara är skit och man instinktivt känner för att klicka på backspace för vartenda nytt ord man skrivit. Inga av ens vanliga knep, som att lyssna på caféljud, funkar för att få ingång fantasin och frustrationen bara växer. Självkritiken drabbar inte bara det man skriver för stunden utan även det man skrivit innan. Som mitt senaste inlägg. Alltså får jag be om ursäkt?? Fyyy fasen vad tråkigt det var.Jag nämnde inte ens min första Guard-träning??? Hursomhelst, det kan ju bli mininledning (om man nu får säga det såhär 200 ord in) på dagens. Winter Guard alltså.

Så ja, till att börja med kan jag ju berätta att mina händer gör ont och förmodligen kommer försätta göra ont till mars, eftersom det här med att snurra på flaggor inte så skonsamt mot just händerna. Särskilt inte den nedersta knölen på pekfingrarna (aj, aj, aj). Att utöva den här mystiska sporten, som enligt min research inte existerar i Sverigeöver huvud taget, innebär alltså som ni förstår att snurra på en flagga. Detta skall man göra medan man dansar. För att summera lite kort vad vi gör på träningarna är det mycket dans-”basics”, dvs pliér (och andra franska termer jag inte kommer ihåg), samt olika former av flaggsnurrning. Nästa vecka skall vi börja med kast… Underförstått här är det faktum vi pratar om två saker som kräver ett visst mått av koordination, något jag inte direkt skulle säga att jag har ett överflöd av… Men, men, jag kämpar på. Om några månader kommer vi ju faktiskt tävla, vare sig jag är redo eller inte. Hjälp?? På ett sätt känns det lite befriande ändå. Att jag kastar mig in i det här och bara kör. Det blir spännande och se hur bra (eller typ medioker i bästa fall) man kan bli med 10+ timmar träning i veckan. Jag har ju personligen aldrig lagt så mycket tid på ensport/aktivitet.

Annars då? Jo, det har ju varit Thanksgiving!! En annan grej som bara finns här i USA. Okej, inte bara i USA. Efter ytterligare research kom jag fram till att flera andra länder, bland annatLiberia och Kanada också firar Thanksgiving. Däremot är USA ensamma om att attribuera högtiden till pilgrimerna, istället för skörden. Min thanksgiving firades här hemma hos min värdfamilj med några familjevänner. Enligt traditionen träffar man oftast tjocka släkten, men det valdes bort i och med den fruktansvärda trafiken under långhelgen. Ungefär 48 miljoner amerikaner har beräknats resa 8 mil eller mer med bil under onsdag/söndagen, vilket är helt galet. I vårt fall hade det inneburit 8-9 timmar till NY, istället för 5. Jag klagar dock inte! Det var faktiskt bara skönt att slippa bilåkande + att gästerna var supertrevliga. Maten då? The center of attention. Jag kan säga såhär – Jag är inte besviken. En traditionell Thanksgiving dinner består utav följande:

  • Ugnsbakt kalkon
  • Gravy
  • Tranbärssås (påminner om lingonsylt)
  • Potatismos
  • Brysselkål eller Haricots verts
  • Någon form av Stuffing (mer om vad det är sen)
  • Pumpa-eller äppelpaj

Eftersom mina värdföräldrar var måna om att jag skulle få a ”true american experience” såg de till att göra en veganvariant av det som gick (dvs allt utom Kalkonen och gravyn). Favoriterna, pumpapajen och the ”Stuffing” tänkte jag dela med mig av recepten till, så ni kan få en bättre bild om vad jag pratar om.

Som ni kanske vet, var det Black Friday idag. Vilket innebar en shoppingrunda. Ironiskt nog var inget av det jag köpte på rea, men det var inte heller några spontanköp jag senare kommer att ångra, så jag har inget dåligt samvete för det. I vissa affärer var dock rean en riktig besvikelse. Som Victoria’s Secret, där de hade endast en liten del av sitt sortiment nedsatt. Till skillnad från exempelvis Hollister som hade 50 %på allt i butiken.

