Ja, det verkar ju på ett ungefär vara så ofta jag har 'tid' att blogga... Måste verkligen skärpa mig! Men jisses vad senaste månaden gått snabbt. Känns som nyss vi kom hem från Skottland men det var på dagen en månad sen!? Helt otroligt. Och i och med det faktumet är vi alltså inne i december och julen närmar sig med stormsteg!

Så vad har hänt då? En hel del och ingenting. Det har varit en del kaos och en del rolig. Bland annat har vi ÄNTLIGEN skaffat oss en bil. Vi fick en bra deal genom min pappa på KIA i Eskilstuna så i torsdags hämtade jag ut en splitt ny Ceed GT-line som vi ska ha i tre år. Vi valde tillslut efter alla turer att privatleasa och det känns verkligen hur bra som helst. Aldrig mer några sömnlösa nätter pga KLUMP i magen för skyhöga reparationskostnader etc utan nu ingår allt utom bränsle och skatt.

Vi valde en röd och unnade oss en sjuväxlad automat-diesel. Och fick rattvärme, vinterdäck och några extramil i dealen. Sex dagar in är vi mer nöjda och det känns som en stor sten har lättat från våra axlar.

Annars har det varit en feelgood-månad där vi spenderat mycket tid med vänner och familj. I fredags var vi ute och käkade burgare + gick på nya Solsidanfilmen på BIO och i lördags var vi över till Eskilstuna för att fira farmors 86-års dag. Igår hade jag en superhärlig kväll tillsammans med Elin och Rebecca där vi käkade och skvallrade på Fratellis. Deras ravioli med svamp är HIMLEN.

Nu till helgen fortsätter myset och det med.... MAMMAS ÅRLIGA JULSTUGA! Jag läääängtar så mycket. Och speciellt i år när de flyttat till en ny lägenhet med betydligt mer plats. Det kommer att bli SÅ mysigt och man kommer att bli SÅ mätt. Men innan helgen står för dörren igen ska jag först hinna med hockey här i Köping ikväll när (redan AllEttan-klara!!) Lindlöven kommer hit och en torsdagskväll på Pinchos där vi imorgon ska fira Noahs TIO års dag. Alltså NÄR blev den lilla fisen 10 år? Helt sinnessjukt.


​En liten blandad kompott från senaste tiden. Passade självklart på att göra mina senaste naglar juliga OCH matchande med vår nya röda pärla ;) 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Åh, vilken fantastisk helg vi har haft i Skottland. 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿 Det har varit innehållsrika, intensiva och alldeles underbara dagar som verkligen typ andats kärlek och värme. Känner mig helt uppfylld av bra energi och jag vet att jag aldrig någonsin kommer att glömma denna upplevelse. Det var verkligen 10/10 från start till stopp.

Allt började i fredags när vi satte oss i bilden strax innan 06 och gasade mot Arlanda där planet lyfte prick 9.45. ✈️ Efter ett par timmar i luften med motvind landade vi i Edinburgh ca 11.00 lokal tid. Vi begav oss därefter in mot centrum och sedan tog vi tåget direkt från Waverly Station till Tweedbank där brudparet så fint hämtade upp oss. Vidare därifrån till Hawick, som var stället de valt för bröllopet. Väl framme åkte vi direkt till hotellet och checkade in och vi kunde knappt tro att det var sant när vi fick rummet... för det var snarare en svit än ett rum och med en sådan vacker utsikt över Hawick.

Kvällen blev sedan något av en ”spontan” rehersaldinner på lokala Wheterspoons där vi käkade och drack tills ögonlocken blev liiiite för tunga.

På lördagsmorgonen vaknade vi i skaplig tid och njöt av en lång skotts frukost innan vi traskade ner till Hawick citycenter och kikade lite i butiker och njöt av solen. Det blev ingen lång stund i och med att vigseln skulle vara klockan två och vi hade lite åtaganden att fixa med inför. Efter förberedelser av både oss själva och middagslokalen var det sedan dags för själva vigseln. Och den blev så himla fin. En alldeles perfekt stund som verkligen speglade dem båda och lämnade nog ingen oberörd. Tror inte att det hade kunnat blivit mer perfekt. ❤️

Efter vigsel var det mingel innan den stora middagen där jag fått äran att vara toastmadame. Det var en utmaning att hålla i allt på engelska men det kändes bra och jag hade bra hjälp av alla fantastiska människor som höll så känslosamma och kärleksfulla - men framförallt genomtänkta tal. Jag själv ändrade mig en sista gång på flyget ner och lät mitt egna tal handla om äktenskapet ur ett lagperspektiv vilket kändes både uppskattat och roligt. Bäst var iallafall Rebeccas bror Zach som verkligen fångat allt i sitt tal, han lämnade sannerligen ingen i lokalen oberörd.

