Header

Fyfabian vilken natt vi hade i natt. Thea gnydde, ropade och skrek halvt i sömnen enda fram till halv fyra då hon istället blev klarvaken. Då testade vi med att låta henne ligga mellan oss för att få sova någonting men hon hade inte ro att ligga still. Försökte sedan ligga bredvid henne i hennes säng och till slut gav hon upp och somnade. Tio i sex stod klockan på när jag med öm kropp stapplade in i sovrummet och kröp ner under täcket. När klockan sedan ringde ca en halvtimme senare gick det bara inte att gå upp. En timme senare kämpade jag mig upp och började göra mig i ordning men gav till slut upp och kröp ner i sängen igen. Thea låg helt däckad i sin säng och det kändes inte snällt att tvinga upp henne heller. Det regnade för fullt och jag var orolig att dålig med sömn plus en dag på förskolan skulle sluta med en förkylning. Valde därför att kompa denna dag och ha det mysigt hemma istället.

Trots att hon har varit trött hela dagen vägrade hon att vila vid tolv, jag försökte i en timme innan jag gav upp. Istället ställde jag mig och bakade. Är inte speciellt sugen på sötsaker men kroppen skrek efter energi och då valde den att tänka på socker idag. Det fick därför bli en banankaka, valde i alla fall att byta ut en dl socker mot en banan till.

Då Thea verkade någorlunda pigg och busig så ringde jag pappa och frågade om han och Sofia ville komma över på fika. När de kom märkte vi hur Theas röst blev hesare och hesare. Sedan har hon snorat och hostat lite. Känns som att den där förkylningen håller på att bryta ut ändå. Sitter och funderar på om jag ska vabba i morgon eller inte. Hade hon bara varit snorig och lite hostig hade hon fått gå till förskolan men har aldrig hört henne så här hes förut. Känns fel att lämna henne på förskolan men känns även fel att stanna hemma från jobbet om hon ändå inte är värre än så.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

I söndags gick vi in i vecka 24 och därför kommer här en liten gravidupdate.

- Lillkillen är nu ca 28 cm lång mellan huvud och fot och kommer väga ca 665 gram i slutet av veckan. Skulle han födas nu finns det en litenliten chans att han skulle överleva men oftast är inte lungorna tillräckligt utvecklade än.

- Jag är riktigt riktigt trött. Inte exakt lika trött som i början av graviditeten då jag somnade redan innan klockan åtta om kvällarna men ändå överdrivet seg.

- Som jag nämnt tidigare har jag fått lite problem med foglossning men det är väldigt varierande i styrka från dag till dag och stund till stund.

- Cravings just nu är helt klart frukt och grönsaker i alla dess former. Lite extra glad i röda vindruvor, mums! Där måste jag dock försöka begränsa mig lite eftersom de oftast är otroligt besprutade och det känns inte helt ok att proppa i sig när man har ett litet barn i magen som kanske kan ta skada. Dricker även apelsinjuice varje dag.

- Magen tränar sig inför förlossningen. Det är mycket sammandragningar, mest på kvällarna, och stundvis är magen så spänd att det är svårt att röra sig.

- Jag ser inte längre mina fötter om jag bara kollar rakt ner utan måste böja mig lite framåt.

Likes

Comments

Idag har jag fixat alla morgonrutiner och lämnat Thea i vanlig ordning, jobbat, hämtat Thea, lagat middag, diskat, lämnat Thea hos pappa/morfar, varit på föräldramöte, hämtat Thea, lagt henne, duschat och nu sitter jag här.

Igår ringde Jocke vid lunchtid och berättade att han ramlat från en stege på jobbet. Mötte upp honom på akuten och blev sedan vidareskickade till närakuten. Han är blåslagen och svullen på flera ställen, har ont i knäet och har brutit handleden. Det är strålbenet som är av och han är gipsad. Om två veckor ska han tillbaka för att röntga om handen för att se om även båtbenet är skadat, vilket de misstänker eftersom han inte kan röra tummen. Sen blir det antagligen gips ett par veckor till. Så just nu är han sjukskriven och jag kommer få sköta i princip allt själv den närmsta tiden. Känner mig redan slut efter gårdagen och dåligt med sömn. En eloge till alla ensamstående därute, ni är bannemig amazing. Det är ju inga problem att lösa några dagar hit och dit själv men känns lite tungt att veta att det rör sig om några veckor samtidigt som jag känner mig sliten av graviditeten.

