Header

Igår lämnade vi vår stora loppa hos sin farmor för att dra vidare till Akademiska sjukhuset. Det var dags för rutinultraljudet. Vet inte riktigt om jag kan säga att jag hade sett fram emot det eller inte. Det var väl blandade känslor helt enkelt. Vi visste redan att de inte sett några sjukdomar eller kromosomavvikelser efter att ha analyserat moderkaksprovet men det var ändå svårt att släppa tanken att något skulle vara fel. Inte blev det bättre av att ultraljudet tog längre tid än vi är vana vid. Lillebror ville nämligen inte samarbeta och barnmorskan (eller vad har de för titel?) fick kalla in en kollega för att få en bättre bild på huvudet. Det är svårt att inte bli lite nervös när de gör så. Efter att ha vänt och vridit på mig och fått magen omskakad ett par gånger gav de upp och gav oss beräknat förlossningsdatum den 9 januari. Vi som hade fått den 15 januari på vårt extrainsatta ultraljud i vecka 12. Det var därför hon blev lite osäker, för att det skiljde så pass mycket i dagar. Mätningen av lårbenet gav till exempel bf 17 januari medan huvudet sa 7 januari, vilket innebär att huvudet var något större än det "borde".

Precis efter de accepterat att det var så - verkade inget konstigt med det - och börjat skriva in i datorn la han sig precis som de ville ha honom och de mätte om huvudet. Därmed fick vi mer rimliga mått och beräknat födelsedatum är den 13 januari, precis som vi hade innan beräknat på senaste mens.

Sammanfattningsvis så mår vår lillkille finfint i magen och förhoppningsvis ska vi kunna pusta ut snart. Har dock en känsla av att jag inte kommer kunna göra det förrän i slutveckorna, det är ändå min fjärde graviditet nu.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Vid nio lämnade jag Thea på förskolan för sista inskolningsdagen. På måndag är min semester över och då drar det igång på riktigt - men jag är inte ett dugg orolig för det. Allt har gått exemplariskt och jag hade nog inte räknat med annat. Hon är ändå två år, självständig och hon älskar såklart att leka.

Inskolningen började förra måndagen. Vi hade blivit inbjudna för att besöka förskolan i förväg men det blev aldrig av. Därmed kom vi dit helt oförberedda. Vi visste inte vart parkeringen var, vart vi skulle gå in eller vad vi hade att vänta oss. Men det var tack och lov jättelätt att hitta. Man måste gå igenom gården för att komma till entrén vilket gjorde att Thea inte ville följa med in. Hon ville såklart mycket hellre åka rutschkana och leka i sandlådan. Men in kom vi till slut och vi hittade Theas egna plats där hon fick hänga av sig sin lilla ryggsäck hon fick bära in själv. En av förskolepedagogerna kom och välkomnade oss med fokus på Thea och här förvånade vår lilla loppa oss. Hon gömde sig bakom mitt ben och ville inte gå med in, hon som nästan aldrig är blyg haha. Vi hälsade på alla och Thea fick syn på något att leka med. Där satt hon sedan en bra stund och vår bestämda lilla fröken sa åt en av pedagogerna att backa när hon skulle prata lite med Thea. Så ja, hon var lite motvillig i början. Hon förstod inte heller det där med att lämna leksakerna, sätta sig i en ring och äta frukt med de andra barnen så jag fick sätta mig med henne tills de fikat färdigt. Jocke och jag fick en rundvandring och läste igenom lite papper medan Thea fick leka på själv. Efter en liten stund släppte motviljan och hon sprang iväg och lekte i ett annat rum utan oss. Vi åkte hem igen kl 10.

Redan dag två tyckte de att Thea verkade så självständig att jag kunde ta en promenad. Där kom jag i låga gummistövlar, inte alls redo för en promenad utan snarare lite lek på gården, men det var ändå riktigt skönt att ta sig iväg på en halvtimmes promenad i motionsspåret med en ljudbok i öronen. När jag kom tillbaka satte jag mig på en bänk, kollade på när hon lekte i sandlådan med de andra barnen och pratade med en annan mamma. Det tog en kvart innan Thea märkte att jag var tillbaka, då log hon och vinkade till mig för att sedan fortsätta med sin lek. En av pedagogerna kom och pratade med mig och sa att Thea hade ramlat på asfalten och blivit lite ledsen men att de hade fått trösta henne utan problem. Vi var där till kl 10.30.