Imorgon skall jag träffa Nancy igen. Redan vårt 3:e möte!! Hon skall komma förbi kl 10 och lite strax efter 12skall jag hämtas upp för 4 timmars ”Leaf Raking” i fundraising-syfte. Ni kanske minns att jag i förra inlägget nämnde att jag skulle kratta löv kommande helg och ja, det blev framflyttat. Lite segt, eftersom jag går miste om skridskoåkning, men det skall åtminstone inte bli minusgrader. Dessutom behöver man nog lite fysisk aktivitet för att kompensera för tiden i matkoma…

Det var nog allt. Jag lyckades alltså få ihop något tillslut. Stressen är under kontroll. Jag njuter av ledigheten. Nästa inlägg skall inte ta 9 dagar :))

Kram ♡


Här är 2 recept för er som vill återskapa det jag åt igår (och som rester idag…) Länken tar er till hela receptet + instruktioner. Allt står i amerikanska mått, därav mått som "1,7 dl".

PUMPAPAJ – FYLLNING (Länk)

  • 400g pumpapuré
  • 1,7 dl kokosmjölk
  • 1,2 dl brunt socker
  • 4 msk majsstärkelse
  • 4 msk lönnsirap
  • 1 tsk vaniljextrakt
  • 2 tsk Pumpkin Spice (blanda 15g malen kanel, 6g muskot, 4g malen ingefära, 2g malen nejlika & 2g malen kryddpeppar)
  • 1/2 tsk salt
  • 1/2 tsk kanel

STUFFING – Alltså ”fyllning” man inte fyller något med … Förutom munnen.. för att det är så gott (Länk)

  • 4 msk smör
  • 340g tartine bröd
  • 225g fullkornsbröd
  • 14,2 dl äpplecider
  • 115g russin
  • 1,2 dl äpplecider vinäger
  • 450g bacon
  • 1 huvud selleri
  • 2 gala äpplen
  • 4 stora schalottenlökar
  • 2 vitlöksklyftor
  • 2 tsk hackad färsk timjan
  • Salt & peppar
  • 1,5 dl hackad färsk persilja
  • 3 dl kycklingbuljong
  • 2 ägg

Citat från min värdpappa: "For the vegan version I left out the eggs, cooked the celery mixture in a little olive oil, no bacon, and used vegetable stock instead of chicken stock. In the regular version we cut down the butter a bit."

Inte jättesmickrance bilder, men gott var det! Pumpapaj påminner förresten väldigt mycket om pepparkaksdeg i krämform. Vem tackar nej till det?

Fin dag + hur man känner sig/vad man vill göra efter all mat...

Likes

Comments

Hej hopp!

Sedan jag kom hem från New York i söndags har det känts som om jag varit konstant upptagen. Jag hade faktiskt tänkt blogga redan i Måndags, men timmarna efter skolan fylls lätt upp av pluggande, middagen och sysslor (som att tvätta, städa eller göra i ordning skollunchen för morgondagen), samt distraktioner som youtube eller poddar/talböcker. Detta kombinerat med att man skall komma i säng i tid..

Jag har personligen ganska svårt att hitta den där balansen i vardagen. Antingen har ett dygn för många eller för få timmar. Lite "allt eller inget". Mycket beror nog på att jag borde bli bättre på att planera. Eller ja, snarare följa planerna.. själva strukturbiten skulle jag ändå säga att jag är bra på. Resterande dagar av den här veckan har jag följande aktiviteter på schemat:

  • Torsdag - Möte med political activism club efter skolan
  • Fredag - WG-träning från 18-21
  • Lördag - WG-träning från 9-15
  • Söndag - Lövkrattning från 8-12 för att samla ihop pengar till bland annat min uniform och mina handskar för WG.

+ massa läxor såklart... :// Men, men; jag skall inte klaga. Det känns ju trots allt bra att man "håller igång".