Efter middagen var det traditionsenlig tårta följt av bröllopsvals och fyrverkerier innan dj:n höll igång dansgolvet till efter midnatt. Därefter somnade vi alla gott efter dryga 10 timmar av fullt (men så jävla lyckat) ös.

Igår tog jag och D oss sedan tillbaka till Edinburgh där vi hade bokat den sista hotellnatten, mitt på Princesstreet som var helt perfekt. När vi lämnat av våra väskor passade vi på att traska runt och stanna för fika och middag. Längst tid spenderade vi nog inne på Primark vilket jag trooooor att jag tyckte var roligast... 😂

Vi avslutade med middag på Wetherspoons innan vi kikade på Modus och sedan somnade gott. Imorse käkade vi frukost på hotellet innan vi hoppade på en tram till Edinburgh AirPort. Just nu sitter vi i luften och är nog precis på väg att flyga in över Sverige igen. När vi landat ska vi direkt till Lindesberg där D ska träna. Känns som att vi kommer somna gott ikväll.

Imorgon väntar verkligheten med jobb igen men det känns ändå helt okej efter denna helg. Har varit så härligt att vara iväg med D och samtidigt fått dela detta med två av våra bästa vänner som jag känt i mer än ett decennium. Det är och har alltid varit något alldeles extra med de två och jag känner i hela kroppen att vi kommer att vara bästa vänner för resten av våra liv. Är så glad att de äntligen sagt ja till varandra, för nu börjar ett helt nytt kapitel!

👰🏻🤵🏼❤️

Likes

Comments

Det är inte ofta som jag inte längtar till helgen (iallafall nu när jag är ledig varje) men kommande helg är något alldeles extra. Har bokstavligen längtat till denna helg i ett år. Eller ännu mer. Och som jag har räknat ner. För i helgen gifter sig nämligen två av mina absolut närmsta vänner. En dag som jag mer eller mindre sett fram emot sedan de blev tillsammans för nio år sedan.

På lördag är det dags för Rebecca och Pontus att säga ja till varandra i Hawick, Skottland. Jag och D flyger dit på fredag för att ha en mysig kväll med brudparet innan den stora dagen på lördag. Jag har dessutom fått äran att vara toastmaster under kvällen, vilket är en uppgift jag ser fram emot med lite skräckblandad förtjusning. I och med the location of the wedding kommer kvällen att hållas på engelska vilket jag såklart behärskar men jag är ändå en aning rädd att det ska bli helt fel.

Hur som helst. Denna helg kommer att bli en av de mest minnesvärda i mitt liv och jag ser verkligen fram emot att få dela denna dag med dessa människor. Har lärt mig otroligt mycket av dem båda som personer, men också av deras relation genom åren. Detta blir dessutom min och D's första utlandsresa tillsammans vilket är en sak i sig som känns lite extra rolig.

Kommer självklart att försöka ta hur mycket bilder som helst för att lägga ut här sedan.

Likes

Comments

Det är så roligt när man bestämmer sig för något, känner sig svinpeppad och sedan blir det absolut ingenting av det. Ungefär som efter mitt senaste blogginlägg. Men där och då kände jag mig verkligen superpeppad på att köra igång igen men sedan kom livet emellan... Nytt jobb och allt vad det innebär har ju gjort att hela oktober bara försvann. Så nu när det vankas november tänker jag att vi tar nya tag.

Så vad händer då? Finns väl ingen poäng i att minnas tillbaka alldeles för länge utan kan väl mest konstatera att helgen som gick var den första lediga för mig och min kära sambo sedan typ...augusti. Ledig innebar därmed ingen förmiddagsträning i lördags och framförallt ingen match igår söndag! Helt underbart om ni frågar mig. Så istället för hockey blev det typ allt annat denna helg.

Fredagen började med att jag kom hem från jobbet, hann pyssla lite hemma innan vi fick besök av Annelie och Jacob för tacos och idol. Mycket trevligt och Chris var som vanligt bäst. I lördags tog vi lite sovmorgon innan vi cyklade bort till Backahallen vid 10 för att spela lite badminton. Sjukt roligt! Vi bestämde oss för att köra bäst av 5 och att förloraren skulle bjussa på lunch. Gissa vem som vann? HEHEE. Inte helt fair kanske men det är ju rätt oväsentligt 😆

Hur som. Efter att segerns sötma lagt sig åkte vi hem och duschade innan vi cyklade ner till city. Vi bestämde oss för att käka lunch på det relativt nyöppnade Diné på Våghustorget då vi hört rykten om goda burgare och fantastiska sötpotatispommes. Och det levde faktiskt upp till förväntningarna. Sjukt gott! Vidare gick vi lite på stan och letade efter lite saker inför nästa helg innan vi fikade lite och kikade på Run for your Lives som gick genom Örebro C. Rätt coolt, men jag hade fan aldrig ställt upp. Lördagskvällen spenderades sedan med taco-rester och Så mycket bättre innan vi somnade gott.