Dag tre fick jag lämna Thea där och åka hem direkt. Hon fick stanna och äta lunch med dem, vilket enligt deras ungefärliga inskolningsschema inte skulle ha skett förrän dag fem annars. Alltså blev hon där kl 9-11.30.

Dag fyra hade vi vagnen med oss. Thea som alltid vilar i sin säng hemma skulle nu testa att sova i vagn på förskolan och blev därmed kvar till kl 13.30. Vilan hade gått jättebra och jag har inte hört att det skulle varit något problem resterande dagar med vilan heller.

På fredagen fick hon vara kvar till och med mellanmålet och hämtades hem kl 14.30. Och därefter tyckte de att hon var i princip färdiginskolad. Hur underbart är det inte när det bara tar fem dagar att skola in? Nu tror jag hennes ålder spelar in mycket och att hon faktiskt var van vid att bli lämnad hos sin mormor flera dagar i veckan under hela våren så jag kunde jobba.

Måndag och tisdag denna vecka var det planeringsdagar och förskolan var stängd. På onsdagen fick hon stanna hemma då jag är förkyld och hon verkade lite hängig hon med på tisdagen. Men det verkade inte vara något större fel på henne så igår fick hon åka till förskolan igen. Även fast hon var "färdig" så ville jag att hon skulle hinna gå i alla fall två dagar denna vecka så det inte blir en chock för henne nästa vecka när jag börjar jobba och hon ska vara där heltid. Så igår var hon där kl 9-14.30 och idag blir det kl 9-13.30 då vi har en tid att passa i stan i eftermiddag.

Vet ni vad mitt största bekymmer är? Hur jag ska övertala henne att följa med hem varje dag. Hon ÄLSKAR att vara där och det gör mig så glad.

Nedan ser ni en liten video på hur taggad hon var inför första förskoledagen.

Likes

Comments

Har en hel del att uppdatera er med men det finns tid för det också. Håller just nu på att kolla igenom 380 bilder som låg i kameran, tänkte därför börja med att dela med mig av en bildbomb. Jag fotade lite i påskas när tanken var att bara ta en bloggpaus under långhelgen. Första delen är när hon fått en av sina påskpresenter. Hon fick bara några småsaker - en varukorg, några tuschpennor, en hårborste och en leksaksglass, men det räckte gott och väl till henne. Sedan är det en sväng från när vi skulle fira med Jockes familj och en från när vi skulle fira med min familj. Synd bara med den smutsiga spegeln hehe.

Nu ska jag alldeles strax hämta hem min skatt från förskolan, hur inskolningen har gått ska ni såklart få veta senare.

Likes

Comments

Hej bloggen och mina fina läsare! Vad jag har saknat er!

Ni undrar säkert vad som hände och vart jag tog vägen? Varför sa jag bara hejdå och klickar inte in förrän fyra månader senare? Nu när jag läste igenom mitt senaste inlägg från den 20 april så verkar jag ha förklarat det ganska bra då. Men jag har inte mått så dåligt hela tiden. Dåligt har jag mått men av olika anledningar. Antagligen var jag inne i en depression just då men den kom jag ur. Det har hjälpt mig en hel del att släppa taget om bloggen. Jag älskade att blogga men det tog sådan stor del av min tid att det byggdes upp alldeles för mycket stress inom mig. Jag har fått tid att varva ner, lägga tid på annat och att njuta av spontanitet. Jag har kommit på mig själv att njuta av att dra vidare på middag hos vänner direkt efter jobbet utan stressen över att jag inte hunnit förbereda ett kvällsinlägg till bloggen. Eller att jag måste sätta mig och förbereda ett morgoninlägg sent på kvällen när jag kommit hem. Det har varit fantastiskt skönt även fast jag saknat bloggen och er många gånger. Och så många gånger jag har tänkt att jag ska slå upp datorn och skriva något, men det har aldrig blivit av - förrän nu.