Nu, över till ett något roligare ämne, nämligen New York!!! Som jag nämnde förra gången var det tänkt att jag och min värdfamilj skulle åka dit på Veteran's day och runt 2-tiden på fredagen kunde jag mycket riktigt skymta Manhattans skyline från bilfönstret. Vid halv 4 var vi framme hos min värdmammas föräldrar i Queens där vi tog en promenad till ett "rehab/care-center" för att hälsa på deras nästan 100 år gamla gammelmormor. Efter det var det dags för middag på en Kantonesisk resturang i närområdet. Vid det här laget hade vi även fått sällskap av min värdmammas syster och hennes familj, som vi senare sov över hos lite längre öster ut på Long Island. Lördagen spenderades huvudsakligen runtstrosandes på Manhattan. Vi började med att gå över Brooklyn Brigde och fortsatte mot Staten Island-färjan. Sen tog vi the Subway upp till Times Square, Rockerfeller m.m. Innan vi åkte tillbaks till Long Island blev det middag på en Ramen-bar. Sista dagen fick jag sova ut då de var planerat att vi skulle äta Dim Sum till brunch. Har jag sagt hur mycket jag älskar Dim Sum? Det tåls i vilket fall att upprepas. Efter det var det raka vägen hem igen.

Jag skulle självklart kunna gå in mer i detalj, men för det första är jag trött och för det andra tycker jag det är roligare att låta bilderna göra det. Så här har ett gäng!

Godnatt

Matupplevelser! Svensk fika på cafékedjan "FIKA" i NYC. En äkta new york-bagel, eller ja, äkta och äkta... den saknar både lax och creme cheese... Kinesisk mat!! Kommer definitivt sakna riktigt bra asiatisk mat hemma i Sverige. Speciellt favoritefterrätterna - fried black sesame mochi & red bean soup.

xLite blandat från bland annat Brooklyn Bridge, Wall Street & Staten Island-färjan

EN ÄKTA KVARLEVA FRÅN EN TRUMP-DEMOSTRATION!!! + Times Square :D

På väg hem igen..

Likes

Comments

Hej, hej

Idag var det, som ni säkert redan vet, en sorgens dag för många (särskilt kvinnor, rasifierade och LGBT-personer) här i USA. Jag var vaken till 2 igår och följde valvakan och vaknade till att det nu var officiellt - Donald Trump är USAs 45:e president. Till en början kunde jag inte ens tro det, men efter att ha sett folk i tårar i skolan förstod jag att det verkligen var sant.

Så vad gick fel? Hur kunde den amerikanska befolkningen ta ett sånt stort steg bakåt? Och hur kommer det sig att inte Hillary vann trots att hon faktiskt fick flest röster? Min analys av valresultatet ser ut såhär:

Det finns väldigt många faktorer som gjorde att det blev som det blev. Om vi går så långt bak som primärvalen gjorde demokraterna ett riktigt dåligt val. Clinton framför Sanders. Nu i efterhand går det ju fram i Clintons läckta email att Sanders hade DNC emot sig, särskilt Donna Brazile (här är två länkar till artiklar om vad hon gjorde 1 & 2). Hela grejen är superkorrupt och det säger jag inte bara för att jag är pro-Bernie. Hon blev inte nominerad för att hon skulle ha bäst chans i valet, utan för att hon är Hillary Clinton. Visst är hon kvalificerad, men det röjer inte undan det faktum att hon är extremt illa omtyckt. I Sverige trodde nog de flesta att majoriteten ändå skulle rösta på Hillary om de skulle välja mellan "the lesser of two evils", men det var tvärtom. På ett sätt kan jag förstå det. Om du röstar på Hillary vet du på ett sätt redan vad du kan förvänta dig. Trump å andra tror man kan komma med förändring. Grejen här är dock att det fanns en stor grupp republikaner som skulle röstat på Sanders i ett Sanders/Trump-scenario, då han också sågs som "anit-establishment."

Här kan man dra en parallell till Brexit. Oddsen talade för ja-sidan, men främlingsfientlighet och längtan efter någon form av förändring hade underskattats. Trots att experter uttalat sig negativt om en eventuell Brexit, lät en tyst majoritet sig styras av rädsla istället för fakta. Det kommer inte kunna byggas en mur på Mexicos gräns för att hålla borta the "bad hombres" och det går inte att "bomb the shit out of ISIS", men det är NÅGOT ANNAT.