Inte nog med det så har jag även fått en del problem med foglossning. Det strålar och gör ont i ljumskarna och ut i låren när jag reser mig, när jag går och när jag till exempel vänder mig i sängen. Fungerar sådant där bälte även när foglossningen sitter där? Känns dock inte som att det borde göra det. Gör även ont i ligamenten på sidorna om magen en hel del, men det brukar bara vara periodvis. Foglossningen är jag rädd att den ska bli värre.. Om du varit gravid, hade du foglossning och blev den värre med tiden?

Likes

Comments

Måste få veta hur ni gör/har gjort med era barns vila när de gick på förskolan. Jag känner mig så kluven om vi ska låta Thea vila, dra ner vilan eller inte vila alls.

Hon går mellan 8.15-16.15 samt en kortare dag. När hon kommer hem är hon oftast väldigt trött och myser runt med napp och snutte tills det är dags för middag. Trots det vill hon ändå inte somna på kvällarna. Några enstaka dagar har hon somnat vid sju, men flera dagar har det varit närmare nio. Jag vill helst att hon somnar senast klockan åtta. Dels för att vi ska få lite tid för oss själva innan det är dags för läggdags även för oss men också för att hon ska hinna sova tillräckligt länge för att orka morgondagen. Hon vilar i vagnen varje dag på förskolan men jag har inte följt upp hur länge hon vilar. Ska prata med dem imorgon och se vad de tycker.

Samtidigt som jag vill att hon ska somna en bra tid på kvällarna så känns det elakt att ta bort vilan efter lunch. Förstår inte att hon inte däckar på kvällen, hon sitter inte precis still på förskolan utan är väldigt aktiv. På helgerna brukar hon skippa vilan och somnar oftast utan gnäll.

Så, ni med förskolebarn. Hur gör ni?

Likes

Comments

Nu sitter jag här och har en liten kille i magen igen. Ni som hängt med sedan förra graviditeten minns kanske att jag skrev ett inlägg om att önska kön på barnet. Att jag önskade mig en flicka igen och inte kunde se mig som en pojkmamma. Det inlägget hittar ni HÄR. Sedan visade det sig såklart vara en pojke på rutinultraljudet. Jag hann dock aldrig tänka "attans, det blir ingen flicka till" utan alla frågor och oroskänslor drog igång när ultraljudet visade att hjärtat inte var ok.

Efter aborten kunde jag inte låta bli att ha skuldkänslor - utöver de för själva avslutet - över min önskan. Var det mitt fel? Hade jag rent krasst önskat bort min son? Önskade jag så pass mycket att det skulle vara en flicka att jag fick skylla mig själv när det visade sig att han inte mådde bra?

När det visade sig att jag var gravid igen började jag såklart fundera vad det kunde vara för krabat därinne. En del av mig önskade fortfarande en dotter till medan den andra ville ha en son. Jag ville så gärna ha tillbaka vår förlorade pojke, även fast en ny pojke aldrig skulle kunna ersätta honom.

En vän till min mor sa att jag kommer få två flickor. När vi efter moderkaksprovet fick reda på att det var en pojke blev jag nervös. Visst, vi hade fått klartecken att han är frisk men det hänger kvar i tankarna att det kanske är meningen att jag bara ska ha flickor. Livrädd att det ska hända denna kille någonting.

Nu längtar jag efter vår son, även fast han gärna får stanna till efter årsskiftet, och det ska faktiskt bli kul med en av varje. Det enda motiga är när jag rensar Theas urvuxna kläder och vet med mig att de aldrig kommer användas av oss igen. Och alla söta babykläder som jag aldrig skulle köpa till en pojke, dessutom finns det inte alls lika mycket roligt till killar som till flickor. Men sådana små struntproblem kan jag helt klart leva med.

Likes

Comments