Vaknade sjukt utvilad igår efter att DELS ha somnat tidigt men också fått sova en timme extra thanks to the vintertid. Söndagen blev sedan en riktig fixardag som vi inledde med en sååååå jävla härlig brunch på Svalan (dyrt men TIPS) innan vi tog räcerbilen ut till Marieberg för att bocka av lite inför helgen. Vi fastnade på butiken Wagners i köpcentrumet där D hittade pricken över i:et till hans outfit på lördag. Han kommer vara så JÄVLA fin. Inga bilder ännu men kan säga såhär:
- Mörkblåa kostymbyxor
- Vit skjorta med mörkblåa knappar samt blått innanför kragen.
- Blå blazer och allt detta toppat med en mörkblå fluga. Och vad jag ska ha för färg på min långklänning kan ni nog lista ut 🙊

Efter dessa inköp rullade vi vidare till ICA Maxi Eurostop för att storhandla mat för kommande månad innan vi åkte hem och typ dog i soffan. Slängde ihop en söndagsstek med potatis, kokta grönsaker och brunsås till middag och sedan var det typ godnatt.

Idag är det måndag och jag har fyra arbetsdagar framför mig innan vi på fredag drar till Skottland. Men mer om det senare för nu blev detta skitlångt 🤓

Likes

Comments

Alltså... Det var SÅ längesen nu. Alldeles för längesen. Men livet har fanimej gått i 220 km/h sedan typ... jag skrev sist? Så det kanske egentligen inte är så konstigt. MEN! Nu är det dags för en nystart och jag ska försöka att hålla denna vid liv nu när det är så mycket roligt som händer framöver. 

Dels så ska jag efter drygt tre månader på kvinnofängelset Hinseberg fortsätta min karriär inom idrottens värld och kommer den 2 oktober att börja som idrottskonsulent/administratör på Svenska bordtennisförbundet. - vilket känns hur bra som helst! Jag lovade mig själv efter säsongen på HA att bredda mig och att få börja jobba med något helt annat än hockey känns både roligt och spännande! Faaaasst jag kommer faktiskt att delvis fortsätta inom hockeyn på något sätt ändå, men det tar vi mer om när allt är klart!

Sen är det ju som så att det faktiskt är seriepreimiäääär denna vecka! Och då pratar jag inte om HA, för då får vi vänta ytterligare några dagar men på SÖNDAG spelar Lindlöven säsongens första seriematch där mitt kära hjärta debuterar efter fyra år i Borlänge. Och vilka möter de på söndag då? JO Borlänge såklart! Lär bli en speciell match för honom, men jag har tagit ledigt och ska givetvis åka upp och stötta så gott jag kan. 

Sedan jag senast skrev här har vi dessutom hunnit flytta och komma rejält i ordning. I lördags hämtade vi den sista pusselbiten i form av en soffa så nu känns faktiskt lägenheten typ komplett och jag trivs SÅ HIMLA BRA! Det enda som ligger lite på minussidan är läget, men det får vi leva med just nu. I övrigt älskar vi båda planlösningen och jag tycker att vi har fått det så himla mysigt och hemtrevligt. Längtar verkligen efter att komma hem - och den känslan har jag insett är oerhört viktig. 

Det var en snabb liten uppdatering och ett startskott för detta igen! Lovar även att lägga ut massa bilder på lägenhetens alla vrår allt eftersom.  Sedan kanske det blir en och annan tillbakablick på sommaren som passerat! 

Håll tillgodo 🌟​



Likes

Comments

Det är snart ett år sedan jag lämnade Örebro för att ta steget ut i vuxenlivet på riktigt. Jag närmade mig examen och hade klart med sommarjobb i Örnsköldsvik - allt kändes bra. Mot slutet av maj blev det även klart att jag fick jobbet på HockeyAllsvenskan som startade i samband med att mitt sommarvikariat på ÖA tog slut. Från Örebro för att mellanlanda i Övik och sedan vidare till Stockholm. Jag minns fortfarande när jag fick samtalet från HA, vågade först inte tro att det var sant men när poletten trillade ner kände jag mig verkligen bäst och starkast i hela världen. Jag hade lyckats med min dröm och tillika det omöjliga - att få ett heltidsjobb inom hockeyn direkt efter examen.

Efter beskedet kunde jag inte tänka på något annat. Och där stod Övik precis för dörren. Detta var även precis när jag och Dick hade träffats och börjat bygga på något, så att åka 50 mil norrut var såhär med facit i hand självklart inte helt optimalt. Men jag hade skrivit på kontraktet och verkligen sett fram emot att komma iväg så det fanns liksom inget annat.