Så Clinton fick alltså mest röster, men föll på elektorsrösterna. Det spelar ju ingen roll om hon vinner med "landslide" i Californien. En vinst med 2 procentenheter genererar ju lika många elektorsröster som en vinst med 85. Man glömmer ju ofta bort att det USA vi ser i media (i.e. storstäder som huvudsakligen består demokrater) bara är en liten del. Det mesta är ju faktiskt landsbygd. Personligen kan jag inte första hur en stereotyp redneck kan känna sig representerade av Trump. "A small loan of a million dollars" var det va? Men tydligen resonerar de inte så. Just här är det fortfarande väldigt centrerat kring den Amerikanska drömmen och vad man kan bli.

Slutsats. Jag vet inte hur mycket det här valet faktiskt kommer konkret "förstöra". Vinsten känns snarare symbolisk. Som ett frikort som säger att det är okej att vara trångsynt. Det värsta idag har som sagt varit att se det värsta hos folk träda fram. Jag såg senast för några minuter sedan en mörkhyad pappa dela en bild på Facebook föreställande en dörr med massa rasistisk klotter, som hans son mött när han kommit till skolan på morgonen. Trump har ju långt ifrån fria tyglar när det kommer till lagstiftande, så han lär ju inte vända uppochner på saker över fredagsnatten den 20 januari. Nu kommer däremot alla grenar av regeringen (Presidenten, Högsta Domstolen & Kongressen) snart ha Republikansk majoritet, vilket absolut lär medföra ett mindre progressivt USA.

För att avsluta det här inlägget med lite positiva nyheter, så tänkte jag berätta lite om dagens träning med Winter Guard. Jag nämnde ju i båda mina tidigare inlägg att jag var på ett intressemöte förra veckan och idag var det äntligen dags för första träningen. Eller ja, snarare uppvärmningen. Den här resan har verkligen bara börjat för mig. Från och med nästa vecka kommer jag att ha 12 timmar träning i veckan; 6 timmar på lördagar och 3 timmar på fredagar, samt tisdagar/onsdagar/torsdagar. Gruppen består av ca 15-20 personer och alla verkar supertrevliga. I bästa fall kanske någon av dem blir en vän för livet, men det återstår att se. Imorgon är det dags för rond två och jag är ganska säker på att det blir min första gång jag får testa på "the spinning part" of it all. Om jag känner mig själv rätt blir det definitivt en utmaning. Det här med koordination har väl aldrig riktigt varit min grej... Med det sagt är jag fortfarande sjukt taggad. Att kasta sig in i något helt främmande känns ändå så sjukt befriande.

Nu är det dags för mig att lägga mig. Borde kanske egentligen lagt mig tidigare för att ta igen dippen från gårdagen, men det känns som att jag alltid är lika trött på morgonen oavsett hur mycket (eller lite....) jag sovit.

....man får ju mer liv (som i vaken tid) i livet om man sover mindre... am I right??

Godnatt

Bild från massdemonstrationerna i NYC i detta nu :( Undrar hur läget kommer vara när jag kommer dit på fredag?

Likes

Comments

God kväll!

Jag kom "nyss" hem från ett restaurangbesök i D.C. En vän till min värdfamilj var nämligen på besök i stan, så vi åt middag tillsammans. Hon var jättetrevlig (samt kramgo, vilket alltid är ett plus med folk) och jag åt god mat. Sammanfattningsvis, en riktigt bra kväll. Dessutom fick man ju i vanligt ordning lite insider info om da Navy, som det brukar bli när jag träffar arbetskamrater till min värdmamma.

Tidigare idag hade jag studiedag och ledigheten utnyttjades tillsammans med Aurora. Vi åt sushi till lunch och hängde en stund på Springfield Town Center. Vi hade som vanligt bra och givande samtal så där utbytesstudenter sinsemellan. Nu har vi faktiskt slutat med att prata svenska och norska med varandra. Förutom något ord här och där som inte riktigt går att översätta. Som när vi pratade om frukost... Hur säger man "rågbröd" på engelska egentligen?