Några veckor efter mitt hejdå kom pluset på stickan, mer om det i ett eget inlägg, och mitt mående påverkades ganska direkt. Därmed blev uppehållet mycket längre än vad jag hade tänkt mig. Det är inte förrän nyligen mitt mående har blivit bättre och jag faktiskt känner en riktig lust att ta tag i bloggandet igen. Bloggen är ju bästa stället att dokumentera allting och jag är lite ledsen över hur mycket jag gått miste om genom att inte blogga. Jag har knappt tagit kort på någonting sedan pausen. Thea som växt så mycket under denna tid. Så tråkigt att inte ha något att se tillbaka på, men det ligger åtminstone 380 bilder på kameran som jag ska börja gå igenom snart.

Så, är jag tillbaka? Ja, vill jag svara på den frågan. Men jag kommer göra det i den takt jag orkar och hinner. Ibland kanske det blir tre inlägg på en dag för att sedan bli kanske tre inlägg på en vecka. Jag hoppas i alla fall att alla mina fina läsare kommer att hitta tillbaka, för jag har verkligen saknat kontakten mer ER.

Likes

Comments

Har suttit och stirrat på skärmen i väntan på att fingrarna ska börja röra sig men jag har inte riktigt vetat var jag ska börja. Dessutom har min hjärna stoppat dem flertalet gånger då jag känt mig patetisk. Vem är jag att känna såhär när det finns så många med fler och värre problem än mig? Men jag känner ändå att jag behöver skriva av mig samt uppdatera er hur läget med bloggen ser ut.

Den senaste tiden har jag känt att mitt mående har blivit sämre och sämre. Jag har känt mig nedstämd och kroppen har även den tagit stryk. Jag har spänningshuvudvärk nästan konstant men blir värre mot kvällen och dagarna jag har jobbat är jag helt slutkörd. Det har inte att göra med jobbet i sig, bara att det tar för mycket av mina krafter just nu. Jag mår illa ibland och får yrsel. Huvudet känns som i ett töcken och mina käkar har blivit spända igen, jag som kämpade länge länge för att bli av med det för några år sedan. Flera gånger har jag fått be Jocke hämta mig på vägen hem för att jag inte klarat av att sitta kvar på jobbet. Jag har tvingat mig iväg för att träna några dagar i veckan men mycket mer än så har jag inte orkat. Det finns ingen som helst energi att uppdatera bloggen. Jag vill inget annat än ligga uppkrupen i Jockes famn dagarna igenom och just där har jag spenderat kvällarna - förutom när han är på hockey - den senaste tiden. Helst skulle jag bara vilja dra någonstans och ta en paus från allt. Drömde inatt och vi bara sådär bestämde oss att släppa allt och dra till sommarstugan en vecka, den där sommarstugan som min familj inte haft i ägo sedan 2012. Det hade varit så skönt om vi kunnat göra det. Bara dra någonstans.

Idag är jag hemma med Thea i vanlig ordning och jag känner att jag borde så mycket. Jag borde plocka efter Thea, borde fixa disken, borde plocka ur skåpet som blivit sålt, borde dra iväg och veckohandla och borde höra av mig till mina vänner. Men jag sitter uppkrupen i soffan under en filt med en kopp kaffe, försöker massera bort huvudvärken och torkar de där tårarna som för första gången på länge envisas med att rinna nedför kinderna. Funderar på hur f jag ska orka träna två pass till den här veckan och om jag ska klara mig utan vin den här helgen. Det sistnämnda har varit min bästa avkopplingsmetod och jag börjar förstå hur folk kan skapa ett beroende. Dock har jag levt alldeles för nära missbruk för att tillåta mig själv ett glas vin varje kväll eller ens varje helg.

Vet inte vad som hänt med mig just nu - är det det här som kallas att gå in i väggen? Eller i alla fall vara på väg in i den? Eller är det en slags depression? Ja ja, ska inte försöka självdiagnostisera utan bara försöka ta det lugnt och komma ur det. Sluta lägga så mycket press på mig själv och försöka släppa att jag inte kommer få träffa honom om två veckor, att jag aldrig kommer få träffa honom igen. I alla fall så fortsätter min bloggpaus ett tag till då hela jag är i paus just nu.

Likes

Comments