Sommaren i Övik blev sedan väldigt speciell. Jag var ensam i princip all tid jag inte jobbade och eftersom jag visste att det var under en begränsad tid kan jag väl heller inte påstå att jag ansträngde mig speciellt mycket för att ändra på det heller. Men det ÄR svårt att komma till en ny stad och hitta vänner bara sådär. Dessutom ville jag mitt i allt detta prata med Dick så ofta och mycket som det bara gick och det gjorde det delvis lättare men samtidigt så jävla svårt. Att sakna någon fick verkligen en helt ny innebörd för mig trots att vi vissa dagar kunde prata uppemot 7h i telefon i sträck. Men det är ju aldrig samma sak som att ses och i synnerhet inte när allt är sådär nytt och pirrigt.

Hur som helst så passerade sommaren och i augusti var det dags att styra kosan mot Stockholm. Och med facit i hand var det väl någonstans här det började knaka i mina fogar men det var varken något jag själv misstänkte eller såg där och då. Jag flyttade in i en trea på Lidingö. Egentligen helt perfekt men jag kände från första sekunden att jag inte trivdes. Kan inte sätta fingret på vad det exakt var som gjorde det men den känslan kom direkt. Men jag befann mig ju som tur var inte i Stockholm för att sitta där hela dagarna utan jag hade ju fortfarande jobbet.

Om jobbet kan jag väl egentligen inte säga något annat än att det till stor del var väldigt roligt i början. Det kändes helt rätt och det kändes så lyxigt att få åka runt till alla klubbar och bara prata om roliga saker och planera säsongen tillsammans. Vi blev mottagna väldigt positivt nästan överallt och det kändes verkligen fantastiskt att gå till jobbet. Ingen söndagsångest eller jobbiga känslor, förutom att behöva vara ifrån Dick. Men sen hände det något. Även här har jag svårt att sätta fingret på exakt vad men man kan väl såhär med facit i hand konstatera att något inte stod helt rätt till. Blev väldigt sjuk i ett par omgångar, något jag aldrig varit tidigare i mitt liv. Började få ont på olika ställen, sus i ena örat och en massiv huvudvärk i princip varje eftermiddag. Sakta men säkert kändes saker och ting mer jobbigt än roligt och jag började känna mig obekväm i de flesta situationerna, både hemma och på jobbet. Att vara i lägenheten på Lidingö gjorde mig dessutom fruktansvärt deppig och jag fick ont i magen och ångest varenda gång den där bussen rullade över bron.

Insåg tids nog att det var ohållbart att känna som jag gjorde och må som jag mådde vilket resulterade i att jag tog beslutet att flytta från Stockholm och bosätta mig hos Dick i Borlänge. Ett av de bästa besluten jag tagit det senaste året. En stor del av mina jobbiga känslor försvann i samma veva som porten på Lidingö stängdes bakom mig när flyttlasset gick, men allt var ändå inte helt 100.

Jag började dagspendla till Stockholm och insåg väl ganska snabbt att det var inte det här jag ville. Kände inte för att göra något alls egentligen och hade ångest varje dag när jag klev av tåget på morgonen men även när jag hoppade på det på eftermiddagen. Hade ständigt dåligt samvete för att jag inte satt på kontoret till 17 varje dag, även fast jag kunde göra mycket under mina timmar på tåget. Kände mig som en dålig människa och funderade mycket på vad jag egentligen ville göra.

I slutet av januari började jag och Dick prata på allvar om vilka vägval jag (och vi) stod inför och det växte fram allt mer att jag kanske ville göra något annat. Samtidigt brottades jag med känslan av att detta var ju 'drömjobbet' och hur jag någonsin skulle kunna ge upp det. Dessa känslor och tankar hade jag i huvudet varje dag. Och så känslan av misslyckande om jag skulle välja att inte fortsätta. Ni vet det här med tankar som "vad ska alla andra säga?"... Det var även under denna period som jag började få svårt att sova, drömde mycket konstigt och hade väldiga problem med att se någon lösning på allt.

Men det kom en sådan. Och nu med facit i hand samtidigt som det gått drygt en vecka efter min sista dag på HockeyAllsvenskan kan jag säga att det är det bästa beslutet jag tagit. Kanske i hela mitt liv. Att inse att drömjobbet inte var drömjobbet för mig just nu och agera utifrån det utan att bry sig om vad 'alla andra' kommer att tycka och tänka. Detta vägval har dessutom gjort att vi nu tagit beslutet att flytta till Örebro och påbörja ett nytt kapitel och om jag trott att saker känts rätt tidigare är det ingenting mot vad det känns nu. Jag känner mig lättad och framförallt lycklig över allt som komma skall. 

Det senaste året kommer jag att minnas som både det bästa och värsta i mitt liv, men jag vet att det kommer ändra sig så småningom. Jag tror att jag på sikt kommer att inse att jag lärt mig mer om mig själv under det senaste året än vad jag gjort på samtliga 26 innan. Erfarenheten jag kommer bära med mig och ha nytta av resten av mitt liv.