Igår hade jag mitt "varannan-veckoliga" facetimesamtal med mina föräldrar medan min värdfamilj var på sin kinesiska (de har 2 timmar lektion varje söndag) och såg om några avsnitt av Sense8, men det var väl det. Lördagen däremot, var fullspäckad av aktiviteter. Runt klockan 10 på morgonen satte vi oss i bilen för att åka Baltimore, Maryland, vilket är en bilresa på sisådär 1 timma och 20 min. Väl i Baltimore gick vi på ett museum jag skulle klassa som ett av mina top 10 favoritställen i världen (so far), nämligen the American Visionary Art Museum. Det är ett ställe med ganska udda konst, särskilt om man jämför det med the National Gallery här i D.C. Tro mig, jag kan verkligen uppskatta fina tavlor, men seriöst - vad kan slå en utställning gjord av enbart bröd?! Mer än så går det inte att säga för att beskriva denna underbara plats, men jag tog lite bilder som jag tänkte dela med mig av längre ner. Efter museumet och lite utsiktskollande från Federal Hill (en stor kulle som gjorde det möjligt att se hela Baltimores skyline) åkte vi tillbaks till Fairfax County och ett relativt nybyggt område som heter Mosaic district. Där blev det bio och vi såg ingen mindre än den senaste Marvelfilmen, Doctor Strange. Jag skulle inte direkt säga att jag är något Marvel-fan (jag tog mig inte ens igenom the Avengers), men var ändå rätt taggad på just den här filmen, då trailern är väldigt fängslande med mycket visuella effekter. Nu i efterhand skulle jag nog rate:a filmen 6.5/10. Alltså bättre än medel, men inget över sig. De där visuella effekterna kändes redan ganska "gjorda" om man sätt t. ex Inception och personligen kände jag att vissa saker saknade tillräckligt med backstory. Efter filmen blev det sen middag på vårt lokala Pho-ställe, som faktiskt var det första stället jag åt utemiddag på här i USA. Jag älskar verkligen Pho...

Så ja, det var en liten recap på min helg. Imorgon är jag också ledig, eftersom att det är valdag. De flesta verkar ha ganska blandade känslor. Å ena sidan vill man att den här soppan bara ska ta slut, å andra sidan vill man varken ha Hillary eller Trump som president. Om jag fick bestämma skulle Bernie gärna få vinna, men är ju inte ett alternativ vid det här laget. Visste ni förresten att det är 2-3 timmars kö utanför vallokaler runt om i landet? Observera att det är för early voting, de riktiga köerna har inte ens börjat än. Tydligen är inte USA som himla bra på det här med val. Först gör man det svårt att registrera sig för att rösta och sen gör man det tidsödande också. Suck... Världens största demokrati var det va? Min värdsysters orkesterklass skall i alla fall dra nytta av situationen och sälja kakor utanför skolan (vallokal) imorgon.

Jag vet inte riktigt när valresultatet brukar bli fastställt, men jag har som många kanske redan vet, inga problem med att stanna uppe... Hursomhelst blir det ju ett val med historiskt resultat oavsett vem som tar hem det. USAs första kvinnliga president, eller USAs första president utan någon som helst politisk erfarenhet. Eller så kan vi ju alltid hoppas på USAs första 3rd party vinst, men deras system har ju gjort den utgången i princip omöjlig,

Aja, nog om valet. Det är förvånansvärt nog några av mina utbyteskompisar här i Virginia med föräldrar som stöttar Trump. Jag som trodde att folk som ville ha utbytesstudenter var lite mer openminded.

Nu ska jag sova, trots den högljutt snarkande katten i sängen bredvid mig - God morgon!

Kram

PS. INSÅG NU ATT JAG GLÖMDE SKRIVA OM MITT MÖTE MED THE WINTER GUARD IGEN!!! Oh well, det får bli ett inlägg på onsdag när jag har haft min första träning DS

PPS. Rubriken för det här inlägget har och göra med omställningen till vintertid (aka Daylight savings). Här säger man alltså mycket riktigt "Spring forward, fall back" för att komma ihäg. Inga utemöbler här inte... DDS

Bröd & Baltimore

Fynd från bästa giftshoppen & sneak peak från utställningen "food confessions" med både roliga och sorgliga bekännelser om mat.

ooooo say can you see, by the dawn's early light... + THE BRA BALL!!

Lite lyxig granatäpple sorbet innan filmen & Pho

Likes

Comments

Halli-hallå!

