Header
View tracker

Jag vet inte om det är för att jag är för snäll, för mesig eller för att jag vill att folk ska gilla mig. Men jag har så svårt att säga nej till folk som ber om något. Igår på jobbet hade jag redan jobbat i 9 timmar, men så bad de mig att stanna längre efter som att det var ont om folk. Jag sa såklart ja, som alltid, men ångrade mig hela kvällen sen för jag ville inte egentligen.

Samma dilemma har jag just nu. På onsdag åker vi till Cypern, jag och tre vänner, och dagen innan ska jobbet ha en brännboll/fotboll träff som jag vill gå på. Så nu måste jag välja. Ska jag gå på den tillsammans med Alicia, hämta mina vänner och umgås med dem på kvällen eller ska jag hämta min mamma på tågstationen. Hur jag än gör kommer jag både att svika mig själv + någon jag tycker om.

Jag måste sluta tacka ja till mer än jag klarar av och till sker jag egentligen inte vill. Men hur gör man?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Förra veckan under en lektion (jag tror att det var i fredags) sa min kompis till mig: "Tittar du på youtube nu igen?? Du gör ju inget annat!!". Först blev jag lite upprörd, arg, och ville försvara mig själv. Vad hade hon med saken att göra?! Jag gör väl vad jag vill. Men sedan när jag har tänkt på det de senaste dagarna har hon faktiskt rätt. Jag gör inget annat. Istället för att gå ut och träffa folk och umgås väljer jag ofta att stanna hemma vid datorn. Även när jag är is kolan väljer jag att stoppa i hörlurarna och sätta på en youtube video framför att delta i diskussioner som sker runt mig. Jag vet inte om det är för att jag är för lat för att göra något annat, för att jag är trätt på alla runt omkring mig eller för att det är det enda jag kan komma på att göra med mitt liv. Vilket det än är, är det inte bra. Jag måste hitta något som är bättre att spendera hela dagarna med. Just nu. Skolan. 

Likes

Comments

View tracker

Jag om någon råkade läsa mitt tidigare inlägg om att mitt mål i år ska vara att gå upp i vikt och sedan mirakulöst läser det här också ska ni veta att,  jag inte kommer att nå mitt mål. Mitt mål i år var alltså att gå upp 6 kilo i vikt innan året är slut. Det är nu ganska exakt en månad kvar av året och jag väger precis lika mycket som förut. Det är inte så att jag är förvånad. Jag har inte direkt kämpat så mycket. Jag har liksom aldrig någon ork...att göra någonting. Jag orkar inte plugga, orkar inte gå ut och socialisera, orkar inte kämpa med mina betyg, orkar inte tänka på framtiden, orkar knappt gå upp ur sängen...orkar ingenting just nu. Allt rasar.

Likes

Comments

Igår kväll var jag inne i stan och såg på "The fault in our stars" på bio. Jag läste boken för en vecka sedan eller så (hela boken på två dagar), så jag klarade hela filmen utan att gråta. Men jag måste säga att det var svårt att hålla tårarna inne precis i slutet... Egentligen tycker jag inte om att gå på bio, så jag vet inte varför jag envisas med att göra det. Jag älskar att se på film och så, och känslan blir så mycket bättre i en biosalong. Men jag tycker inte om att göra det tillsammans med 100 andra människor. Hatar folk som pratar under filmen, skrattar jätte högt eller bara skrattar vanligt fast att det inte ens hände något roligt. Dessutom kan jag ju själv inte skratta, eller gråta för den delen, för det är så pinsamt att göra det inför andra människor. Jag ska nog se filmen, The fault in our stars alltså, igen så fort den kommer ut på swefilmer så att jag den här gången kan gråta ut ordentligt. 

Pain demands to be felt


Likes

Comments

Det känns som att jag behöver någon slags plan för i sommar. Ett mål, något att sikta in mig på att klara. Och jag kom fram till att jag ska börja äta ordentligt. Inte äta nyttigt, minder eller något för att gå ner i vikt. Utan äta mer för att istället gå upp i vikt. Jag har alltid varit liten. Inte bara kort utan smal också. Idag bestämde jag mig för att räkna ut vad mitt BMI är. Alltså min vikt i förhållande till min längd. Och det visade sig att jag faktiskt är underviktig. För att komma upp i rätt vikt för min längd måste jag gå upp 6 kilo och förhoppningsvis kommer jag att lyckas innan året är slut. Så nu ska jag sätta mig och googla på hur jag ska bära mig åt och göra upp en plan. 


Likes

Comments

Sedan kanske mellanstadiet eller så när alla i min ålder började ha bloggar har jag själv haft ett antal egna. (Jag hade ingen Lunarstorm dock, mina föräldrar tyckte att det var för farligt med internet eller något. Haha om de bara visste.) I alla fall, åter till saken. Jag har haft egna bloggar, minst tre stycken och så har jag haft bloggar tillsammans med vänner som vi har delat på och turats som att lägga upp inlägg på. Som allt annat har de bloggarna varit för att få uppmärksamhet antar jag. Men den här är bara mitt alldeles egna space där jag kan skriva av mig. Lite som i serien "Awkward" förutom att mitt liv inte alls är lika intressant som Jenna's helt plötsligt blev så fort hon skaffade en blogg...eller? Haha nej då. Men jag har fortfarande ingen aning om vad jag ska ha för stil. Förutom att jag ska försöka att till 100% vara mig själv. Önska mig lycka till!

Likes

Comments