Jag hoppas att jag i framtiden kommer vara snällare mot mig själv, vara mer lyhörd och sluta ställa orimligt höga krav på mig själv i alla situationer. För ibland förstår man inte hur illa något är förrän efteråt och min förhoppning och mål framöver är att det aldrig igen ska finnas något efteråt. Jag varken vill eller kan sätta en stämpel på om eller isåfall vad det är jag har känt under framförallt hösten och vintern men det är för mig även helt ointressant. För det enda som känns viktigt i allt är att jag drog i handbromsen INNAN det kanske brakat iväg och blivit ännu värre. 

Men nu ska jag njuta av semester och en flytt till Örebro innan verkligheten tar vid igen den 5 juni. Och det ska jag göra utan det minsta dåligt samvete. 🌟

Likes

Comments

HockeyAllsvenskan och tillika ligan jag arbetat med under den senaste säsongen går in i sitt slutskede. Sista två grundserieomgångarna spelas onsdag och fredag och sedan drar slutspelet igång på söndag. Ligan består ju av 14 klubbar med helt olika förutsättningar men med samma dröm - att ta sig uppåt i systemet. Det är en fantastisk liga att följa på nära håll. Finns så mycket eldsjälar, underbart enögda supportrar och sen det bästa: det går aldrig att förutspå hur en match ska sluta.

Denna säsong har nog varit en av de jämnaste någonsin. Det tog ett bra tag innan tabellen "satte sig" och med två omgångar kvar har fortfarande 11 av 14 lag något att spela om. Det är bara lagen i toppen och botten som är helt klara, i övrigt finns det prestigefyllda placeringar och framförallt, ytterligare en plats till det negativa kvalet kvar. Nu kanske detta låter som rena grekiskan för vissa - men det är fantastiskt för oss insatta.

Hur som helst så blev det igår klart att BIK Karlskoga, som slutar tvåa i tabellen, blir laget som seriesegrande Mora IK ska möta i den "hockeyallsvenska finalen" med start söndag. En historisk dag för BIK, som inte sedan allsvenskan slogs ihop till vad den är idag, noterats för en såpass hög placering. Och jag kände att idag var dagen jag verkligen ville skriva något.

Jag tycker själv att det känns lite 'konstigt' att ösa beröm över endast en klubb i och med att mitt arbete omfattar samtliga klubbar men... Efter att ha följt BIK i några år, samt jobbat på nära håll med laget de två säsongerna innan denna är det väl bara dumt att låtsas som att jag inte håller ett extra öga på Värmlänningarna. Och när min tjänst på ligan dessutom inte kan påverka någonting till någons fördel på något sätt så tycker jag egentligen bara att det är roligt att man visar lite "klubbtillhörighet".

Iallafall, dit jag vill komma är att jag är så imponerad av BIK och det tror jag att många kan skriva under på, oavsett vad man har för relation till klubben. År efter år hänger man i toppen av HockeyAllsvenskan, ska nu spela slutspel för sjätte säsongen i rad och det med en av ligans minsta budgetar. Vilket gör att man än en gång kan konstatera att motivation slår "klass" och att man (återigen) kan kasta det där världsberömda "pappret".

Jag minns så väl när jag stod där på upptaktsträffen på Casino Cosmopol ett par dagar innan seriepremiär och lyssnade till när Cmores expert Mike Helber tippade BIK som nummer 13 vilket skulle inneburit negativt kval nu efter grundserien. Inte helt obefogat kanske, när man tappat lagets åtta (!) främst poänggörare och dessutom kanske inte värvat så "fancy" som andra lag. Men plats 13, det tyckte jag nog var att ta i. Och såhär med facit i hand så hade vi behövt vända på tabellen för att det tipset skulle stämma.

Men tips inför en säsong är alltid roligt, för det stämmer så väldigt sällan överens om utfallet. Jag har ännu inte gått igenom mitt egna tips, men jag vet helt säkert att jag inte hade BIK på en andraplats. Så jag är imponerad och väldigt positivt överraskad av det detta lag åstadkommit detta år. Man har inte vunnit något än - men man har presterat betydligt bättre än vad jag tror i princip alla förväntade sig. Och man bör även tillägga att det också är trots att man inte värvat EN ENDA spelare under säsongens gång. Man signade upp Kumlas målvakt och plockade hem en forward man lånat ut till Arboga men utöver det - ingenting!

I finalserien (spelas bäst av fem) kommer man nu ställas mot Mora IK. Ett ofantligt starkt lag som jag även sett en hel del av denna säsong. Det kommer bli tufft och Mora får självklart ses som favoriter i och med att man vinner serien rätt komfortabelt och har övertygat gång på annan under hela säsongen. Jag gillar verkligen att det blir dessa två lag i final, då det känns som att varken Mora eller BIK är 'attraktiva' lag att ta klivet upp i finrummet. För då är vi tillbaka till det rubriken säger - motivation slår klass, alla dagar i veckan. Och det är så kul.