Förra veckan var jag hos läkarn, då jag under en tid känt att min hälsa inte varit på topp. Eftersom jag är vegan/äter en växtbaserad kost (förutom en portion fisk typ varannan vecka) var jag rädd att det kunde ha med det att göra. Jag menar, även fast jag är noga med både tillskott och proteinintag, kan det vara någon grej man har missat. För att få någon klarhet i det hela fick jag ta ett blodtest. Idag efter skolan blev jag uppringd och det visar sig.. *trumvirvel* (om det nu lämpar sig för den här sortens tillkännagivande)... att allt var helt normalt. Jag kunde inte ens få ha en liten släng av järnbrist (obs skämt). De symptom jag ansåg vara "spiken i kistan" och som fick mig att vilja gå till läkaren är för övrigt borta nu. Jag kollade faktiskt aldrig om jag hade feber förra veckan, så det var säkert bara en hederlig infektion. De symptom jag har kvar är två med ganska stark förbindelse till stress, så jag får se om jag går vidare med det. Personligen skulle jag inte säga att jag varit speciellt stressad det senast, men vad vet jag. Min version av stress kan ju skilja sig en hel del från någon annans. Frågan är bara vad mer man kan testa än blod? Om man nu vill veta det...

När jag väl är inne på det här med sjukvård, kan jag ju passa på att vara lite informativ. Det finns ju en del skillnader mellan Sverige och USA på just det planet.

Som tur var täckte min försäkring mitt läkarbesök, som gick på ca 150-200$. Om jag däremot inte haft någon hade det kunnat kosta upp emot 400$. Den prisskillnaden beror på att nästan alla sjukhus/mottagningar har en deal med försäkringsbolagen som håller nere priset i utbyte mot att bli omnämnda av försäkringsbolagen. Är du oförsäkrad (vilket skärmmande många amerikaner fortfarande är - trots försök med Obamacare) räcker det alltså inte med att du måste betala allt ur egen ficka, räkningen blir även dubbelt så stor.

I Sverige hade jag kunnat komma undan gratis, eftersom att jag är under 20. Visst, det hade inneburit att jag gick till en vårdcentral och inte en privat mottagning, vilket förmodligen skulle innebära längre väntetider och mindre valfrihet. "You get what you get liksom". Sen är det ju inte helt gratis heller, man betalar ju indirekt allas sjukhusräkning varje gång man t: ex köper en glass på 7/11. Men ja, då får man ha i åtanke att det finns familjer här i USA vars största utgift varje månad är sjukförsäkringen. Och visste ni vad den vanligaste orsaken till personlig bankrutt är? Japp, för stora räkningar från sjukhuset...

För ja, det går ju inte att välja bort sin hjärtinfarkt för att det är "lite oekonomiskt för tillfället". Vissa sjukhus kan skriva av kostnaden som en donation om du inte kan betala, men i värsta fall slutar man men en livslång skuld. Plotten till Breaking Bad är alltså inte tagen ur tomma intet. En annan grej som SUGER med att vara försäkringslös är att (detta gäller alltså om ditt tillstånd inte är akut, t: ex en bruten arm) du är absolut längst ner på prioriteringslistan. Du kan till och med bli avsläppt av ambulansen påväg till sjukhuset med ursäkten att ”det är fullt” (läs: det är oekonomiskt för oss att ta hand om dig).

Slutsats - jag är glad att jag är svensk medborgare. Med det sagt, min vårdupplevelse här var väldigt bra (shoutout till dr. Barbano). Jag är ju ingen expert på ämnet, det här var mest en reflektion baserad på vad folk här har berättat för mig.

En positiv sida med allt det här är att jag kände att jag kom lite närmare min värdpappa. Det första han gjorde när jag berättat för honom att jag inte mådde riktigt bra var att ringa försäkringsbolaget och leta rätt på en doktor med bra recensioner. Där och då kändes det verkligen som att han brydde sig om mig.

Nu tänkte jag äta lite ny-rostade pumpakärnor, eventuellt en halloweengodis också ;-)))

I nästa inlägg kan jag prata lite om dagens möte med the Winter Guard, idag fanns det inte riktigt plats

Kram på er!

PS Skrev jag nyss längre om mitt medicinska tillstånd än om homecoming? Jag kanske borde ha åkt på en diagnos i alla fall... typ narcissism... DS

På väg hem + årets pumpa!

Likes

Comments

Hej!

Idag blir det ett lite kortare inlägg, men jag har ett längre schemalagt till på tisdag - so do not fret!

Jag tog precis en paus från mitt nuvarande projekt i min art class. Än en gång har jag lyckats överarbeta en simpel uppgift och hamnat på efterkälken.. Surprise... Utöver det ligger jag förvånansvärt "i fas" med skolarbetet. Engelskan som jag hade problem med i början har börjat ta sig! Nu på fredag är min första "quarter" slut, vilket innebär att jag kommer få mina första betyg, men jag bryr mig mest om det faktum att vi kommer få gå hem efter lunch.

Igår kväll var jag på en Halloweenfest hon en italiensk AFS-tjej ungefär 30 minuter från mig. Allt som allt tror jag vi var 20 stycken, då vi blandats upp med några av hennes teaterkompisar från skolan. Jag klädde ut mig till ingen mindre en Jesus Christ himself, en utklädnad mina värdföräldrar hade lite delade åsikter om. Min värdmamma var rädd att någon skulle ta illa upp, medan min värdpappa och jag bara tyckte det var en sjukt rolig dräkt. Hursomhelst så tog jag risken och körde på Jesus - och det lönade sig! Min outfit vart en succé!!. Det var flera stycken som ville ta bild med mig eller sa saker som "wow, your costume made me laugh soo hard." I slutet på kvällen satt jag, Aurora och Raquel (från Costa Rica) och snackade med två tjejer som var born and raised här i Virginia. Innan vi skiljdes åt sa de vi inspirerat dem att vilja åka på ett utbytesår. AFS-reklam, check!

Utöver Early release på fredag erbjuder den här veckan ett intressemöte för the Winter Guard på onsdag. Äntligen!

Det var dagens pliktrapportering. Nu är det dags för mig att återgå till mitt ritande. Efter middagen ska jag gröpa ur min pumpa, som ska sättas ut framför huset innan jag går och lägger mig. Imorgon är det ju Halloween, vilket innebär en drös av "bus eller godis"-barn på eftermiddagen. Personligen kommer jag inte att delta. Först och främst är jag ju lite väl gammal. Sen vill jag ju inte riskera mordhot heller... det är en sak att vara Jesus i en grupp ungdomar och en helt annan när man ringer på hos främlingar. Särskilt om de har en Trump-skylt på gräsmattan... Jag tror nog det blir en del godis ändå. Apropå godis och Halloween, här är en av mina favoritvideos på ämnet ---> länk

Kram

jag x2 (visst är jag snygg i skägg) + massa mat?? (amerikansk festkultur i ett nötskal)

+ Aurora, Anschi, Rabea, Nana, Andrea & Raquel! Love em'!!

Likes

Comments

Hej!

Nu är min första och sista homecoming week officiellt över. Vad ska jag börja..?

Jo, själva skolveckan var inte så annorlunda förutom att man skulle klä sig efter ett tema varje dag för "the school spirit". För att fatta mig kort. Min skola hade inte så mycket av det där, så det var väldigt få som gick in för det. Den enda jag deltog i var på fredagen, när man skulle klä sig i skolans färger (orange & mörkblå) där jag hade på mig min nyinköpta hoco-tröja. Som ni kan se på bilden nedan står det "Ruin the Bruins" på tröjan, vilket tar mig till vad som ägde rum på fredagen, nämligen the homecoming football game. Med andra ord, säsongens viktigaste match. Vi mötte en skola här i närheten som heter Lake Braddock, vars maskot är "the bruin", därav tröj-texten. Tyvärr förlorade vi, men jag hade en kul kväll ändå tack vare bra sällskap.

Så, till Lördagen. Äntligen var det dags för the homecoming dance. Skall jag vara helt ärlig kände jag mig inte direkt supertaggad där på morgonen, men jag blev som tur var positivt överraskad. Ungefär vid 5-tiden hämtade Stefanie upp mig och körde oss till en av hennes kompisar. Där fixade vi oss och tog lite (*host* hundratals *host*) bilder. Sen åkte vi till en annan kompis vars familj hade gjort middag åt oss. Vid halv 9 tiden gled vi in på dansgolvet i skolans gympasal och dansade i ungefär 2 timmar. Första kvarten visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen, eftersom jag inte bara ville vara en blodigel på Stefanie och hennes, men tillslut kom jag in i en hop med människor jag kände igen lite halvt och fortsatte därifrån. När det kommer till själva dansen på dansgolvet var det inte direkt något som förvånade mig. Internet har gödit (säger man så? eller är det "gött"?) mig med amerikansk kultur så att det räcker och blir över just på den fronten.