Så avslutningsvis vill jag lyfta på hatten för BIK Karlskoga. Och även övriga lag i toppen av serien. Inga lag man på förhand tippat där, men som visat att hårt jobb över hela banan lönar sig. Samt kanske också hur viktig den sista utposten faktiskt är.

Nu blev det långt här, men jag tänkte avsluta med något jag även twittrade idag. Gårdagens historiska match i Nobelhallen mot Almtuna. Hemmalaget vänder 0-2 till 3-2 och den som avgör hela kalaset är den spelaren som BIKs supportrar samlade in pengar till. Fansens lirare sköt alltså klubben till en historisk andraplacering - det är något fint i sig det.

Likes

Comments

​Ja, nu har det gått lite drygt en månad sedan jag skrev något här senast. Och på vissa sätt har det även varit en ordagrant dryg månad. Ska inte sitta här och gnälla men sättet min kropp protesterar just nu är mindre roligt. Vet inte vad som är fel, mer än att det är något, men ska ta reda på det i början av nästa vecka. Hur som helst tröstlöst att det känns som att det alltid är något och att jag inte får någon riktig ro. Any day now. 

Men nu är det helg och denna helg ska jag fokusera på att bara ta det lugnt och samla energi inför nästa vecka för då är det nämligen min födelsedag. Och då vill man ju må prima. I synnerhet eftersom jag ska unna mig en klipptid samt födelsedagsmiddag med familjen i Örebro på onsdag. 

Återkommer när tid och energi finns. Trevlig helg osv tills dess!

Likes

Comments

​Lördag kväll och jag är ensam. Kan inte minnas när det hände senast. Det måste ha varit i Örnsköldsvik i somras, med andra ord ungefär sex månader sedan. Sjukt ändå. Men det kanske är därför det heller inte känns överdrivet jobbigt, utan kanske en aning skönt till och med. 

Startade iallafall dagen tillsammans med min kärlek som tyckte att vi skulle käka frukost på Scandic innan han var tvungen att åka. Jag sa självklart inte emot så vi fick bästa tänkbara kvalitetstid innan jag lämnade av honom utanför ishallen. Match mot Troja/Ljungby i Ljungby står på schemat imorgon em och eftersom resan tar typ 7h så åkte de idag och sover på hotell inatt. Samma gäller kommande helg och helgen efter. Superroligt såklart, men samtidigt lite trist för mig som är ledig på helgerna och inte riktigt har etablerat något socialt liv här i Borlänge än. Och sen är det så vältimat så när serien vänder och Borlänge spelar en helgmatch hemma för första gången (sista helgen i januari) - ja då ska jag iväg till Norrköping och Malmö för att jobba. Med andra ord har vi TYP ingen ledig tid tillsammans på hela januari och jag säger bara en sak - det är tur vi bor tillsammans nu för annars hade jag nog gått sönder inombords. 

Hur som, imorgon ska jag ägna dagen till en långpromenad, handla och fixa matlådor inför veckan innan jag ska se matchen vid 16. Sen vankas det en ny jobbvecka och denna gång på kontoret och inga resor, vilket faktiskt ska bli skönt. 

I veckan som gick var vi iväg tisdag-torsdag för att göra nedslag hos både Modo i Ö-vik och hos Timrå (Sundsvall). Tre intensiva men roliga dagar, minus hemresan då vi blev stående i fyra timmar för att omkring 30 bilar krockat på E4:an i snöstormen och halkan. Men tillslut kom vi till Stockholm och jag kunde åka vidare till Dalarna. Känslan att komma hem var ovärderlig och det blev pizza, mys och "Saknad" hela kvällen. 

Igår fredag startade dagen med att D åkte iväg för morgonvärmning och jag låg kvar och drog mig ett tag. När han kom hem igen hann vi ta det lite lugnt innan det var dags att åka och möta upp hans föräldrar för lunch. Därefter lämnade jag av honom vid ishallen och åkte för att handla. 16.00 släpptes pucken mellan Borlänge och Vimmerby och ett par timmar senare stod det klart att det blev 3p efter seger 4-2. Efter det åkte vi hem och fixade tacos innan vi ägnade kvällen åt På Spåret och tredje säsongen av Skam. 

Nu ska jag kika på Bridget Jones Baby innan det är dags att sova. 

Likes

Comments

Jaha hörrni, då var 2016 till ända och två dagar av 2017 har redan blåst förbi. Med andra ord är det hög tid att summera det som varit innan man kan lägga 100% fokus på det som finns framför. 2016 var ett fantastiskt bra år, på alla sätt och vis. Hade rätt höga förväntningar på 2016 efter ett riktigt bra 2015 men man kan säga att alla dessa överträffades med råge. Från förvirrad och smått panikslagen student i januari till heltidsanställd och allt därtill på hockeyallsvenskan i december. Det var en jävla resa, men vi börjar från början.