Jag kunde säkert gått in mer på detalj, men jag var inte direkt på skrivhumör för stunden. Att traggla med engelskauppsatsen förstör skrivsuget lite... 😕

Hoppas det inte var ett alltför tråkigt inlägg. Om det var någon grej ni vill veta något mer om kan jag än en gång hänvisa till kommentarsfältet, så kanske jag jag kan svara när jag har lite mer energi.

Nu skall jag återgå till den där uppsatsen. Önska mig lycka till! ...det kan behövas..

Kram

PS. Idag är det exakt 1 månad till thanksgiving!! Och 2 till jul?? Shit??? DS.

Höstdag i shorts + dekorerad skola à la hoco

Likes

Comments

Hej!

Jag ligg/sitter för närvarande på sängen med den tredje presidentdebatten på i bakgrunden. På grund av the PSATs hade jag ingen skola idag. Om jag inte nämnde det i förra inägget är det ett övningstest för de amerikanska högskoleprovet, the SAT. Utöver övningen man får, kan man även kvalificera sig för ett och annat stipendium om man får riktigt bra poäng. Men ja, eftersom jag inte skall gå på college här (vad jag vet) fanns det ingen mening i att jag skulle göra det, dessutom skulle jag behöva betala 17 dollar för att se vad jag fick för resultat.

De senaste dagarna har det varit över 25 plus här, vilket känns riktigt konstigt. Jag som redan hade svårt att greppa det faktum att vi redan tagit oss igenom halva Oktober... sommarvärme gör det inte direkt lättare. I eftermiddags tog jag och min värdsyster en cykeltur till en sjö i närheten och jag älskar naturen såhär på hösten. Det har inte blivit helt orange än, men det är definitivt på gång. Det här med att högtider snarare kommer i månader istället för helger här är en annan grej jag verkligen tycker om. Det är Halloween nästnästa måndag, men folk började dekorera sina trädgårdar för 2-3 veckor sedan. Förutom den här "consumerism will be the death of mankind"-delen (alltså det här med att folk köper kopiösa mängder med, ja, skräp för att det är en högtidsgrej) gör det absolut min vardag lite intressantare. Lördagen den 29:onde skall jag faktiskt på en Halloween fest med alla andra NOVA-Afsare (Norra Virginia). Självklart är jag jättetaggad, men jag har ingen annan vad jag skall klä ut mig till än... Förslag tas gladeligen emot via kommentarsfältet.

Vi i NOVA-gänget träffades faktiskt senast i Söndags, då vi var och bowlade. Ingen var särskilt bra, precis så som det brukar vara med bowling, men det var fortfarande kul att bara umgås. Tror det blev en strike och några spärrar i slutändan ändå...

Innan jag rundar av tänkte jag bara följa upp förra inlägget, där jag pratade om aktiviteter nu under vintersäsongen. Efter lite mejlande, så har jag kommit fram till att Winter Guard är the way to go. De brydde sig inte om det faktum att jag hade noll erfarenhet och skrev att det bara var kul att jag var intresserad. Så ja, detta innebär att det finns en mycket stor möjlighet att jag kommer kasta flaggor i en gympasal iklädd någon silvrig skapelse inom ett par månader... Spännande ändå! Nackdelen med det här är att jag inte kommer ha tid för debate, då de tränar 4 dagar i veckan efter skolan. Lite tråkigt, då jag tror att jag skulle lärt mig mycket, samtidgt som det är skönt att veta att jag kommer kunna gå med i ett ny aktivitet när vårsäsongen börjar (har siktat in mig på tennis eller eventuellt lacrosse) . Debatt pågår nämligen året ut.

Uppdaterar er nog igen på söndag, när jag haft min homecoming dance och allt.

Kram 

katt i säng (såklart) + natur!!!

Likes

Comments