Året började med att jag och Annelie vaknade upp i Helsingfors den 1 januari där vi spenderat ett par dagar för att se JVM på plats. På nyårsdagseftermiddagen väntade en lång båtresa och på morgonen den 2/1 var vi åter på svensk mark. Perfekt start på det nya året och det blev bara bättre när vi skålade för en inlämnad C-uppsats och jag senare under månaden fick samtal från både Nerikes Allehanda-sporten och SportExpressen som ville anställa mig som inhoppare.

I februari trillade det in ett godkänt på C-uppsatsen och jag debuterade som sportjournalist på riktigt. Såg även Tre Kronor-Finland i Behrn Arena och den 15/2 firade jag min 26-års dag tillsammans med familjen på Efesos. Det var även omkring min födelsedag som jag och D matchade på Tinder, men det är bara en rolig anekdot. Mot slutet av februari drog även jag, Karro, Kajsa och Mona-Liza till Oskarshamn i snöstorm för att se IKO-BIK och jag avslutade månaden med att beställa ett par nya sneakers. Life!

Som vanligt innebar mars även i år att seriespelet tog slut för BIK Karlskogas del som avslutade en härlig säsong med en cirkel på isen. Det var lika vemodigt som det alltid blir när man jobbar så nära ett lag under en hel säsong. I mitten av mars lyckades vi även överraska Annelie med en tripp till Södertälje för middag och kvalseriehockey och ett par veckor efter var det dags för mig att åka till Nyköping för att rapportera från JSM för hockeyförbundets räkning. Det var mitt första uppdrag på egen hand och det var så himla roligt hela helgen, från torsdag till måndag. Ungefär i samband med att jag kom hem från Nyköping började även jag och D att skriva till varandra.

I början av april kände jag för förändring så jag valde att 1) tacka ja till sommarjobb som sportjournalist på Ö-vik Allehanda och 2) klippa av mig håret. Kände mig "klar" med Örebro och redo för nya utmaningar i en ny stad. I januari när min mor fyllde år fick hon en weekendresa som vi sedan gjorde i början av april. Tre dagar/nätter spenderade jag, mamma, Karro och Becca i Warszawa där vi hann med allt från shopping, goda middagar till en heldag till Krakow/Auschwitz och Birkenau. Det var hemskt men samtidigt viktigt att se, det var vi alla överens om. När vi på söndagen den 10 april kom hem igen hade även jag och D bestämt oss för att ses för första gången. Så nervöst, men när han klev in i min lägenhet framåt kvällen förändrades mitt liv.

Och april fortsatte så, i en rasande fart med miljoner intryck. Jag och D sågs så mycket vi bara kunde och mot slutet av månaden planerade jag in ett möte med HockeyEttan och ett med HockeyAllsvenskan som jag dragit lite på. I båda fallen visade det sig finnas tjänster som skulle tillsättas (vilket jag inte visste helt 100 när mötena bokades in) vilket satte det mesta på sin spets. Avslutade månaden med att fira Valborg i Borlänge vilket även var likhetstecken med att jag och D hade vår första "riktiga" dejt, med restaurangmiddag, bio och hela paketet. Ett fint minne.

Det mesta fortsatte sedan i en rasande fart även i maj men den 4/5 fick jag en välbehövlig dag med avslappning tillsammans med Rebecca när vi drog till Loka Brunn. Jag minns även att det var då jag fick mailet om att HockeyAllsvenskan ville träffa mig för ett andra möte. Minns hur min magen hoppade till och jag minns även att jag samma eftermiddag/kväll tog tåget till Borlänge för att spendera Kristi Himmelfärds-helgen tillsammans med D och den avslutades med brygghäng och glass vid Dalaälven (och den första instagram-bilden om man är riktigt nördig!). Maj avslutades med en sista GIH-sittning och den 31 kom även samtalet att jag fått jobbet på HockeyAllsvenskan. Sjuk känsla och jag minns samtalet till D där jag inte ens fick fram några ord. Så väldigt glad!

Sommaren kom med juni och redan den 3:e var det dags för examen. En SUPERVARM fredagseftermiddag klev vi in i HSG en sista gång där vi blev "avtackade" och kvällen avslutades med middag på Pitchers tillsammans med familjen och D, Pontus och Becca. Redan på lördagen väntade en tripp ner till Göteborg där vi, ett gäng tjejer, skulle se Håkan och sedan bar det av direkt från Gbg till Örnsköldsvik för att påbörja sommarens jobb. Två veckor gick det från det att jag och D sa hejdå på tågstationen i Örebro till vi sa hej igen i Stockholm. Då hade vi lite drygt en vecka tillsammans vilket resulterade i att vi "officiellt" blev tillsammans. Världens bästa känsla.

I juli var det sedan fullt ös på jobbfronten och i början av månaden stack jag även ner för en blixtvisit i Stockholm för att träffa Annelie och gå på Coldplay på Friends innan jag flög norröver igen. Blev dock bara upp och vända för sen fick jag möjligheten att jobba på SM-veckan i Norrköping under några dagar innan jag hade fem lediga i Borlänge. Efter de härliga dagarna bar det iväg uppåt igen men återigen nästan bara upp och vända då jag olyckligtvis på kvällen den 24 juli ramlade och stukade till min redan slitna fot. Det resulterade i drygt två veckors sjukskrivning vilket var resterande tid på mitt schema så jag ringde D som utan att blinka sa att han kunde komma upp och hämta mig. Men! Innan jag for hem hann jag göra en långintervju med skidskytten Fredrik Lindström vilket var coolt för mig som (typ) vuxit upp framför Vinterstudion.

Augusti bjöd sedan på fullt ös när foten efter ett tag började kännas bättre. Då drog vi en sväng till Örebro för att rensa ur min lägenhet och packa ihop det sista inför min flytt till Stockholm. Det var även ispremiär för Borlänge och således första gången jag fick se D på ett par skridskor. Helgen innan jag började på mitt nya jobb var det bröllop i Tällberg och en chans för mig att få träffa hela D's släkt vilket var fantastiskt roligt. Måndagen den 15/8 började jag på HockeyAllsvenskan och helgen efter tog jag med Karro för att se Winnerbäck i Linköping. Påbörjade också "uppdrag: besöka alla klubbar" och avslutade månaden med att besöka Björklöven och Timrå i norr.

I vanlig ordning var det sedan dags för seriepremiär i september och vi kunde i mitten av månaden bocka av besök med samtliga av ligans 14 klubbar. Passade även på att klippa håret och bli lite ljusare och månaden rundades sedan av med ett besök på Blackstone Steakhouse i Falun där D fick en tidig födelsedagspresent.

I oktober fyllde D 25 år och jag överraskade (försökte iaf) honom med att komma och fira honom på självaste dagen, då det även var match på kvällen. Åkte även på en hel del av Borlänges bortamatcher, bland annat den i Mariestad i mitten av månaden, då den så passande inföll på en lördag. Den söndagen, som blev den första lediga passade vi på att åka skridskor i ishallen en stund. Oktober avslutades sedan med att vi såg Winnerbäck i Falun.

Det blev lite av en helvetesstart på november då både jag och D insjuknade. Jag var dålig en vecka, blev bättre framåt fredag men insjuknade igen fredag kväll och låg en vecka till. Värsta jag varit med om. Men när jag åter var på benen firade vi det med att besöka Färna julmarknad i Skinnskatteberg och sedan hade D match den söndagen. I mitten av månaden var det sedan dags för den första av tre kentkonserter och det på Conventum i Örebro. Dagen efter konserten hade vi premiär av konceptet "familjedag" i Nobelhallen och november avslutades med att Borlänge hade CSR-match där de spelade i Rosa tröjor och samlade in pengar till cancerfonden.

Och så slutligen årets sista månad, december, där det likt april har hänt en himla massa saker. Månaden inleddes med en tur till Eskilstuna/Örebro/Lindesberg för att hinna fira farmor, träffa Pontus & Becca samt fira min systerson Noah. Hade strax innan den helgen fått ett litet uppvaknande gällande min livssituation så under "hemma-helgen" försökte jag även få lite rätsida på livet. Helgen efter var det återigen dags att åka hemåt men denna gång för att mamma öppnade dörren till sin traditionsenliga julstuga med gotte från golv till tak. På söndagen åkte D till Skövde och jag+Kajsa till Stockholm för att köra familjedagen med AIK.

Helgen därefter vankades det kent x2 samt flytt så det blev sådär härligt ångestfyllt och intensivt. Men det gick bra och bortsett från ett par nätter veckan innan jul blev jag och mina kläder Borlängebor den 18 december. Vi hann även med en sväng till Tingsryd precis innan det var dags att ta julledigt. Julen blev precis som vanligt både mysig och rolig med inslag av det mesta. Lite annorlunda i år i och med att jag inte var hemma så mycket, men hann under jul- och nyårshelgen träffa i princip alla jag ville. Nyår firade vi i Sjöbacka tillsammans med Pontus och Becca och det blev precis sådär lugnt och mysigt som vi alla kände för.

Med andra ord ett perfekt avslut på ett perfekt år. Hade någon sagt till mig för ett år sedan, i januari 2016, att jag ett år senare skulle sitta här i Borlänge med ett heltidsjobb inom ishockeyn och bo med en kille som jag bara vet är den rätta hade jag ALDRIG trott på den personen.

Som sagt, 2016 överträffade verkligen ALLA mina förväntningar och förhoppningar. Är så glad och tacksam för det, samtidigt som jag både tror och hoppas att 2017 kommer att bjuda på minst lika mycket!

Likes

Comments